Norsk Lundehund [Medlemmarnas raser]
I denna artikel ger medlemmen "IngridSvensson" sin syn på den ovanliga hundrasen Norsk lundehund.
Norsk Lundehund, en inte allt för vanlig syn!
Vad har du för ras och vad fick dig att välja rasen?
Jag har en Norsk Lundehund. Varför jag valde just denna ras var för att första gången som jag såg en sådan hund så fängslades jag av deras vackra utseende! Sedan efter att personen beskrivit lite om hurdan hunden var så beslöt jag mig att forska mer kring rasen. Den här rasen är väldigt ovanlig och unik, så jag ville även träffa på hur de var i verkligheten. Rasen hade precis allt som jag vill ha i en hund och det fick mig att välja denna ras.
Foto: IngridSvensson
Hur skulle du vilja beskriva din ras?
Som unga hundar har de mycket lustigheter och bus för sig. Är vi ute ska det grävas efter rötter, äta blåbär eller gärna FÖRSÖKA äta svampar som matte helst inte vill. De är väldigt flockkära och har koll på sin matte/husse jämt ute i skog och mark. De är lätta att ha lös just för att de vill hålla sig nära. Gömmer mat gör de gärna och har väldigt många olika ljud för sig, speciellt om de vill berätta någonting, som- "jag vill upp i sängen" , "ge mig leksaken under skänken" osv.
Lättlärda och följsamma men de ska ALLTID vinna på det de gör. Godis är deras största motivationsdrivare.
När de blir äldre blir de lugnare men ingenting undgår en Lundehund! De har koll på allt och skäller gärna på en liten fågel.
Vad som mer är säreget med denna ras är att lundehunden är en zoologisk raritet. Den norska lundehunden härstammar från lofoten, vaeroy och där avlades de för att fånga in lundefåglar.
Det behövdes en vig, smidig, liten och stark hund för att klara av att klättra upp för branta klippor och sedan dra ut fågeln ur sitt näste på de karga klipporna. En Lundehund var då allltid tvungen till att hålla koll på sina steg, annars kunde det bli ödesdigert för dem. Lundehunden har därmed 6 funktionella tår, extratårna fungerar som tummar och kan gripa tag i sprickor i klipporna. De har även en nackkota som är förgrenat med hjärnskålen, vilket ger de en väldigt vig nacke. En Lundehund kan lägga pannan parallellt med ryggen. De kan även sträcka ut sina ben rakt ut och de har även förmågan att stänga öronen.
Denna hundras är energifull, vaksam och har ett fantastiskt kroppsspråk.
Foto: IngridSvensson
Hur skulle du vilja beskriva din hund?
Min Lundehund är för tillfället 4 månader och han är ett riktigt busfrö! Han älskar att sno våra kläder och han leker gärna med påsar, snören och flaskor. Han är alltid på när vi ska ut och leka och älskar att leka tagen. Apportering är något som han börjar intressera sig för men han vill gärna behålla bollarna själv. Han är en valp som är trygg i sig själv som älskar att träffa nya människor och tvekar inte en sekund till att bekanta sig till nya miljöer. Han älskar att sova mellan husse och matte och är precis sådär charmbusig- som en valp ska vara.
Foto: IngridSvensson
Finns det för- och nackdelar med rasen?
Vill man ha en tystlåten hund är en Norsk Lundehund inget alternativ för dig. De har så många olika ljud för sig, men de brukar inte låta konstant. De larmar när någon hälsar på och om man sätter sig ner- då har de byggt upp ett litet revir, som ingen ska inkräkta! Däremot om främlingen inte viker sig byts skallet ut mot svansviftningar.
De kan även vara svårtolkade gällande hur nödig de är. Därför är det extra viktigt med rutin med din Lundehund så att de lär sig att bli rumsren fortare. Det är upp till ägaren att läsa av hunden och det kan vara svårt ibland! Så det gäller att man har rutin när man ska ut med hunden.
Fördelarna är att du får en oerhört flockkär hund som är väldigt flexibel. Lundefågelsjakten upphörde långt innan fåglarna blev fridlysta så hundarnas tidigare uppgift har gått om miste. Idag är de en sällskapshund, men som gärna ska aktiveras med olika utmaningar. Denna hundras kan gilla en slappardagar likväl som en heldag på fjället.
En hund som har många roliga och nya sidor att upptäcka och de har väldigt många lustigheter för sig. De eller likt katter, slänger upp saker med tassar och mun och de går väldigt bra ihop med barn. Deras päls är nästan vattenavstötande så du behöver sällan tvätta hunden. Den fäller 1 ggr om år, men annars är det inte mycket hår.
Den är med på allt och älskar att upptäcka världen! Detta är en hund som är svår att beskriva på papper- den måste upplevas!
Foto: IngridSvensson
Hur aktiverar du din hund?
Godissök, apport, tränar tricks och leker med varandra.
Vem passar som ägare till din ras?
En människa som vill ha en hund i en behändig storlek men ändå ork. En person som vill ha en trogen kamrat ut i skog och mark. En Lundehund är så flexibel att man kan göra det mesta med den. Spår, sök, jakt, åka längdskidor med mera, men vill du träna lydnad på tävlingsnivå kan en lundis bli en utmaning. De gör gärna lite som de vill och de måste tjäna på saker de gör annars får man inte mycket fokus från deras sida.
Det är en frisk ras men som kan ha en genetisk sjukdom som kallas IL, IL inträffar på 1 av 10 hundar per år och ca 30% dör av sjukdomen.
En person som vill behålla denna unika ras och gamla hundras vidare i vårt världsarv. Den Norska lundehunden är på UNESCOs lista för utrotningshotade djur, så den som skaffar sig en lundis bör ha i åtanke med att föra vidare deras hunds gener- alla lundisar är viktiga! Denna hund passar personer som gärna är ute i skog och mark och som gärna vill ha en lojal vän med mycket hjärta och humor!
Foto: IngridSvensson
// Lina - Värd på Bichon Kolla gärna in min blogg:
http://linaalgotsigge.blogg.se
Intressant artikel! En lundehund blir det absolut för mig i framtiden!
Häst, Vardag & Hund
nouw.com/WallHund
Älskar lundisar! Kanske blir en någon gång. 😃
//Lina
Åååh! Eyvind! Han är så söt!
Måste även säga (bara för att jag är så stolt över bilden), första bilden på Ingrid och Eyvind är det jag som har fotat. Hon har självklart full rätt att använda bilden. Vill bara skryta över min bild. :P
Så kul att se en hund man känner i en sån här artikel. :)
Jax <3
#3 Jätte fin bild du fotat :)
// Lina - Värd på Bichon Kolla gärna in min blogg:
http://linaalgotsigge.blogg.se
#4 Tack! :D Nu har jag fått skryta lite. :)
Så roligt att Ingrid valde att ha med den bilden. :)
Kan ju säga att Lundehunden är en väldigt tacksam ras att fota, gör sig bra på bild med färgerna och just att de verkar vara duktiga på att söka ögonkontakt.
Underbar ras. Hade jag inte bestämt mig för en annan ras och tingat valp hade jag nog fått med mig en lundis hem då jag följde med Ingrid för att hämta sin valp. :) Charmiga och ovanliga hundar.
Jax <3
Något som kan vara av intresse är att Norska rasklubben har drivit igenom ett utavelsprojekt med norrbottenspets för att minska inavelsproblematiken.
≧◔◡◔≦
Förekommer sjukdomen IL på 10% av hundarna alltså? Låter som en hög siffra på en så allvarlig sjukdom? Är det därför man tar in norrbottenspetsen och försöker få bukt med problemet?
Jo, den finns i generna på alla lundehundar. Men sjukdomen bryter inte ut på alla individer. Man vet inte riktigt varför den bryter ut på vissa och andra klarar sig bra. Men man spekulerar kring stress, känslig individ, felaktig kost och (för mycket fett). Men sjukdomen är ingen dödsdom. Vet flera som har haft hundar med IL men ändå blivit 12,13, 14 år. Den kan komma i skov. Jo, de håller på med RAS-projekt med Norrbottenspets som #6 beskrev. IL är en inavelsjukdom så att säga, och ur en subjektiv mening så tycker jag att det är bra att de håller på att forska kring det här med att föra in nya gener till lundehunden.
Skråmyrs blogg
We will one day, Venture to the stars. 
Ah, =) då vet jag! Tack!
Vilken intressant ras! :)
"Med rätt träning kan människan bli hundens bästa vän"
Blogg http://www.echosierra.se/
Instagram @historienomalf
Hade faktiskt ingen aning om att nobsen användes för utavel i Lundehunden. Mycket intressant.
För flera år sedan berättade en gammal man att Lundehunden en gång i tiden avlats in i Nobsen för att bygga upp rasen. Han berättade det då vår ena nobs var extremt duktig på att klättra ur hundgården där den fick vara en liten stund varje dag.
Lundehunden är en av mina favoriter inom hundraserna. Den är som en mindre modell av nobsen.
Man brukar göra en parning på någon tik för att sedan avla vidare på avkomman= x-korsningen som dom brukar kallas. Den som motsvarar bäst som rastypisk. Sen paras x-korsningen med renras och efter tre renrasparningar anses avkomman som renras.
Hoppas innerligt att det medför att sjukdomen försvinner. Norrbottenspetsen anses som en bland Sveriges friskaste raser så det var nog ett mycket klokt beslut. Sjukdomen har jag aldrig hört talas om.
Hälsning från en stor djurvän
Jovisst! Norrbotten spetsen är en väldigt frisk ras! Jag hoppas också att sjukdomen kan avlas bort eller inte är lika vanlig hos hundrasen. Tycker också att det är ett mycket klokt beslut! :)
Skråmyrs blogg
We will one day, Venture to the stars.
Hej! Hamnade här när jag sökte på IL. Eftersom jag är medlem på KiF så kan jag ju yttra mig här också.
Jag tycker det är mycket märkligt att rasen överallt beskrivs som mycket frisk och sund. Både Kennelklubben och Svenska Lundehundsällskapet har den beskrivingen. En ras som har en allvarlig rassjukdom som drabbar en tiondel av stammen kan och bör näppeligen beskrivas så. Läste någonstans att ungefär 30% dör.
Mycket synd. Jag blev intresserad av Lundehund redan för många år sedan, men då blev det en Berner Sennen istället. Nu börjar jag gå i hundtankar igen och vill ha en mindre hund och då dök lundehunden upp i skallen. Men nej, inte med de oddsen.
Man älskar ju sin hund. Att avliva är aldrig kul och att tvingas göra det med en ung hund är ännu värre. Har haft två hundar tidigare. Båda drabbades av sina rassjukdomar. En Cavalier King Charles när jag växte upp. Han fick hjärtförstoring. Bernern fick någon variant av blodcancer. Han blev bara 6 år. På den tiden visste man inte hur vanligt det var med cancer inom den rasen, inte som köpare ivf.
Så mitt främsta kriterium den här gången är att rasen inte ska ha några allvarliga rassjukdomar. Tyvärr, för lunnehunden (som den hette förr) verkar vara en mycket trevlig ras.
Missuppfatta nu inte det jag skrivit här. Jag blir bara upprörd när man förminskar ett allvarligt problem. Det gör väldigt ont att tvingas avliva sin bästa kamrat.
Absolut att il är en allvarlig sjukdom. Och det stämmer att 30 % dör av, av den tiondel som får sjukdomen. Det skrev jag i artikeln också. Den har alltid hetat lundehund, men man säger lunnehund som svensk. Det är annars en ras som inte drabbas av andra åkommor som många andra hundar gör. Men jag känner inte att förminskat problemet iom att jag skrev det i artikeln.
Skråmyrs blogg
We will one day, Venture to the stars.
Starta ny diskussion