Jag skulle tro att både sheltie och finsk lapphund passar dig! Båda är jättehärliga och trevliga hundar om de kommer från en bra uppfödare. Jag kan ju tipsa dig om att kolla in på sheltie iFokus och spetsarochurhundar iFokus. Lycka till med ditt rasval!

Vill du ha en signalkänslig hund är väl Sheltien den bästa kandidaten för dig.

#1 Ok tack! Ska kolla där! :)

Jag tänker direkt på någon av spaniel & retrieverraserna speciellt om du är intresserad av apportering.

Asfalt är ett stumt underlag så det sliter väldigt mycket på både tassarna och lederna att springa på, men jag brukar lösa det så att hunden får springa på vägkanten där det inte är asfalterat eller så cyklar jag med dem i parken där det är grusväg, inte så lång runda men cyklar flera varv istället.

Pudel eller spansk vattenhund, den sistnämnda är en ras som jag själv äger & tränar freestyle, rallylydnad, agility, spår, apportering i vatten & på land, samt cyklar & kör drag. :-)

#4 Så tollare, welsh & kooiker har en rätt stor chans att passa? Har kollat på spaniel/retriver raserna men det finns inte så många som intresserar mig förutom tollare & welsh. Dock har jag varit inne på flat men dem känns lite för flamsiga för mig. Men de är säkert väldigt goa ändå. :) Skulle det gå att cykla med hunden i cykelkorg (om man har en större cykelkorg & en mindre hund), tills man kommer till en grusväg? Jag känner ju till grusvägar, det är bara det att de är så långt borta.. :(

#2 För mig ligger Sheltien & Kooikerhondjen på samma plats gällande signalkänslighet. Jag ser båda som potentiella val. :) #5 Jag måste bekanta mig mer med pudlar! Lämpligt att jag blir dagmatte åt en snart. :) Spansk vattenhund har jag sneglat på. Men jag har fått för mig att dem kräver mer & så har jag sagt "näe". Skulle inte de vara reserverade också? Eller har jag blandat ihop dem med någon annan ras?

#6 Ja tollare och welsh kan säkert passa.

Har man en mindre hund så finns det tom speciella cykelkorgar för att ha hunden i.

#7 Vallhundar är avlade för att vara extra lyhörda för förarens minsta vink, och det sitter i, så om signalkänslighet är väldigt viktigt för dig är det ett säkrare kort.

Men är apporterings-intresset större än signalkänsligheten är Kooikern bättre.

Tror inte det finns några cykelkorgar som funkar för lite större raser (t.ex. tollare var ju på listan). Har ägnat mycket tid åt att leta. De flesta är för styret och det går ju bort för en större hund. Några få större korgar finns för pakethållaren. De kan ange maxvikt runt en 25 kg. Men kollar man omdömena på sajter som Amazon får man snart klart för sig att de kanske håller för 25 kilo men ingen lyckas klämma in en så pass stor hund i den lilla korgen.

Det finns en svindyr som heter Basil som jag hade hopp för, men ska man tro samma omdömen som jag nämde ovan är det "overpriced crap".

Tror man får bygga själv/betala för att få en gjord. Eller helt enkelt använda en ölback av den gamla typen. Jag skulle gärna vilja ha snabbfästen dock och det är nog inte så lätt att få till själv.

Var dagmatte åt en liten hund ett tag och jag hade korg därbak till henne som funkade jättebra. Men den var urjobbig att ta av och sätta på och när jag skulle cykla utan hunden ville jag ju bli av med korgen. Annars tycker jag den korgen var suveränt bra. Stabil och säker och luftig för hunden. Funkar nog för en hund upp till 6-7 kg. 10 kg som det står i beskrivningen på sajten nedan tror jag är att ta i om man vill använda gallret.  Men som sagt, ett helvete att få på och av. Tänker man låta den sitta på för det mesta är den bra. Den här är det.
http://www.zooplus.se/shop/hund/hundleksaker_hundsport/cykelkorgar_cykelfasten/cykelkorgar/249933

Jag har lite samma problem som du, Edhi. Gillar egentligen större hundar men jag vill inte sluta cykla och det är klart hunden ska med. Dra runt en trailer varenda dag vill jag inte heller. Kan väl gå an om det rör sig om en tur i veckan, men det är betydligt mer för mig. Så planen är en hund som inte är för stor att åka säkert på pakethållaren men inte pytteliten heller, en lämplig korg om jag så ska betala en mekanisk verkstad för att svetsa ihop nåt som funkar och en springer så hunden kan springa bredvid när den vill och det är lämpligt. Hej och hå! 😛

En annan svårighet med att ha en större hund "lastad" på cykeln är att det nog kan bli väldigt svajigt och obalans när hunden rör sig.
Ok, nu har jag väldigt dålig balans själv och är dessutom rätt kass på att cykla, det kanske går att motverka obalansen på något sätt men jag har lite svårt att se att det funkar på ett sätt som är både säkert och hyfsat bekvämt för hunden.

TS, om du är rädd att spansk vattenhund kräver för mycket så är nog inte tollare en bra kandidat heller. Dels kräver de en hel del aktivering, dels är de ganska knepiga till sättet.
Många misstar sig och tror att det är en mindre, rödare golden men förutom apporteringen har tollaren faktiskt inte så mycket gemensamt med de andra retrieverraserna när det gäller mentaliteten.
De har bland annat en helt annan skärpa och självständighet, lite "jag kör mitt eget race".
Kan absolut bli trevliga och bra hundar som passar till det mesta men det finns också rätt många som är totala motsatsen.

Tror att till exempel welshen är lättare att ha om man nu kikar på spaniel- och retrieverrraserna även om de kan vara ganska clownaktiga.

Vilken nivå hade du tänkt dig på apporteringen? Man har otroligt mycket gratis om man har en apporterande ras, men om man bara ska apportera "för skojs skull" så borde det gå med i princip vilken ras som helst även om vissa individer förmodligen kan vara synnerligen svåra att övertyga om hur kul apporteringsträning är 😉.

Förutom de svar du redan fått; kika in mittelspitz. :) Lätt pälsvård, älskar aktiv livsstil, gillar att träna, och när du väljer valp väljer du en individ med kärlek att bära saker. Min Ådi bar på ALLT han hittade och var en jätterolig apportör och roligaste hunden jag jobbat med inräknat min BCblandis då han kan vara tramsig emellanåt. Ådi fokuserade igenom hela träningspasset, var följsam, lärde sig fort, och hade inga problem att jobba ute även om det var varmare ute. De är riktiga myshundar också och älskar att gosa, de jag mött/känt. Se upp för patella. 

I videon medlänkad hade vi gått så han fick bada och apportera i vatten och på vägen hem började han bjuda på frivilligt fotgående och jag tog fram telefonen. Han blev distraherad av några människor men i normala fall kunde jag röra mig i alla riktningar (fram, bak, höger, vänster, diagonal framåt) och han satt som klistrad vid min sida. Han älskade freestyle, älskade cykling, älskade spår, älskade apportering, älskade dogparkour, älskade nya utmaningar. Han är avliden av annan hund och djupt saknad. 💔

Rasens minus är lätt till skall men jag bodde i lägenhet och lärde honom skälla på kommando och lät honom skälla huvudet av sig ungefär en gång i veckan ute i skogen så var han rätt så tyst annars. Kommandot var att jag höll upp händerna som att jag blev rånad så att om jag skulle bli konfronterad någon kväll så kanske skällandet skulle skrämma iväg personen. Ett mindre minus är att pälsen är vattenavstötande så det är jättesvårt att få hunden blöt under bad. 😉

#9 Jag har kollat på rasgrupp 1, men alla känns så krävande. Jag är rädd att jag kommer ta mig vatten över huvudet. :( Känner du till någon ras som passar in på det jag kan erbjuda? De flesta kooikrar passar till apportering, men de är ju inte direkt en apporterande hundras på samma sätt som retrivrarna är. Signalkänsligheten är dock maxad, från vad jag har hört. #10 Äsch då. Jag gick ju & här hoppades. #11 Om det blir en hund över 10kg så får den springa bredvid i gräset längs vägen istället för att sitta i cykelkorgen tills vi kommer till en grusväg. :) Jag var osäker på spansk vattenhund eftersom jag aldrig har träffat en. Tollare har jag en bekant som äger, som dessutom kräver rejält med stimulans. Så nä, jag har aldrig direkt sett de som några "mini golden". Men jag behöver en konkret bild av varje ras för att kunna utvärdera, & eftersom jag inte har någon uppfattning av spansk vattenhund så backar jag direkt. Welsh har jag ju funderat på. Det verkar som en underbar hundras! Samtidigt jag slits mellan valet av de flamsiga hundarna, & de som är mer reserverade. Jag tillhör den reserverade varianten själv, men hur kul är det att ha en hund som är precis som en själv? Apporteringen tänkte jag väll köra så långt det går på egen hand, i träningsväg. Jag är inte speciellt förtjust i att tävla, mår dåligt av pressen. Men man kan väl komma otroligt långt utan att tävla, eller? #12 Åh, jag har allt kollat på Mittelspitz. Men det faller på skallet, precis som med Schipperken, som jag också är väldigt förtjust i. Sen så är de ju aningen för små för mig, men jag kanske ändrar mig. Dock skulle jag nog hellre välja en Schipperke över en Mittelspitz. Men tack för förslaget! :)

Bra att du har koll på tollarna, menade inte att skriva dig på näsan men väldigt många har fel uppfattning om dem. Man kan absolut köra apportering själv, dock tror jag att det är roligare med en apportör då man oftast kommer så mycket längre och, som sagt, får mycket gratis. Jag tränade en hel del med min terrier och visst var hon duktig - men labben tog det till en helt annan dimension. Angående det där med reservation så beror det lite på vilken betydelse man lägger i ordet. Jag som har social fobi har faktiskt lättare att funka med öppna och tillgängliga hundar som mer eller mindre "älskar alla" än tvärtom. Ju mer reserverad en ras är, desto viktigare är det att man verkligen jobbar med den biten så att man ändå får en hund med social trygghet. Kan vara svårt om man inte är så social själv… Om du mer menar sprallighet så är det svårt att säga. Två pluspoler kan bli total kortslutning, å andra sidan ska man nog inte ha en hund som är väldigt olik en själv heller. Lite lagom skillnad tror jag är bäst :-).

Tror att Kromfohrländern eller Kromisen som den kallas i vardagligt tal skulle passa dig utmärkt! En lagom stor (9-16kg, 38-46cm), otroligt signalkänslig hund. Kromisen är glad och aktiv samt väldigt lättlärd och är perfekt som allroundhund. Många kromisar är framgångsrika inom agility och rallylydnad och andra sporter där en snabb och smidig hund med en vilja att lyda är att föredra. Kromisen kan vara svår att få tag på eftersom att det endast finns drygt 100 hundar i Sverige och de flesta kennlar ligger i västra Götaland, så bor du någon annanstans kan det bli svårare. Hur som helst är kromisen en underbar hund som hänger med på det mesta men som inte behöver jättemycket stimulans eller motion- en aktiv sällskapshund! Det enda minuset är att kromisen kan vara. Lite blyg/reserverad. Detta är väldigt individuellt då det finns översociala kromisar samt kromisar som ej vill hälsa på någon annan över huvud taget. Oftast går det bra om man socialiserar vid en tidig ålder! Lycka till! (Bild på min lilla tjej, 5v, och hennes (fr.v) mamma, halvsyster och mormor)

Har du funderat på Lagotto? Mildare än den Spanska vattenhunden, fungerar utmärkt till apportering, freestyle och spår. Men det beror ju förstås lite på hur pass aktiv du kommer vara, Lagotton är en arbetande hund, men anser du dig klara av en Springer spaniel, eller Tollare för den delen så går nog en Lagotto också.

Har läst lite om Sheltie och den verkar passa bra in på dem saker du vill göra med den :)

#14 Det är lugnt. :) Räknas spanielraserna som rapportörer? Skulle säga att det lutar mest åt Welsh springer spaniel i så fall. Visst uppskattar jag retriver raserna också men de flesta är för stora för att vara behändiga att ta med sig. Jag var inne lite på cocker spaniel men det verkar som om den är mer "envis" eller "egensinnig" än vad Welshen är. Eftersom jag vill ha rätt mycket "hund" så drar det mer åt Welshen. Samtidigt som jag uppskattar hundars självständighet vill jag inte att de ska vara så pass självständiga att dem blir svåra att lära, men å andra sidan bil jag inte ha en hund som måste vara precis bredvid mig för att känna sig trygg. Håller med dig om att det är lättare att slappna av med hundar som är öppna än hundar som går runt & är obekväma, eller bara rent av ointresserade. Jag överväger just nu mitt första handsval (kooiker) eftersom de just är rätt reserverade, & därför kräver mycket miljöträning. När jag skriver flamsig menar jag väl mer: "jag har så mycket energi så att det blir svårt att fokusera". Jag har inget emot spralliga hundar, dem blir jag glad av, men jag känner väl att det blir lite 'too much' med vissa raser, som alltså är snäppet mer än spralliga. Dessa benämner jag som flamsiga. #15 Tack! Kromisen är jag intresserad av, men ang apportering vet jag inte hur långt de kan gå. Det är säkert olika också. Men Kromisen är perfekt i storlek, & aktiverings behov också, de dagar som det blir mindre. Jag har inget emot att de är reserverade, det uppskattar jag snarare. Frågan är hur mycket miljö & passivitets träning de behöver i jämförelse med mer "öppna" raser. #16 Lagotto har jag också en bekant som har, eller snarare familjemedlem. Hon skulle säkert hjälpa mig med ras bundna funderingar också. :) Vad menar du med mildare? Enligt henne är dem ganska egensinniga, stämmer det? Det kan ju ha & göra med att belöningen inte är tillräckligt intressant också. Jag gillar lagottos starkt, men hur är det med jaktlusten? Drar dem iväg lätt eller är svåra att få kontakt med om de har fått upp ett spår? Lagottos, precis som Kromisen, har en perfekt storlek enligt mig. Dessutom är dem väl, som pudel, mer allergivänliga? Detta är mest en bonus för mina vänner med allergi. #16 Sheltie är på listan som ett alternativ ifall jag inser att jag inte köpa en sådan aktiv ras som dem andra som finns uppradade. Därmed säger jag inte att Sheltien inte är aktiv, men mindre aktiv. Generellt alltså. :)

#18 Ja spanielraserna är apportörer = apporterande jakthundar, men de är även stötande (tror jag det kallas).

Vilken typ av apportering är du intresserad av? Och är det bara för hemmaträning eller för jakt och tävling/jaktprov?

#18 De andra vattenhundarna i stil med Lagotto kan vara lite "skarpa", vilket Lagotton inte är, den är rätt mjuk till sinnet. Egensinnade skulle jag väl inte kalla dem, lite envisa kan de vara men oftast mycket arbetsglada, de gillar träning och allt där de får vara med. Jaktlusten är bortavlad och de har alltså inte någon stor sådan. Ingen ras är allergivänlig, men de fäller ju inte hår och luktar i princip ingenting.

#19 Jag är intresserad av den mesta apportering som man kan hålla på med själv. Apportera Dummies främst men annat också. Kanske att jag ger mig iväg & tävlar någon gång, men det blir absolut inte regelbundet. Pappa är ju jägare, men han jagar mest rådjur, älg, hjort osv, så en apporterande hundras kanske inte är det bästa valet. Dessutom blir det ju min hund, inte hans. ;) #20 Jaha, det visste jag inte! :) Men då kanske Laggotto också är värd att tänka på, när jaktlusten är minskad & de är "mjukare" så att säga. Får läsa på om Lagotto! ;)

#1 Om du vill tävla på jaktprov med apportering så är det nog spaniel eller retriever som gäller då jaktproven är specifika för just vissa raser, man inte delta på retrieverjaktprov med annat än en retriever och inte på spanielprov med annat än en spaniel.

En welsh kan absolut passa, men vill bara dela med mig av mina erfarenheter av rasen och det är att de har rätt mycket egen vilja. De är smarta och tycker om att träna, men blir lätt uttråkade så man behöver vara påhittig med belöningar och inte nöta för mycket. Men de är jätteroliga allroundhundar som man kan träna det mesta med!

Vill du dock ha en signalkänslig och mer "traggelvänlig" hund tycker jag att sheltie stämmer in bättre på beskrivningen. 

Annars slår jag ett slag för schapendoes, tycker de verkar vara roliga hundar! Går även att hålla i sportfrilla ;)

Räkna bort tollare så passar alla raser du rabblat upp.
Lagotto skulle också passa, de är smarta men alltid arbetsvilliga. Envisa i arbetet (de ger inte upp).
Jag tycker dock att det är riktigt massa pälsvård på lagotton, tassar ska klippas, öron ska plockas - min hunds tasshår & öronhår växer som ogräs.

#22 Ok! Tack! Just nu är jag inte inställd på att tävla något alls, men det kanske förändras, & då är det bra att veta. :) #23 Ok! Nyttigt att få höra mer "negativ" om den ras jag har fattat tycke för! Jag ska tänka över det faktiskt. Valet står väl egentligen främst mellan Kooiker & Sheltie för tillfället. Men det kan ändras. ;) Tack! Scharpendoes verkar som ett alternativ, faktiskt! Bra storlek dessutom! :) Ska kolla mer på dem. Har väl fått för ni att de är pälsmonster, ungefär så som jag tänkte med Sheltie när jag läst lite om de. # Ja.. Jag läste om att många Lagotto ägare är tvungna att plocka öron & tassar men läste också att det är individuellt. Man kan ju förvisso inte räkna med att man får en Lagotto som har lite hår… Nyfiken på varför Tollare gick bort enligt dig? :)

#25 Skall man inte ställa ut blir pälsvården väldigt enkel genom att den klipps kort något sånär regelbundet, upplever min egen Lagotto som något utav det enklaste i pälsvårdsväg, klipps kort ca var tredje månad och då krävs ingen som helst annan pälsvård. Det där med öronhåret är väldigt individuellt, många gör det också mer invecklat än det är, en del behöver inte (skall inte) plockas i öronen. Många gånger räcker det med att man håller öronen kortklippta, rakar insidan och klipper upp en "gång" nedanför örat, för att lufta, att hålla på och rycka öronen för ofta kan göra mer skada än nytta.

#26 Jaha, har inte hört att man kan raka öronen. Det blir ju betydligt lättare. Förstod det som om man var tvungen att just "plocka". :)

#27 Inte raka innerörat utan insidan av örat för att göra det luftigare. Jo, många klippraser skall plockas i öronen, men det är inte alla individer som kräver det. Sedan plockar många allt för ofta eller tar för mycket, vilket inte heller är bra för öronen.

Just det där med att plocka öronen på lagotto är en debatterad fråga.
Det bästa är att lyssna på sin kennels råd och göra som denne säger.
Det är dock bra att vara beredd på plock i öronen.

Å andra sidan går det ju bra utan korg också. 😃

Eller varför inte köpa en egen cykel till hunden? 😛