Uhm, jag hade 2 stora hundar, en social glad oh en som gjorde utfall, lite kämpigt att gå med båda ibland för min ena vill hälsa o leka med andra hundar medan den andra ville absolut inte det och ibland smittade utfalls beteendet av på min äldsta och ibland var bara min äldsta elak och sa buff för att reta upp min andra hund. #grr

Men i det stora hela, supermysigt med 2 hundar, de har varandra att busa med, underhåller varandra när an själv inte har nån vidare lust, ute på skogsprommisar busar de med varandra och ja… härligt!

Nu har jag bara 1 hund för vår äldsta dog för 1,5 år sedan och det känns verkligen tomt =(

Men eftersom min hund är som hon är får det väntas med ett nytt tillskott för jag vill inte hennes beteende ska smittas av på det nya tillskottet, jag skaffade en katt ist, haha!

Som jag har förstått att många gör är att lära den ena gå på högra sidan och den andra på vänstra sidan, för annars så blir det lätt kaos och kopplen trasslar så lätt ihop sig!

Mina får ut mycket av varandra; bus, trygghet osv Dom "triggar" lätt varandra dock och det är bra mycket svårare att komma i bukt med två hundar på en gång än med en ensam hund. Sen blir egen-tiden lidande, speciellt om du bor själv så känns det inge vidare att lämna ena hunden hemma medans den andra får hänga med på skoj. Jag tar i stort alltid med båda hundarna. För mig va det rätt klurigt i början att gå med två koppel men det har jag vant mig vid nu (tre koppel är en utmaning dock då jag inte är van xD), inga som helst problem trots att dom går lite som dom vill. Det som jag märkt är bra är att ha olika koppel till hundarna, då både ser och känner du skillnad på kopplena i handen vilket hjälper mycket mot intrassling.^^ Så blir det ju dubbel försäkringskostnad vilket svider en del :s

Första året var knepigast, det var då det kändes viktigast att de fick egentid samtidigt som valpen inte kunde lämnas själv. Nu när båda är vuxna är enda nackdelen att de triggar varandra lite då och då. 

Att ha olika färg på kopplen hjälper vid promenader.

Jag köpte en vuxen omplaceringshund så vi slapp kombinationen vuxen hund och liten valp. Det har funkat super ända från början och de har mycket nytta och nöje av varandra. De ger varandra trygghet och det gör inte lika ont i mattehjärtat när jag lämnar dom ensamma hemma jämfört med när vi bara hade en hund.

Vi hade först en sen valp +vuxen, sen vart unghunden själv då vi fick ta bort den äldre hunden. Tog inte jätte lång tid tills vi skaffa en ny yngling på 6 månader. Vi anser inte det är så stor skillnad från 1 till 2 hundar, man går ut promenader gemensamt det som tar mer tid är träningen som vi kör var för sig ibland ofta tas denna även gemensam under promenaderna vardagarna.

 Det som kostar extra är,kurser,mat,försäkring,vaccinationer. Jag räknar in ben och godis som mat, ;) 

Vi har tre hundar men ställer upp ibland som bonushem/avlastningshem/träningshem till unghundar som vi känner och jag kan säga det känns stor skillnad mellan 3 och 4 hundar 😎

#3 Ja att de triggar igång varandra har jag förstått. Har gått med min galna hund och min systers hund tillsammans. Min gör osäkra utfall och det är lite det jag är rädd ska smitta av sig på den nya hunden men tänker om det är en gammal hund kanske den istället lär min att ta det lugnt? Jag vet inte riktigt. Men att gå med två hundar var inte så mycket svårare bara svårt när det blev intensivt 😃

#5 Jag kommer också sikta mig in i att köpa en vuxen hund, dels för att min nuvarande är lite för intensiv mot valpar och dels för att minska arbetet lite för mig.

6# Ja kostnaden kommer definitivt svida men samtidigt ser jag att det skulle bli sån glädje för min yngling att få en kompis!

7 Vi ser bara fördelar att ha fler än 1 men fler än 3 kommer dröja ett tag ;)  Tänk på om du skaffar en omplacering att du kan få lite i ryggsäcken. Storfördel är att du får prövotid lite för känna efter så hundarna funkar ihop. Lycka till :)