Nu har jag bara haft valp själv men känner folk som har omplaceringar och de har jätte bra kontakt. Det handlar nog mer om tålamod och träning. De tar ett tag att bygga upp ett band med hunden. Det kan säkert hända att det är lättare och går fortare att få ett band med en valp men det är absolut inte omöjligt att få ett jättefint band med en omplacering.

Vi skaffade vår hund när han var 7 månader.
Fördelar:
Ensamhetsträningen- Det var ett måste för oss att hunden vi skulle skaffa skulle klara några timmar ensam, och det var absolut inga problem för oss att lämna honom 4-5 timmar efter några veckor. Jag tror tom han hade klarat det redan från början men magkänslan sa att det var bättre att låta honom bo in sig först.
Rumsrenhetsträningen- Han var rumsren när han kom till oss

Nackdelar:
Unghund med mycket egen vilja- Han var redan i "utforskarstadiet" när han kom till oss och kände inte att det fanns någon poäng alls att hålla koll på oss lös, så det har vi fått jobbat hårt med och gör fortfarande. Samma med kontakten, vi fick jobba en del för att han skulle tycka att vi var spännande. Mycket lek, kontaktövningar, belöningar osv.
Hade fått dumheter från förra ägaren- som vi fått jobba mycket med. Hade vi fått honom från valp så hade vi kunnat förebygga dessa problem. 

Nu har jag säkert glömt massor men detta är det som jag tycker har haft störst betydelse för oss :)

Jag har knutit an lika mycket med mina omplaceringar som med mina valpar, fördelen med vuxna är att man inte köper grisen i säcken utan vet att man får det man vill ha.

Har haft både och :) Att knyta sig ann en omplacering var inte svårt, inte heller att lära den både det ena o andra. Jag kan inte säga vad som var lättast då våran vuxna omplaceringshund var super men så har vi haft en lätt valp med som vart rumsren tidigt och tugga inte på oönskade saker. Omplaceringen fick vi ensamträna men kom snabbt in i mönstret men det gjorde även valpen som var 5 mån när vi började ensamträna henne. Så jag säger bara lycka till med erat val

Håller med #3, med en omplacering vet man mer vad man får från början. Personligen kommer jag aldrig att ha någon mer valp. De erfarenheterna jag har av valpar är att de kan vara väldigt krävande den första tiden av naturliga skäl. Jag lägger hellre den tiden på en omplacering. Dessutom finns omplacering av alla slag, med stamtavla, utan stamtavla, hundar utan några som helst problem med sig i bagaget till sådana som har ett jättebagage med sig. Jag ser bara fördelar med omplaceringar. Dessutom ger man en hund en andra chans, valpar finns det nästan alltid köpare till, men tyvärr är många tveksamma till att ta en omplacering.

Hur kan man då vara säker på att en omplacering inte har en massa ovanor eller problem som ägaren inte berättar om? Är det inte ett risktagande?

#6 Man hinner lära känna en hund på tre veckor, vilket är den tid jag kräver att få ta hunden på prov. På den tiden hinner man testa det mesta för att se om hunden har olater.

Smart att kräva prövotid! =)

Skaffade valp först och han behövde inte gå ut på nätterna, så skönt! men tonårstrots är något jag helst vill skippa till nästa gång! Jag tyckte att vi fick en bra kontakt från första dagen, han var verkligen ämnad för att hamna hos mig.

När jag skaffade en omplacering så klickade vi direkt, det var som om vi redan kände varandra efter första promenaden, jag ville dock ha 3 veckors prov för att se så att allting funkade, efter 5 veckor kände jag att det inte gick att ha kvar henne av olika skäl så hon åkte tillbaka till uppfödaren. Det är fortfarande jobbigt och jag saknar henne så otroligt mycket trotts den korta tid vi hade, men jag vet att hon har en ny familj och har det bra så det känns ju bra.

För egen del så tycker jag det är tråkigast att missa "sötåldern", men i övrigt så ser jag många fördelar med omplacering, som sagt, man slipper köpa grisen i säcken. Visst, den kan ha en annan grundträning än vad man själv velat ge, men det är ju inte alltid det blir som man planerat med en egen hund heller. ;) Jag tycker prövotid är enormt viktigt, helst en månad. Ofta visar de inte sitt rätta jag direkt, utan det kryper fram efter hand som hunden blir mer säker på sin plats i den nya familjen. En vän till min skaffade en vuxen omplacering (utan prövotid), funkade perfekt de första två veckorna, sedan började alla ovanorna krypa fram (som förra ägaren inte berättat om…) och han har tagit mängder med energi att få någorlunda ordning på, men ingrodda ovanor är svåra att få bort helt. :( Min nästa hund får gärna vara en omplacering på runt 1-2 år, fortfarande formbar, men ensamhetstränad, mognat till ungefär den hund den kommer bli och man kan göra alla hälsotester innan man bestämmer sig (om de inte redan är gjorda).

Har bara haft hand om omplaceringsdjur, allt från hund till fisk. Men nästa hund blir en valp, då jag vill se hur det är att ha en hund från grunden. Det positiva med omplacering är ju att man vet vad man får, och man slipper valpjobbet. Men samtidigt kan det vara så att hunden blivit tränad på ett sätt i den förra familjen (prioriterat gå fint i koppel och inte lösgående, kontakt =inte viktigt osv) så man får jobba extra mycket på den fronten. Min once in a lifetime hund var omplacering, träffade henne första gången vid 2 års ålder. Bor numera hos en annan man, ska hälsa på henne nästa vecka (har inte sett henne på runt ett år).

Sen får man ganska bra samvete att kunna "rädda" en hund också :)

6 Vi tog över en vuxen omplaceringshund utan prövotid, en hund på foder 10 mån som akut letade efter ett foderhem, och en hund på 6 mån som helt enkelt leta nytt hem. Alla dessa fick vi lämna åter om det var något, tyvärr så tålde inte sonen foderhunden på 10 månader men hon bodde hos oss ett tag tills uppfödaren landat i sitt nya hem o där bor hon nu. Jag skulle väl inte åka 50 mil enkel resa för prova på hund kanske, då det kräver en del planering för våran del, vi jobbar olika,dotter som går i skolan och jag utan körkort. Men skaffar man sig hund så får man ju räkna med att man får lägga en del jobb, vissa olater kanske kom pga flytt nya ägare nytt hem=osäkerhet som orsakar en del strul/jobb.