Hej! Jag har en dual purpose golden, men som är mest inriktad på utställning. Hon är en tik på 3 år, vi fick henne från uppfödaren vid 1,5 år. Super snäll hund, lugn och mysig hemma men kan komma igång rejält nät hon är ute och springer i skogen. Hon kan lika gärna ligga och gosa typ en hel dag eller vara ute och rösa på i timmar. Hon har nog egentligen en ganska låg aktivitetsnivå, men jag gillar att vara ute och träna så hon hänger med. Vi springer, går långpromenader i skogen och cyklar, går även kurs i retrieving och avslutat en lydnadskurs. Jag tror egentligen att hon skulle kunna klara sig som mest en promenadshund utan att bli allt för deprimerad men jag vill ge min hund ett så bra liv som möjligt. I och med att hon inte är särskilt arbetsavlad så saknas det lite kvaliteter som skulle göra arbete lite lättare, hon har en stor Jaktinstinkt men arbetsviljan och motivationen finns inte riktigt där om jag inte riktigt jobbar på den. Det som jag har hört är rätt vanligt med utställnings goldens är att dom är försiktiga och kanske till och med lite skygga av sig. Det var det problemet jag hade med min hund iallafall. Hon har också en hudsjukdom som jag inte riktigt kommer ihåg bad den heter, den gör att pälsen blir mjällig och i rätt svåra fall (som min hund då har) svamp och hudinfektioner. Hon klarar sig fin fint på ett kosttillskott, special balsam och lite öron medicin för att förhindra svamp. Ursäkta för långt och lite personligt inlägg, men jag hoppas det hjälper dig :)

Roligt med mycket info! :) Kan det vara hotspot/våteksem du menar? Det har jag hört är vanligt bland retrievers.. men bra att det finns medel för att förebygga det! Händer det när hon simmat? Med tidig socialisering och möte med alla möjliga sorters människor och djur så kan jag tänka mig de blir mer framåt. Men det gäller ju alla hundar

#2 Nej, det var nånting hon var född med. Jag kan fråga mamma sen, hon har lite bättre koll på det där. Lyckligtvis så har vi kunnat undvika våteksem, det är verkligen ett mirakel då hon ÄLSKAR att simma. Uppfödaren som hade Zarah tog ju med henne på utställningar och runt i stan för att socialisera henne men hon behövde mer. Nu är ju hon rätt mycket bättre men stressar fortfarande upp sig i typ mitten av stan. Men bara så man tänker på att om man vill ha den där riktigt älskar allt och alla golden retrievern som man hör så mycket om så får man vara säker på att träffa valparnas föräldrar och helst lite släktingar. Lite OT men en sak som är lite rolig är att när vi går om 'fel' sida om huset, den som är mot civilisationen istället för skogen, så går världen tydligen under, bara man går typ fyra steg höger från porten så börjar hon flänga runt som hon vore galen. Ibland kan hon också stanna och kolla åt andra hållet. Hon har många åsikter om vart vi ska gå.