Kanske lägga en rad med torrfoder från rummet bredvid in i köket. När hunger tar överhanden glömmer han förhoppningsvis incidenten. :-)

#1 Han är förvisso matintresserad, men han blev så hiskeligt panikslagen att han går omvägar, går inte ens i närheten utav dörrhålet till köket. Han är påverkad av ljud sedan tidigare så jag misstänker att detta kommer bli värre och värre. Min hund, som låg och sov precis bredvid hade nämligen inga problem att varken gå ut i köket/närma sig matbaren.

Jag hade inte gjort någonting just nu. Bara varit helt som vanligt och skulle det vara tvunget att han ska ut i köket hade jag nog haft honom i famnen och varit lugn och fin själv. Ge det en timme eller så, testa sedan med en godis eller en matbit som han får precis vid kökskanten och sedan en längre in osv, kanske den första biten får han om han kan vara lugn i famnen i köket? Men just nu hade jag inte gjort något alls för att inte riskera att förstärka att det var konstigt i köket.

Om du tar bort ställningen och byter matskål, kan du bära in honom och visa att det inte är något farligt där då?

Gör en rolig lek av det ta en godisbit och lägg den en bit utanför köket och när han tar godis biten och då tjoar du och berömmer jätte mycket. Sedan fortsätter du lägga en bit godis tills du har kommit in i köket fram till ställningen. Låt det ta sin tid, när du är framme vid ställningen lägg godis på den. Upprepa flera gånger tills han inte är rädd för ställningen. Jag håller tummarna att det funkar:)

Jag kör på det som #3 sa, inget tvång eller något - han får gå ut i köket när han själv känner för det och förhoppningsvis släpper han rädslan efter ett tag, synd bara att det blev som det blev.

Jag kör på det som #3 sa, inget tvång eller något - han får gå ut i köket när han själv känner för det och förhoppningsvis släpper han rädslan efter ett tag, synd bara att det blev som det blev.

Om du gör en grej av det så blir det en grej! Jag hade varken lockat med godis eller burit in valpen i köket (om du inte absolut måste för att exempelvis ta ut den). Valpar hanterar saker olika och för vissa tar det längre tid. Jag brukar i möjligaste mån låta valpen få undersöka det som skrämmer den utan för mycket lockande från mig. Du kan naturligtvis finnas där som ett extra stöd men var då enbart ett stöd som uppmuntrar när den själv beslutar sig för att ta det steget.

#7 Det låter klokt! Det är alltid tråkigt när valpen råkar ut för något och pga det blir rädd. Samtidigt så går det ju inte att skydda valpen från allt och den måste få lära sig att livet är fullt av otäcka saker men att det sällan är någon fara. Oavsett om det gäller människor eller hundar så blir man stärkt av att övervinna sina rädslor.

Locka och pocka är aldrig bra oavsett vad man ska göra. Gör du som #3.

Du skulle kunna lägga ett spår ut till köket också när han är riktigt hungrig. Så får han komma på egen hand.

Rädd valp känner jag ingen eller rädd unghund, våran Donna var livrädd för katter när hon kom av naturliga själ hon såg som lovligt byte av deras katt när hon var valp. Där med föddes rädslan. Här fanns en stor långhårig katt som gärna blocka vid dörrarna så hon inte våga lämna rummet eller komma dit hon ville. Det ända vi kunde göra då var dels underlätta med flytta katten, men även tid. Vi gjorde ingen stor sak av det. Efter 2 v så lekte dom, idag är det roligt att se dom leka jaga leken då antingen jaga katten eller tvärtom 😉 Så mitt tips är 1 tid 2 gör ingen stor sak av det hela. Lycka till