Pudel, husse är allergisk så det blev en Pudel 😃

Digger bc/collie bodde redan här. Ixxi dvärgschnauzer blev en dvärgschnauzer för det var en bra förstahund och passade familjen eftersom jag bodde hemma då. Frodo chinese crested blev för att jag velat ha rasen i 10 år. Apache corgi/bc köptes för jag ville ha en tävlingskompis för det blev så tomt utan ådi mittelspitz och jag ville öppna hemmet för en hemlös hund. Och nytillskottet J.D. pekingese ska bo hos oss för att Mikes son vill pensionera honom och Mike saknar att ha pekingese samt att vi hade planerat skaffa en ändå efter Digger och det är skönt att ta in en tioåring istället för valp/unghund. Digger lär inte finnas året ut ser det ut som så J.D. blev en plan i förskott i princip.

Aussien för jag ville ha en hund som kunde hänga med i mitt tempo, Pudeln fick vi ett erbjudande på som första hund och vi tog henne.

Border Collien valde jag för jag ville ha en mjukare hund än aussien den här gången men en som jag fortfarande kan köra med och som ev. kan ta mig ut på tävlingsbanan.

En Chihuahua blev min ras. Det var egentligen inte alls planerat att det var just denna rasen jag skulle ha, men så fort jag såg bilder på honom visste jag att det var han jag ville ha :)

Pudel. Jag ville ha en "allergivänlig" sällskapshund som inte fäller. Blev perfekt med Luna 🙂

Hade tänkt skaffa labrador, hade en underbar lab/goldenmix under min uppväxt, men hon var typ helt lab. Skön ras, väldigt mysiga och snälla, allsidiga, familjehund osv. Dock så insåg vi att vi inte kan ha en hund som kräver så mycket motion eftersom min sambo är den som kommer få ta den biten det mesta, jag kör träning hemma, han promenerar (jag kommer såklart träna lite ute med men är väldigt sjuk så orkar inte så mycket. Hoppas dock det blir bättre när jag får elrulle.) och han ville inte ta på sig så mycket jobb som en lab innebär. Fair enough och bra att vi tänker igenom det innan istället för att stå där sen känner jag! Så, med tanke på min sjukdom, fick jag börja tänka på små raser. Jag må vara sjuk men så länge jag inte är döende så behöver jag hund i mitt liv! ;) Fastnade för bichon, först havanais, men det kändes inte helt rätt. Läste om bolognese och kände att en sån är det jag ska ha. Dels är de ju helt bedårande söta! Beskrivningen av pälsen som "en obäddad säng" är ju för härlig (och typ som mitt hår många dagar :P) men sen verkar de ha så sköna personligheter. Inte för på, in your face, superglad hela tiden med vem som helst utan lite mer reserverade, gillar familjen, lite envis men ändå lättlärd. Kände väl igen mig?! Haha! Men känns verkligen som en ras som kan passa oss bra. Och pälsvården blir mysstund i soffan med en sån liten, så det kommer jag träna in som mys så det inte blir en syssla som ska skötas bara, varken för mig eller valpen! :)

Plus i kanten för att det är en allergiras så förhoppningsvis klarar min svåger den. Syrran är lite inne på en också, så de vill "testa" med våran ;)

kh Collie: han har varit en super förstagångshund för mig. Gillar att de är rätt coola hundar som ändå är i rätt hög aktivitet när man tränar. Lite för svårmotiverad och "måste vi verkligen träna idag?", men det är säkert bara min ;) Det blev collie för att jag inte var säker på att jag skulle "klara" en mer krävande ras, nu har det visat sig att collie är "för lite" för min smak för att jag ska fortsätta med rasen ;)

Aussie: vill ha en hund som aldrig tackar nej till träning, är tuff och en arbetsnarkoman. Lagom storlek.

Sökte en ras med mycket mer motor än genomsnittet, som håller ihop och är riktigt bra mentalt. Då jag inte vill ha en hund som kampar så fort en tröjärm fladdrar till så valdes några raser bort och det blev en schäfer av brukstyp.

Vi hade en omplaceringshund först en blandras. Jag spana på olika raser då jag vart nerröstad med varje gång jag titta på Pudel. Men så skicka jag ett mejl till en uppfödare som fanns en annan stad för att se om det väntades valpar. Beskriv oss från topp till tå. Det vart ett besök hos uppfödaren mannen var väl inte så jätte intresserad först men så hade uppfödaren så trevliga pudlar framför allt en som hette Cicci (lever tyvärr inte längre) hon boka mannens knä och efter det vart han mer intresserad. Vi vart fodervärdar till en pudeltik efter henne skaffa vi en unghund och sist och minst kom Milli in lite på ett bananskal. Då våran foderhund fick sin sista kull valpar så kände vi att Donna sakna en kompis att leka med, vi kunde låna Milli som sällskap och sen skulle hon ut på foder. Men denna gång var det husse som sa men vi kan väl ha en till, Milli är ju så trevlig och funkar bra med allt o alla. Så nu har vi tre sötbollar. Pudel är en ras jag är uppväxt med så för mig har rasen legat varmt i hjärtat.

Engelsk springer spaniel, valet föll på att det är så otroligt glada och trevliga hundar som mer än gärna följer med på allt man kan tänkas hitta på. Bra familjehund (då jag eventuellt kommer skaffa barn innan hunden går bort), bra storlek och klättrar inte på väggarna om man skulle ligga sjuk en dag eller två :) Återstår dock att se om det är perfekta rasen för mig, får hem valpen om en månad men rent spontant när jag träffat/läst om dem känns det mitt i prick ^^,

Har länge velat ha en stor hund då vi alltid har haft små raser. Ville inte ha för stor hund men inte för liten heller, så en i medelstorlek passar bäst. Den skulle inte fälla päls och skulle funka med barn, gärna en ras som gillar att träna men med en bra av och på knapp. Till slut blev det en perro de agua espanol och jag tycker det är en väldigt trevlig ras. Min tjej är världens snällaste, gillar att träna och älskar barn. Men kan vara lite barnslig ibland och sitter gärna i famnen om hon får :)

Jag träffade min första Rottweiler på ett ridläger när jag var 13-14 kanske. Det var en äldre tik som vaktade gårdens hingstar som var värda några miljoner. När hon vaktade så var det inte en hund man ville komma nära. Riktigt skräckinjagande. Men när ägaren sa till hunden att hon var klar med sitt jobb så kom hon med en gång ut och lekte med oss barn. Vi fick umgås själva med henne och allting.

Jag blev så fascinerad över hur duktig hon var på att skilja på jobb och "fritid". Dessutom var det en otroligt rolig och lättlärd hund. Sedan den dagen var jag fast!
Läste på i säkert 10 år, och när väl allt i livet klickade så skaffade jag min alldeles egna Rottis :)

Lagotto blev det för att det är en lagom stor ras som inte fäller, älskar att jobba, hänger med på allt och allmänt passade väldigt bra.

Nu när jag skulle skaffa egen hund så ville jag ha en hund till lydnad och bruks med en del motor men som ändå  kunde ta det lite lugnt i mellan åt + kraven ovan. Det hade faktiskt lika väl kunnat bli en till lagotto och var mest för att jag hittade en perfekt kennel som jag bytte ras till schapendoes.

Lite kort och gott så villmjag ha en ofällande ras som  är snäppet under bruksarna i intensitet.

Det passade att skaffa hund, vi kunde inte riktigt bestämma oss för vilken ras så vi stack till Malmös internationella utställning och tittade på hundar. Hittade den mest fantastiska röda, vi är svaga för röda hundar, strävhåriga hund med ett snyggt skägg, bra storlek och fantastiskt mörka ögon. Vi pratade med ägaren, googlade, kollade upp rasklubben, träffade en uppfödare som bodde i närheten som vi klickade med och då uppfödaren hade en dräktig tik så bestämde vi att om det blev en tikvalp så ville vi ha en. Så blev det och ett halvår senare var vi stolta ägare till en irländsk terrier!

Sheila - det blev den ras det blev vilket var blandras, just då sökte vi endast en trevlig lugn hund som skulle fungera som "terapihund" åt mig.

Min Whippet Corinne var ej planerad att vi skulle köpa, jag var då anti mot vinthundar (för de går ju inte att träna 😉) men mamma blev kär och har alltid älskat vinthundar för deras psyke och eftersom uppfödarna är gamla vänner till min mormor och morfar blev det som det blev haha. :)

Nu har jag inte en ras, utan en Cockerpoo🙂. Hon är uppfödd hos en släkting till mig, och jag är helt såld på både utseendet och mentaliteten hos dessa hundar. Hon har en enorm arbetsvilja, vill göra rätt och världens myshund ❤️. Än så länge har vi börjat på nosework, men tanken är att testa lite agility med henne så småningom. Sen är det också en stor fördel att hon inte fäller, eftersom jag inte älskar att dammsuga varje dag.

Shih-tzun är egentligen helt fel ras för oss. Så det är vår första och sista. Min mamma hade shih-tzu och när jag och min man träffades så blev han väldigt förtjust i min mammas hund. Han ville se hur dom såg ut som valpar, så vi åkte och kikade på en kull. Några veckor senare flyttade det in en liten shih-tzu valp till oss. Vi älskar honom högt och han har förgyllt vår liv i snart 10 år och vi hoppas få ha honom i många år till. Men sen blir det ingen mer shih-tzu.

Att det blev storpudel beror på att jag är allergisk och vi ville ha en lite större hund. Vi var även inne på portugisisk vattenhund, men fastnade till slut för pudeln. Som det känns nu har vi verkligen hittat rätt ras.

Aussie - för att jag ville ha en arbetsmaskin som ville göra allt det jag ville och lite till. Ville även ha en självständig hund . Träffade olika typer av aussies och hittat den typ som passar mig. Min första Aussie kunde nog inte bli mer rätt. Har allt det jag sökte- lite väl självständig emellanåt och ingen enkel hund. Schäfer- lite spontanköp, men endå genomtänkt. Många av mina hundvänner har alltid tyckt jag bör ha schäfer/malle/ holländare och inte alls förstått mitt val i aussien. Schäfern passar mig egentligen väldigt bra, trevlig kamp, arbetsmaskin , lätt att samla ihop och min är lagom förarmjuk även om han kunde varit lite mindre rörig emellanåt. Trevlig ras och arbetskamrat helt enkelt, sedan finns det alltid sämre och bättre individer. Kommer som det känns nu fortsätta med båda raserna!

Jag har världens bästa ras. Ja, nu sticker jag ut hakan, men så känns det - för mig. Självklart passar den inte alla. Mångsidig, användbar till väldigt mycket, pigg och glad, rolig och trevlig att titta på, lagom storlek. Jag är jättenöjd, detta är min andra hund av den här rasen, och som det känns nu vill jag inte byta.

Storpudel - föll för deras charmiga personligheter, mycket fart och fläkt och en hel del flams och trams. En storpudel verkar aldrig bli riktigt vuxen 😃 Ville ha en hund som inte fäller hår och som skulle vilja hänga med på det mesta, från långa skogspromenader till ut i spårskogen och på träningsplanen. Asko är jätterolig att jobba med, och är dessutom världens goaste med en konstant viftande svans. Kommer garanterat att äga fler storpudlar även om jag inte vet just nu om det blir en till som nästa hund. 

Blandras - Hugo är en blandning mellan lhasa apso, bichon frisé, shih tzu och Pudel. Han är den perfekta sällskapshunden (kräver inte mycket alls och älskar att spendera hela dagar i soffan om det är möjligt) och det var också tanken när vi köpte honom. Älskar verkligen denna hund men det blir nog ingen fler blandras av den typen för mig i framtiden (Hugo dras med kass pälskvalitet som tovar som sjutton, extrem skotträdsla och kvalsterallergier).

Vår första hund blev en blandras, 75% cavalier king Charles spaniel och 25% amerikansk cocker spaniel. Jag har så länge jag kan minnas älskat cavalier, både utseende och temperament. Sen var det en bra första gångs hund. Men efter att ha läst på om rasen och alla sjukdomar så blev det en blandras istället, dock har han inte riktigt cavalier tempetamentet x). Han är sååå envis och långsint, men ångrar mig inte en sekund:). Sen vår andra hund blev en keeshond eftersom jag haft en som jag tyckte väldigt mycket om som liten och efter att ha läst på om rasen så tyckte vi den passade oss väldigt bra. Är helt såld på spets utseende och tempetamentet :).

Husse ville ha en Tax för han tyckte om deras mentalitet. Själv var jag mycket skeptisk. Små ettriga hundar som inte går att uppfostra. Men vi besökte kennlar och utställningar och sen blev det Tax och det har jag inte ångrat en sekund. De passar vår livsstil perfekt!

Vi hade haft rottis innan och ville nu ha en hund i lite mer behändigt format, men med lika stor personlighet, kompakt/tålig och människokär. Maken hade haft kontakt med staffar tidigare och gillar dem och när jag fick träffa en blev jag också såld!

Finskstövare och Beagle heeela vägen. Snälla lugna och gosiga men maschiner på har och räv jakt :D Visst blir de fart oxo om man vill ;) Sambon itroducerade mig till hundar och just dessa raser. Har varit hund rädd tidigare men dessa vovvar har sudda bort all räddsla. Det kommer alltid att finnas Finnstövare & Beagle i mitt liv punkt slut! ^^,

Shih tzu för att den är bra på alla sätt och vis. Familjekär, glad i alla folk, behöver inte mycket motion och gillar att hänga med på allt. Dessutom liten och praktisk och med ett ansikte för sött för att motså :) Gullig robust liten kropp och mjuk fin päls :)

Dalmatiner,
För att jag egentligen skulle få hem en flat men tackade nej pga min hälsa. Ville ha en stor sällskapshund som kan slöa inne när jag är dålig men orkar vara ute och härja i timmar i skogen när jag är bättre. En hund som ändå har mycket will to please och är kontaktsökande. Och det har jag fått!

Jag har en blandras, en schabrador. Mitt ex gav mig ett ultimatum om jag skulle "få" skaffa hund, antingen en Husky kornsing, eller Schäfer korsning, helst båda i ett. Jag hittade min hund på blocket och mejlade, en kvart senare var jag där och bokade henne, skedde väl lite snabbt, men situationen och exet var inte heller det ultimata.. Nu är jag dock dökär i schäfrar och det blir nog en renrasig efter min bebis :)

Ville ha en hund som tyckte om att träna, som var matglad och som jag kunde utforska hundvärlden med alla dess sporter, med. Därför blev det en Cocker Spaniel.