Vår labbe kastrera vi när vi fick tillbaka henne. Vi börja som fodervärdar då det var meningen hon skulle blivit ledarhund (eller eventuellt narkotikahund) men hon var för glad i allt och alla och hade dålig koncentration så vi fick köpa loss henne.

Valet att kastrera vart ganska enkelt och självklart för oss eftersom hon har registrerings förbud (eller vad det heter) som gör att valpar inte får registreras efter henne (för att man inte ska bli fodervärd för att sen kunna köpa en billig avelshund) och vid tillfället hon faktiskt löpte hade vi stort problem med lösa hanhundar (även på plaster där hundar måste vara kopplade som naturreservat) och hon blev jätteglad och ville leka och var nära att rycka omkull både mamma och pappa några gånger. Att försöka stå och hålla bort en kåt hanhund från en överaktiv dåre till hund helt själv var inte det lättaste (hade väl funkat bättre med en mindre hund).

Vi har inte haft några problem varken med ingreppet eller efteråt. Är först nu när hon är 11 år som hon troligen är lite inkontinent men är inget man märker då hon är ner direkt och slickar sig ren. Nu kastrera vi henne tidigt så huruvida hon hade varit så matglad som hon är nu om hon inte varit kastrerad har jag ingen aning om, hon är ju trots allt labbe men vi har inte haft problem att hon blivit tjock (men vi har stenkoll på vad hon äter).

Och har varit så skönt att slippa löp och risker med livmodersinflammation och tjuvparningar. Däremot så kan hanhundar periodvis tycka hon är väldigt intressant och kan försöka rida på henne.

Min tik är kastrerad sen hon var 10 och här i USA så kastreras de flesta tikar och hanar. Vill du kastera, gör det. Det är lite tabu i sverige men om du inte vill oroa dig över valpar så kastrera. Är samma risker på katter och görs där som rutin. 

Enda jag vill tillägga är psykisk mognad. Vänta till 2-3 år innan du kastrerar så hunden får ha en tonårstid.

Jag kastrerade min ena tik för tre veckor sedan. Har gått hur bra som helst och hittills inga biverkningar på det :) Min tik mådde alltid dåligt vid varje löp, blev väldigt stressad och brukade slicka sig så mycket aåså hon fick infektion i sin vagina. Hon fick nästan pyometra två ggr så jag kände att junu fick det vara nog! Enda nackdelen var ju priset, är ju inte det billigaste att kastrera en tik. Men jag håller med #2, nu vet jag inte hur gammal din tik är men vänta tills hon mognat ordentligt både psykiskt och fysiskt.

Angående operationsrisken så kan ju pyo sluta med en buköppning på en hund som är i rätt dåligt skick. Då är riskerna med en planerad operation på en frisk hund mindre :)

Vi kastrerade vår tik i vintras på grund av hennes skendräktigheter som varade i månader. Allt har gått bra, men vi tyckte att första veckorna efter operationen var rätt jobbiga. Den stora skillnaden för oss hittills är att hunden är MYCKET hungrigare än vad hon var när hon var intakt. Det är en rejäl omställning för oss och nuförtiden måste vi tänka oss för så att vi inte lämnar mat framme. Hittills är hennes päls okej och tack och lov har hon inte blivit inkontinent vilket drabbar ca en av fem kastrerade tikar. De flesta kan medicineras men inte alla tyvärr.

Sammantaget kan jag säga att får jag en tik med skendräktighetsproblem igen så tänker jag nog kastrera, men jag skulle aldrig göra det om i fall att, det är en allt för stor operation för det.

Glömde, min kastrerades pga återkommande cancerknölar i tuttarna.

Min tik blev kastrerad akut ifjol somras p.g.a. livmoderinflammation. Hon var inflammerad runt om i buken också, så hon fick vara kvar en extra dag på djursjukhuset (tror att operationssåret var ca 20 cm långt). Typ 4 dagar efter operationen var hon vild igen och lyckades t.o.m. hoppa över en barngrind. När hennes stygn togs bort ungefär 2 veckor senare så fick jag höra att hon fick fortfarande inte hoppa, springa i skogen och allmänt vara mycket aktiv på några månader tills hon helt hade läkt. Det var första gången i mitt liv som jag ljög om ett djur (hon åkte i bagagen och hoppade in själv, dagen innan hade vi tagit en längre gå/spring promenad). Men hon klarade sig bra, som tur var så blev det supervarmt väder andra dagen hon var hemma, så då blev hon för slö för att röra för mycket på sig (trots att hon var 6 år så hade hon samma energi som en unghund).

Nu nästan 1 år senare har jag en hund som inte är lika lättänd, och som är överlag lugnare (förr var hon bråkig mot våra andra två hundar, nu är hon lugnare emot dem). Innan kastreringen var hon extremt matkräsen och var ibland bara skinn, ben och päls då hon matvägrade ofta. Idag har jag en hund som är matglad och t.o.m. är lite för rund.

Skulle jag i framtiden ha en tik med samma humör som Tara hade innan kastrering så skulle jag absolut kastrera den.

Jag kastrerade min tik för ett år sedan, av flera anledningar: Hon ska absolut inte användas i avel då det kan uppstå komplikationer eftersom hon är så liten Hon lever med en fertil hane, som även är hennes bror(!) Hon löpte ofta (ungefär var tredje månad) vilket sliter på kroppen Veterinär rekomenderade tom kastrering då risken för livmodersinflamation ökar avsevärt vid täta löp Operationen gick jättebra! Hon va pigg och hoppa upp i soffan redan timmar efter op, vilket hon förstås inte borde ha gjort >

Då kan jag ju berätta om min tik vars kastrering gick mindre bra. 

Vi kastrerade henne för ett medfött fel hon har och veterinären hoppades på att en kastrering skulle avhjälpa problemen.  Själva operationen gick jätte bra och det var inga komplikationer alls, men jag fick hem en inkontinent hund och efter att ha testat alla olika inkontinens mediciner så är det inget som funkar så hon måste alltid ha på sig tikskydd inne för att det inte ska rinna om henne då hon från och till läcker väldigt mycket. Hon har fått urkass päls som bara tovar sig och är jätte ullig, hennes matlust är i taket och hon går väldigt lätt upp i vikt.

Vill bara dela med mig av att det inte alltid går så bra tyvärr, men jag förstår att du funderar på kastrering då ju din hund mår så dåligt med sina löp, men detta kan vara bra att ha i åtanke så man är medveten om hur man kan få det efter en kastrering.

Jag har låtit kastrera en tik och det var pga att hon fick så grava skendräktigheter att hon fick mjölkstockning och hög feber varje gång.

Inga förändringar mer än att hon slapp bli skendräktig (korthårig och då märks inte så stor skillnad på pälsar) - men hon blev inkontinent efter 1,5 år.

Så hur du ska göra måste du komma fram till själv🙂 Pälshundar får ofta en gräslig päls, som blir dysfunktionell och svårskött - korthåriga märks det ofta ingen större skillnad på mer än att dom kan fälla oftare/mer. Inkontinens drabbar en hel del, men det går ju tyvärr inte att sia om i förväg. Min gick att medicinera.

Min tik är tätt tack o lov.

Tack så hemskt mycket för era svar! Har tänkt och velat. Och bestämt för att kastrera henne och har fått en tid imorgon. Hon fyllde 5 år i våras så hoppas att hon inte ändras beteendemässigt alls. Är väldigt nöjd med hennes personlighet som den är:) sen är hon korthårig, och har alltid haft lite problem med att få i henne mat/hålla henne uppe i vikt. Det verkar som att det är ganska ovanligt med inkontinens, och att man ska ha ganska otur om så är fallet.

Nu är jag bara extremt nervös över operationen över lag :( Men har valt en klinik där dom söver ner henne via injektion och sen fortsätter med gas. På så sätt har dom också koll på syresättningen och hennes syrenivå. Det känns lite tryggare :)