Jag tror att så länge du ser att den vuxna kan/orkar sätta sig upp mot valpen på egen hand är det de bästa men blir valpen allt för intensiv hade jag nog delat på dom.
Jag har två vuxna småhundar på 6 respektive 7 kilo och en slyngel på 22 kilo. 6 kilos killen har inga problem att säga ifrån till slyngeln men 7 kilos killen är mjukare så honom måste jag stötta.

Jag går inte emellan i stunden, det får den äldre hunden sköta, för att jag inte ska underminera deras vilja. 

Däremot så, när den äldre sagt till, och den yngre gått på igen, så att den äldre får säga till igen, och börjar bli less, då kan jag avleda den yngre, med bus med mig, en promenad eller tuggben åt båda hundarna. 

Ibland har jag dock låtit den äldre ryta åt ordentligt åt den yngre, för att ge dem chansen.

Vi har sex hundar hemma i blandade åldrar som fostrar varandra vilket är bra. Jag går bara emellan om flockledaren morrar bort valpmamman från valparna eller om en hane rider på tikarna hela tiden men det är bättre om de löser det själva så valparna får lära sig att fungera med de andra naturligt.

Jag ser till så att leken är på lagom nivå. Apache kan bli ganska tuff mot Frodo.

Den lilla vuxna hunden kan vara riktigt tuff När hon säger till har valpen inte en suck Den lilla hunden tar ben från valpen, valpen vågar sig inte i närheten av den lilla om hon har ett ben. Ändå känns det ibland som om det blir lite för hårt Ni har nog rätt, jag få nog försöka avstyra lite mer än jag gjort tidigare

Jag låter de sköta sig rätt mycket själva när de är lösa, lägger mig i om unghunden verkligen inte lyssnar och är för uppe i varv. Ibland kan dock unghunden få för sig att leka när de är kopplade och då tar jag in hans koppel jättekort på en gång, lillgubben kan bli jättesur annars när han inte kan gå undan.

#4 ja, så där ser det ut hos oss också Lär sig inte den stora hunden att vara lite försiktig…till slut…när den växer upp?

Nja Apache är 3 och Frodo är 1. De bara leker olika för de är olika ras. Frodo har lärt sig lite bättre hur han fungerar men Apache är fortfarande lite för "på". Men de älskar att jaga varann och har askul ihop. :) Så länge jag kan "rädda" Frodo när det behövs. Frodo är den lilla. :)

Bilderna är från när Frodo var ett halvår ungefär.

#8 ha ha ja så där ser det också ofta ut hos oss :) Om en är törstig så är den andre det också Våra har också superkul ihop. Den lilla gillar att bli jagad och den store gillar att jaga Det har blivit bättre med buset mellan våra hundar. Valpen vet lite mer nu vad som gör den lilla helförbannad, då morrar och bits hon i läppen Det händer att valpen är helvild, det har hon lite svårt att hantera.

Ja det gör jag. När valpen var en klumpeduns på 12 kg och äldre hunden vägde 6 kg kom valpen på att den äldre inte hade speciellt mycket muskler bakom tänderna. När han var på det humöret sket han högaktningsfullt om den äldre hunden hängde i hans nos. Det var bara en bonus för leken liksom. Så jag backade upp den äldre hunden rätt mycket.

#10 visst får man lite dåligt samvete när man har köpt en rabalderhund och den äldre hunden tycker det "va bättre och lugnare innan" Min lilla älskar att få egentid med långa promenader, precis som vi gjorde innan rabalder flyttade in. Att hålla fast vid rutiner man alltid har haft är säkert viktigt

Jag tycker satt man får känna efter lite. En väldigt liten valp som försöker komma undan en vuxen som leker för vilt går jag imellan. Medan en valp som får på moppo för att han är för på eller hetsig får stå sitt kast. Vuxna hundar är mycket sällan aggressiva mot valpar, dom är oftast mycket tålmodiga och snälla mot dom. Mina hanar har alltid haft oändligt med tålamod med valpar, medan de istället fått känna på andra bullar från tikar i vår bekantskapskrets. Min nuvarande valp fick tidigt ett par ggr känna på det från min systers tik, och hon släppte inte för att han skrek, hon väntade tills han gav sig. Min valp skrek nämligen väldigt lätt när han var mindre, ibland utan att någon ens kom åt honom, bara för att vara på den säkra sidan, men han var tuff själv i leken och hängde i svansen på dom stora hela tiden. Jag gick aldrig imellan och jag såg också på honom efter korrigeringen att han inte var varken osäker eller låg, han skakade på sig och sen lyssnade han bättre på dom stora i leken.

Valpar låter och kan även halta för att visa sig sårbara. Vuxna hundar är sällan aggressiva mot dem och även om dom är skarpa i sin tillrättavisning så gör dom ingen skada på valpen. Jag tycker att man i regel kan vara ganska trygg med att de kan sköta det där. Men däremot kan en vuxen hund leka för hårt eller hetsigt med en liten, det märker man oftast på den lilla genom att den flyr undan eller att den stora är för fysisk så den lilla kan skada sig. Då går man givetvis imellan. Jag kan också säga åt mig valp att det räcker med lek om den skulle vara på en gammal hund som kanske har ont men som inte säger ifrån. Eller om jag har min stora hund under kommando och den lilla vill hänga i hans kinder under tiden, då bryter jag honom och säger åt honom att låta bli. I övrigt kan jag inte gå runt och skydda min vuxna hund mot valpens lekinviter hela tiden. Han måste kunna göra det själv. Dom första månaderna kommer det troligen inte att hända, en vuxen hund har samma tålamod med en liten valp som vi har med riktigt små. Det är en jobbig period då barnet behöver all uppmärksamhet i början. Sen blir dom äldre och först då börjar man sätta gränser. Det är samma sak med hundar.

Nej, jag har bara gått i mellan när min hane tokred på en ung tik som ännu inte lärt sig säga ifrån.
Hundarna gör upp saker bäst själva, ofta.
Min hane är en riktig mes mot andra hundar, just nu delar han box på hunddagis med en amstaff/staff valp på 6 mån som drar honom i öronen dagarna i ända, till slut lärde sig min lilla mes att säga ifrån.

Att kunna säga ifrån är en viktig del av kroppsspråket, om vi hela tiden går i mellan förhindrar vi denna viktiga del av hundens språk. En hund som kan säga ifrån är dessutom, enligt min erfarenhet, ofta mer självsäker och funkar bäst med andra hundar.

Självklart måste man dock själv kunna avgöra hurvida situationen är under kontroll eller inte.

Här hemmaär det aldrig några problem 3 kilos hunden säger ifrån på skarpen, om 12 kg valpen springer, busar, bits förmycket Hon hanterar det bra, valpen ylar lite och lugnar sen ner sig En dag nu i i veckan släppte vi dom på stranden Valpen va på hela tiden och skulle brottas med tiken. Hon blev märkbart trött på honom. Han fortsatte och buffla. Hon sa inte ifrån ordentligt på stranden, hon försökte bara komma undan I ett sånt läge tycker jag det är svårt att avgöra hur jag ska göra Den lilla tiken kan säga ifrån om hon vill, men hon gör det inte i alla situationer Märkbart hur tiken kände sig va när vi kom hem och tittade fotona vi tagit, hon tycker det är jobbigt (ibland)

Jag gick inte emellan när min hund var yngre, men nu är hon 4,5år och ska fortfarande leka med våran 11åriga dvärgpudel hane, han väger 5kg och har problem med tänderna (så han kan inte bitas ifrån ordentligt) och min tik väger 27kg om inte mer.. Så det är inte så rättvist, speciellt inte eftersom min tik tycker det är skitkul när han säger ifrån nu när han inte kan bitas ordentligt. Så ja jag går emellan. Får hålla tummarna på att hans tänder blir bättre och att han kan få säga ifrån normalt igen (vi ska fixa dom, tyvärr har veterinären ledigt nu så det blir inte förns i augusti..)

#15 Usch så trist. Men i sådana lägen går man självklar i mellan, hoppas ni får ordning på tänderna.

#15 ja i såna lägen tycker man lätt lite synd om den lilla hunden Vad jag är rädd för att göra fel är att jag visar den lilla att det är synd om henne och att hon inte klarar sig själv Hon klarar sig själv om hon bara vill hon kan hantera valpen och han ger sig när hon biter ifrån

#16 & #17 Ja tänderna kommer det bli ordning på, tiden är bokad bara den hemska väntan kvar nu.

Ja, det är lätt att det sker i början, men min gamla gubbpudel har börjat göra utfall utan vidare anledning emot min tik så nu är det intesynd om honom, jag brukar få säga till honom lika ofta som jag får säga till tiken! :) Men man ska ju inte välja sida, absolut inte, men man kan ju säga ifrån, nu är det bra, speciellt om den lilla hunden som med min dvärgpudel blir nästintill en vante i leken, alltså en leksak och inte en lekkamrat. Nu biter ju inte min tik hunden, hon bara krafsar på honom… Vilket är nästan lika hemskt men ja.. Min tik har iaf inte växt ifrån beteendet, hon tycker de tär så himla kul för näör hon var valp sa ju ingen ifrån bara lilla pudeln.. Men det är ju individer så man får väl avgöra situationen själv helt enkelt.

Gör som 2 beskriver :)