Min första hund valde jag endast på utseende, han var inte till salu utan jag tog hans husse på köpet. ;) Han var blandras med mestadels bc och passade oss väldigt bra. Därför blev det en till bc-blandis när vi köpte hund nr 2. Hund nr 3 var lite slumpmässig. Första hunden hade gått bort av ålder och min man ville inte ha en likadan, inte för att det inte passade oss utan det var nog främst sentimentala skäl och lusten att prova nåt nytt. Jag kände dock att jag iaf ville ha en hund av vallhundsras och ramlade över en blandraskull med terv. Jag har vuxit upp med groenendael och kände att jag hade ganska bra koll på belgarna. Sen var det väldigt många raser i pappan så jag var skeptisk, men efter många om och men åkte vi iaf dit och tittade. Vi hade avverkat några kullar och hade väldigt låga förväntningar, jag trodde inte heller att det här skulle vara rätt. När vi kom dit blev vi lite överraskade för det kändes jättebra. Vi tog några dagars betänketid och bestämde oss till slut för att det kändes rätt så vi bokade vår valp. Inte förrän vi köpt valpen insåg jag riktigt vilken galen korsning det var. :P  Föräldrarnas lynne övertygade oss om att det troligtvis inte skulle bli monsterhundar ändå. Men det verkar gå bra, han är 4 månader nu. :)

Tyvärr så blev det lite "som det blev". Jag sökte en omplacering i rätt ålder (så ung som möjligt, men ändå hyfsat "vuxen) inte alltför långt bort, i rätt storlek och med hyfsad möjlighet till att vara en tävlingskompis, och som var trygg med andra hundar och barn. 

Blev en 1½-årig labbkille! :)

Vi ville ha en medelstor hund i lagom format, som funkade till olika aktiviteter men också klarar av att bara vara med oss, hemma eller i soffan. Den skulle funka i lägenhet och gärna vara sådär löjligt glad i människor. Nu snart 3 år senare har vi två cocker spaniels och det känns 110% rätt. :)

Jag är uppvuxen med vallhundar, herdehundar, spetsar och bullhundar, och min första hund fick jag i födelsedagspresent som var en shetland sheepdog/border collie korsning.

I övrigt har jag aldrig sökt efter en hund utan hjälper de som blir utsatta för vanvård eller hot med avlivning. Det har blivit en hel del olika raser/blandraser, men kan jag erbjuda det som krävs så tvekas det inte en sekund. Har haft raser ur alla grupper utom grupp 7.
Men som sagt - grupp 1 och  grupp 5 står mig ändå närmast hjärtat :)

Jag valde en cockerpoo pga jag är släkt med uppfödaren, och har bara positiva erfarenheter av denna blandningen. Min hund är glad, både hund och människovänlig och lättlärd/lyhörd och fäller inte. Har faktiskt ingen aning om vad jag skulle välja för ras om jag var tvungen att välja en renras.

Pudel! Min farbror föder upp och alla i hela släkten har haft pudlar eller pudelblandisar!

Min pappa är allergisk & jag bor fortf. hemma, han tål bara krullisar.
Jag ville ha en mellanstor till stor hund, Pudel var uteslutet. För veka & bjäbbiga enligt mig, lite för taniga också.
Träffade dock en riktigt bra uppfödare, med modiga, framåt pudlar som jag verkligen gillade, så en aprikos dvärgpudel blev det nästan.
Men i sista stund bestämde jag mig för att hunden var för liten, för mina önskemål.
Jag kom att tänka på en brun lagottotik jag tränat för några år sedan, så jag kikade upp rasen mer.
Till slut visade det sig att rasen var perfekt för mig - modig, aktiv, intelligent, förarvek, social osv. Tog inte lång tid innan jag hittade en tre månaders valp, Elviz.

Med aussien sökte jag en mångsidig hund med jävlar anamma, det fick jag :)

När jag valde bc ville jag ha en mjukare hund, samtidigt som jag vill få in fötterna i vallningen och sätta mig in i det, samtidigt som jag ville ha en hund som funkar för det mesta utan att ge upp :)

Jag läste massor om olika raser. Jag ville ha en tränings kompis där man kunde testa på alla hundsporterna. Min kille hade krav på att det skulle vara en liten hund och att han skulle klara av pälsen eftersom han är allergisk mot viss raser. Vi hade nästan bestämt oss helt och så gick vi på Mydog och insåg direkt när vi var i rasmontern på den rasen att en sådan hund vill vi absolut inte ha.

Så efter att ha gosat runt i så gott som alla rasmontrarna utom Lancashire heeler montern som vi nästan gick förbi utan att gå fram.  Där va de 4-5 hundar som total charmade oss även om jag personligen tyckte att utseendet inte va alls i min smak med de korta benen och långa kroppen. Men så åkte vi hem och läste på och kom fram till att Heeler var den perfekta hunden för oss. Det tog bara lite över en månad så va valp tingad och nu har vi våran älskade lilla plutt. Och idag tycker jag de är jätte söta alla heelers. 

En liten hund som älskar att arbeta men har en bra on och off knapp och matte blir trött långt innan hunden oavsett vad vi hittar på.  Pussar är det bästa som finns och varje gång man kommer hem så får man ett jätte leende där alla tänder syns.  Tuff och robust.

Jag tar det i ordning som de kom in i mitt liv. 

Dvärgschnauzer: Passade familjen. Fick låna hem en klasskompis' DS och familjen föll pladask. Det var en hund som kunde hänga med på våra husvagnssemestrar, var bra förstahund för mig och fällde inte vilket var stor bonus. Och alla allergiker i familjen tålde hunden. 

Mittelspitz: Jag visste att jag ville ha spets och stod i kö på en finsk lapphundsvalp. Men så fick jag höra att min kompis' hanes son som jag föll för nåt år innan var till salu så vi åkte och tittade på honom och jag föll pladask. Han fick stanna i Sverige och bets ihjäl av annan hund sommaren 2014. Han blev 4 år.

BC/Collie och pekingese #1:  Bodde här när jag flyttade in. Pekingese #1 avlivades av långt gången borrelia och ålder. 

BC/Corgi: När pekingesen avlivades ville vi båda ha en till hund i hemmet och visste att vi ville ha en rescue. Jag har länge drömt om att tävla i freestyle och hade länge drömt om en BC. Jag var tveksam om en blandis men jag hade en lista hundar jag var intresserad av och precis som med mitteln så träffade jag Apache (som hette Tyson då) och föll pladask. Vilket projektarbete han skulle bli och har varit och vi har inte kunnat tävla men jag ångrar det inte en sekund. Jag har hoppet kvar om tävlan en dag för han har allt jag drömt om i en tävlingskompis förutom modet att göra det… än. Modet växer mer o mer så vi får se!

Chinese Crested: Velat ha rasen i 10 år efter dvärgschnauzern växte upp med en som bästa kompis och ville ha en valp medans dvärgschnauzern var ung nog att ha glädje av kinesen men ändå kunde lära valpen goda vanor då dvärgschnauzern är rena rama drömhunden. Det funkade. Hon har varit en toppen nanny! 

Pekingese #2: Mike saknade att ha pekingese så när jag frågade vad han ville ha när Digger (collieblandisen) inte finns mer så sa han att han ville ha en ny pekingese. Det blev lite i förskott när Mikes son ville pensionera sin "peke" här hos oss och vi tackade ja. Digger är på sluttampen och Andy är ca 11 år gammal. Efter Andy blir det ännu en pekingese då det är hans ras, men då blir det ingen rescue eller omplacering, det blir en valp så jag kan forma om den från början. 

Ras efter dvärgschnauzern lutar mot cairnterrier. Ras efter kinesen som är väldigt ung ännu är Pudel. Två raser jag fallit för och jag skulle inte klara av att jämföra en ny hund av samma ras med förra hunden. Efter corgiblandisen påbörjar jag min uppfödningsdröm. :) Vad för ras det blir, det är inte spikat än. Vill tävla först. :)

Skulle skaffa en gul labrador som första egna hund, både jag och sambon var överens om det. Jag växte upp med världens underbaraste labrador/goldenmix och labradoren är verkligen en ras som fastnat i hjärtat. Trevliga, lättlärda, snälla och smarta. Ville inte ha svart för det skulle påminna för mycket om Sammi. Men sen hände livet, ni vet. Mer än vanligt för mig kanske. Jag blev kroniskt sjuk, extremt sjukligt utmattad, mestadels hemmaliggande och rullstolsburen för utevistelse. Så en labrador kräver mycket mer än jag kunde erbjuda och sambon var inte redo för större delen av ansvaret eftersom han inte riktigt vet hur det kommer se ut med arbetstider osv de närmsta åren. Hans del är motionen och då vill han inte att det ska krävas flera mil utan något lättsammare. Så vi bestämde oss för att skaffa en liten hund. Jag skulle aldrig ha liten hund. Sambon var inne på King Charles Cavalier som han hade som barn, men jag avskyr att de har såna hälsoproblem och sa i princip "över min döda kropp". Jag började leta efter raser som kunde passa oss. En hund som inte var typisk "småhund" (bjäbbig ;)), tex japansk spets är ju jättefin men har lätt för skall. Visste många raser jag inte ville ha, men fanns någon liten jag ville ha? Jag letade efter en frisk ras med låg energi, en smart och lättlärd sällskapshund som gillar hjärngympa och att lära sig tricks i stil med servicehund så att mycket av aktiviteten kan vara mental och i hemmet/trädgård. Inte supermycket pälsvård men lite borstning i samband med mysstund kan ju gå. Var först inne på bichon havanaise men de var kanske lite för pigga och utåtriktade och kräver ju en del pälsvård om man inte klipper ner dem. Att föna en hund kan bli lite övermäktigt. Men så hittade jag "kusinen" bolognese. Som beter sig som en "riktig" hund, lite mer reserverad än bh, lite lugnare men lika smart och lättlärd och pälsvården är aningens enklare - framförallt ska den ju inte fönas ;) Söt liten fluffboll i hanterbar storlek, nu när vi äntligen har tid för hund, ett bra hem för hund, vi vet att jag kommer vara hemma så behöver inte planera för passning och jag kan aktivera mycket hemma i trädgården innan sambon går på promenad. Känns helt rätt med lilla Alizza, en underbar ny familjemedlem sen fyra veckor tillbaks. Väldigt cool och trevlig valp!

När jag skulle skaffa min första hund köpte jag en rasbok och bläddrade massor. Ville ha en mindre, frisk ras som passade nybörjare. Det blev en mittel spitz. När det var dags för hund nummer två var jag på väg att ringa samma uppfödare igen, men så åkte rasboken fram igen av någon anledning. Jag ångrar verkligen inte min mittel, men efter ett par år med honom kom jag fram till att en annan ras skulle kunna passa mig bättre. Finns massa olika raser som tilltalar mig, men det blev en finsk lapphund. Jag föll verkligen för beskrivningen av deras temperament.

Ville ha en större hund ( hade dock småhundar sedan tidigare) Skulle vara en hund som inte fäller päls & passa som en aktiv sällskapshund. Har alltid gillat hundar med lite lockig päls & långhåriga, då menar jag t.ex: puli, briard, vattenhundar & liknande raser. Det blev en Perro de agua espanol & är super nöjd med det valet! Perfekt allroundhund med mycket arbetsvilja, men ändå har "förmågan" att ta det lugnt däremellan ;-)

Jag skulle ha en hund som kunde vara i hundgård utan problem dagtid medan jag var i skolan. Valet föll på gråhund eftersom vi haft sådana hundar tidigare (min pappa är jägare), och jag tyckte om dem. Jag hade också en liten tanke på att försöka ta jägarexamen, igen.

Summan av kardemumman blev att jag aldrig började den skolan igen, jag har aldrig tagit jägarexamen och hunden har knappt använt hundgården. Och under hennes första älgjakt så blev hon sparkad av en älg och har sedan dess varit rädd för dem, så hon är ingen jakthund. Så ingenting blev enligt planerna😉

Min nuvarande hund valde jag inte efter ras, gick efter personlighet. 
Snubblade över en annons hos ett omplaceringshem, läste texten och fastnade. 
Det där var en hund för MIG och så blev det några intervjuer senare :)

Han är en korsning på Schäfer/Dogo Argentino. 
Tanken var inte att skaffa hund just då, hade 1,5 månad tidigare tvingats ta bort min förra hund, en Schäfer med stamtavla. 
Vägrade tanken på ny hund, jag ville ta mig tid att sörja.
Visste inte ens vad jag ville ha för hund sen, om jag någonsin ville ha en igen, kanske något mindre och annorlunda för att inte jämt påminnas om min gamle. 

Men tji fick jag när jag såg Hector, han var hunden med det stora H't för mig. 
Aldrig i livet att jag skulle släppa iväg den hunden, litade på magkänslan och här sitter vi 1,5 år senare :)
Han har hjälpt mig med sorgen, tillsammans kan vi glädjas åt mina minnen med min gamle samtidigt som vi skapar nya tillsammans.

Läste igenom en bok med Sveriges hundraser, satte post-it på alla som verkade intressanta. Gjorde sedan en lista på egenskaper jag vill ha hos hunden för att den skulle få ett så bra lov som möjligt hemma hos mig. I slutändan fanns det bara två raser kvar som upp passade in och då åkte jag och träffade massa individer :) Blev engelsk springer spaniel och även om vi bara haft honom 1,5 månad så är jag sååå nöjd med hur det blivit hittills :D

Vi ville ha en robust hund med charm,  i lagom storlek (jämfört med rottis, som vi hade innan), som älskar människor, har förhållandevis låg jakt-, vakt- och vallinstinkt. Maken kände några med staff (Staffordshire bullterrier) och tyckte att de skulle passa, så jag läste mer om rasen och höll med. När jag väl träffade några var jag fast! Numer har vi två och ångrar inte valet av ras. 🙂

Jag har velat ha en foxterrier eller en airedale sedan jag var liten.  Utan att ha träffat någon i verkligheten föll jag för utseendet.

Nu som 40-åring har jag äntligen haft möjlighet att skaffa hund och det blev en airedale då jag ville ha en större hund hellre än en mindre.  Förutom min livslånga kärlek för rasens utseende valde jag den för att det är en sportig och tålig allroundhund med egensinne och clownaktighet. En airedales uttryck är helt unikt. Både i sättet att föra sig och i de vakna ögonen som kan vara kärleksfulla och fulla i bus på samma gång.  Den har ett stort mod vilket dess historia som tjänstgöringshund under världskrigen bevisar. Jag är inte på något sätt intresserad av utställning utan uppskattar rasen för dess lite bortglömda egenskaper som brukshund.

Kerry Blue Terrier: Min första egna hund blev en omplacerings tik på 2,5 år av rasen Kerry Blue Terrier. Det blev hon eftersom min pojkväns föräldrar hade en hane som jag var så förälskad i och tyckte han var så underbar med all sin lockiga päls. Han skulle bli pappa till en kull med valpar men det blev aldrig någon parning då tiken inte ville, fick då frågan om vi ville ta över tiken som var tänkt till kullen istället och ha henne på foder.Så kom Kajsa in i mitt liv med all glädje och alla sjukdomar som hon tyvärr hade som vi inte visste om då…

Bouvier des Flandres: När det var dags för hund nummer två så var det sambon som valde. Han hade vuxit upp med bouvier och kunde inte tänka sig något annat än den rasen. Jag ville ha en större hund och efter att ha läst på om rasen så lät den perfekt. Så in i livet kom lilla Hero 2012, han gav mig allt jag ville ha ut av en hund och även mitt livs hittils största sorg när han 3 år gammal gick bort i Mars i år i cancer 😭

Border Terrier: När sorgen efter min älskade Hero lagt sig lite så var det dags att leta ny hund då jag vill ha 2 så de har sällskap och att husse vill ha en träningskompis på lydnadsplanen. Vi letade länge då jag bara kunde se hur perfekt bouvieren var men det fanns inga bouvier kullar att köpa från och husse ville ha en mindre hund denna gången. Så hittade vi Borderterriern en pigg och allert hund med mycket motor och ett härligt glatt sätt som behövs i dessa ledsena tider. Så nu hämtas lilla Sudden på söndag 5/7, 8 veckor gammal 😍

Jag hjälpte till på ett hunddagis när jag gick i sexan och där var en storpudel tik som jag helt föll för, både utseendemässigt och egenskapsmässigt. Så i nian när det var dags att söka gymnasium och jag redan visste att jag skulle söka till ett hundgymnasium så köpte jag min första storpudel tik Dafne :) ett halvår innan hade min mamma köpt en liten blandras så familjen var fortfarande rätt nya på det här med hundar. För ungefär ett år sedan köpte jag min andra storpudel då jag känner att det är rasen för mig! Passar mig perfekt med deras egenskaper och jag älskar deras utseende och mentalitet. Nästa hund kommer med 95% säkerhet bli en Saluki! Har växt upp med en whippet i släkten så har alltid varit inne och nosat på vinthundar. Blev nästan en saluki förra året men kände att jag ville ha en till Pudel först och sen ge mig in i vinthundsvärlden :) sen när det blir vet jag inte, tidigast om 2 år.

Det var husse som valde. Jag tänkte att vi skulle skaffa en mellanstor hund typ dalmatiner men husse ville så gärna ha en Tax för dom taxar han träffat tyckte han var så coola, så obrydda om omgivningen men ändå så aktiva. Så jag gick med på att träffa taxuppfödare eftersom jag inte visste nåt om rasen. De passar oss utmärkt och nu har vi två st. Våra är dock båda omplaceringar så de är inte så obrydda om omvärlden som "vanliga" taxar, våra är rätt osäkra. Men vi jobbar på det med positiv förstärkning och dom är väldens underbaraste. Kan inte tänka mig någon annan hundras.

Jag ville ha en större hund, men hade inte direkt bestämt någon ras.  Jag såg min hund/tik skulle omplaceras. Jag hälsade på henne och blev störtkär. 🙂

75%Schäfer 25% collie

Bytte ras eftersom på varje träning eller tävling vi var på, lydnad som bruks, så var det alltid några schäfrar som var bättre än min dåvarande rottweiler, det gjorde att jag köpte mig en egen schäfer till slut.