Rasen kan mycket väl kunna platsa. På http://www.gossarna.com/berger.htm

Hittar du bra beskrivningar av båda varianterna utan förskönande önsketänkande.

Precis som andra raser är för vackra för sitt eget bästa så avlas det på hundar som inte har i aveln att göra.

De excellerar på agilitybanorna men uppfattas som odrägliga byrackor utanför banorna.

Nea tror rasen skulle funka fint, men tänk på att de lätt kan hamna i large på typ 46. Så antingen tittar du noga på linjer så de blir medium eller ser efter en som ligger runt 50 för de kan till och med bli så stora. Face rase tenderar att bli lite större än poil long, men även hört att mentaliteten hos face rase är lite bättre och inte lika tillbaka dragande som poil long, men kan såklart vara fel.

Krävande är det också och livligare och galnare än en  bc kan de lätt bli med. Troligen vill du väl dock kanske ha det ;)

Kontakta uppfödare för ultimata info.

De har dock lätt för att bilda många rädslor osv. Så extra viktigt i valpåldern att ta med de på massa olika ställen och ''utsätta'' den för olika miljöer/underlag på ett bra sätt för en valp. Nästan varje dag. Lära den att höga ljud osv inte är något att få panik över.

Om du kan vända dig till andra länder så titta även där omkring än bara i Sverige eftersom rasen är liten och mentaliteten ur visa linjer + storlekarna kanske inte är bäst lämpade alltid.

Håller med dig om att det är en sjukt häftig ras när man ser ett bra exemplar.

Eftersom du är ute mycket på tävlingar lär du ju stötta på en och annan och ta chansen att prata med de då. Förhoppningsvis är de villiga att berätta lite om sin ras.

Tack så mycket för infon #1 :)

#2 Ja, vill ju helst ha en liten sådan i medium. Inge kul när de är på gränsen :/ Har för mig att Frida Binette (om du vet vem det är) skulle avla på sin Itchi, o det vore ju en dröm att ha en valp efter henne. Hon ju liten o superhärlig! Haha ja, vill ha en galen hund med massa energi ;) Ja, det har jag också hört. Men passivitet är något jag alltid tränar med mina hundar som valpar, så det borde inte vara nåt problem isånafall hoppas jag. Är bara Diza som är lite misslyckas på det stadiet, men henne har jag ju inte haft som valp :P Tack för ett bra svar :)

Nope Frida ska inte avla på Itchi :) var i kontakt med henne förra året, men Itchi är redan över 6 år och har inte tagit en endaste kull tidigare och kommer där med inte ta någon. Kontaktar du Frida så kanske du får lite info om andra kennlar för det fick jag som är släkt med Itchi :)

Mitt tips är att försöka träffa så många som möjligt och läsa på så mycket det går, det finns enorma variationer inom rasen(-erna) - trots att de är få till antalet. Ta reda på vilken typ du vill ha och vad du kan tänka dig.

Och försök att till viss del se bortom agilityn, fungerar inte vardagen spelar det ingen roll att hunden är duktig på agility. Iaf inte för mig. Som #1 säger, man ska orka med den odrägliga byrackan hela tiden ;)

Små föräldrar är ingen garanti för små avkommor, inte heller tvärtom, stora föräldrar kan ge smått. Men att kolla på släktingar kan förstås ge en indikation. Är det väldigt viktigt att hunden blir medium skulle jag rekommendera att du kikar på pl. Inte bara är de mindre utan de är så väldigt många fler, utbudet av kennlar är mycket större där. Kan du tänka dig att importera är det även då lättare att ha specifika krav.

Här min egen sida/blogg (som just nu är lite work in progress) - Aethlings

För fler uppfödare inom Sverige kan du kolla på svenska rasklubbens sida, Club Berger des Pyrénées, och Köpa hund. Svenska Hunddata/Avelsdata är bra, till viss del. Men även finska motsvarigheten KoiraNet är toppen, alla face raser är i princip släkt med varandra så det finns mycket att hämta där. Finns på svenska dessutom.

Jag har träffat en hane, mycket trevlig, arbetsvillig och samtidigt säker på sig självmen hade dåliga höfter tyvärr

Min Leon har AA höfter o hans MH är inte direkt rastypiskt.
http://berger.forum24.se/berger-about1042.html

Han har inte läst rasstandarden, han är 58 i manken o väger ca 20 kg.

Okej, tack för alla svar :-) Jaha var det så, vad synd! Itchi verkar vara en sån härlig hund :) Överväger dock mot att nästa hund blir en bc, men vi får se hur det blir. Lär väl tyvärr dröja tills det är dax.

Tvättäkta knäppskalle

Jag har två face rase töser, kullsyskon här hemma. Och ja, jag älskar rasen, men jag rekommenderar verkligen att man gör ordentligt med research innan man bestämmer sig för det är knepiga hundar och oavsett hur goda efterforskningar man gör så vet man aldrig riktigt vad man kan få. Mina två töser har två olika bakgrunder,  en har bott hos mig sen hon var valp  - orädd, tuff, galen, älskar folk (men kan bete sig som et rabiessmittat mongo vid första mötet ibland), miljötrygg och skulle fixa vilken tävlingsmiljö som helst. Arbetsvillig och smart som tusan. Hennes syster, en omplacering har en annan bakgrund. Har problem med rädslor, osäker, miljökänslig, osäker på människor och skulle i dagsläget inte klara en tävlingsmiljö. Träna agility med henne finns det inte en chans till i dagsläget. Så ja, två systrar, båda från samma uppfödare som lagt enormt stor vikt vid miljöträning, trevliga föräldrar båda två, olika typer av hem där den ena systern hamnade hos någon som inte riktigt visste vad för ras det var de gav sig in på och ja, det blev ganska så tokigt. Hos dem visade hon aggression mot både människor och hundar. Hos mig finns inga som helsta tecken på aggression och hon har ett makalöst bra hundspråk och funkar med alla. Men vi har mycket att jobba med ändå. 

Den ena av töserna är en pyttepyrre på futtiga 42 cm (om ens det) medan systern är säkerligen 47 cm (eller mer). Båda föräldrarna är normalstora och inga direkta indikationer på att det skulle finnas ett gäng pyttisar i linjerna. Så det finns liksom inga riktiga garantier för storleken öht. 

Det finns en norsk ganska så bra beskrivning om rasen:

Til tross for liten størrelse og vekt utstråler den et maksimum av nervøs energi. Alltid med et meget våkent og granskende uttrykk som sammen med meget livlige bevegelser gir et karakterisk helhetsinntrykk ulik andre raser.

Info: Først og fremst er den Pyreneiske gjeterhunden en brukshund, en gjeterhund som utfører en utrøttelig jobb i fjellet. I vanskelige forhold, i forskjellig type arbeid, i kupert terreng, i tøft vær, på lange avstander som den skal dekke, etc.) Gjeterhunden er verktøyet for bonden, og den ble ofte bedt om å ta initiativ selv – ved å bruke dens «hjerne». I lang tid har folk og den pyreneiske gjeterhunden levd i isolerte daler og fjerntliggende landsbyer hvor det før i tiden var dårlig med kommunikasjonsmidler. Deres liv den gang var vanskelig og ensomt. Dette var kilden til deres frykt for det «ukjente». Enhver liten hendelsen var noe ekstraordinært. Og vår lille gjeterhund har ingen tvil arvet denne egenskap av karakter. Å leve i et vakuum den gang har påvirket dens temperament (mistenkelig) og dens genetikk (Blodsbånd). Denne egenskapen av karakter ble forsterket generasjon etter generasjon på grunn av mangel på ytre stimuli og satt sitt preg på avkommene . Så, noe som er rart eller annerledes fanger hundens oppmerksomhet og det er derfor den har en tendens til å bjeffe og er alltid på vakt. Denne hunden holder seg ikke i ro, den ser, spionerer og er nysgjerrig på alt.

Denne nervøse energien og dette temperamentet resulterer i en hund som spenner seg opp (står oppreist) med nakken buet og bærer hodet som et vakttårn. Øynene dens er vaktsomme og dens fysikk er svært uttrykksfull og livlig, den viser mistenksomhet, intelligens . Den tar til seg alt som omgir den med spørrende, spøkefull, nysgjerrig og rampete utseende. Den har et opprørsk, stolt, edel og lystig uttrykk. Det definerer vår lille gjeters uttrykk. Du kan forestille deg at den ser en flokk, noe på gården, eller noen uvanlige bevegelser. Den vil alltid ha dette utseende og disse ulike uttrykkene.

Verden har endret seg for den Pyreneisk gjeterhunden, da den må tilpasse seg mer som familiehund. Man prøver ikke å oppmuntre avl av hunder som ikke er omgjengelig. Men selv om en liten pyrre er mer omgjengelig, vil den forbli mistenksom. Man bør ta vare på dens nysgjerrighet og dens årvåkenhet . Det er dens naturlige måte å utrykke seg selv på.

Det er viktig å jobbe mye med miljøtreninger/sosialiseringer. Og får man en valp som viser skyhet til fremmede, og er av den engstelig typen, så skal man ikke glemme dens opphav.

I min blogg kan du annars läsa om hur det är att leva med två pyrregalningar från valp till tonåringstokar :D

Nu kan inte jag så mycket om rasen men det verkar som att de ligger på gränsen mellan medium och large och eftersom du är agility intresserad kan det kanske vara bra att veta att man funderar på att ta bort "fusk medium" till nästa regelrevidering så då kommer large bli från 43+ 

Tycker kelpie låter super annars ;) De jag har träffat har vart orädda, framåt, trevliga och haft en enorm arbetsvilja. Så är de ju lite vanligare så då har du ju en del uppfödare och linjer att välja mellan :)

Vet att tråden är ett halvår gammal, men om den fortfarande gäller så verkar det som Frida Binette trots allt ska ta en kull på Itchi, om man kollar hennes hemsida :)