Är stor skillnad om det är enbart barnets hund och ansvar eller om det är en familjehund där alla hjälper till men att barnet tar med sig hunden när hen är vuxen och flyttar hemifrån.

#1 syftade på enbart barnets hund :)

#1 Som i att barnet ska ta alla promenader, all aktivering, handla mat, ta till veterinär osv?

Ja, fasst föräldrarna betalar och ibland även går ut när barnet inte hinner (beagleägaren)

Det beror ju helt på. Hur gammalt är detta barn?

Jag själv är 15år och fick för någon månad sedan en egen hund, och vet inte riktigt om jag räknas som ett barn då? 

Jag sköter allt förutom köpa mat, ta till veterinären etc. Visst, om jag inte är hemma så går mina föräldrar självklart ut med honom, men annars så är det jag som sköter allt sånt (promenader, aktivering, kurser osv).

Jag ska gå ett hundgymnasium och utbilda oss till hundförarekipage och han kommer att flytta med mig när jag flyttar hemifrån. 

Ser inte varför man inte skulle kunna få en hund bara för att man inte är vuxen? Det är inte så att bara för att  man är yngre så kan man inte ta ansvar. (finns ju dock dom som inte skulle ha djur alls, men dom räknar jag inte in)

(har inte hund själv men har andra djur och principen är ju densamma).

Ett barn (person under 18 år) kan ju inte ha ett helt eget djur då det juridiska ansvaret ligger på föräldern/målsman men om man menar fullt ansvar på de vardagliga bestyren så beror det ju inte på ålder utan på mognad.

För endel barn så kan dom ha ett "eget" djur då dom är 7 för andra så är de inte ens mogna att ha djur som vuxna ens.

Jag tror att det beror en hel del på hurdant barnet är och hur mogen barnet är som individ att förstå ansvar. Det största ansvaret skall dock vara hos föräldrarna iaf med tanke på veterinär kostnader och mat kostnader. Annors är det inte hållbart. Ett barn kan inte försörja en hund själv om den ej kan sörja för egen mat och tak över huvudet am i right? Föräkdrarna kan ej förvänta sig att ett barn vet alla principer innom djurhållning? (Inte heller alla vuxna) Mao det kan vara barnets hund men det är flräldrarnas ansvar!!!

Jag köpte min  första hund när jag var 13. Mamma hjälpte givetvis till med kostnader och körning när det behövdes men det var min hund och mitt ansvar. Hon var tydlig med att den dagen jag sa "Jag orkar inte" så gör vi oss av med henne.  Hon hängde med mig på det mesta, men visst passade mamma henne de dagar jag inte kunde lösa det på annat sätt. Hon hängde med när jag flyttade hemifrån och hon blev nästan 15 år gammal. 

Jag läste igenom alla hundböcker jag kom över och fick mig en väldigt trevlig hund som funkade i alla sällskap. Mamma kunde egentligen inget om hundar så det var upp till mig att se till att hon fick den aktivering hon behövde.

Alla 13-åringar är inte ansvarsfulla nog för en hund, men det är å andra sidan inte alla vuxna heller.

Jag tycker personligen att det är fel tänk av föräldrar att skaffa en hund till sitt barn oavsett ålder. Det är jätte bra att man som barn/tonåring får ta ansvar och göra sakerna med hunden men i slutändan så är det ändå föräldrarna som har ansvaret om något skulle gå fel. 

Med det sagt så tycker jag att om föräldrarna själva vill ha en hund och kan tänka sig ta allt ansvar och all aktivering av hunden om barnet/tonåringen inte skulle hålla sitt "löfte" om att ta hand om den. Så ja då kan man skaffa en hund och kalla den för barnets men det är ju familjens hund. Men om föräldrarna inte kan tänka sig att ta allt ansvar och jobb med en hund så nej då ska man inte skaffa en hund till sitt barn. Visst finns det barn som tar allt ansvar och aktivering som de lovat men långt ifrån alla. Har själv sett på nära håll barn som fått hund och bara någon månad senare så orkar de inte gå på en promenad.

Jag var 10 år gammal när jag köpte min egna hund. Om jag ville ha en hund fick jag spara till den och köpa själv. Mina päron hjälpte såklart till med kostnader som försäkring, veterinär och foder, kurser eller övriga saker till hunden fick jag spara och köpa själv.

Nu hade jag redan hundmänniskor till päron men i alla fall.

Jag skulle säga ja, ett barn kan ta hand om en hund, om barnet har intresset för hund som jag hade så ser jag inte varför det inte skulle gå?

Jag tog själv hand om hunden, gick ut med den, tränade och löste saker när problem kom upp som t.ex. när det behövdes hundvakt. Kan tillägga att jag hade nu en blandras mellan Siberian Husky/Border Collie - inte världens lättaste första hund som 10 år gammal men jag lyckades ganska bra trots allt.

Vet flera barn/ungdomar som tar hand om sina hundar med lite hjälp från sina päronen jättebra, oftast bättre än många vuxna tar hand om sina hundar.

för nåt år sedan funderade jag på att skaffa egen hund under sommarlovet jag fyller 15 eller 16. fyller 15 denna sommaren. då skulle jag få betala mat och försäkring själv. eller ja… 'själv och själv'. jag får 500:- i månadspeng sedan har jag sparat i hop rätt många tusenlappar genom åren, och har också tänkt sommarjobba. sen skulle det vara så att jag saknade pengar till något nån gång så är det klart att mamma eller pappa hjälper mig. veterinärkostnader skulle dom också hjälpa mig med. sen resten skulle jag fixa själv. men såklart att dom hjälper mig om jag skulle behöva hjälp nån gång.

dock känner jag nu att jag vill vänta tills jag flyttat hemifrån och så. först var ju tankarna att skaffa hunden nu för att den skulle kunna följa med på gymnasiet sen. men jag får försöka övertala pappa att få ha med hans hund(eller 'hans' , han som äger den men det är ju typ liksom familjens) istället, lär inte bli jättelätt att övertala honom att få ha hunden i tre år, och bara chans för pappa att träffa hunden på helger och lov(ska gå på internat)

Jag fick min hund när jag var 11, jag står som andra ägare i pappren och jag har uppfostrat henne själv. Hon är världens lydigaste, härligaste och snällaste hund. Hon har ställts ut flera gånger och har fått väldigt bra, men förutom det är hon också otroligt bra på jakt, spårning, agility och lydnad. Hon är alltid glad och hennes ögon lyser av lycka, om jag har lov att skryta lite måste jag säga att jag verkligen inte har misslyckats. 😉

Däremot vet jag en flicka som nu är 11 och har hund, och de ska anmälas för djurplågeri för den hunden blir misshandlad och vanskött så jag håller med dig om att inte alla barn borde få hund, men det borde inte alla vuxna heller.

Jag tycker att man ska inte skaffa något djur (oavsett om det är hund, katt, häst eller hamster) om föräldrarna inte är redo att "step in" och ta ansvar. Det är orättvist mot ett barn och mot djuret att ställa ultimatum som "om du tröttnar och inte vill gå ut med hunden så säljer vi den". Isf borde man inte skaffat hund från första början.

Om föräldrarna däremot är beredda på allt vad det innebär att ha djur och kan tänka sig att vara de som har fullt ansvar över hunden (t.ex. uppfostra, träna, gå alla promenader) så tycker jag inte det är något fel att köpa en hund och kalla det för "barnets hund", så länge de är medvetna om att det aldrig kommer vara barnets hund på riktigt och att de inte kan kräva att barnet ska ta det ansvaret.

Kan f.ö. säga att min mor köpte katt när jag var 13 och jag har sedan dag 1 kallat honom för "min katt", och även om jag är den som ger han uppmärksamhet så är det ju fortf min mamma som betalar för mat och leksaker, klipper klorna, tar honom till veterinären, och på det stora hela fattar besluten då det faktiskt är hennes katt. Jag kommer inte ta med honom när jag flyttar heller.

Jag hade lätt kunnat säga när jag var 13 att jag hade kunnat ta hand om en hund/katt själv, men även om jag då tyckte att jag var mycket mogen och ansvarsfull för min ålder så vet jag nu flera år senare att det inte hade gått speciellt bra, speciellt inte när jag sen kom in i de ordentliga tonåren och hade mycket egna problem att ta i tu med.

En egen hund kan man aldrig ha innan man är myndig och har flyttat hemifrån. Dessförinnan är det föräldrarna som äger och har ansvar för hunden, oavsett vad man kallar det. Jag tycker det är jättebra att lära barn ta ansvar genom att sköta djur. Men viktikt att föräldern alltid finns till hands. Personer som vuxit upp med hund och häst (fått ta ansvar för den också såklart) har visat sig ha större "chans" bli framgångsrika ledare. Det tycker jag säger en del. Vi är så mjäkiga med våra barn i sverige tycker jag. Det finns småbarn som lever ensamma på gatan och ändå klarar sig (läs överlever), varför skulle en svensk tonåring intre kunna ta hand om en hund?

Svår fråga… Tycker att så länge barnen bor hos föräldrarna är det deras huvudansvar även om hunden "tillhör" barnet. Alltså att föräldrarna inte ska överlåta 100% ansvar på barnet och inte bry sig själva. Alla bör ju ha hund som intresse om en familj skaffa hund.

Dottern har tjatat i några år här hemma nu är hon snart 13 år och vi anser hon gott kan träna dom hundar vi har utan att få en egen.  Hade inte haft 3 hundar så hade vi säkert planerat in en hund som hade blivit hennes  mer än våran, med delat ansvar på olika plan. Jag anser att skola går före hunden, så det gäller att planera sin träning och läxor så det funkar bra.

Jag fick min första "egna" hund när jag var 5 år. Hon sov på mitt rum och jag gick ut med henne (mamma var med såklart men jag höll i kopplet). Mina föräldrar betalade allt. Min mamma är ju uppfödare och jag hade haft hund hela mitt liv. Hon ska skrivas över på mig när jag blir arton, men det är ett tag kvar. Mamma har alltid tagit hand om pälsen (pälshund, utställningshund och fem åring går inte så bra ihop) och såklart betalat allt. Jag har liksom alltid gjort det "roliga" som att träna och gå på promenader.

Svaret är inte en siffra.. det är när man är mogen för ansvaret helt enkelt. Vissa är inte mogna vid 18, 25 eller 30 liksom medans andra kanske tar ansvar vid 11.. kanke inte 100 på räkningar men ändå. Rastning, matning osv.

Är man under 18 år ska föräldrarna ha det yttersta ansvaret för djuren, både praktiskt och ekonomiskt, oavsett om djuret kallas för "barnets egna" eller familjens gemensamma.

Inte alls egentligen, en hund lever i 10+år generellt sett och som student så kan man ha problem att ha en hund, inte minst med var den ska vara under skoldagarna eller i början på ett arbete då man inte vet hur sin situation ser ut i framtiden

Ger föräldrarna sitt barn en hund så räknar jag med att föräldrarna är någorlunda ansvariga ändå, eller har föräldrarna överlåtit alla kostnader som veterinärkostnader, mat och försäkring till barnet också?

Själv blev jag mest förvånad över rasvalet, varför ger man sitt barn en jakthund? Jagar barnet med den?

20. Det är vad du tycker men många jobbar ihop egna pengar för att nå sin dröm om skaffa ett djur och har även bra planer på klara allt utan att föräldrarna ska lägga ut ett öre på djuret. Själv köpte jag egen häst när jag var 16 år, egna pengar alla utgifter betalades från min egna ficka.

#23 Fast föräldrarna har fortfarande det juridiska ansvaret så dom har det yttersta ansvaret som #20 säger.

Jag hade hund som kallades min redan när jag var 6 år, och skötte de vanliga hemma. När jag fyllt 9 köpte jag min första egna, den köptes i Ungern och fick den flugen hit. Detta var en renrasig mops som jag senare tävlade med på utställning. Bl.a. World Dog Show 2008. Strax innan henne tog jag över min systers hund, då hon inte orka mer. Valpen var 10 veckor när jag tog över henne. Dessa skötte jag själv och tävlade dem även själv. Podengon (som var min systers) lyckades jag få till Nordisk och Internationell Champion 2009. Då var jag 11 år gammal. Tävlade framgångsrikt och gör det fortfarande med avkommor till Podengon. Hade under en period 2 mopsar och 2 Podengos att ta hand om som 11 åring. Inga problem Men alla kan inte ta de ansvaret, min syster kunde inte. Och har andra nära mig som inte ens ska vara i samma rum som en hund. Väldigt individuellt. #22 Ser inget fel i att välja en jakthund? Jag har 2 just nu (fler på gång) och jag jagar inte? Min första kom till mig som 9 åring och aldrig haft problem med de? Jag kommer att skrivas över som ägare på mina hundar så fort jag fyllt 18 (blir de i mars 2016) men i övrigt kommer inget att förändras här hemma med mina hundar. Betalar redan allt själv. Har just nu 3 hundar (2 små och 1 stor) med en 4e liten Podengo på gång.

#25 Varför välja en jakthund om man inte ska jaga dock. Olika hundraser har avlats fram på sina egna sätt, och det är dumt att ha renodlade jakthundar som aktiva sällskapshundar. Det är precis som att om du inte ska valla, köp inte en BC. Det så galet många hundraser så det finns ingen anledning att välja en som är avlad till att göra något du inte ska göra. Då är det med största sannolikhet utseendet som lockar, och så intalar man sig att det är egenskaperna man vill ha.

#25 Jag känner som #26, det finns många andra raser som åtminstone jag anser passar bättre till ett barn än en ras som är avlad för jakt.

#23 Fast bara för att man i teorin kan ha nog med pengar så vet man aldrig vad som kan hända och därför går det inte som förälder att ställa det kravet på sitt barn. Min bästa kompis köpte sin första häst när hon var 15, hästen kostade dryga 60000 och bara ett år senare lyckades hästen dra på sig 85000 kr i veterinärskostnader som ett resultat av ren otur. Även om min kompis står som ägare på hästen och det är hennes häst så var hennes föräldrar ändå tvungna att rycka in för att rädda livet på hästen. Hade det varit rättvist då som förälder att säga "tyvärr, hästen är ditt ansvar och fixar du inte pengarna så avlivar vi din bästa vän"?

Nej, köper man ett djur till sitt barn så måste man vara beredd på att stå för alla kostnader och ha allt ansvar om något skiter sig, så är det bara. Och om föräldrarna inte vill gå med på det så får barnet vänta tills hen är 18. Det handlar inte bara om vad som är snällt mot det potentiellt jättemogna barnet utan också vad som är rättvist mot djuret.och

#26 & #27 Tyvärr är den sortens jakt inte tillåten i Sverige, tror inte heller att den någonsin kommer att bli de heller. Detta betyder då enligt er att den rasen inte ska få finnas i Sverige? Jaktinstikten i denna rasen är stark, men hunden blir inte knäpp om den inte får jaga. Mina är aktiva men älskar att ligga inne hela dagen under en filt och sova. De älskar de lika mycket som att vara ute och springa i skogen med mig. Och detta gäller inte bara just mina, alla jag känner har de lika dant med sina. Men jakten finns, de är viktigt att tänka på när man har denna ras. Mina går aldrig lösa, koppel eller lina gäller. Podengo Portugues Pelo Liso Pequeno

#29 Jag och #27 pratar dock om Beagle.

Din hundras kanske klarar sig utan att jaga (antar att det är hetsjakt), men det finns ju hundraser som är så prestationsavlade att ett liv utan jakt (eller vall, eller vakt, osv) inte är ett bra alternativ. Det är väl lite som att t.ex. Collie och Schäfer hör till vallgruppen men de måste inte valla då de inte avlats efter vallegenskaperna som t.ex. BC:n har.

#29 Det har jag aldrig sagt, och nu var det inte Podengo som vi pratade om utan Beagle. Jag har den åsikten om Beagles eftersom jag bara träffat jaktavlade Beagles som inte skulle trivas som sällskapshundar. Det är ju skillnad på jakthund och jakthund, tycker dock att detta känns lite OT och vill inte kapa TS tråd mer nu.

#31 Jag har också endast träffat Beagles som används för jakt, sover eller är inte inne i huset förutom på dem kalla vintrarna. Det var meningen att pappan i familjen skulle börja jaga (aldig vetat att han har det intresset). Men dem verkar inte göra något sådant. Själv orkar inte barnet gå ut med hunden ibland, släpper ut den baksidan vad jag har hört. Inte bra alls tycker jag om det är en hund för jakt, kräver mycket motion. Håller med vissa, jakthundar mår bättre om dem får jaga, finns visserligen avvikelser, finns ju hundkunniga människor som kan ge hunden det den behöver :)

Alla hundar är individer, precis som vi människor. Träffat beagle som inte jagar, och de som jagar. Tyckte inte de var någon super skillnad. Jakthunden var lite mer aktiv men inte mycket. Men kan dock inte denna ras. Men som sagt, alla är inte mogna för att ha hund alls. Andra mognar fort, och har hund hela livet. I mitt fall kommer hundarna även gå före barn, hundarna kommer alltid gå först.

24  juridiskt vad menar du då ? Försäkring och ägandet får man stå på även om man är under 18 år så var det mer du tänker på?  som 20 skrev så hade inte min mamma yttersta ansvaret vart hästen sjuk så var det jag som såg till att hästen fick veterinärvård.

#34 juridiskt så är ju ens föräldrar (el målsman) ansvarig för allt man köper före man är 18.

Man får ju egentligen inte ens köpa ett tuggummi utan föräldrars tillstånd (så rent teoretiskt så skulle jag kunna gå och kräva pengarna tillbaka av ica om dom skulle sälja till min dotter då hon blir äldre).

35 vart kan man läsa om detta för det kan vara intressant o veta. Har som sagt var själv ägt djur och även lägenhet innan jag var 18 år gammal.

#36 Dålig länk (wikipedia) men jag ska leta reda på den enskilda lagen senare när jag orkar.

Kolla under Avtal (eftersom köp är ett avtal)

http://sv.wikipedia.org/wiki/Under%C3%A5rig_enligt_svensk_lag

Själv säljer jag inte till underåriga alls om jag får reda på att dom är underåriga, varken i mitt företag eller privat.

37   tack jag söker lite själv o ser vad jag kan hitta. Att sälja godis och annat från vanlig butik ser jag inget som helst fel på inte heller att man köper ett djur om föräldrar godkänt köpet och finns med när köpets görs. 

Jag hittade detta som var lite enklare att läsa kanske nyttigt för andra att läsa :) http://lawline.se/answers/11482

Jag fick min första hund som 10 åring. En bruksschäfer. Jag tog ALLT ansvar över hunden. All träning, motion, matning - allt sånt. Mat och sånt köpte då självklart mina föräldrar. Jag har vart med den hunden konstant efter det, aldrig lämnat henne för kompisar, fester, killar osv. Har henne idag, som 18 åring och hon är 8 år idag, och jag har fortfarande inte tröttnat och har aldrig vart i närheten av att ha tröttnat. Beror på helt hur mogen man är. För jag tog riktigt bra hand om henne i alla år, som sagt aldrig tröttnat, motionerat henne varje dag, tränat varje dag m.m.

För de som undrar, föräldrabalken kapitel 9

1 § Den som är under arton år (underårig) är omyndig och får inte själv råda över sin egendom eller åta sig förbindelser i vidare mån än som följer av vad som skall gälla på grund av lag eller villkor vid förvärv genom gåva, testamente eller förmånstagarförordnande vid försäkring eller pensionssparande enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande. Lag (1994:1433).

#38 Jag lärde mig nya saker också, blandannat att man som 16 åring kan äga/köpa saker om dom tjänat ihop pengarna själv.

Jag säljer inte till underåriga (om jag vet om det)trots att jag säljer billiga varor (te) för min egen skull. Jag vill inte bli stämd av nån arg förälder.