Jag älskar oxå min hund, men han är inte mitt barn o hans valpar är inte mina barnbarn.

Åh, vad mysigt det låter! Ni verkar ju vara riktiga bästa kompisar. :) Jag har en fin relation med min vovve också. Vi leker tillsammans, går på promenader, tränar och myser tillsammans. :) Han är bara 5 månader och kommer förhoppningsvis leva i mååånga år till! :D

Jag älskar min lilla Simba ❤️ Har bara haft honom sen oktober, men han är verkligen en familjemedlem! Ser honom absolut inte som mitt barn (gör skillnad på barn och djur), men han har ändå en stoooor plats i mitt hjärta och de dagar då jag inte ser honom så mycket känns det riktigt, riktigt tomt… Finns inte mycket bättre här i världen än att gosa med min lilla pojke 🌺

#1 Klart jag förstår att min hund inte är mitt barn ;) men det kan kännas så relationsmässigt min mamma kallar sig mormor till min vovve.

Jag vill inte kalla min hund för mitt barn då jag verkligen ogillar barn haha.
Men min vovve är en av dem som betyder mest för mig, en riktig kompis.

Absolut samma här!
Älskar min hund över allt annat❤️ Hon är den ettrigaste och kaxigaste hund jag vet (dem som vet vem hon är håller nog med ;)) men det är det som gör henne så speciell, hon har en sån otroligt stark personlighet! Och dom jag inte gillar, gillar inte hon heller och tvärt om, hahah😛
Stannade hemma en hel dag en gång bara för att jag fick för mig att hon hade separationsångest och inte ville vara själv😐 Så vi satt och åt glass på köksgolvet när ändå ingen annan var hemma😃
Hon är min räddare i nöden, som får mig att fortsätta gå, trotts depression och ångest. Min älskade, älskade Lexie❤️

~Nothing can come between us, together we be alright ~

#5 haha bästa kommentaren ikväll! Gav mig ett gott skratt 😃

Så söta hundar ni har :)

Jag har nog aldrig känt sån stor kärlek som jag känner för min hund. Hon är det bästa jag har i hela mitt liv. Brukar ofta kalla henne för min lilla bebis, men egentligen är hon bättre än så (och mindre äcklig)

Kallar mina för våra barn… men vet skillnaden såklart :)

Jag älskar verkligen min sheltie! Han är (enligt mig) VÄRLDENS bästa hund! Har haft honom i ca ett halvår nu och han är helt underbar. Jag älskar hans personlighet och han är verkligen en familjemedlem! Kan nästan inte uttryck med ord hur mycket han betyder för mig❤️

Älskar min Rossi!
Han är definitivt inte mitt barn och kallar honom varken för det (kallar honom dock för mitt lilla Havreflan ^^ ) eller mig själv som Mamma - Men han har samma värde och status som om han var mitt barn, precis som mina andra djur ❤️

Jag brukar fåna mig och säga att Zero är min lilla bebis. Han skulle gärna vara en liten knähund. Han är min allra bäste vän och han är med mig överallt jämt. Han är kompis med alla våra djur här på gården och bästisen är katten Poker. När jag har en dålig dag ligger han hos mig i soffan och när jag har en bra dag är vi ute på äventyr. Så jag älskar också min hund. ❤️

Jag älskar min hund både som mitt barn, min bästa vän och min livskamrat, på ett speciellt sätt.
Jag kommer att kämpa för honom som om han vore mitt barn och kommer aldrig att sluta älska honom trots att han är skitjobbig(ja han är skitjobbig ibland men det var jag också när jag var tonåring) och trotsig ibland. Och när han är sjuk så vakar jag över honom som om han vore mitt barn.
Men jag behandlar honom och kommunicerar med honom som en bästa vän eller livskamrat, jag skämmer inte bort honom eller fjäskar utan vi samarbetar och kompromissar. Tillsammans hittar vi på saker som förgyller våra dagar och vi har kul tillsammans, och finns alltid där för varandra(även om han inte gör det medvetet). Min fina lilla kille ❤️

#14 Vacker grabb!

Ja min hund är min stjärna, haha och jag kallar honom för min lilla bebis och alla andra möjliga smeknamn. Vi håller ihop i vått och torrt men kan bli lite osams när det är dags att klippa klorna ;) Han är verkligen mitt allt.

Mina hundar är mina adopterade pälsbarn och mer därtill. Danspartner, bästa vän, familjemedlem, och så vidare. Jag har samma ansvar över dom som jag hade haft över ett barn. Lära dom rätt och fel, hur man beter sig bland folk, ser till att de är friska och mår bra, att de har alla kläder m.m. de behöver, sköter dom när dom blir sjuka, och ansvarar för deras säkerhet. 

Jag vill inte ha människobarn och jag ser många paralleller mellan matteansvar och föräldraansvar. Största skillnaden är att djur vet man inte lever så länge och att man en dag måste ringa veterinären och boka in deras död och den tanken hänger över huvudet hela tiden och ändå är man inte beredd på det. 

Så länge hundarna får vara hundar så ser jag inga anledningar till varför det ska vara tabu att älska ett djur som ett barn eftersom man lägger ned så himla mycket energi och tid på relationen och "ta hand om" instinkterna borde vara densamma gissar jag.

I agree Cahira …

Har mycket bra relation till våra hundar, speciellt till Roxy.De är mina älsklingar, "barn" (behandlar inte dem som barn för den sakens skull), träningskamrater och ja så mycket mer. Brukar säga att vi ska till "mormor" (dvs min mamma) och så på skoj. Roxy sover hos mig i sängen på nätterna, oftast ligger hon bakom nacken på mig eller under täcket. Hon tröstar mig om jag är ledsen, livar upp mina dagar. Lillan sover inte i sängen men tröstar en om man är ledsen och livar upp dagarna.

Så är så mycket mer än "bara" hundar (som vissa anser om djur, det är "bara").
Däremot får inte mina allt jag äter t.ex Små smakbitar på vissa saker men inte mer än så.  De är mina bästa vänner helt enkelt!Som alltid finns där i vått och torrt. De är på sätt och vis som mina barn, hundägaransvar är inte mindre tufft eller mindre ansvar än om man skaffar barn i  mitt tycke i alla fall (ja jag har inga barn själv men långt ifrån oerfaren kring barn).  Men alla tycker vi olika 🙂 Vet inte ens om jag kommer skaffa barn, återstå att se, men hundarna är just nu mitt allt, precis som sambon och familjen, de är våra familjemedlemmar ❤️

Jag älskar min hund otroligt mycket! Han är enligt mig den bästa hunden i världen och jag skulle aldrig vilja byta ut honom! Han är min allra bästa vän, en familjemedlem. Jag skulle inte riktigt kalla honom för mitt barn, i så fall är han nog mer som ett syskon, men jag älskar honom enormt. Kan inte beskriva det med ord. Han betyder otroligt mycket för mig ❤️

jag älskar också mina hundar som om de vore barn. De är ju familjemedlemmar även om de inte är människor. Forskning har visat att bandet mellan hund och ägare liknar det mellan barn och förälder så det är inte helt galet :)

#14 Jättefin!

Ser att det direkt blir påhopp här i tråden också. Rättar-ryttare i farten. (Att rätta en annan hundägare) Ska ni inte säga till henne att det är dåligt med ostbågar också?

#23 vart ser du det haha..? :p Hittar ingenstans att det är påhopp.

Håller med #24 . Jag ser inget otrevligt bara egna tankar om deras relation till sin hund/ sina hundar :)

Min lille grabb är det bästa jag vet, finns nästan inga ord att beskriva honom med men han är min lilla älskling och lämnar nästan aldrig min sida <3 Han finns alltid där när jag behöver honom och ibland brukar jag till o med ta upp han på rummet och mysa i sängen med honom fast det är förbjudet.. (Hoppas ingen familjemedlem ser detta nu😃)

Min hund är mitt allt, jag gör vad som helst för honom, men han känns inte som mitt barn, han känns mer som min bror.😂 Han är så lik min syster i personligheten, de är därför.😃