Kan tyvärr inte hjälpa dig, mina föräldrar är likadana, de gör vad de vill med min hund, jag har mina regler men de låter henne göra saker som hon aldrig får hemma, men mest är det övermatning.

Min mamma ger hunden mat att små äta hela tiden och låter henne springa runt o skälla som en tok i deras trädgård utan att säga till henne att sluta.

Min pappa använder aldrig kommanden eller muntlig kommunikation med min hund utan bara rycker i kopplet eller ryter till på hunden om hon gör något dumt. Min hund är typ livrädd för min pappa.

Vad gjorde jag. Förbjöd pappa att ta ut henne medans ja det e inte lätt med min mamma, när min hund måste passas, dagar eller veckor kan jag ju inte hålla koll. Jag får ta det goda med det onda. Banta ner vovven här hemma.

(föräldrar skilda)

Pappa träffar hon inte ofta och jag har helst henne inte i närheten av honom när han är på besök heller.

Så… om du bor hemma… flytta hemifrån?

"Fick också reda på att hon brukar "spåra" rådjur där de brukar gå. Att uppmana hunden att gå efter vilket spår som helst ser jag som en risk då det kan innebära att hon får för sig att dra efter ett när hon är lös och komma bort. "

Faktiskt är det tvärtom. Börjar du eller din far träna spår med henne, så kommer ni få en av/påknapp på henne angående spåret. En hund som gillar att spåra kommer att dra iväg när den väl får chansen om den aldrig annars får göra det. 

Varför inte säga åt far din att han får gå på en spårkurs med henne och att han då får gå ut med henne om han just spårar?

Oh, få inlägg gör mig provocerad, men det här slår an på mina strängar. Frågar du mig borde du vara glad och nöjd med att få hjälp med din hund, om hjälpen inte är bra nog så får du helt enkelt avstå den.

Har du försökt förklara mer precist varför du vill ha vissa regler för hunden? Tex att det kan ge skador på hunden i längden om den drar för mycket i kopplet, osv…

Säg till dem att du inte vill att de ska gå med hunden om de inte följer dina regler, att din hund kommer få ett oönskat beteende som är dåligt i längden. Sen är det ju väldigt mycket roligare att gå med en hund som lyssnar & som inte rycker i kopplet.

#1 åh så du har samma problem? Jag har ju liksom inte som studerande 18-åring möjlighet att bara flytta tyvärr, annars hade jag gjort det, lovar! 

#2 okej. men jag kan garantera att han inte har intresse eller pli för att jag skulle släppa iväg dem två på någon kurs över huvud taget. men nu frågade jag inte om spåret och jag tänker inte hänga upp mig på just det här stycket.

#3 oooookej. det är ju så att jag inte behöver hjälpen bortsett från vääääldigt sällan utan att de vill hålla på med hunden. 

#4 ja absolut :((

Förstår hur de känns, mina föräldrar lyssnar inte heller på mig hur jag vill att dom ska göra med min hund, dom gör som dom själva vill, vilket är att min pappa skiter fullständigt i vad jag säger och ger min hund pizza och choklad, diverse andra gifta grejor, jag får alltid säga nej eller "det där är faktiskt giftigt för hundar.." de går ändå inte in i skallen.
Min mamma behandlar min hund som hon gjort med alla hennes hundar vilket jag inte alls gillar, lyssnar han inte så trycker hon ner honom i golvet tills han lägger av.

 inte ens min syster kan ta hand om en hund korrekt hon gick inte ens ut med han på hela dagen medans jag var på ett möte, han var sprick färdig när jag kom dit, han stog och kissade hur länge som helst när vi kom ut.
Spelar ingen roll hur mycket jag förklarar och håller på, dom lyssnar inte för dom har "sitt sätt som funkar" vilket i min värld inte funkar alls.
Så min hund får inte vara hos dom alls utan mig.

Om du egentligen inte behöver någon hjälp utan de ber om att få gå ut med hunden, så avstå hjälpen tills de är villiga att gå efter dina regler?

Jag är inne på samma spår som #8. Du säger att du inte behöver hjälpen mer än fåtal gånger. Då hade jag varit tydlig med att "det är min hund och jag uppskattar att ni vill vara delaktiga, men det ska ske på villkor som är bra för hunden och just sköter ni inte hunden på bästa sättet den mår bra av."

Är det då enstaka gånger du behöver så får du kanske stå ut de gångerna att de inte följer dina regler riktigt, även om du ska vara noga med att tala om precis varför du vill att de tar hand om hunden på ett visst sätt.

Min mamma har också varit hopplös. Det är inte fören den senaste hunden som jag passar ett par dagar i veckan som mamma faktiskt förstått att det är mycket roligare när mamma följer reglerna jag benhårt påtalade första gången hon träffade hunden. Hon ska alltid ge godis (hon tror hon blir kompis med den då) och tigger den så ger hon direkt för det är synd om hunden eller för att hon tror han lugnar sig. Jag var benhård och sa till henne att INGET GODIS eller något att äta, särskillt inte om han tigger. Snabbt insåg mamma att när hon också följde reglerna och hanterade hunden som jag sagt åt henne så blev hunden genast mycket lugnare och tryggare, lade sig till rätta under bordet och sov medan vi lagade mat och åt. Hon blev helt förbluffad över att hunden blev så lugn och avslappnad, istället för tiggig och påträngande som de hundar hon ger godis till hela tiden, så hon lärde sig verkligen något nytt eftersom att hon för första gången provade att lyssna på mig och följa mina regler.

Tyvärr är det så att om man bor hemma skaffar man oftast inte hund, utan hela familjen gör det och måste vara med på ras och att ens skaffa hund. Så jag ser inte att man kan göra så mycket, har själv två föräldrar som inte riktigt lyssnar men jag tackar och tar emot hjälpen jag får (bor ensam så behöver hundvakt ibland, men skaffade henne när jag fortfarande "bodde hemma"). Sen får min mamma skylla sig själv om hon inte väljer att tillexempel ge min hund godis vid djurmöten, och min pappa släpper min tik konstant, men hon lyssnar myyycket bättre på honom än på mig, så då får han väl göra det.

Fast hundar vet vem som är vem och klarar oftast ypperligt att vara på olika sätt beroende på vem som håller på med hunden. Så att den flänger runt med din pappa, betyder inte att den den behöver flänga runt med dig - allting handlar om er relation när du är med hunden.

Finns väl inte så mycket att göra när folk vägrar lyssna. Antingen så accepterar du hjälpen under rådande omständigheter eller så får du tacka nej och lösa hundpassning på annat håll. :P Om du är 18 så lär du ju kunna flytta hemifrån inom det kommande året utan större problem om du vill? Så det rör sig inte om så lång tid du är fast i denna situationen.

Min pappa har varit helt hopplös med familjens hund vilket resulterat i en hund som aldrig travar på vid promenad utan som ska stanna och lukta precis överallt. Så nu när jag har en egen hund så får han aldrig gå med min hund ensam helt enkelt. XD

#7 okej, skönt att höra att fler är i min situation! 

#8 jo men det har jag jo gjort, men de vill ha hunden på sitt sätt, eller i alla fall farsan. han blir ju faktiskt ledsen när han inte får och det är det som är det jobbiga. men du har i grund och botten rätt. 

#9 #10 ja men det har jag absolut vart tydlig med men det går liksom inte in och det accepteras inte :( men åh kul att det ordnade upp sig! hoppas det blir same här! 

nu var det så att det inte var hela familjen som skaffade hund utan det var jag, men självklart var de delaktiga då det inte är min ägodel utan en familjemedlem liksom. det är ju också ett sätt att se på det, och det är kanske där jag hamnar om päronen inte skärper till sig! 

#11 jo men när hon har hanterats felaktigt, om jag så är med eller inte så påverkas hon även när jag tar tillbaka kopplet. hon är ingen skarp hund utan lallar runt. och jag tror inte att det har med vår relation att göra för jag har bara hört motsatsen om oss oavsett ämne vem jag än talat med. 

#12 nu är det så att jag tänker i dem banorna men som studerande är det svårt att få en sån, helt annan ekonomi att gå ihop också! men jag förstår!

Antingen accepterar du det eller så tar du han om hunden som du själv Skaffat ! Jag är så fruktansvärt tacksam att min mamma sitter hundvakt varje dag! Att jag inte ena skulle våga klaga ! Skillnaden är att mina hundar vet ! Dom är på ett sätt med mig och ett annat när dom är med min mamma !

#13 Om du tar både studiemedel och lån så kommer du antagligen ha råd att bo själv. :) Är ju många studenter även i dyra storstäder som fixar det ekonomiskt.

#14 okej, bra för dig. 

#15 jo självklart, men orkar inte diskutera om jag ska flytta hemifrån eller inte. jag trivs bra hemma och min familj och våra relationer är super så har egentligen ingen anledning att flytta bara för att min pappa inte riktigt kan hantera min hund på rätt sätt. dessutom vill jag inte ta på mig en massa onödiga lån, tar det senare när det är aktuellt på riktigt :)

För att ta det till en helt annan nivå, men som kanske kan funka, är ju att påpeka att de är väldigt respektlösa mot dig, TS. Du har fått chansen att visa ansvar och de bara kör rakt över dig. Jag skulle bli mycket sårad om mina föräldrar gjorde som dina… om det inte är ett känsligt ämne så kanske du kan kalla till familjemöte där du spelar på dom strängarna. Att det inte bara handlar om hunden utan vett i helhet. :)

Slarvigt skrivet av mig, är på språng. Hoppas man förstår hur jag menar :)

#17 #18 förstår precis och det är en väldigt god tanke, tack för tipset!