Nu är det som tur är inte min hund som har separationsångest, utan jag, men finns det något man kan göra för att bota det? Att tänka att hunden har det bra funkar inte. Det är ju lixom som en fobi - man tänker inte logiskt även fast man vet att det inte är någon fara. 

jag har fått sån extrem ångest att jag i sista minuten sjukanmält mig och stannat hemma från skolan, suttit hela vägen till skolan (1 1/2 h) och gråtit pga att jag var tvungen att lämna henne flera gånger. 

Separationsångesten är så stark att om jag/någon bara råkar nämna att hon/deras hund kommer dö får jag panik och kan inte hålla mig samlad. Kan pga detta inte ens se typiska hundfilmer pga ångesten jag får av att hundarna alltid ska dö i dem jävla filmerna så jag blir påmind om det. Det här har varit ett problem sedan hon satt i bilen med mig hem. 

Tips mottages gärna om det finns något, men snälla, inga kommentarer om att hon säkert har det bra hemma, för det vet jag att hon har.