I normala fall hatar vår hund att bada, har aldrig gått att lura ut honom genom att exempelvis kasta en pinne och då har han väldigt stor jaktlust - han springer tills han når vattnet, då stannar han direkt. Att duscha går bra men att bada, no way. Han går som absolut max i så framtassarna får lite vatten på sig, inget mer.
Så igår, står vi vid strandkanten så han ska få kika lite. Plötsligt kommer en pinne flygande, jag står vid det laget, omedveten om pinnen, med kopplet i höger hand och hunden snett bakom på vänster sida. Hunden flyger efter pinnen, mitt i hoppet sträcks kopplet och vad händer? Jo, jag flyger runt och följer med rakt ut i vattnet.
Tur man har en så duktig hund som tvärnitar när han upptäckte att kopplet sträcktes, annars hade jag farit omkull helt. Nu blev jag "bara" dyngsur upp till halva benen. 
Så himla typiskt att han valde att vatten plötsligt var roligt just då, vi var nämligen på 80 års kalas åt pojkvännens farmor och hela hans släkt var där. Så var ju finklädd dessutom! Vi tog ut hunden vid en paus så han skulle få kika runt lite.

Strax innan hade han gått i efter en pinne, han hade då gått så att även baktassarna blev lite, lite blöta - vi stog med STORA ögon och var himla förvånade. Det var då pojkvännen kom på att nu var ett passande tillfälle att prova att kasta en pinne en meter ut och kolla om hunden satte efter den, bara det att den där en metern blev fyra meter och inte hade han förvarnat mig som höll i hunden, haha. Efteråt knäpptes han lös och fick ett varsågod, den rackaren flög ut i vattnet så hela han blev blöt! Passande dag att inse att vatten är roligt 😉haha, vi alla fick oss ett gott skratt i varje fall! 😃