Beter sig olika under promenad
Har ett litet problem med min terrierhane på 3 år. Sedan ett halvår tillbaka ungefär har han börjat bete sig annorlunda under promenad, mer aggressivt. Vissa hundmöten går jättebra, han bryr sig inte alls, men vissa hundar (speciellt mörka/svarta hundar) "gurglar" han och morrar åt och tar ibland sats för att göra ett utfall. Han är liten och jag håller kopplet kort då känner att han är på väg att få ett "utbrott" så det går ju inget vidare för honom att lyckas med det. Men varför gör han såhär?
Den enda han inte gör såhär under promenad med, förutom något enstaka tillfälle, är min sambo. Han har funnits i Burtons liv sedan ett och ett halvt år ungefär, och han vågar aldrig tänja på gränserna med honom, eller hur man skulle kunna säga. Med mina föräldrar, min mormor och bror som har haft honom då och då under mycket längre tid än min sambo, gör han precis likadant med som han gör med mig. Men oftast värre, för att de nog inte har lika bra pli på honom som jag har.
Min sambo är en väldigt trygg person, med stark självkänsla och kraftfull utstrålning. Han är en mycket säkrare person än vad jag är just nu, men oavsett hur jag mår så går jag alltid in i en stark ledarroll när jag är ute med Burton och börjar inte tänka massa oroande tankar inför ett hundmöte. Är det något jag är säker på så är det att jag kan min hund och gör allt för att uppfostra honom, men ändå har han börjat göra såhär. Kopplet är slakt, Burton går nära mig, men precis då vi möter hunden så typ "PANG" i kopplet också har han gurglat till och försökt hoppa fram på en millisekund. Det är som att han har gått sakta ett tag och saktar in mer när vi närmar oss hunden, nästan stannar, också sedan, pang…
Jag vet bara inte vad jag ska göra. Och det känns som ett sådant fruktansvärt misslyckande att han sköter sig exemplariskt med min sambo, som inte alls varit i hans liv länge ELLER haft ett finger med i uppfostran. Det är jag och inget annan som har uppfostrat honom, men ändå trotsar han mig hela tiden och tänjer på gränser som han vet han inte får göra.
Lite olika frågor, men skulle gärna vilja ha hjälp och tips. Slutar ofta med att jag mår jättedåligt efter promenader och klankar ner på mig själv något enormt. Jag fattar inte att han sköter sig exemplariskt med min sambo och inte med mig - som format honom till den han är. En riktigt skötsam hund som varken skäller eller bråkar i övrigt. Inne och i allmänt tyr han sig alltid till mig framför min sambo, och många gånger vill han inte ens gå ut med min sambo då han ska ta honom. Om det kan vara värt att veta.
/Uppgiven
Sång & growl i Unvoid samt skapare och ensam musiker i Skogsraah - Feministisk black metal. | Bloggar om sund kroppsbild, psykisk ohälsa och feminism på skogsraah.se

Min terrier gör likadant mot svarta hundar. Det är inget konstigt, svarta hundar är svårare att läsa av så det beror på osäkerhet från min hund.
Jag brukar hitta på en uppgift åt honom under mötet, snurra runt eller liknande.
#1 Ja jag har hört det. Att det inte är ovanligt med svarta hundar, för att de är svårare att läsa av. Komiskt att vi ska skaffa en svensk lapphund till sommaren då… haha.
Jo, borde nog jobba mer på att distrahera honom under mötet. Men jag vill att han ska kunna gå fint och klara av mötet utan massa distraktion. Jag är ingen som "mutar" med godis och så, gillar inte den taktiken. Dessutom har han en rätt osund relation till mat. Ni kan ju läsa på om norfolkterrier…
Vet inte om något annat trick skulle bita. Får knappt kontakt med honom när han går in för det sådär.
Sång & growl i Unvoid samt skapare och ensam musiker i Skogsraah - Feministisk black metal. | Bloggar om sund kroppsbild, psykisk ohälsa och feminism på skogsraah.se
Har ni kollat upp den fysiska biten på hunden? Hundar som har ont nånstans vill undvika aktivitet. Möter man en lugn hund som inte signalerar en massa märks antagligen inget, medan om man möter en hund som skickar signaler om lek, bråk eller annan aktivitet kan åka på avståndsreglerande beteende (t ex utfall). Bara en tanke. Har själv två svarta hundar, och kan inte riktigt hålla med om det där att svarta hundar hamnar i skottgluggen för att de skulle vara svårare att läsa av. Även om det säkert finns ett uns sanning i det, så tror jag ändå att det till syvende och sist handlar om hur bra individen är på sitt eget språk och hur duktig den är på signalhantering. Om du inte vill "muta" hunden med godis så kan du alltid ställa ett väldigt basic krav, t ex sitt. Arslet i backen tills mötande har passerat och belöna med rösten.
#3 Vi har inte kollat upp honom, men han verkar verkligen frisk som en nötkärna. Vi leker med honom både inne och ute och med min sambo på promenad verkar alla hundmöten gå bra. Så jag har svårt att tro att han har ont någonstans. Hundarna vi möter som han reagerar på gör sällan något speciellt då vi möts heller. Det är oftast väldigt uppfostrade hundar som eventuellt tittar på honom litegrann. Men provocerad blir han i alla fall…
Smart att prova med att låta honom sitta. Har själv svårt att tro att han kommer sitta kvar då vi möter hunden (samt att jag bara vill skynda på för att jag har social fobi). Men får försöka ta mig över den egna gränsen och prova det!
Sång & growl i Unvoid samt skapare och ensam musiker i Skogsraah - Feministisk black metal. | Bloggar om sund kroppsbild, psykisk ohälsa och feminism på skogsraah.se
Min hund är svart och beter sig på samma sätt - ibland massa morr och skall och ibland inte en blick.
Han gör det när han känner sig osäker på den andra hunden, men är det en hund han känner av direkt inte är ett hot så bryr han sig inte.
Sajtvärd - Djurpyssel.Ifokus Medarb. - Vinthundar, Hundar, Stickning, Pälsvård, Nakendjur & Multikulturellt Ifokus
Kolla gärna in min hemsida HÄR!
#5 Okej, ja det är väl så min gör. Men det är inget konstigt alltså? Skönt att höra att jag inte är "ensam". Det är bara så irriterande när det går bra med min sambo. Men det kanske är det att min sambo just utstrålar extra mycket trygghet och är väldigt orädd i sig. Jag vet ju vad som kan hända och fastän jag försöker agera starkt och som en ledare mot min hund kanske han kan känna av ändå…
Sång & growl i Unvoid samt skapare och ensam musiker i Skogsraah - Feministisk black metal. | Bloggar om sund kroppsbild, psykisk ohälsa och feminism på skogsraah.se
#6 När min börjar skälla eller liknande så ropar jag på honom för att få han uppmärksamhet och sedan visar jag att ''vi bryr oss inte'' genom att gå eller att visa honom något intressantare. Helt enkelt avleda honom och visa att ''nu skiter vi i dem och har kul istället''
Det brukar fungera riktigt bra =)
Sajtvärd - Djurpyssel.Ifokus Medarb. - Vinthundar, Hundar, Stickning, Pälsvård, Nakendjur & Multikulturellt Ifokus
Kolla gärna in min hemsida HÄR!
Du har förmodligen inte hunden med dig under de här hundmötena, den är någon annanstans i tanken. Jag har en hund som egentligen inte har några som helst bekymmer med hundmöten, men ibland kan hon göra sådana utfall att klockorna och grannarna stannar upp. Varför? Hon är inte med mig. Jag har inget mentalt koppel, hon kör sitt eget race och är alldeles för uppe i "sitt eget". Skit i vilken färg det är på hundarna ni möter, ta kommandot över din egen hund och var tydlig med vad du vill att den ska göra och tänka på. Du vet ju att hunden kan.
#7 Problemet är väl här att jag blir så frustrerad. För han tar verkligen sats att göra utfall ibland. Och det här "gurglandet". Låter som ett monster. Inte så leksugen när man är frusterad… haha.
Men värt att testa :D ska försöka hålla humöret uppe.
Sång & growl i Unvoid samt skapare och ensam musiker i Skogsraah - Feministisk black metal. | Bloggar om sund kroppsbild, psykisk ohälsa och feminism på skogsraah.se
#9 Försök att inte vara frustrerad - försök att vara obrydd och neutral istället =)
Om han hoppar, kastar och skäller så stanna upp och få ner hunden på jorden bredvid dig (inte med tvång eller våld utan bara bestämt se till att han blir still) och så fort han blir det så beröm och var glad
''Braaaa, nu går vi!'' och sedan gå som om inget skett!
Att bli frustrerad och skälla triggar hunden mer och gör det värre
även om det är svårt att låta bli att bli det ibland…
Men var konsekvent så löser det sig snart ^^
Sajtvärd - Djurpyssel.Ifokus Medarb. - Vinthundar, Hundar, Stickning, Pälsvård, Nakendjur & Multikulturellt Ifokus
Kolla gärna in min hemsida HÄR!
#10 Ska verkligen försöka! Jag gör det till ett så stort scenario själv, förstorar verkligen upp det. Jag menar, hur många hundar har man inte träffat själv där den andra skällt och "slitit".
Jag brukar ta tag i honom bestämt och säga nej. Det känns som att jag måste visa att han har gjort fel. Men det kanske inte gör någon större inverkan? Det jobbiga med det är att då jag försöker lugna ner honom försöker han allt vad han kan att titta efter den här hunden som gick förbi. Ibland får jag liksom "vända bort" ansiktet på honom så att han inte glor efter hunden, för det känns som att det bara triggar honom mer? Haha jag vet inte…
Men ska verkligen försöka 🙂 Tack för tips!
Sång & growl i Unvoid samt skapare och ensam musiker i Skogsraah - Feministisk black metal. | Bloggar om sund kroppsbild, psykisk ohälsa och feminism på skogsraah.se
#11 Något man kan ha i bakhuvudet är att det inte någon ide att straffa hunden.
Hunden gör vad den finner naturligt och måste lära sig vad som är fel - straffar man hunden utan att den lärt sig vad som är rätt och fel så förvirrar man den istället för att få den att förstå.
Det jag brukar göra är att belöna min hund vid ögonkontakt, ser han en annan hund så säger jag min hunds namn - när han tittar på mig belönar jag (godis, leksak, klapp osv) och lär honom att det bästa och viktigaste i världen är att fokusera på mig.
På det sättet blir jag intressantare än den andra hunden =)
Men som sagt så gäller det att vara konsekvent - annars hjälper det inte =P
Hoppas det blir bättre på era promenader snart ^^
Sajtvärd - Djurpyssel.Ifokus Medarb. - Vinthundar, Hundar, Stickning, Pälsvård, Nakendjur & Multikulturellt Ifokus
Kolla gärna in min hemsida HÄR!
Åh, en till med noffe. 😍
Har egentligen inte så mycket hjälp att ge, men jag jobbar mycket med ögonkontakt på våra promenader. Min lilla skitterrier har så mycket jakt i sig och vill sticka efter både joggare och cyklister, men nu räcker det oftast med att jag harklar mig högt eller liknande och han hejdar sig och tar kontakt med mig istället.