Om man kan rädda en hunds liv genom att amputera bort ett ben så tycker jag att det bara är bra. Som jag har förstått det så anpassar sig hundarna efter sina 3 ben och livet fungerar fint ändå 🙂

Ha, det finns ju t. o. m. hundar, som bara har 3 ben, efter nagon olycka t. ex. Som klarar sig jattebra.

Hundar anpassar sig fint till enbart tre ben, det finns ju hundar som är födda med enbart två ben, dom lyckas komma upp på dom kvarvarande benen och knallar omkring, ur det perspektivet är ju en trebent förnämligt utrustad

Då även hundar kan drabbas av fantomsmärtor och snedbelastning tycker jag det är vidrigt att utsätta dom för det. Som ägare får man inte vara egoistisk, man ska alltid fråga sig om huruvida det är rätt att göra något bara för att man kan. 

Folk är i regel emot kupering, men ben är tydligen helt okej att kapa. Vart är logiken i det?

 #4 De är väl ingen som amputerar ben för att de tycker de är fint?

Nackdelar måste ju vara snedbelastning och fantomsmärtor.

#4 Word!

Att man amputerar ett ben pa en hund, antar jag att man gor av samma anledning, som man amputerar ett ben pa en manniska, for att radda livet pa hunden. Sen kan man ju diskutera vad alternativet innebar, om det ar sjalviskt eller inte. Om det resulterar i fantomsmartor, allvarliga felbelastningar, som ger smartor av allvarlig grad. Det vet man ju inte i forvag utan varierar sakerligen fran individ till individ, som hos manniskor.

De finns ju de djur som klarar sig utmärkt på 3 ben. Men gör de inte de så de blir ett lidande så tycker ja de skall få somna in. Men att kupera ett djur för exteriören är vansinne.

Livet kanske kortas men den kan leva på tre ben utan problem i många år. Mött en och han var superglad och aktiv i mycket. :)

Jag tar hand om en hund på vardagarna som är trebent. En schäfermix. Han klarar sig superbra och vi går ut och springer nästan varjedag. Inte mer än 30 min men ändå. Han går i trappor och hoppar fast han bara har ett bakben. Men han har anpassat sig superbra. Han är alltid superglad och älskar att springa. Det är det enda som motiverar honom i träning. Att få springa snabbt.

Om det är möjligt för hunden att må bra på treben så förstår jag inte varför det är ett problem att ta bort ett ben istället för att avliva.

jag själv är för tre ben och bryr mig faktiskt inte alls om hunden har det eller ej då det inte rör mig ryggen.OBS! lider den av att den har tre ben så ska den ju så klart avlivas om det ej finns några andra rehabelitering metoder :) Men ville mest veta vad folk runt om tycker/tänker, och vad det finns för nackdelar med att dem är trebenta

fortsätt att ösa på med åsikter :)

4 Tycker det är bra att det togs upp om fantomsmärtor. Hundar/djur kan inte tala om att dom har ont, att ha ständig värk i sitt ben som är amputerad. Är många som äter stark medicin för lindra smärtan/värken men hur gör man med hunden? Är det värt att rädda livet om hunden lider av smärta trots mediciner?

Det är en sak att amputera t.ex. svans med centrala nervsystemet och ta bort ett helt skulderblad som är bara ihopsatt av mjukdelar (som jag förstått det). 

Eller såga av ett ben på mitten, det är bara fel.

Som jag kommenterade tidigare ar det nog valdigt individuellt om hunden har ont eller inte. Jag kommer mest i kontakt med amputerade manniskor och dar ar det individuellt, manga, som jag kanner till har o. h. t. inte fantomsmartor och jag kan tro att detsamma galler for hundar. Nej, hundar kan inte beratta med ord, daremot med sitt satt att visa hur de ror sig, sin kroppshallning, dina ogon.. Om en hund behover drogas for att utharda sina smartor ar det forstas inget liv, men det finns ju bevisligen de benamputerade hundar, som visar att de inte har fantom smartor. Och man kan inte forutse de individerna. Darfor kan man inte saga att alla hundar, som forlorat ett ben ska avlivas, eftersom de kunde riskera att drabbas av fantomsmarta eller felaktig kroppshallning. Och det har inte att gora med sjalviskhet, enl. min tankegang. Det har att gora med respekten for ett meningsfullt liv for alla individer.

Beror helt på ras och vilket ben. En liten lätt Chihuahua eller papillon kan det nog vara okej på om det t ex gäller ett bakben, men en grov ras kan det nog bli oerhört jobbigt för och stor risk för förslitningsskador på andra leder - så nej.

#15 Livslängd är inte synonymt med meningsfullt liv. 

"men det finns ju bevisligen de benamputerade hundar, som visar att de inte har fantom smartor. "

Vart finns de bevisen? Folk suger i regel på att tolka hundar, så folks upplevelser har noll bevisvärde. 

"ag kommer mest i kontakt med amputerade manniskor och dar ar det individuellt, manga, som jag kanner till har o. h. t. inte fantomsmartor och jag kan tro att detsamma galler for hundar."

Intressant, min erfarenhet är precis tvärtom, jag har nämligen inte träffat en enda person som varit besvärsfri.

Manniskor ar ju inte av Chihuahua storlek och dar ar det olika, sa jag tror inte att fantomsmarta hor ihop med individens storlek.

#17 Om man vill mark ord, sa var sa god. Bevis pa att det finns hundar som fungerar bra med 3 ben finns runt omkring oss, aven har i traden. Att det finns en hel del benamputerade manniskor utan fantomsmartor far man tro vad man vill om, beroende pa vilken installning man har fran borjan och hur viktigt det ar att man ska fa fram sin uppfattning. Jag jobbar pa en ortopedinik med den har typen av patienter.

Jag känner att man som ägare får avgöra själv tillsammans med en eller flera veterinärer om hunden kan leva eller lever ett bra liv utan ett ben.

Håller med #4 tycker hon yar upp bra tankar. Kan säga att ingen utav mina hundar skulle få ett fortsatt liv om ett ben behövde amputeras. Jakthundar behöver 4 ben o att aldrig mer få jaga skulle jag inte utsätta någon av dem för.

#19 Vart har jag märkt ord? Är det påpekandet om att huruvida ett liv är meningsfullt inte mäts i livslängd?

Och som sagt, folk suger på hundspråk, så utan verifierbara mätbara data på att hunden mår bra så är det bara anekdoter. 

Och jag jobbade på kirurgen med amputationer. Vem av oss tror du vet mest om den chock och smärta patienten upplever efter operation? En människa går att resonera med, hur förklarar man för Fido att han kommer må bättre när han får panik för att benet saknas?

"hur förklarar man för Fido att han kommer må bättre när han får panik för att benet saknas? " 

Jag vet inte med dig, men hundar eller djur överhuvudtaget brukar anpassa sig väldigt snabbt. Så länge man inte daltar med dem och tycker synd om dem. 

Varför så negativ till en alternativ lösning? Nej jag skulle inte låta en aktiv jakthund fortsätta leva om den inte kan jaga på tre ben, men en sällskapshund kan gott och väl leva med tre ben. Den kan ju få köra spårövningar som aktivitet t.ex.

Sen är det klart. Att ta bort ett framben är mycket värre än ett bakben eftersom mycket vikt hamnar där framme. Hunden jag umgås med om vardagarna använder det bakbenet han har till att skjuta på med fart och hålla balansen. Han går regelbundet till veterinären så då kan man ju kolla hur belastningen påverkar hunden osv.

Jag är glad att det finns så många människor idag som inte avlivar sina djur så fort de inte är i perfekt, oskadat skick. Som om det vore det enda värdiga. Jag inbillar mig att ingen levande varelse vill dö i första taget. Även med krämpor och elände. Vi anpassar oss. Livet kanske inte är perfekt, men alternativet att sluta existera är sämre.

#23 Det kvittar hur fort ett djur anpassar sig, för ångesten är densamma. 

Jag är negativ till djurplågeri, oavsett om den är orsakad av ondska eller missriktad välvilja.

# 25 jag tycker att du har en mycket rigid installning I det har fallet. Jag haller med de kommentarer som havdar att individen ar anpassningsbar. De flesta manniskor och djur ar anpassningsbara lyckligtvis. Annars skulle inte de inte kunna leva vidare som art eller individ. Det vore hemskt om angesten inte kunde variera i styrka med tiden. Jag tror inte heller att det finns nagon har, som ar positiv till djurplageri. Man kan inte kategorisera utan maste bedoma fran fall till fall, vissa individer klarar att leva och till och med leva utmarkt med 3 ben, andra inte. Om man har den installningen att inga hundar gor det, anser jag att man gor det latt for sig sjalv.

Tror en vovve klarar sig utmärkt med tre ben i de flesta fall. Skulle hunden må dåligt av, borde det märkas ungefär på samma sätt som på en fyrbent. Menar alltså att hundar kan  få ont på diverse ställen även om de är fyrbenta, och även psykiska problem. De flesta hundägare brukar dock märka om hunden mår dåligt och det borde gälla oavsett hur många ben den har.

Glomde kommentera: Att ett meningsfullt liv inte ar synonymt med hur manga ar man levt ar val knappast kontroversiellt och aldrig nagot jag havdat. Nu har jag framfort mina asikter. Det, som ar jattebra med de har diskussionerna ar att man far andras argument att fundera over. Nagot man kan ta till sig eller inte? Om man anser att det aldrig finns nagot man kan ta till sig, tycker jag det skulle kannas trist. Diskussioner ar for det mesta vitaliserande.