Jag ser inget fel alls i detta, om nu hunden springer efter en god bit när man sagt stopp och den stannar eller inte tar den eller hur den nu gör så får man samma resultat med att säga nej, min hund svarar bäst på nej så jag använder nej alla gånger den personen skulle använda stopp.
Man får ta de ord som funkar bäst på hunden.
Dom gånger någon säger "sluta dra" eller "inte dra" då hunden ska sluta dra då använder jag nej istället, för de funkar i nästan alla lägen på honom.

hemma hos oss betyder "nej" alltid att djuret ska sluta med det denne gör och ha full uppmärksamhet på mig. Men om hunden gör något den inte får, typ krafsar på ytterdörren när någon kommer hem så säger jag ändå nej, och sedan gå och lägg dig, för hos oss är "bestraffningen" eller vad man ska kalla det att hunden ska lägga sig i sin korg och inte får hälsa på den som kommer/vara i soffan om den gräver där/liknande, utan får istället komma och hälsa senare.

Jag använder även nej när jag tränar vardagskommandon, och min hund förstår precis när "nej" betyder att hon ska sluta och gå och lägga sig i korgen och när "nej" betyder att hon till exempel ska sitta kvar när jag bett henne sitta under träning och hon börjar gå iväg.

Men då har du tilläggsgrejer liksom. Jag är delvis med. När jag tänker efter har själv använd nej i lite olika betydelser, fr.a. genom att varier rösten. Ett argt NEJ! med stora bokstäver skiljer sig rätt mycket från ett milt nej (nu gör du allt lite fel det var inte så jag menade). Jag använde nog också fy som alternativ till argt NEJ!

Så jag reviderar lite. Men kan kanske använda samma ord förutsatt att det på andra sätt framgår att det ibland är ett slags straff eller förbud och i andra mer en vägledning. Men just det där att på håll få hunden att stanna  när den går lös, det tycker jag ändå är något för sig. Den har ju inte gjort något som helst fel och det känns konstigt att använda ett ord som annars används för tillrättavisningar.

Jag tolkar det lite annorlunda, hennes stopp betyder inte att hunden ska vänta på tillåtelse, utan att den ska sluta med det den gör just då omedelbart. Då blir det inte så konstigt tycker jag. Jag tycker ju att springa mot en trafikerad väg och kanske över är mer förbjudet än att gnaga på ett bordsben, men det är irrelevant, det är båda situationer där man vill ha ett akutstopp.

Ha ha! Jo, det är klart att det är värre med vägen, men det är ändå inte förbjudet för hunden att gå över vägar. Dessutom behöver man ju stoppa hunden i alla möjliga situationer.

Men OK, jag börjar förstå lite. Ska man se detta som en slags initial signal som sedan ska följas av något annat kanske? Om vi tar det med vägen kan man ju ropa "Stopp!" och sen be hunden antingen stå kvar och vänta eller komma. Är det så det är tänkt? Men då blir det ju nästan likvärdigt med att använda hundens namn. Betyder bara "Hej där Fido, titta på mig! Jag vill ha kontakt med dig.".

#5 Ja, jag ser det som ett sluta med det du gör nu och invänta nytt kommando. Jag tycker skillnaden mot namnet är att man har ett specifikt kommando som inte används till vardags för att ha ett bra verktyg i nödsituationer. Med mitt vägstopp menar jag inte när hunden lugnt och fint vill gå över en väg, utan när den till exempel i olovlig jakt på något sticker.  Man är ofta mycket slarvigare med hundens namn och det är tillfällen när man inte fullföljer även om hunden inte lyssnar omedelbart. Detta ska, tycker jag, vara ett nödbromskommando som ska lydas omedelbums, .

När jag var "liten" (13 år) och för första gången var med och skaffade en ny hund till familjen så lärde min morbror (som var den stora hundmänniskan) mig att hundar ska ha ett stoppord som alltid ska innebära att hunden avbryter det den gör och lägger sig ner. Där ska den sedan vara kvar tills det att man använder "lösenordet" som gör att det är fritt fram att röra sig igen.

Genom åren så har jag alltid använt mig av detta och faktiskt så är det enormt användbart i massor av olika situationer när det väl är inlärt. Allt från att hindra hunden från att springa ut i trafiken till att hindra hunden från att äta upp den där chokladbiten som kompisens 5-åring tappade på golvet.

#5 Men det är ju just det, hon använder det ju inte bara i nödsituationer (vänta innan du får ta godisbiten).

#8 Nej, hon tränar in det genom att hunden stoppas INNAN den tar godbiten, den får den sedan som en belöning för att den slutade försöka ta den. Ren inlärning alltså, man kan ju inte börja med motorvägar :)

#7 Jo men det fattar jag! "Fjärrplats" brukar jag tänka på det som, oavsett vad man använder för ord. Men det är ju inte riktigt det Memeas stopp går ut på.

Föresten, nu kom jag plötsligt att tänka på att Konrad Lorenz (etologen och nobelpristagaren) faktiskt skrivit en bok om hundar, Människan och hunden heter den om jag minns rätt. Han säger att det viktigaste att lära en hund är just det som din farfar lärde dig. Då kan man alltid kontrollera hunden, menar han.

Vi använder "Nej" i flera olika situationer, med lite olika betoningar/tonlägen. Men det följs i princip alltid av ett annat kommande. Exempelvis om hunden gnager på bordsbenet så ber vi hunden gå och lägga sig eller hämta leksaken. Så det är mer ett sätt att få hundens uppmärksamhet eller få hunden att sluta med det den håller på med och sedan invänta nästa instruktion, snarare än ett kommando i sig själv. 

"Stopp" är härhemma ett nödord, som används när hunden gör något som kan vara farligt. Det används alltså i nödsituationer och sägs med ett speciellt tonläge. Vår hund kan nämligen låtsas att hon inte hör ett "Nej" om hon har hittat något väldigt intressant, men säger vi "Stopp" så stannar hon omedelbart för då vet hon att det är allvar. 

Om hon går lite för långt ifrån oss när hon är lös eller vi närmar oss en väg säger vi hundens namn eller "kom hit", eftersom både nej och stopp känns fel. Däremot säger jag "Nej" när jag har henne i koppel och hon försöker gå över vägen innan jag hunnit kolla efter bilar. 

Jag tror inte det gör något att man använder samma ord i flera olika situationer, för jag tror hunden mer reagerar på hur det sägs. Tonläge, situation och kroppsspråk alltså.

Som du gör förstår jag bättre.  Jag ska låna om boken senare men se till att få den nyare upplagan, den de hade inne nu var lite daterad, men det upptäckte jag först när jag kom hem. Jag fattar nog bättre när jag har fått smälta det lite och hon kanske formulerar det annorlunda i den senare boken.

Nu har jag ivf läst kapitlet om inkallning och det var jättebra. Fattade allting faktiskt och fick ett par aha-upplevelser också! 😃

Gillar ivf hennes sätt att skriva för det mesta. Ska nog läsa fler av hennes böcker.