När kan man skaffa en hund?
När tycker ni det är okej att skaffa hund?
Jag är fyller 17år och skulle jättegärna vilja ha en alldeles egen liten sötplutt men mamma säger nej eftersom jag "inte klarar av att ta hand om den" fast jag vet att jag skulle kunna det. Hon jämför alltid med kaninen som jag inte tar hand om för hon tog över honom typ för jag var lite liten att fatta att jag inte skulle kunna ta hand om den just då.
Jag tar liksom hand om min kisse och alltid gjort enda sen hon var liten. Jag går skola men skulle kunna åka hem varje lunch. Har inte särskilt mycket vänner och den skulle liksom bli min bebis och bästavän.
Hur ska jag få mamma att fatta att jag faktiskt kan ta hand om den? Dom har själva prata om att skaffa en hund så dom vill ju ha en vovve hemma.
Till att börja med är det ett stort beslut, kommer det funka?
Ekonomiskt och så vidare.
Jag har ett förslag till din mamma att hon tillsammans med dig väljer en hund ni vill ha och hon står som ägare på den tills du har visat henne att du faktiskt kan ta hand om hunden.
M.V.H Snuttefia
Överbevisa din mor om att du kan det.
Hjälp grannar och andra folk med att promenera och passa hundar till en början.
Gå ut i ur och skur, testa på "det mindre roliga" med att ha hund helt enkelt.
Att ta hand om en liten kisse är absolut inte på långa vägar samma sak som att ta hand om en hund, hur liten den än må vara.
Din mamma är klok som säger nej.
Vänliga hälsningar Sanna.
Medarbetare på Blandrashundar, HBT & Socialt stöd.ifokus 
En hund är ju ett jättestort ansvar i många år framöver och jag gissar att du tänkt utbilda dig och så småningom flytta hemifrån och vad händer med din hund så?
/Maria
Det är lite svårt att övertala sina föräldrar att skaffa hund (jag lyckades aldrig) utan fick vänta tills jag var vuxen och flyttat hemifrån. ;)
Som omyndig och fortfarande boende hemma så måste man ju ha föräldrarnas tillåtelse. ;)
Dock förstår jag inte problemet för enligt dig så har ju föräldrarna dina talat om själva att skaffa hund? Kan ni inte diskutera om att hjälpas åt med hunden. Var och en har sin uppgift och vad som passar med jobb, skola, andra aktiviteter. Dela promenader, skötsel, utfodring, aktiviteter utifrån varje person, så det blir familjens hund.
vi brukar vara hundvakt ibland, och då brukar jag självklart gå ut men vovven då och då, tagit med mormors vovve på massa promenader och tränat trix och grejat. Hjälp grannen att bada och borsta vovve innan utställning har ävet tagit en promenad med dom och vi har varit fodervärd till en av deras hundar också och det gick hur bra som helst.
Har tagit hand om en häst i 1 år ungefär utan problem, hon skulle gärna ge mig en egen häst om det inte var så huskelit dyrt så förstår då inte den jättestora skillnaden mot en hund:/
Den där lilla sötplutten växer upp, det vet du väl? Och det är inte ett tillfälligt ansvar, det är ett ansvar som sträcker sig ca 15 år.
Det är ett väldigt stort ansvar med en hund, inte bara att ta hand om den, utan du får även ett ekonomiskt ansvar om den. För, inte tänkte du väl låta mamma din betala försäkringar, sjukvård, mat mm?
För att inte tala om hur mycket jobb det är med en hundvalp, som kommer kissa inne minst 10ggr om dagen i några veckor innan du har lärt den att man ska ut och kissa.
Man kan inte jämföra detta ansvar med en katt, för en katt tar hand om sig själv mer eller mindre, du ger den mat och en kattlåda, sen klarar sig katten. Kan du inte ta hand om din kanin IDAG, hur ska du då kunna ta hand om din hund?
När det är okej? När man har stadig försörjning och boende för både sig själv och hunden och en buffert för större oväntade kostnader.
#4 men det är det mamma vill ha en ungefär sån hund jag vill ha medans mammas kille vill ha en hund han kan jaga med (fast han aldrig jagar)
Säg mig är du redo att ha en hund tills du är: 27? 32? 37?
Hundar är ett mycket större ansvar än en katt som inte är lika beroende av människan.
M.V.H Snuttefia
Du verkar se hästen och katten som hunden, men det är helt olika djurarter.
Det är jätte stora skillnader och bara för att man kan ett djur kan man inte alla.
M.V.H Snuttefia
#10 nog förstår jag att det inte är lika, men om hon vet att jag klarar av att ta hand om dem så kan han ju inte säga att jag INTE KAN ta hand om en hund. Hon kan inte ens ge mej en chans så att jag kan visa att jag klarar av det heller.
#11 Alltså det är bra att du förstår att de är olika, men liksom du klarar av att ta hand om en katt och en häst, det betyder inte per automatik att du klarar att ta hand om en hund.
Du kanske kan göra upp en deal med en hundägare och låna en hund ett tag eller så, att det går att lämna tillbaka hunden om det inte går, ett anpassat avtal som både du, din mamma och hundägaren skriver på.
Du kan även börja vara mer hundvakt och erbjuda att gå ut med andras hundar och liknande.
M.V.H Snuttefia
Börja jobba och skaffa dig ett sparkonto där du sätter in allt du tjänar. Då visar du på att du kan ta ansvar (sköta jobbet), är motiverad (shoppar inte slut på pengarna) och är mogen (du har råd att bekosta hunden samt omkostnader själv).
Så fick jag köpa hund när jag var 14.
Jag jobbade som blomsterbud, ett perfekt jobb som jag kunde ta med hunden på plus att den fick långa promenader samtidigt.
Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus
Vet en som bevisade för sina föräldrar att hen klarade hund genom att varje dag i ett år ta hand om en låtsashund. Dvs gick promenader med ett tomt koppel, hem på lunchen, direkt hem från skolan varje dag, ut i ur och skur.
Min blogg: Fibroflicka med myalgisk encefalomyelit.
Kan du betala för det själv, är väl frågan? Jag är 18 och diskuterar hundköp med mina föräldrar. För att de ska gå med på det och för att jag själv ska veta om det ens är möjligt måste man planera i minsta detalj och göra upp en budget. Vad kostar det att ha hund varje månad (mat, leksaker, tuggben, försäkring osv). Har du nog med inkomst (deltidsjobb t.ex.) för att kunna betala det? Och vad händer när du flyttar hemifrån, hur blir det med hunden om du bestämmer dig för att studera? Har du råd med det? Och är du villig att ge upp de roligaste sociala delarna av universitetet, fester och föreningsrelaterade aktiviteter? Ja, du förstår. Jag räknade ut att om jag skaffar en hund på ca 25kg så kommer det kosta ca 1600-2000 kr i månaden, förutsatt att man inte snålar och köper det billigaste dåligaste Ica-fodret. Inköpspriset kommer ligga på dryga 18000, 8000 för all nödvändiga saker (säng, sele, matskålar, HD och ED röntgen, kastrering osv) och ca 10000 inköpspris. Och jag ska inte köpa valp, men gör man det kräver det ytterligare kostnader för vaccin osv.
#12 hm.. ja där sa du någonting smart:D
#13 tyvärr är det svårt att fixa typ ett helgjobb i dagens läge då dom vill man helst ska vara färdigutbildad, svårt att ordna ett sommarjobb tillochmed.
#16 Tackar! Jag känner till en person som har skaffat hund och jag har inte själv vart långt ifrån att anmäla personen som är i din ålder ungefär, går i skolan, dock lite värre boende situation men inget stabilt psyke eller ekonomi.
Hunden blev misskött och så vidare…. det är hemskt vad som kan hända bara för att man vill ha lite sällskap, så för din och hundens välmående tänk igenom och planera noga.
M.V.H Snuttefia
#16 Sådana jobb annonseras inte om, utan man få ha framförhållning och gå dit och fråga. Som nu i sommar kan man fråga om man kan få jobba i disken på restauranger (kolla vart det sitter folk och dricker mycket öl på uteserveringar). Såtta upp lappar om att du klipper gräsmattor osv.
Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus
kommer självklart sätta mig ner och planera allt i detalj också innan jag verkligen bestämt mig att jag ska skaffa en och om jag få, och tänka genom allt i framtiden har dock inga planer för plugg i framtiden då jag är spyless :) kanske blir kvällens syssla
Ska du plugga vidare blir det nästan svårare skulle jag vilja påstå. Inkomsten kanske är högre, men heltidsjobb innebär ju att du måste ha dagmatte/hunddagis och det är ju inte hemskt billigt. Men ja, planera i detalj och var "hård" mot dig själv. Avrunda alla kostnader uppåt, t.ex. när jag beräknade foder så räknade jag från hundrasens maxvikt, även om jag hoppas att det inte blir en så stor hund. Samma sak med bajspåsar, kostade det 79 avrundade jag till 100. Lycka till!
#20 förhoppningsvis har jag jobb när jag går ut skolan sen är det en tjej vi känner som jobbar typ kvällar och sådant och hon har sagt vi kan hjälpas åt med vovvarna ifall vi skulle skaffa någon och sen så ska jag inte ha en sån stor hund så fodret kommer ju inte kosta riktigt lika mycket, men smartare är ju att ta utifrån en större hund än vad man har tänkt sig:)
Jag skaffade själv hund nyligen, då jag äntligen hade en stabil vardag, ekonomi, och stöd ifrån hundvana/hundägande familj och vänner (hundvakt, hundpassning, osv.).
Jag klarade aldrig av att övertyga mina föräldrar när jag bodde hemma, men det är förståeligt. Man är inte myndig, och händer något så faller ansvaret på föräldrarna. Det kostar också mycket pengar, och kräver mycket tid. Tipsen du fick i tråden att försöka övertyga föräldrarna låter riktigt bra, försök och se hur det går men visa även att du är medveten om kostnader och den tiden som krävs för en hund (och valp! De är verkligen små energiknippar fulla med hyss…)
Jag ska förhoppningsvis skaffa hund nu i sommar, jag är sexton.
Grejen är ju då, att när mina vänner kan säga att "jag ska gå det här på gymnasiet, så ser vi vad som händer sen", så måste jag ju ha en plan. Det blir ett internat med hundinriktning, där jag får ta med hunden, och går inte det så att jag måste flytta hem, då har jag den här personen som jag och hunden kan bo hos, för jag har familjemedlemmar som är allergiska, och sedan efter gymnasiet så ska jag studera det här på distans, och bo här borta, alternativt en egen lägenhet, och konstant så hänger det över mig att om någon del i det här felar så måste hunden kanske bort, på kortare eller längre sikt - den kan behövas omplaceras, eller till och med avlivas om inget omplaceringshem finns.
Så, om man ska ha hund så måste man vara brutalt ärlig med sig själv. Måååånga backup-planer, och alltid vara medveten om att om det faller igenom så kan hunden behöva omplaceras.
Sedan har #20 mycket rätt. Räkna alltid uppåt på alla stadiga kostnader, t.ex. mat, försäkring, träning osv, och så lägger du till ett par extra kronor (eller många) för oförutsedda kostnader, och så se till att alltid ha en veterinärbuffert, ifall något händer.
Trots mina bistra ord, så önskar jag dig all lycka till! :D
Det viktigaste är att alla i familjen kommer överens & att man planerar så att allt kommer att funka med skola/jobb & resor. Att hunden får de promenader & aktivering den behöver. Man kan inte jämföra en häst/katt med en hund, eftersom hästen går att lämna själv medans man jobbar/går i skolan. Katten "sköter sig själv", då menar jag att katten inte är lika beroende av oss på samma sätt som en hund. Det är ett stort ansvar att ha en hund & ingenting man bara skaffar för söthetens skull. Nu menar jag inte att du inte kan skaffa hund, för nog vet jag många barn/ungdomar som skaffat egen hund & det har funkat utmärkt.