Man kastrerar inte tikar idag,inte i Sverige i alla fall utan kastrerar :)

(vid sterilisering är livmodern kvar, vid kastrering tar man bort allt)

Jag kastrerade min tik… hon var sitt vanliga jag.

VI kastrerade vår tik i vintras då hon hade helt hopplösa skendräktigheter som varade i månader. Vi tyckte att veckan efter operationen var ganska jobbig med lite sömn då tiken desperat försökte klia, dels på såret och dels på huden bredvid som ju blev rakad. Allt blev bättre efter ett tag, vi satte på henne en tröja så att hon inte rev sönder sig, stygnen togs och allt har gått bra.

Den största skillnaden är att vår tik har blivit helt matgalen! Tidigare var hon inte speciellt intresserad av mat, men det har förändrats helt. Har man en tik som redan är jättehungrig jämt kanske man ska tänka sig för. Pälsen verkar hålla sig normal och hittills har vi inte sett några tecken på inkontinens, något som drabbar en av fem tikar efter kastrering. Oftast kan det medicineras, men inte alltid. Har man en skarp tik kan det bli värre då man plockar bort östrogenet och testosteronet får stå oemotsagt så att säga. Vår tik har inte gått upp i vikt, men det är tydligen det normala.

Jag är nöjd med hur vår tik är efter kastreringen, hon är sig själv hela tiden istället för en ointresserad inåtvänd hund fem månader om året, men: Jag tycker att det är en så pass stor operation att jag inte skulle göra den omifallatt. Där får man tänka efter och väga fördelar mot nackdelar och se vad som vinner just för sig och sin hund.

Jag tycker det later som ett bra alternativ att kastrera henne, TS! Vanta tills hon ar lite aldre, sa hon ar fullt vuxen. Ev. viktuppgang korrigerar du genom fodret. Sa slipper hon lopningar, ev. jumertumorer, skendraktighet, livmodersinflammationer m.m.

Min förra tik kastrerades pga livmoderinflammation. Jag vet inte om jag märkte nåt särskilt på hennes psyke, däremot blev hon matgalen - å andra sidan kan det även ha att göra med att hon åt kortison. Man får räkna med att en kastrering minskar ämnesomsättningen med 40% --> lättare att lägga på sig.

(Kastrerad hund som äter kortison - se där ett säkert sätt att få den att gå upp i vikt…)

Jag kastrerade min tik här i våras, vid 6 års ålder. Jag gjorde det på grund av hennes allergi, hon fick allergiskov i samband med skendräktighet. Blev ingen skillnad på henne, varken beteende eller vikten/matmängden har ändrats.

Hon fick en infektion i såret och hon hade det ganska jobbig tills att stygnen var borta. Man ska definitivt fundera på om fördelarna väger över nackdelarna, det är trots allt en stor bukoperation och har man otur så kan tiken drabbas av tråkiga biverkningar.

Jag hade nog aldrig valt att slentrian kastrera en tik (eller hane). Jag är av åsikten att ska man utsätta ett djur för ett kirurgiskt ingrepp så ska det finns en medicinsk orsak till det. Alla håller dock inte med mig här, men jag tycker man ska fundera både en och två gånger innan man kastrerar.

Sen tycker jag definitivt att du ska vänta tills tiken är vuxen i alla fall.

Min tik kastrerades vid 3 års ålder. Hon gick upp i vikt fort och är otroligt matglad nu.

#4, Risken för juvertumörer minskar bara om man kastrerar före första löpet eller möjligen andra.

TS, visst finns det fördelar - men jag skulle aldrig utsätta en frisk hund för en såpass stor operation - även om det är ett rent rutiningrepp - med tanke på att det KAN gå snett. Har tyvärr flera kompisar som förlorat sina tikar på operationsbordet.

Min tik kastrerades vid 10 års ålder för att hon fick cancerknölar i juvret och genom att kastrera så minskade vi hormoner och minskade risk för att cancern skulle återkomma. Hon fick annorlunda pälskvalitet och går lättare upp i vikt men blev valpigare igen också. Ingen inkontinens för vår del. Jag vet att det riskerar kortare livstid men alla våra hundar är kastrerade eftersom det är vanligare här i USA än det är att hålla djuren okastrerade och det är bara 2 av 3 gamlingar som har vikt som måste hållas koll på, bara 1 som fick förändrad päls (strävhår), och unghundarna är omognare än vad de som haft en pubertet. Äldsta på 13 år är fortfarande omogen och valpig och han kasterades ung. 

De andra hundarna är hanar dock, men inte ens de har inkontinensbesvär. Alla hanar kasterades som valp utom en som var 11 månader ung. 

Ixxis operationssår var mycket mindre än vad de jag sett i sverige. Hon kastrerades här i USA.

Tyvarr kan det ga snett om man inte kastrerar tiken. Man far givetvis sjalv avgora vilken risk man anser storst.

Inga av mina är kastrerade. Kommer inte att kastrera dem heller, jag tror att det är större risk att kastrera än att inte kastrera. Men alla ser vi olika på det.