Testa bithämning. Alltså att du börjar leka med hunden när den är lugn, när det blir för vilt, alltså när han biter för hårt så visar du att du blir ledsen(piper ifrån som en annan valp skulle göra) och slutar leka. 

Om vi liknar hundens sinnesstämning vid ett trafikljus så lär de sig bäst när de är på grönt(lugna) och när hunden redan är framme och biter i dig så är den redan på rött. Hoppas det blir lugnare🙂

Det du säger är väldigt bra! Men han lyssnar inte på det, det är nästan som om pipet triggar honom på något vis? Minns när jag var hos uppfödaren, då hon sa "jag har märkt att han är en av de lugnaste i kullen" … Jo, ja, inte längre kan jag säga haha. 

Han är mycket smart och lär sig snabbt men bitandet! det har vi inte fått kläm på.

Säger som #1 testa att bete dig som en annan hund skulle gjort när det gör ont, pip till och sluta leka, kanske tom gå därifrån.

Jag vet att när min hund var valp så lyssnade han inte på något annat än när man tog tag i honom och sa att det var nog, nu förstår jag ju varför, han har väldigt dålig hörsel och syn, om det fanns när han var liten vet jag inte men det kan ju mycket väl ha varit så. Han leker dock fortfarande på samma sätt då som nu, drar i ärmar och tuggar på händerna men han gör det inte så att det gör ont och säger jag aj så slutar han tvärt. Vilket också du kan börja lära hunden, en tydlig av och på knapp, leka lite ge kommando och sen sluta leka, när hunden blir lugn kan man börja leka igen.

Sen finns de dom individer som verkligen inte fattar att nu är det nog och dom måste man vara lite mer tydlig och "hårdare" emot.

Det låter precis som min galenpanna till valp, som numera är en mycket trevlig hund. Han var dock ännu värre, det skulle bitas precis hela tiden, både ute som inne, i alla tänkbara situationer. Det som brukar fungera på denna typen av valpar/unghundar är;

Passivitetsträning/Passivitetsövning, när det går överstyr och valpen blir alltför uppjagad, tar man den bredvid sig/i famnen och håller den där lugnt tills den slappnar av, hur länge det än tar, hur den än försöker ta sig loss så låter man den inte gå innan den är helt avslappnad. Med tiden kommer det gå allt snabbare att få den att slappna av.

Det man absolut inte skall gör är att vara hårdare, då brukar det förvärras dubbelt.

Var lite i "vill inte tro det-" fasen och har fått komma till insikt att han bits mycket mer, det är ju visserligen inga utfall eller hugg han gör, men han bits, och det rätt så hårt ibland och helt ärligt talat så vet jag inte varför han gör det i vissa situationer… T.ex nyss så tog jag på min innetofflor (sådana där mjuka och gosiga) varpå han börjar bita i dem, för tillfället ignorerade jag honom och då hoppade han upp och bet mig i låret? För att sen, enligt vanlig procedur, bita i knäveck osv. Upplever att han inte alls lugnar sig om man tar honom i vad som kallas "ryggsäcken". Han blir pipig och enormt "vill-inte", mycket gos osv är på hans vilja. Visst får jag känna igenom honom och kolla tänder (till en viss del får jag väl tillägga då…) osv men han lugnar sig inte inte genom att vara i famnen eller dylikt. 

Och så en annan sak… när man ska torka tassarna och magen nu så här i vintertid vet jag inte riktigt hur jag ska göra? Han biter - som sagt - i både handduk och mig och koppel. 

Usch, känner mig totalt okunnig och nästintill lite dum. Har ju läst på så mycket men så står jag här nu och vet inte riktigt alls.

Det blir bättre med tiden :)

Min valp bet också en hel del, inte konstant, men väldigt hårt. Har ärr på både ben och armar. Vad som funkar för er är bara att prova sig fram till. För vissa går det bra att ignorera, för andra, där bitandet i sig är så kul att det är självbelönande, så kan man bli tvungen att säga till på skarpen. Det är vad jag fick göra, samt även leka och brottas mycket med henne där jag bestämde när vi startade och stoppade, små korta omgångar på 10-30sek. Då fick hon utlopp för sin "lek" och jag kunde förbereda med tjocka heltäckande kläder ;)
Hon kan ibland fortfarande komma farandes och ta ett rejält bett i armen, men hon släpper och går och gör något annat så fort jag säger till. Det är i alla fall en liten vinst :P

Vill bara flika in att det inte fungerar på alla valpar att man piper och gnäller "som en valp", för vissa är detta något som gör allt betydligt roligare.
Min nuvarande unghund fungerade det inte alls på, han tyckte det var tio gånger roligare och vet många fler som fått den reaktionen. 
Förstår heller inte varför man i vissa saker ska härma hundvärlden medan i andra så är det totalt ologiskt att göra det, vilket man får se flertalet exempel av om man kollar runt lite.

Vår valp har nu inte bitits särskilt mycket men jag visade ändå tidigt att det inte var okej att bitas, just utifall att hon skulle fortsätta om hon trodde det var okej. 

Det jag gjorde var att varje gång hon började nafsa och bita tag så blev det timeout i valphagen utan leksaker och dylikt då hon inte skulle uppfatta hagen som en belöning för att hon bet oss. Utan hon placerades där och vi ignorerade henne en stund. Sedan försökte vi igen. Fortsatte hon nafsa och bita så åkte hon ner i hagen igen. Sådär höll vi på flera gånger och ibland kunde hon åka ner i hagen tio gånger på en timme men till slut fattade hon vad som gällde.

Vad är det för ras du har förresten?

Har visserligen ingen valphage men det kanske är något jag ska titta på.

I övrigt har jag numera kört med att jag bylsat på mig ordentligt - betten känns då inte genom kläderna och han har börjat tappa intresset för att bita, i alla fall mig. Det är lite svårt med mina föräldrar när de är med honom, i och med att mamma lätt viftar med händerna och föser undan honom och säger "nej" (som han förövrigt inte riktigt vet vad det betyder) varpå han tror det är lek på G. Pappa tolerar hans bett och tycker "men det är ju inte så farligt" så ja. Det är en aningen kämpigt att få alla på samma spår.

#9 - det är en collie jag har!

#10 En valphage kan du lätt fixa med hjälp av kompostgaller :) Jag satt ihop sex - åtta stycken (beroende på vad i huset den stod) och det funkade super.

#10 kanske är vallning han håller på med då? kan ju testa boll valla med honom och se om det hjälper? 🙂

Du kan inte testa att hålla honom fast  famnen tills hans lugnar sig. Nu har inte jag någon bitig valp men han har varit lite livlig ibland och vill få honom lugnare. I början gnällde han länge men nu vet att att han får gå när han är lugn. Kanske kan hjälpa tänker jag. 

Annars avleda med leksak så han förstår att de är leksakerna han ska tugga på och inte er. 

Annars vet jag inte

Rackarns Collie. Min bet i allt när han var liten. Nu är han så gammal så tänderna har ramlat ut vilket ger mina föräldrar lite sinnesro efter 11 år. 

Det låter som att han har fått för sig att allt ska ske på hans villkor. Det skulle jag försöka träna bort om jag var du. Passivitetstränar du nånting? Håll honom på rygg i knät tills han lugnar ner sig och då släpper du. Det är du som ska ta initiativ till lek. Och det ska främst vara dig han leker med. Min kille fick ofta fnatt med repet så han sprang fram och tillbaka i hela huset som besatt.. då tog jag bort hans leksaker och lät honom bara använda dom med mig. Då blev det bättre.

Kliar det i tänderna på honom som det gjorde på min så kan det vara bra att erbjuda ordentliga tuggben. Annars kan det sluta som hemma hos oss där ALLA stolsben blev söndertuggade!

#12 Ingen aning om det är vallning han försöker sig på ? Tror mest det är någon slags frustration och han därigenom fått för sig att "om jag biter så ger dom mig uppmärksamhet" vilket jag benhårt försökt att det inte ska bli men då jag bott hemma i snart en månad pga en krasch i mitt egna liv, så har det inte vart det lättaste med valp… Min pappa (som älskar hundar) tycker ju såklart att jag är "elak" och "torterar" honom då jag hindrar lek - och hur kul blir jag i min hunds ögon om jag ständigt förbjuder lek? Som tur är ska vi snart flytta hem till mig igen så förhoppningsvis löser det sig nog. 

#14 Haha min lilla Moff gör precis likadant! Han har ett repsnöre med en boll på (en boll med ett rep och ögla?) skitkul tycker han - och får sk. "labbefnatt" enligt mina föräldrar. Tuggben har han och han går till dem, så jag vet inte riktigt varför han vill bita i mig.  Moffen och jag passivitetstränar också men jag får väl helt enkelt fortsätta så som jag gjort och hoppas på det bästa.

#15 kanske är det då? Att du flyttat nu tillfälligt hem eller har det varit ett problem sedan du skaffade honom, eller kom det när du flyttade hem? Kan vara frustration så som du säger, men frustrationen ligger då mer att det är fler än bara du som styr över honom och då gör han dumma saker istället (om det nu uppkom när du flyttade hem igen)

Skulle inte boll-valla en valp som är uppspelt det kan trissa upp den ännu mer. 

Tycker 4 gav bra förslag med passivitetsträning det är något man tjänar att hunden kan koppla av genom livet. Här har vi inte haft någon bitig valp men visst kan man avleda och ge något mer bitvänligt när det är kliande tänder som jäklas för valpen. 😉

#15 Ofta gör man rätt fast det tar tid. Det låter som att du har koll på läget. Upp med honom i knät tills han lugnar sig. Och byt ut mot tuggbenen.