Hej! Har spenderat rätt mycket tid hos mina föräldrar nu under semestern och har uppmärksammat en hund i grannskapet som rymmer, ofta. Det är en mindre hund i 1-kilos klassen det snackas om som är rätt harmlös men det kan ju såklart bli en fara ändå. Första gången jag stötte på den var när jag var ute på promenad med min hund, den lilla kom då fram till oss, inget halsband på sig eller liknande - ingen människa i närheten som kom springandes eller ropade. Stod där ett tag, ringde min mamma som kom och vi spejade båda två. Det kom ett ungt par efter en liten stund med en hund och den lösa hunden var tydligen deras, de visade även vilket hus de bodde i och tackade - tänkte att det var väl det. Men så har jag hört hunden stå och skälla, och skälla, och skälla men inget som händer. Gick då dit för att försöka locka med mig hunden och visst följer den med, men den vågar inte gå för nära. Gick dit de unga paret sa att de bodde och knackade på, varpå en helt annan kvinna dök upp, kunde knappt svenska, men hon tackade och sa även hon att hunden var hennes… Vid ett annat tillfälle var det två grabbar i den yngre tonåren som svarade när jag ringde på. Senast idag, när jag ännu en gång hörde hunden skälla gick jag dit och tänkte minsan säga ett och annat till den som svarade när man ringde på. En kvinna i medelåldern dök upp, inte alls någon utav de kvinnorna jag sätt där tidigare. Hon sa att det var hennes hund, att hunden löper och då tar sig ut (hon klättrar över staketet). Sa till henne att hon borde göra något åt det pga alla risker, sa även att detta var femte gången då jag lämnat tillbaka tiken på det här viset varpå hon blev helt paff. Hon har alltså inte hört något om detta alls. Hon såg i alla fall ut att skämmas lite, och kanske kommer det att ordna sig… Men hela situationen känns lite smålustig, alla dessa olika människor som bor där. Vet inte vad jag ville uppnå med detta inlägg, mer än att skriva av mig. Vad hade ni gjort i en liknande situation?