Vår lokalavdelning var rätt aktiv för några år sedan med kurser, inomhusträningar, promenader, till och med ett riksläger. Jag var väl i ärlighetens namn inte särskilt aktiv med att få det gå runt men deltog ändå och brukade till exempel sitta i rasmontern på My Dog. Sen blev det ny styrelse och det där riktiga engagemanget dog ut, själv orkar jag inte dra igång något utan kan mer "rulla med" och hjälpa till när någon väl fått lite fart på saker och ting. Tyvärr är jag numera lite på kant med rasklubben, inte lokalavdelningen utan den rikstäckande eftersom vi inte riktigt har samma åsikter om rasens hälsoläge när det gäller njursjukdomar. Min andra rasklubb känner jag att jag inte har ett dugg gemensamt med. Då rasen är delad på två olika typer och rasklubben i princip bara är inriktad på den ena typen så har jag inget som helst intresse för att ens vara medlem. Däremot är jag med i specialklubben. Jag har varit aktiv inom SBK också; varit instruktör, mentalfigurant, tävlingsfunktionär och så vidare. Har dock hoppat av det för tillfället på grund av min hälsa. Jag tycker faktiskt att du kan BÖRJA med gemensamma promenader. Det är en lättsam form att få ihop folk på och bilda kontaktnät, därifrån kan ni sedan jobba vidare. Försök bilda träningsgrupper, ordna föreläsningar, hyr in en instruktör kanske - vi i vår sökgrupp fixade ett eget läger till självkostnadspris där vi även hyrde anläggning, instruktörer och bjöd in andra intresserade. Starta en FB-grupp och en mejllista för de som bor inom avdelningen? Kontakta även Studiefrämjandet och hör om ni kan få bidrag till era aktiviteter! Man får oftast inte kontanter men kan få ersättning för material och så vidare, vår sökgrupp köpte till exempel litteratur och material till söket samt hyrde in instruktör.

#1 Tack för ditt svar! :D Låter som du har hållt endel kring din ras^^ När det kommer till promenader och liknande så finns det redan en fb grupp, har inte jätte mycket koll på den för att vara ärligt. Men jag har träffat många med rasen genom en lokal kennelklubb, som jag träffar ibland (väldigt sällan på sistone >

Nej, jag funderade när jag gick med i SKK om jag skulle gå med i lokalföreningen eller rasklubben, och valde till slut lokalförening. Det var pga att jag kände dels att rasklubben mer verkar vara för uppfödare och utställare, jag är ingetdera, och dels för att jag tror jag har mer nytta av lokalföreningen, tex i kurser, träningsytor osv. Tredje grejen är väl att min ras, Bolognese, delar rasklubb med Bichon Havanaise och den verkar vara 90% inriktad på större rasen Havanaise så kände inte att jag hade så mycket att hämta där.

Jag sitter som sekreterare i min lokalklubb. Försöker anordna aktiviteter som breddar rasens användningsområden (taxklubben jobbar ju för utställning, gryt, drev och viltspår). Jag tänker visa att taxen går att använda till mer t ex rallylydnad osv. Detta för att även de som inte har taxen som jakthund faktiskt ska börja göra nåt med sin hund. Upplever ibland att taxen blir allt för mycket sällskapshund mot för det aktiveringsbehov den har.

Jag förstår din frustration och irritation över bemötandet. Tyvärr är det så att  i vissa klubbar sitter personer på "livstidsuppdrag" (har tagit på sig att vara hela klubben typ) med sina åsikter och väljs år efter år. Det sker ingen förändring och all form av ny inspiration är skrämmande och farligt.

Bästa sättet om du vill gå med är att på ett årsmöte säga att du vill gå med i styrelsen. Då kan ju årsmötet välja in dig. Kontakta även högre upp i rasklubben och påtala det dåliga bemötandet. Man ska vara välkommen, och bemötas med respekt.

Det är ju tack vare de som vill engagera sig frivilligt som klubbarna lever kvar. Många glömmer bort att man lägger ner tiden på sin fritid utan betalning. En del kräver och ifrågasätter varför man inte gör si eller så fast själva är de inte ett dugg intresserade av att hjälpa till. En person kan inte göra allt. Det krävs jättemycket jobb och timmar för att skapa ett evenemang för andra. Ofta får ju de som ställer upp som funktionärer inte själva möjlighet att delta på sina aktiviteter då de måste jobba.

Lycka till!

Golden har jag bara för mitt eget nöje och trivsel, engagerar mig inte alls mer än min egna hund.

Husky och grönlandshund är mer än livsstil, så jag är så aktiv jag orkar i SPHK. Jag är med och arrangerar lite träffar, kurser och annat i Gävle-Dala distriktet, är valberedning och maken är med i styrelsen där. Vi brujkar sitta i rasmontern på Sthlm hundmässa åt husky.

Tack så mycket för alla svar, väldigt intressant att läsa! #4 det är mycket det intrycket jag får, att det är en grupp av människor som är väldigt tighta och som liksom styr allt :/ Jag ska göra ett nytt försök och se hur detngår!

Så är det väl i alla klubbar, föreningar, partier osv. Man kan inte räkna med att komma in och få göra "det roliga" direkt. Du får nog börja med promenader i alla fall.

Svenska Pudelklubben är toppen, jag har blivit väl omhändertagen då jag var totalt nybörjare och fortsatt med att stå i rasmontern på Stora Stockholm, ordna aktiviteter på min ort som ombud, ett tag var jag med i avdelningens utställningskommitté.  Jag känner att jag blir respekterad om jag ringer till någon i min avdelnings styrelse och allt funkar väldigt väl. För mig är det helt självklart att vara med i pudelklubben, gemenskapen är stark och tydlig även för dem som kommer på sin första aktivitet eller utställning.

Klubben har nog tidigare setts som utställningsfixerad men det jobbar man hårt på att förändra, man uppmuntrar till all slags aktivitet med pudlar genom att ordna kurser i rally, agility, ett bruksläger osv förutom de mer självklara som pälsvård och ringträningar (jsjälvklara just för att så många  är utställningsintresserade av dem som engagerar sig). Både MH och BPH anordnas.

Väldigt tråkigt att du fick ett sådant bemötande! :( Hoppas verkligen det blir bättre om du bestämmer dig för att försöka igen. 

Jag är aktiv i pudelklubben, håller med #8 att det är en jättetrevlig klubb. Jag sitter i ombudsgruppen i min stad där vi är en grupp aktiva pudelägare som tränar allt från rally till bruks med våra egna pudlar och drar ihop träningar, promenader och kurser för våra medlemmar regelbundet. Superkul är det att träffa en massa trevliga pudelägare! Tycker pudelklubben gör ett kanonjobb för att visa upp pudeln som den mångsidiga ras den faktiskt är.