jag tycker inte om att utsätta min hund för obehag då det kan leda till onödig rädsla beror väl på metoden osv

#1 ja alltså kan man inte tajma lär det bli mycket fel. Men om man gör det precis vid rätt tillfälle så är det inga problem utifrån mina erfarenheter.

#2 Oavsett vad om man "tajmar" eller inte så kan hunden skapa rädslor, jag finner det onödigt men som sagt beror på vad för metod och vad det gäller.

Nej, jag tror på positiv förstärkning och inte bestraffning. Jag tror på att det går att få hunden att göra vad man vill utan att behöva skrämma den eller utsätta den för obehag.

Jag använder aldrig korrigering i momentinlärning men det händer att jag använder det i vardagen. Innan jag skaffade min malinois var jag helt och hållet emot obehag men jag fick tänka om. Min hund har lätt för att ta till tänderna i alla situationer som hon finner tråkiga/jobbiga. Det finns ingen direkt tråd i det hela, hon är tränad positivt för att finna sig i alla typer av hantering, trots det så kunde hon balla ur och sätta sig i armen på mig. Hon vände sig mot mig om hon blev upprörd över något och att låta någon annan hantera henne var helt otänkbart, det kunde smälla när som helst. Jag tog beslutet att antingen låta henne gå tillbaka till uppfödaren eller ändra min träning. Jag ändrade vår träning för ca tre månader sedan. Satte upp vissa regler, en av dem var att det aldrig är okej att gå på mig eller någon annan med tänderna. Hon får morra och visa att situationen är jobbig/obehaglig eller tråkig men tar hon till tänderna så får hon veta att detta är fel och hon blir kvar i situationen tills hon är lugn. Den första månaden var jobbig, för mig. Detta gick emot mitt tänk om hundträning. Nu efter tre månader har jag en annan hund. Hon tänker efter när hon blir upprörd. Jag kan få kontakt med henne, kan be henne sitta ner i ett läge där hon tidigare hade huggit åt alla håll. En trevlig bonus är att vi gått från 90% alltid utfall mot andra hundar till 90% aldrig utfall. Hon är gladare, tryggare och inte det minsta låg. Vår kontakt och relation har bara blivit bättre. Humla som hunden heter mår bra av tydliga ramar och regler. Hon behöver styrning för att inte ta en massa egna beslut och hon behöver känna att jag finns där och styr upp situationen. Jag har aldrig behövt vara särskilt hård i mina korrigeringar, hon är i grunden en mjuk hund som är uppfostrad positivt. Jag förstår de som inte gillar korrigeringar, jag är själv en av dem men jag tror att vissa hundar behöver den tydligheten som kan vara svår att få till med enbart positiv förstärkning. Min hund behövde få veta att jag inte uppskattade det hon gjorde, eftersom det var självbelönande att bita sig ur situationerna behövde jag gå in och bryta det beteendet för att sen kunna belöna rätt!

Jag tror att man får anpassa sin träning efter den hund man har. Jag tror verkligen inte en metod fungerar på alla hundar. 

Min valp som jag har nu har jag kört smekmånads-fas. Inga korrigeringar bara positiv inlärning. Gör om gör rätt liksom. Men nu är han säker i sig själv, han är väldigt självsäker och klarar av alla nya situationer.  Så nu har jag börjat med korrigeringar när han gör saker han inte får. Han fattar på en gång vad som gäller. Inget tjafs utan han riktar om sin energi på något han får istället. 

Så först en korrigering och sen belöning. När han inte har kommit på inkallning för att han varit låst har jag kastat en leksak precis bredvid honom tillexempel. Då blir han överraskad, kollar upp och riktar uppmärksamheten på mig. Då gör jag om inkallningen och han kommer på en gång. MASSA belöning.  Funkar super på honom. Han som är helt lugn vid blixnedslag, vara i folkmassor, åka tåg och buss osv. 

Däremot skulle jag aldrig överraska en osäker hund. Aldrig.

Jag kan säga till mina hundar om de gör fel, ja. Vissa saker är så självbelönande för dem när det gäller jakten (apporteringen) till exempel. Till viss del går det att tillrättalägga övningarna men förr eller senare är det skarpt läge och då FÅR det inte bli fel - inte för min eller hundens skull utan för viltets. Annars använder jag det sällan vid momentinlärning/träning utan vid situationer där de verkligen gör FEL - och vet om att de gör det. Som när Nikka försöker vara dum mot den andra tiken vi har till exempel. Med "säga till" menar jag inte att dänga dem i backen utan ett lätt "app-app" som får dem att lyssna, jag tror inte ens att de tycker att det är obehagligt. Tvärtom tycker nog Nikka snarare att det är lättare med svart-vitt, att "nu blev det fel, jag gör om" eller "nu blev det rätt" vilket förmodligen har med mig som tränare att göra. Att bara ta om upplever hon som mer osäkert, "blev det fel nu eller…?". Man ska väl inte jämföra folk och människor men om någon snällt talar om för mig att "det där blev inte riktigt rätt, du får göra om det" så blir jag varken ledsen eller sur, får jag däremot en utskällning så… OT men #5, jag har inte kopplat tidigare att det är du :-P. Hej!

Jag kan ta koppelgåendet som exempel här igen, vi började träna positivt med bara godis, men då tyckte hon inte alltid det var lönt att inte dra, till exempel om godiset var Slut och jg inte alltid kunde belöna. När hon fick en konsekvens så belöna jag bara med godis när jag ville det, utan använde mig mer av röstbelöning. Jag fick en mycket mer lyhörd hund. Tycker som någon annan sa att det fungerar inte för alla att bara belöna och inte ge hunden några konsekvenser. Hundarna har ju konsekvenser mellan sig själva ockdå, typ kommer du för nära min mat nyper jag till dig. Min hund och jag har en jättebra relation, till och med bättre faktiskt sen jag började säga ifrån när hon gör fel..

Jag körde ungefär samma sätt. Men jag använder stamp. När hon börjar dra stampar jag i marken och hon kommer till mig, söker kontakt, sätter sig vid sidan och får belöning, varje gång.

Hon är två år nu och har precis börjat förstå detta med att gå fot och gå fint :) 

Sen när vi kör lydnad så stampar jag också, det är ett tecken på att jag kommer att stanna och det är dags att stanna och sätta sig fint vid sidan. Hon tycker inte det är så obehagligt, mer som ett kommando av kroppsspråk skulle jag säga. 

Jag brukar dock försöka få kontakt med henne genom att prata med henne, funkar inte det stampar jag :) Men vid inlärningsperioden använde jag stamp, för att hon skulle förstå vad det var vad jag vill. 
(Det låter säkert inte som något vettigt men jag vet vad jag menar iallafall :P)

Använder mig endast av positiv förstärkning.

Vid momentinlärning och träning och liknande korrigerar jag inte, men skulle han bryta själv för att springa iväg och kissa, lukta, eller fram till en annan hund brukar jag säga "Vaaaad gör du?" jättebesviket och det är obehagligt nog för honom, och belönar sedan när han tar upp kontakten igen. 
I vardagen(ffa runt löptikar, som vi bor granne med för tillfället) kan jag behöva hålla lite i pälsen och fråga honom vad han pysslar med så brukar det klicka till i hjärnan, men han är såpass vek och mjuk att det inte krävs speciellt mycket för att han ska bli helt "oops".

Med min aussie behövde jag vara mycket hårdare och konsekvent med- han var dock mycket tåligare än vad min bc är.

Vad kul att fler gör som jag. Den här motoden går ju nte ut på att göra illa hunden eller skrämma vettet ur den, utan man är bara lite tydligare I träningen genom att visa "nu gör du fel".  Kommunikationen blir lättare, hunden förstår vad jag vill och känner sig på så sätt tryggare.