Utställnings meriter ger jag inte mycket för. Det beror så mycket på vem som är dommare och hur ras standarden tolkas osv och desutom så verkar vissa raser mer eller mindre sönderavlade efter att enbart ha avlats på utställningsmeriter i flera generationer. Arbetande meriter gillar jag, oavsett ras så ska hunden kunna aktiveras, punkt slut. Därför tycker jag om olika bruks meriter. Så saknar jag ras anpassade arbetande meriter, till vissa raser finns det, men i många raser så saknas det ett test som visar hur bra hunden är på ursprungs användningen, som tex vallprov som är obligatoriskt för bc vid avel. I min ras skulle det isf vara något som kallas barn Hunt, tyvärr inte tillräckligt känt eller utbrett för att nån ska bry sig :( Ett bra mh/ bph ser jag som ett stort pluss i kanten. Jag anser att det är lika viktigt att meritera både tik och hane, iaf när det kommer till avel. Men så som läget ser ut just nu i min ras så väljer jag i dagsläget hellre en okänd avels hane utan meriter som kanske bara blir pappa till just min kull än en välmeriterad hane som därför blir attraktiv och riskerar att bli matador hane pga hög efterfrågan. Lånar jag hane är meriterna på min tik viktigast, hyr jag in en tik till en av mina hanar är meriterna på hanen viktigast, använder jag bara mina hundar är bådas meriter lika viktiga. Bör kanske tilläggas att min nuvarande avelstik är totalt omeriterad ifall nån rotar o tycker att jag säger emot mig själv :P. Det beror på att jag har så dåligt intresse när det gäller prov o tävlingar m.m men ju större min uppfödning blir desto mer kommer jag att engagera mig

Det beror ju på vilken typ av hund man är ute efter.  Vill jag ha en hund som jag tror kommer att funka fint att jobba med och tävla, då letar jag efter föräldradjur med meriter inom tävling som lydnad, bruks eller vad som. Grenen spelar ju inte så stor roll där, det är ju samarbetsviljan och arbetslusten som spelar roll, plus den mentala biten såklart! Vilken av föräldradjuren som är mest meriterad kan ju kvitta, för mig spelar det inte någon roll alls.

Ska jag "bara" ha en sällskapshund så är kanske inte arbetande meriter så viktiga, medan det mentala fortfarande är det. Vill jag ställa ut letar jag nog efter föräldradjur som är exteriört meriterade så att säga.

Men, oavsett typ av hund, jag vill ha en mentalbeskrivning, även om det kanske inte räknas som "meriter" på det viset.

Sådär, mina funderingar :)

Beror på rasen & ändamålet med hunden. Jag tycker utställningsresultat är bra att ha på föräldradjuren & det gäller i princip både mina kaniner & hundar. Är man ute efter en utställnings & avelshund så är ju givetvis meriterade föräldrar väldigt Viktigt. Ska jag dock skaffa en hund för träning/tävling av agility, eller andra grenar så tycker jag också det kan vara viktigt med meriter. Så kort & gott kan det vara bra, samt något Jag själv föredrar.

Hos schäfern, brukschampionat och i viss mån poäng på MT.

På raser som ska ha arbets meriter är de viktigt, på andra vill jag ha många utställnings titlar. Jag med Podengo tar bara på utställning, eftersom våra hundar inte får provas på sin jakt. Hade de funnits, hade jag gjort det. Många säger att LC är en gren podengo kan meriteras i, men eftersom det INTE är de sättet podengo jagar på har jag sagt nej till de. Även om de skulle vara roligt att se hundarna springa så är de inga meriter jag strävar efter

På labradoren så anser jag att hunden är välmeriterad om den har både jaktchampionat & utställningschampionat.

Vad gäller vilken merit som är viktigast så lägger jag störst vikt på arbetsmeriterna eftersom jag har en arbetande ras, men bortser inte från utställningsmeriterna. Ser de som ett plus. Det ena får inte utesluta det andra, hunden ska kunna jobba men man ska se vad det är för ras med. Därför ser jag utställning som en viktig del, men det väger absolut inte tyngst.

Jag kan tycka att bra resultat i varierade grenar är bättre än högt resultat i en enda. Det visar att hunden är duktig inom mycket, vilket jag vill se hos en mångsidig ras. Men sen beror det också på, är det en enda gren på meritlistan så ser jag ett högre resultat i IPO som bättre än högre resultat i enbart lydnad. I IPO är det ju tre olika delar hunden ska vara bra på, däribland lydnad.

Gällande om hanen eller tiken ska ha mer meriter så skulle jag nog tycka det är bättre om tiken har mer, detta då tiken har som maxantal 5 kullar att lämna medan en hane kan lämna bra många fler då det inte är något stopp där. I aveln är det i regel hanarna som cirkulerar och ju mer meriterad han är, desto mer eftertraktad.
Ser personligen inget positivt att en och samma hane har flertalet kullar och/eller avkommor efter sig och kanske dessutom fortfarande används i avel, har han sådana kvaliteter ska det givetvis föras vidare men då kan man istället avla efter honom och inte med honom.
Tycker det fokuseras för mycket på hanens meriter i överlag.

Detta är en kul diskussion i labradorvärlden (och säkert alla andra delade raser) :).

Jag värderar arbetsmeriter, dvs. i min värld då jaktprov. Det finns de som avlar på viltspårschampionat som merit men det tycker jag inte "duger" för en labrador då det är ett förhållandevis lätt championat att ta som de flesta hundar fixar, det bygger liksom inte på så många utmärkande kvalitéer. Utställningsmeriter ger jag inget för med tanke på vad som premieras på utställningar nu för tiden, men jag tittar på exteriören på både tik och hane och de får gärna vara exteriörbedömda. Dock är funktion viktigast för mig.

Hm… ser också hellre att en hund är JCH och inte har någon annan merit, än att den har en etta i nybörjarklass jämte andra meriter, typ avancerad i rallylydnad, LPI eller vad det nu kan vara (är dålig på brukstermer å sånt, ursäkta mig :)). Föredrar att både tik och hane är högt meriterade, såklart, men det kan ju vara förståeligt om tiken är mindre meriterad med tanke på löp, kullar osv.

Så tänker jag!

Jag gillar när inte bara avelsdjruen är meriterade utan även deras släktingar och eventuella tidigare avkommor. Är ju svårt att styra över såklart, men mina hundar tex kommer från en släkt där alla hundarna går riktigt bra på allt de gör och det tycker jag är kul, det visar att det inte bara är en slump att avelsdjuren är framgångsrika eller att just de råkar ägas av riktigt kunnigt folk. Men annars, jag struntar i utställningsmeriter (tycker dock det är kul när funktionella och fina hundar vinner något). Bryr mig enbart om meriter där hunden arbetar och för de raser som har någon typ av "specialgren" så vill jag att de ska ha meriter där. Är även mycket positiv till mh/bph samt att hundar hälsoundersöks.

Jag vill se Jakt championat/ resultat på hare eller räv samt gärna några utställnings resultat. Det spelat inte så stor roll med utställnings resultat men otm så vet jag att hunden låtit sig bli granskad och är inte skygg, vilket är ofta problem i min ras.

Jag vill gärna ha meriter så som lydnads/bruks resultat eller åtminstone något som visar att hunden går att arbeta med. Sedan ett bra resultat på BPH/MH/MT. Utställningmeriter bryr jag mig inte särsklilt mycket om alls, visst kanske är ett litet plus i kanten men absolut  inget avgörande.  

Skulle jag skaffa en hund som användes inom något speciellt (drag, jakt vallning) skulle jag vilja se sådana meriter.

#8, Du skrev exakt vad jag tänkte, med lite modifiering gäller det dessutom de flesta andra raser som jag skulle kunna tänkas vara intresserad av. Jag ser i princip aldrig utställningsframgångar som en bra merit - oftast faktiskt tvärtom, i alla fall inom arbetande raser -, är det en ras som HELT räknas som sällskapsras så vill jag ha ett MH/BPH med i mina ögon ett bra resultat. Det räcker liksom inte med "genomfört MH". Dock ser jag knappast det som en merit, definitivt inte en hög sådan, utan snarare ett minimikrav som många uppfödare och rasklubbar borde ta till sig!

#7 Jag tycker att det är väldigt intressant att du säger att du helst ser bra meriter hos tiken eftersom den får färre antal kullar under sin livstid. Så har jag faktiskt inte tänkt innan. En stor anledning till att man oftast enbart meriterar hanen tror jag är den gamla föreställningen om att valparna ärver mer egenskaper från hanen än från tiken, något jag har hört flera gånger från "gamla bruksmänniskor", men det är ju självklart inte så som genetik fungerar. Däremot kan ju valpa "ärva" mer av temperament och kommunikation från tiken eftersom det är hon som lär dem under deras första månader i livet.

#13 Ja, jag tror som dig där. Det är ju inte ovanligt alls att hanen anklagas om det blir fel i kullen, men det finns ju trots allt en tik som nedärver en hel del med.
Upplever dock att man idag börjar se mer och mer på hela bilden, har sett och hört fler som även påpekar tikarna i aveln. Men fokusen i överlag verkar ännu ligga på hanen.

Hur ser folk på det här med att meritera upp sin hund, även om man inte har några planer på avel?

Då tänker jag även på sådana meriter som Korning, vilket till stor del är en ren avelsmerit. Är detta onödigt? Eller något som ni skulle kunna tänka er att göra "bara för skoj skull", alternativt för kullsyskonet som ska avlas pås skull?

Och i de två sistnämnda tänker jag på detta med att det kan vara svårt att få plats på korningar och liknande. Resurser "tas" alltså från de som "behöver" meriten.

#15 Jag har inga större planer på att avla på min labbehane, men jag tränar och tävlar/meriterar han ändå för att både han och jag tycker att det är roligt.

Jag är undrar lite om vad ni anser vara en välmeriterad hund? 
En hund med antingen en titel + placerat sig bra i den eller andra grenar eller flertalet titlar

Vilken typ av meriter är viktigast?
Jakt/bruks eller liknande

Föredrar ni att en hund är högt meriterad i en enda gren, än att den är medel i flera? 
Beror på vad jag söker för typ av hund, vill jag ha en hund som är en dröm i spåret så skulle jag prioritera avelshundar om är jättebra i det

Finns det vissa typer av meriter som ni tycker är mindre värda än andra?
Söker jag en hund för bruks så klingar uts meriter mindre högt

Tycker ni att det är viktigare att man meriterar upp en hane än att man meriterar upp en tik? Eller kanske tvärt om?
Lika viktigt, kanske tiken viktigare

**Vad anser ni vara en välmeriterad hund? 
**

Beror på vad man är ute efter. I utställning bör hunden åtminstone ha championat i hemlandet, gärna i flera länder. I tävlingssporter bör hunden ha kommit långt i sin gren, nått elitklass eller klassen under.

**Vilken typ av meriter är viktigast? 
**

Personligen tycker jag bruksmeriter är viktigast, då bruksgrenarna är väldigt krävande och intresserar mig mest. Skulle jag skaffa en jaktretriever skulle jag dock vilja att den fått pris i elitklass, då detta visar att hunden har vissa kvalitéer som är nödvändiga för att kunna tävla på så hög nivå.

Viltspårschampionat värderar jag inte särskilt högt, inte utställningsmeriter heller fastän jag är intresserad av utställning, då duktiga ställishundar tyvärr sällan kommer långt inom arbetande sporter.

**Föredrar ni att en hund är högt meriterad i en enda gren, än att den är medel i flera? 
**

Ja, det gör jag nog. En hund som fått brukschampionat är högre värderad än en som nått lägre klass i flera bruksgrenar och kanske LPII. Dock beror det på meriten, jag tar hellre en hund som är medel i flera grenar än en hund som bara är duktig inom utställning.

Finns det vissa typer av meriter som ni tycker är mindre värda än andra?

Viltspår och utställningsmeriter värderar jag inte särskilt högt. 

Tycker ni att det är viktigare att man meriterar upp en hane än att man meriterar upp en tik? Eller kanske tvärt om?

Inför min nästa hund kommer jag vilja ha en toppenvalp från en toppenkombination. Då vill jag att bägge föräldrarna är meriterade och flertalet av föräldrarnas kullsyskon och släktingar. Det är lika viktigt att bägge föräldrarna är meriterade då egenskaper från dem bägge förs över till valpen. Meriter säger dock inte allt. Är tiken t.ex lågt meriterad men har ett jättefint MH så är hon fortfarande intressant.