Pizzabudet blev livrädd
Åh, jag känner mig så dum. Hade precis beställt pizza, stängt in hunden vad jag trodde (han är väluppfostrad men vill inte riskera att han springer ut när en främling öppnar dörren) och vad gör han inte. Jo, hunden springer mot dörren när pizzabudet kommer och pizzabudet blir LIVRÄDD. Han hoppar bakåt mot entren och skriker "NEJ! NEJ!" och tappar min sås i marken. Såsen gör ingenting, men jag känner mig så otroligt dum att min lilla supersnälla hund råkade springa ut och att pizzabudet var så rädd!
Usch, känner mig så dålig. Sa förlåt tusen gånger men han kunde knappt svenska och var snabbt ute ur porten. Var det verkligen första gången han stötte på en hund vid leverans? Min hund gick bara ut max en halvmeter från dörren. Vet att det inte hjälper, men känner mig så dum… En liten allmän sak jag undrar, inte för att skylla honom för någonting: Men borde man inte vara beredd på att den man leverar pizza eller något annat har hund? Jag VET att det var superklantigt av mig att jag inte fick stopp på min vovve, men om det till exempel vore ett brevbud. Vore det så "smart" att vara det om en var så hundrädd? Känner mig så hemsk nu. Har aldrig sett en så hundrädd människa 😕 Han vågade knappt ge mig pizzan sen.
Har världens lägsta självkänsla plus social fobi på det (som jag nämnt i en annan tråd) och hatar mig själv så mycket just nu. Känner mig så jäkla dum.
Hehe jag har också social fobi och blir nästan lite glad när mina hundar skrämmer iväg främlingar ;)
Kennel Flatian's 
http://flatians.weebly.com
Du bad om ursäkt, det finns inte mer du kan göra för inget hände ju egentligen. Misstag kan vi alla göra, var inte så hård mot dig själv. Däremot är det kanske smart att varna om att du har hund när du beställer nästa gång;)
personen kan ha haft en jobbig bakgrund med främmande hundar och därför blev så rädd.
Men trampa inte ner dig sådär! Alla kan ju göra misstag och det hände ju inget allvarligare än att han blev lite rädd:) han måste ju ha träffat många hundar i sina leveranser:) Jag blir ibland lite irriterad på hundrädda människor faktiskt. Hehe, även om jag vet att det är en fobi men när man går på gatan, med en cool lugn hund som inte ens kollar åt människans håll utan går i sina egna tankar och nosar i backen. Hen står minst 10 meter bort men när man går förbi ska de ytterligare backa ett par meter och se förskräckta ut som om min lilla valp skulle käka upp dom typ;)
Emma, medarbetare på Mus och Råttor🖤
Fast jag tror inte det är jätte många människor som väljer sitt jobb utifrån sina fobier. Jag hoppade på mitt drömjobb trotts att det involverar insekter dagligen som är ett av mina största fobier. Sen är det ju inte så lätt att välja jobb i dagens sverige heller 😉
Men du bad om ursäkt och gjorde det du kunnat göra. Gjort är gjort och kommer aldrig igen om man tänker efter före som mamma brukade säga 😃
Kan även ha med religion att göra. Biten av en hund -> du kommer inte till "himlen". Klart man är rädd då. Även andra kulturer med mycket gatuhundar med diverse smittor. Du bad om ursäkt och förutom din sås så var ingen större skada skedd. Inte mycket mer att göra än så :)
//Ambrose
Följ gärna bloggen om min Rottweiler valp på www.rottie.blogg.se
Jag rör mig mycket kollektivt och jobbar o åker genom ett ibvandrardominerat oråde. Min chef från mellanöstern förklarade för mig att muslimer ser på hundar som ohyra. Men det finns de som gillar djur också. Så jo mina erfarenheter är att alla dessa är rädda för ens lilla hund, ryggar tillbaks med rädsl och avsky i blicken. Har hänt att jag gör likadant mot deras skrikande barn för folks överdrivna beteende är irriterande. Själv försöker jag hålla min hund tillbaks med benet eller koppla honom då han så gärna vill hälsa när vi får stora paket hem.
Du behöver inte känna dig dålig..
#7 - det känns inte speciell moget att göra så mot någon barn. Barn förstår mer än du tror och det är verkligen inte okej att se på dom med avsky i blicken😕
Bättre då försöka lära barnen att inte bli såsom föräldrarna.

Jag har en skylt vid dörren att jag har hund. Då är folk förberedda.
>>>Malum domesticum<<<
Om du bad om ursäkt tycker jag att du gjorde så gott du kunde. :) Man kan inte ta ansvar för andra människors rädslor - det är faktiskt deras eget ansvar att reda ut sina problem.
Lite halvt off topic, men; Igår när jag åkte spårvagn med hund gjorde jag som man ska; gick på och höll mig längst bak. När jag skulle gå av krockade vi nästan med en gubbe som blev LIVRÄDD och sur på mig. Men det är verkligen inte mitt fel (eftersom jag ju var precis där jag skulle och jag ska gå av innan han går på) eller problem så jag bad inte ens om ursäkt. Jag sa till honom att man undviker sånt där genom att vänta på sin tur, och sen gick jag. Nån måtta får det faktiskt vara.
Man kan råka på hundrädda människor vart som helst, och allt som oftast tycker jag att de beter sig på ett sätt om utsätter dem för onödiga risker. Många signalerar konstigt kroppspråk som får hunden att gå i försvar, eller vilja springa fram och nosa för att kolla av läget exempelvis. Hundar är ett såpass vanligt förekommande fenomen här i sverige så jag tycker faktiskt man får se till att lära sig hantera det - om det sen handlar om att ta en omväg eller att försöka lära sig klara av att vara nära hundar är upp till var och en.
"På natten är alla katter svarta"
# 9 Du får göra som du vill, jag får göra som jag vill. Min hund är kanske som mitt barn och att vissa tittar på honom med hat i blicken känns väldigt väldigt tråkigt. har inget överseende med sånt folk.
Edit: en hundskylt på dörren har vi också som *förvarnar*.
Vi har oxå pizzabud som kollat skeptiskt på mitt gigantiskt farliga monster på 4,8 kg ;) så brukar försöka trycka bort hunden med min fot medan jag tar pizzan.
Men tycker ändå du har gjort det du kunnat då du faktiskt bett om ursäkt, och som sagt, du är ju knappast inte första eller sista hundägaren han kommer leverera till.
Då är det nog värre det jag lyckades med då min var yngre.
Min hund lyckades skrämma några barn, oxå invandrare, den ena kom fram och kollade på han på några dm avstånd från att ha varit ca 50-100 meter bort, så jag brydde mig inte så mycket om att han tog ett steg mot barnet då jag tolkade att den kom fram för den ville hälsa på han.
Barnet blev livrädd, å sprang och skrek, hunden var lös eftersom vi "bara skulle ut och tvärkissa" så han satt ju efter och funderade på vad det var för ny rolig grej dom hittat på.
Så sprang barnet till sin kompis som OXÅ sprang iväg och skrek… å där stod jag med en hund som absolut inte skulle komma på inkallning, tillslut fick jag ju han att komma och barnen försvann fort, resten av den dagen så satt jag som på nålar över att det skulle komma nå arga föräldrar och knacka på…
https://www.instagram.com/aros_yoda/