Det händer ibland. Kan jag inte nå henne med rösten brukar jag använda kroppen, ställa mig framför eller backa henne eller så. Det brukar fungera för oss.

#1 Hur reagerar hon när du ställer dig framför och/eller backar henne?
Försöker hon komma förbi dig eller bryts hon direkt du kommer framför henne?

Jodå, det hände ibland med förra hunden. Hon gjorde utfall mot andra hundar och kom man för nära med fingrarna då kunde det smälla. Och det var inte några "lekbett", det var på riktigt. Men det var omriktat beteende, det var inte mig hon ville åt, utan den andra hunden.

#2 Antagligen försöker hon ta sig förbi, hon ger sig inte så lätt. Händer det så backar jag henne tills det går att vända henne.

Om en hund låst sig och stirrar på en annan hund tex, och man tar i den, blir det ett sk omriktat beteende, där hunden kan bita son förare. Detta beror på att hunden tror att det är den andra hunden som attackerar, typ, enkelt förklarat.
En reaktiv hund som redan hunnit låsa sig, och inte går att avleda med rösten, godis eller annat, skulle jag försöka ställa mig i vägen för det den tittar på, eller bara styra undan den med kopplet.

Jobba med mer avstånd. När hundar är så långt borta att du lätt kan bryta med ett kommando och avleda med lek/godis/träna trick, gör du rätt. Låt sedan hundarna komma lite närmare, men alltid på nivån din hund klarar.
De gånger en hund kommer för nära, försök gå in en båge, gå åt sidan och testa om du kan få hunden att äta godis för att tänka på annat. Funkar inte det, stå stilla och håll den i kort koppel, eller kanske direkt i selen, bara stå stilla, håll hunden, vänta till den andra försvunnit.

Omriktat beteende är mycket vanligt & sällan direkt farligt.
Har man en hund som reagerar starkt när denne låst sig, så ska man träna från en punkt där hunden inte låser sig & ta små steg framåt, man väljer sina strider.
Min hund låser sig ibland, när jag inte ligger steget före, främst på andra djur.
Dock skulle han aldrig morra eller nafsa mot mig, men då är han aldrig särskilt uppspelt när han låser sig, utan snarare nyfiken. Han är en ganska foglig hund.

Min unghund låser sig så fort han ser en annan hund. Har jobbat mycket med det och kan säga att avstånd inte alltid spelar in om hunden låser sig eller inte. Han har vänt sin frustration mot mig när jag brutit låsningen oftast är det bara markering från hans sida och en starkare markering från mig att så får man inte bete sig och så är det över. Men några gånger har jag fått mig ett bett. I de fallen så fattar han själv både på min reaktion och för att han vet att man biter banne mig inte matte. Så då blir det oftast rätt mycket fjäskande direkt. 

Ju tidigare man lyckas bryta låsningen desto mindre reaktion får man från min hund. Men han är inte lätt att bryta godis har absolut inget värde i de situationerna och öronen är avstängda.

Jag bryter direkt min hund låser sig på det viset, tvingar fysiskt in henne i den position jag vill att hon ska hålla och låter henne inte göra något annat än just det.

Min hund låser sig ganska ofta på ganska mycket saker, jag känner igen tecken innan hon låser sig och avbryter med gott godis och övningar istället, Hinner jag inte avbryta låset så håller jag i halsbandet så hon inte kan kasta sig fram och försöker att bara gå förbi objektet. Sker mycket mer sällan nu än när hon var yngre, förmodligen för jag lärt mig hennes tecken och vet mer vad man ska göra nu :) Övar även på att hon inte ska låsa sig på att dra i koppel/leksak, ökar försiktigt tiden hon får kampa med objekten och sen säger "nu är det bra" släpper hon inte direkt är jag tyst och tar snabbt upp korv ifrån fickan (vilket jag har med när jag tränar det) för att stoppa framför nosen tills hon släpper och berömmer.

En annan fråga, om ni ser en annans hund låsa sig mot en annan hund eller kanske till och med att den låser sig mot din hund. Om ni märker att ägarna inte uppfattar sin hunds beteende, hur gör ni då? Ignorerar ni det, går därifrån eller säger ni till?

Det är ju inte alla som märker att deras hund faktiskt låst sig  utan där de tror att hunden bara kollar, vilket kan vara lite trist då stirrande hundar kan vara rätt utmanande för andra hundar. Även en hund som normalt inte lägger vikt i att bli utstirrad kan reagera häftigt om det är fel hund den blir utstirrad av, eller om det sker i fel situation/tillfälle.

Min ena hund är så när det gäller katter - hon är uppväxt med katt, men avskyr dom sen katten bet henne när hon fick nog av hennes hårdhänta lekar som valp. Tyvärr har vi några korkade yngre katter i området som inte är rädda om livet och kan slänga sig ut mitt framför oss och bara lägga sig ner och se fånig ut. 

Hunden låser sig rejält och kan då nypa den andra hunden för att hon inte når katten och den andra hunden är för nära - hon skulle även nypa mig (men det gör inte ont, då hon aldrig nyper hårt på mig) om jag skulle peta på henne/försöka "ta i henne". Jag kan dock lyfta upp henne, vilket ibland är det enklaste om katteländet inte vill flytta på sig för annars kommer vi aldrig förbi - tur att hundskrället inte väger mer än 5,5 kg 😉

Dock ett tråkigt beteende som jag jobbar med och har vi tid, så stannar jag kvar på ställer till hon lugnat ner sig. Hon lugnar sig efter ett tag, men hon låååter alldeles förskräckligt. Hon fullkomligt skriker rakt ut, så varendaste människa tror väl jag klår upp henne - eller inte förresten. Dom flesta är nog vana vid det här laget🤐 Ett mycket svårjobbat "problem" då jag inte riktigt vet hur vi ska gå tillväga. Jag vet att hon inte skadar katter, men vill gärna nypa till dom och sätta dom på plats och här fullkomligt kryllar det av katter i området !

#11 Vår låser sig inte ofta, men det händer. Tror det händer mer eller mindre alla hundar någon gång, finns nog alltid något som är tillräckligt intressant på ett eller annat vis för hunden någon gång 🙂

Det allra största problemet vi har är bollar, jösses! Han kan inte ens höra ljudet av en studsande boll utan att bli helt till sig, bollidiot är hans andra namn. Ligger det en boll vid kanten av vägen vi går på och han ser den, då kan han försöka börja dra emot den. Vi stannar direkt då, oftast blir han bruten bara av det då han per automatik tar kontakt och går in bredvid oss - det tar vi tillvara på och försöker bibehålla hans kontakt genom antingen röst, godis eller pinne (finns ingen pinne att tillgå så räcker oftast ett grässtrå med, han är en ko innerst inne 😃) och sedan går vi lugnt förbi bollen med hjälp av det. Direkt han tappar fokus så stannar vi till och/eller kliver ifrån bollen en bit. Han ska inte tjäna på att bryta kontakten, i och med att man går förbi bollen så kommer man ju också närmare den så att kliva ifrån den blir som en konsekvens för att han brutit kontakten.
Detta har hjälpt oss väldigt bra och han kan idag gå emot en boll utan att försöka dra, han låser sig inte men kollar. Vi kan nu 8/10 gånger gå förbi en boll utan att behöva göra något nämnvärt, han kan kolla på bollen, sedan på oss för att förhoppningsvis få ett varsågod, kolla på bollen och sedan på oss igen - han får aldrig ett varsågod när det inte är vår boll, men det hindrar ju inte honom från att hoppas. När vi går förbi så kan han blänga på den när man är just bredvid men i och med att man kommit en-två meter ifrån den så släpper han och fortsätter framåt.
Vi har jättemycket jobb kvar på den fronten men det har hjälpt, vi kan gå förbi någorlunda bra och oftast utan tjafs. Rör sig bollen är det dock en annan femma, så att vara på brukshundklubben kan vara ett helvete då folk gärna belönar sina hundar med att kasta en boll upp i luften eller en bit längre bort. Det har han jättesvårt för och förstör vår träning en hel del, men vi jobbar stenhårt på det!