Nu har inte jag några barn, men jag fick en lillebror för ett tag sedan. När mina föräldrar kom hem med min lillebror så hade dem med honom in i bilsätet. Vår hund brydde sig först inte då han knappt rörde sig, men så småningom började han fatta. Han blev lite förvånad men han tog det väldigt bra. Jag kommer inte riktigt ihåg hur vi gjorde sen, men vi gjorde ingen stor grej av det hela. Vi lät honom nosa på honom, men vi satt inte och tvingade honom hälsa eller gav godis eller så. Det bara kom naturligt. Hunden är ju mest min så det har inte varit problem med aktivering eller så, men mina föräldrar har inte heller haft problem med att hinna ta hand om hunden och gå ut med honom eller så. De två är väldigt bra vänner numera :)

Grattis TS :) Vi har inga små barn eller bäbis men ville tipsa dig om att titta in hos blandrashundar iFokus vet att en som heter Tina skrev en artikel hur hon gjorde med sin hund+bäbis :)

1 Vilka härliga bilder du bjuder på, man ser tydligt att dom är kompisar 😍

Juste ja, grattis!

#1 Ja, de är jätte söta tillsammans c:

Grattis! För oss löste sig allt naturligt. Allvar fick nosa på sonen i bilskyddet när vi kom hem från BB (den burdusa och klumpiga jycken blev plötsligt fruktansvärt försiktig helt naturligt) och sen flöt allt liksom bara på av bara farten. Går att följa i Lathundarnas blogg från att sonen föddes i januari 2012.

Tack allihop :) #2 ska läsa den artikeln :) Låter som att det kommer naturligt för de flesta (även de jag pratat med om det) så lär ju inte bli så mycket problem :) sen beror det säkert på hunden också, om den känner sig bekväm med barn i flocken, och det får vi ju se, men så länge vi inte glömmer bort vår hund utan låter honom få vara delaktig så mycket han vill, borde det nog lösa sig. Hundvakten vi har nu har en ettåring och där har det aldrig varit några problem, Obelix agerar levande våtservett och dammsugare ;) får hoppas han inte får för sig att vakta barnet i flocken mot folk utanför flocken, med vaktigheten han har naturligt i sig i kombination med en viss osäkerhet. Men han kommer nog förstå att barnet tillhör husse & matte och att vi ansvarar för det, det är min förhoppning :)

Hund & bebis brukar gå bra ihop, så länge inte barnet - när denna blivit äldre- tillåts behandla hunden hårdhänt, fel eller på ett stressigt vis.

Elviz träffade sin första bebis för några månader sedan, ett litet knyte på bara någon/några månader. Han fick dock inte gå nära då han avskyr alla äldre barn han träffat och anser att dem (precis som jag också anser ;)) är satans påfynd.

Därför blev jag mäkta förvånad när Elviz smög fram till bebisen för att pussa denne på huvudet, medan bebisen kuttrade nöjt.
Elviz blev väldigt fäst, han ville vara med och byta blöja, mata osv och blev orolig när barnet skrek.
Jag tror det är vanligt att hunden tar på sig ett ansvar över människovalpen, men det får aldrig gå överstyr.

Grattis! :) Vi har inte gjort ngt speciellt för att introducera barnet. När vi kommit från bb har hunden ju först varit glad att se oss och sen känner han lukten och börjar nosa efter barnet. Jag har varit nära barnet och låtit hunden nosa dock inte räckt fram barnet eller bjudit in hunden. Han får komma fram själv (om han vill) och ska visa försiktighet. Som en djurmamma i naturen vakar jag över min unge men lägger mig inte i deras möte om jag inte måste för att skydda mitt barn. Det är en situation som hunden förstår. Om hunden inte vill nosa, låt den slippa. Förr eller senare kommer den att lära känna barnet, det måste inte ske i dörren. Ett naturligt beteende från en hund är att vara vaksam och försiktig när den bemöter någons unge första gången. Mest vaksam över moderns reaktion för det är du som kan bli farlig, inte barnet. Men det skapar ofta en viss osäkerhet hos hunden i början så tvinga inte barnet på den . Om hunden håller sig undan är det inte för att den är ledsen rller utanför, utan för att den har självbevarelsedrift nog att undvika att reta upp ungens beskyddare. Vår hund var inte speciellt intresserad av barnen men efter bara några dar kunde jag se honom krypa upp i soffan bredvid sovande bebis och lägga sig intill. Något han aldrig gjorde annars. Det var hans sätt att ta hand om barnet. Att ligga nära när vi inte fanns där. Att leva för sin hund kanske kan vara svårt när man plötsligt vill leva för nån annan. Beroende på vad man får för barn, vilken typ av livsstil man har och vad man vill göra med hunden. Men att ha hund och barn är för min del inga som helst problem. Vi skaffade en till hund under föräldraledigheten när jag var hemma med två barn. En kompis tränade på klubben flera ggr i veckan med barnet sovandes o sele/sjal/vagn eller bilen - då givetvis med bra temp och inom syn- och hörhåll. Det mesta går om man vill och inte har för höga förväntningar. Lycka till!

Det brukar lösa sig, när vår dotter kom så hälsa jag på hundarna först sen kom bebis in med maken och jag visade fram nya familjemedlemen och de värnar om henne, det är "deras bebis" 😊