Risken för komplikationer?

Även kostnad, det går på många tusenlappar.

Man steriliserar inte tikar, man kastrerar (skillnad).

Komplikationer, kostnad bland annat.

Även hanarna bör kastreras om man inte tänker ha dem som foderhundar.

Det heter kastrering och inte sterilisering - och nej, finns ingen anledning att kastrera en tik (eller hane) om det inte finns synnerliga skäl.

Kastrering kan ge många bieffekter. Tidig kastrering kan ge tillväxtrubbningar och mentala rubbningar då hunden inte får växa färdigt " i skallen" och mogna. Dålig päls, inkontinens är vanligt oavsett ålder vid kastrering. Kastrering av tik är även en rätt stor operation då det är en bukoperation.

Jag har endast låtit kastrera en tik och det var vid 5,5 års ålder pga att hon hade så grava skendräktigheter att hon blev sjuk varje gång (mjölkstockning och hög feber).  Det är den ena av alla tikar jag haft som det funnits en anledning att kastrera.

Jag vänder på frågan - varför skulle man kastrera i onödan ? Vare sig tikar eller hanar behöver kastreras även om dom inte ska gå i avel om det inte finns speciella skäl.

#3. Håller absolut inte med om det. Det finns massor med både fysiska och psykiska negativa effekter av kastrering av hundar. Till skillnad mot katter och hästar skall tilläggas.

Min pappa tålde exempelvis inte att vår hund onanerade och därför tyckte han att vi skulle kastrera hunden, men jag vet inte om det är ett tillräckligt giltigt skäl.

#6 - nej det är inte ett bra skäl. Det går att uppfostra hundar så dom inte juckar och har sig och oftast brukar det vara en stressgrej och inte en sexualdrifts-grej. Dock finns undantag och då är det givetvis okej att kastrera, men dom undantagen är inte så många🙂

Samtidigt är det lagligt att kastrera om man vill, så det är alltid upp till var och en - men man ska tänka sig för både en , två och fler gånger innan man gör det för nackdelarna kan komma som en överraskning annars.

Vad skönt med en diskussion dör man inte känner sig som en dålig djurägare för att man inte låter sin hund genomgå en dyr och relativt stor operation, med narkos osv :)

Har kastrerat vår tik när vi fick en hanhund (omplacering). För att slippa valpar. Tiken är blandras och för gammal för att få första kull, hanen är renrasig, har viunnit best in show osv så det kändes rimligare att hålla honom ''öppen''. Fast nu har han diffusa hältor och lite så, så även om röntgen är UA så känns det inte som en lämplig avelshund - vet ju inte om det är genetiskt. Men ser ingen anledning att kastrera honom som det är.
Tiken hade nog varit en bättre individ att föra vidare på, visserligen blandras men hälsan själv och har fått hur många kommentarer som helst pga sitt psyke, folk som bett oss ta kull osv. Men som sagt, hon var redan för gammal för sin första kull vid kastrationen och vi är inga uppfödare. Hade vi inte skaffat hanhund så hade hon inte blivit kastrerad dock.

Ursäkta, trodde det kallades för att sterlilisera på tikar…har bara haft hanhund innan jag köpte min första tik men då vet jag.

Jag gör det eftersom min hund inte ska bli skendräktig och få sjukdomar.                     . Jag vill kunna ha min hund lös alla dagar under året utan att behöva oroa mig för att den ska sticka, och jag vill kunna tävla med min hund året om.  Har en bekant som ska avliva sim hund eftersom den fått grov livmoderinflammation.

Att pälsen blir lite matt är ingenting jag bryr mig om. Att det kostar pengar att ha hund visste jag innan jag skaffade djuren.

#9 Gammal" myt" som lever kvar. kastering och sterilisering är två skilda ingrepp och båda kan utföras på båda könen.

Ja självklart vet man om att djur kostar innan man skaffar men kan bli komplikationer som inte är så roliga också.

Vi har kastrerat våran tik. Som ung, nu är hon 9 år❤️ Eftersom vi hade en hane som vi inte kunde kastrera för att han tävlade i SM, och kastrerade hundar får inte tävla i vissa områden. 

Det var ett bra beslut, tycker jag. Förutom att det kostade mycket så slutade hon löpa.

#9 Nog för även om du kastrerar din hund får du ju ändå inte ha den springandes lös året om.

#12 Lös får den vara men som om den vore kopplad viss del av året utom på de ställen då som har specifikt koppeltvång

#9 - jag har mina hundar lösa även vid löp - men på väl valda platser och med lydnad. Dom få dagar dom inte är lösa är några få dagar vid höglöp om vi är på platser där det är olämpligt att dom är lösa🙂

En päls riskerar inte bara att bli lite "dassig" utan den riskerar att bli värdelös för skydd mot väta och värme - självklart beroende på ras, pälsstruktur mm. Korthår brukar inte ända sig nämnvärt, mer än att dom ofta fäller året om. Pälshundar riskerar bli toviga pälsmonster - har träffar flertalet sheltie t ex som fått hållas kortklippta då deras pälsar är hemska efter kastrering och även tappat sin funktion.

Men alla gör som dom vill, men sjukdomar kan dom få även om dom kastreras - dock givetvis inte livmoderinflammation på tik och testikelcancer på hanhund. Dock blir hunden mer mottaglig för andra typer av cancer efter kastrering, så för mig känns det väldigt relevant vilken ras man har. Vissa raser drabbas oftare av t ex livmoderinflammation än andra. Själv har jag mest haft tikar i mitt liv (jag är 50 år) men ännu aldrig haft någon med livmoderinflammation.

Däremot blev min enda kastrerade tik inkontinent…

Har inte henne lös överallt pga vilda djur som har ungar, men på många platser går det bra. Min hund är nakenhundsblandning och hennes päls värmer inte så det spelar ingen roll.  Jag tycker att fördelarna väger upp nackdelarna vid kastrering.  

Sen så tror jag att en hund som inte har kvar parningsbehovet mår bättrer, eftersom den annars inte skulle få utlopp för det.

#15 Finns många fördelar men även många risker med det just på hund till skillnad mot katt. Skulle aldrig förlåta mig själv om mina skulle få problemen som kan uppstå

Vi har precis bestämt oss för att kastrera vår tik då hon har långa och hopplösa skendräktigheter. Jag hade dock ALDRIG kastrerat bara för att. Biverkningarna är för stora helt enkelt med inkontinens som är det största problemet. Oftast går det att medicinera bort, men inte alltid och då har man det inte så kul, varken som hund eller ägare. Det är alltid en risk att operera oavsett vilken operation, det måste man  också vara medveten om. Jag hoppas verkligen att vår hunds päls inte blir kass, för då blir det inte kul med en strävis…

#13 Jag syftade i lös som i "springer lös" för har man inte nog med kontroll på hunden för att kunna stoppa en tjuvparning så har man ju inte heller likadan kontroll som om man hade koppel.

Jag kastrerade min hane då han inte är av avels material, visserligen fick vi nu veta efter röntgen att han har A-höfter MEN skulle inte avlat på honom ändå då han hade enorma humörsvängningar som ung, vad det berodde på var svårt att säga ingen hundtränare förstod sig på honom riktigt en el sa att kastrering var den ända lösningen, och det var någon som nämnde rage syndrom (då han hade väldigt likvärdiga symptom på det) men då är det ju konstigt att han inte har det nu, jag vet inte det är inte forskat så mycket om ändå, dessutom är han för stor för sin ras, säker 5 cm för hög & har kroksvans (som enl uppfödare fanns vid födsel men den fanns inte när vi tittade på honom vid 5v ålder)

Det var INTE kul att kastrera honom kan jag säga, det är nog något jag ALDRIG kommer göra igen pga allt som hände. Pungen, och delar av snoppen, vart stor och helt lila och jag menar då lika stor som båda mina handflator, veterinären sa "nej det är helt normalt att den sväller lite" okej trodde väl vi, dom vet bäst, det tog 5-6mån innan svullnaden lagt sig helt och även efter det syntes tydliga blod fläckar på snoppen, veterinären sa att det fortfarande var normalt, blodfläckarna försvann sedan efter 3 veckor efter att svullnaden var borta. Dessutom så har min hund nästan tappat sin röst, antagligen pga slangen som suttit i strupen då han första gången vart nedsövd (kastrering) fick panik vid uppvaknandet sa dom, sen dess har han haft svårigheter att skälla till och från, han har även delvis blivit urin inkontinent.

Och DÄRFÖR kommer jag aldrig kastrera något djur såvida det inte är för att djuret inte mår bra utav det, eller om de har någon sjukdom. just på grund utav allt det som hände med min hane, det vi fick genomlida då han var i sån smärta. Nej, hellre att det skulle råka bli en tjuvparning då och göra abort på tiken.

Sen kan jag ju inte heller ställa ut honom nu då han är kastrerad då jag inte har någon intyg ifrån veterinären att det var av medicinska skäl, mitt skäl var dålig avels material, vilket jag ångrar, men men , gjort är gjort, vet iaf nu vad jag ska göra med nästa hund :)

Alldeles för stor risk, det är ett väldigt stort ingrepp. Har varit med på flera kastreringar, både hane och tik, och det är ett riktigt stort ingrepp på tik jämfört på hane. Ser heller ingen anledning att göra någonting extremt onaturligt som kanske förändrar hunden för alltid (känns som inkontinens är ett större problem än att man inte kan ha hunden lös 2-3 veckor 2 ggr om året till exempel) bara för att det är bekvämt för oss.

Lider tiken däremot av löpet eller skendräktighet så självklart, eller om det finns ett medicinskt skäl till kastrering.

Skillnad på sterilisering och kastrering- steriliserar man stoppar man bara upp. Kastrerar man tar man bort allt.

Varför utsätta sin hund för ett ingrepp om det är onödigt? Så länge dom är friska så får våra vara fertila har ena vart i aveln o ena ska paras i vår. Men har inga planer alls på kastrera dom och hoppas vi slipper det med.

En frisk tik utan jobbiga löp/skendräktigheter skulle jag aldrig i livet kastrera då risken för bieffekter är för stor. Dessutom känner jag flera som förlorat sina tikar när de kastrerat dem trots att de var friska innan.
Skulle aldrig förlåta mig själv om jag lät min hund genomgå en stor operation i onödan och det gick åt fanders - har hon pyo, jobbiga löp eller andra relaterade besvär är det förstås en annan sak.

Jag tycker inte man ska utsätta ett djur för operationer slentrianmässigt. 

Ska man kastrera bör man ha goda skäl, inte av bekvämlighetsskäl anser jag. 

Jag har två kastrerade hundar, den ena var d när han kom till oss, den andra fick en tumörsjukdom som var hormonpåverkad och på inrådan av veterinär så kastrerade vi honom.

Kan ju tillägga en sak. Det är dumt med många veterinärer, då många faktiskt föreslår kastrering även om det är så simpelt som "den blir ju lugnare då", så veterinärer har ju en bricka i spelet dom med och är man första hunds ägare så blir det ju så.

#24. Sant.

Oseriösa veterinärer ser det som ett sätt att tjäna pengar. Seriösa veterinärer tar reda på orsaken och förordar i första hand kemisk kastrering för att se hur effekten blir.

Skulle aldrig kastrera mina tikar om det inte var absolut nödvändigt. 
Dels är det ett ganska stort ingrepp med risk för komplikationer där men även om det går bra kan hunden få lättare att lätta på sig, få sämre päls och risken är att de blir inkontinenta. Men detta är nästan bara småsaker om man jämför med många andra biverkningar som kan bli så som tillväxtrubbningar, cancer och förkortad livslängd.

Finns det ingen medicinsk anledning skulle jag aldrig kastrera min hund.

skulle inte utsätta min tik för en operation om det inte fanns en orsak. att söva och operera är inte bara enkla små ingrepp, narkos innebär alltid en risk, och på hundar finns inte alls samma fördelar som exempelvis för katter. för en tik är toma löp och skendräktighet naturligt. alla tikar parar sig inte vid  varje löp. får min tik problem med sina löp så absolut, men jag tycker att det är ett helt onödigt ingrepp med onödiga risker som man inte ska hålla på med av bekvämlighet eller slentrian. 

ibland tror jag att man har tappat lite respekten för vad en operation och en sövning egentligen innebär i trauma på kroppen. på en tik är till på köpet en kastrering en stor bukoperation, och det ska man verkligen inte ta lätt på.

Varför göra de i onödan?

Om hunden tillexempel ska springa lös få man ju ha koll på hon eller han. Jag skulle aldrig släppa ut min hund utan att ha en aning om vart han far. 
Ända gången är väl jakt? Jakthundar släpper man ju, men andra sällskapshundar. Jag tycker hunden ska få vara sitt naturliga ja. Om det inte finns en anledning som sjukdom eller liknande.
Jag skulle själv inte vilja opereras bara för att men skulle vara tacksam om jag fick opereras mot sjukdom. Även fast vi inte är lika som hund kan man kolla från sitt eget perspektiv och undra varför man egentligen gör de.

Man kastrerar inte I ondöan. Kstrering har fler  positiva effekter än negativa på hunden. Jag är dagmatte åt ett par hundar förutom min egna och vet hur jobbigt det är med löptikar. Med en kastrering slipper man allt det även sjukdomar.

Så fördelarna med kastrering för mig tar ut de negativa delarna.

Och hunden får inte vara sitt naturliga jag. En hund som inte är kastrerad kommer fortfarande ha parningsbehovet kvar. Den kan bli skendräktig. Det är inte naturligt för hunden, därför är det mer naturligt att kastrera hunden om den ändå inte kommer att få utlopp för sitt naturliga behov.

#30 "…och vet hur jobbigt det är med löptikar."  Utan att vara otrevlig men låter lite som att du tänker på ditt och inte hundens bästa i frågan. Och på vilket vis skulle det vara mer naturligt att kastrera? :s Ja hunden KAN bli skendräktig, men den KAN ju också bli överkörd.

Jag anser att man inte kan leva livet på om och kanske, blir hunden sjuk så skulle jag hellre lösa problemet då. Man hade inte kunnat ha hund om man hade försökt förhindra allt hemskt som kan hända i förväg. Fått köpa sig en öde ö och bott där ihop med en vetrinär och en hundflock ;) Ne, skämt åsido, man ska göra vad som är bäst för hunden, alla gånger :)

Men hur ser ni på en hund som kanske framkallar aggressivitet och "mansdominanta" drag eller hur man ska säga? Syftar då på hanhundar. Självklart håller jag med om att man inte ska kastrera i onödan, men om hunden mår dåligt av att påverkas, utmanas eller själv känner behovet av att utmana andra hundar och hävda sig, vore det inte bättre om hunden fick ro då och inte kände av det behovet? Kan ju även bli jobbigt för ägaren om hanhunden blir väldigt "manlig" på det viset. Jag tror tyvärr inte att alla naturliga drag, som att utmana andra hanar osv, går att justera och träna bort. Inte på alla hundar.

I min familj så har valt att inte kastrera någon av våra 4 tikar.
Så länge alla är friska så ser jag ingen som helst anledning till att göra det, det är precis som alla andra i tråden säger ett ganska stort buk-ingrepp, och jag skulle inte vilja utsätta någon i min familjs hundar för det utan speciell orsak.
Att en tik löper är långt ifrån orsak nog för mig. Man vet att tikar löper, precis som att vi kvinnor har våra blödningar, hundar har dock mycket mer sällan, och jag tycker man kan stå ut med dem där få dropparna det blir att städa efter dem.
Våra hundar håller sig väldigt rena under löpen, och hjälper till att städa efter varandra om något skulle droppa på golv eller så.
Orkar man inte med löp så kanske man borde man ha valt en hanhund.
Tycker dock man har all rätt att kastrera om det skulle vara p.g.a sjukdom.

#32 är dock inte en garanti att det blir bättre, kastrering kan påverka både hanhund som tik väldigt positivt, men också väldigt negativt. Har hört om hanhundar som blivit värre på något höger och vänster.

#32 oftast, inte alltid, brukar aggressivitet utstrålas om hunden är osäker i sig själv, eller inte litar på att sin ägare kan hantera situationen själv, det kan även ha hänt något som gör att hunden tycker att den måste bete sig på det sättet. Sen gör hormonerna det värre då de pushar hunden ut över kanten, osäkerheten går över i aggressivitet. Så var det för min hund, han vart alltid påhoppad av områdets lösa hundar, han vart osäker i sig själv, kanske var han redan det innan, men det var något mer som gjorde honom aggressiv, något som ingen hundtränare kunde komma fram till, alla sa att kastrering var den enda lösningen, någon annan sa att det var rage syndrom, hur som så kastrerade vi honom, dels för att vi hoppades på att det skulle hjälpa men även för att han inte är bra avels material. Kastrering hjälpte inte ett alls tyvärr, jag har fått jobba med honom i tre års tid och nu först är han normal vid 4 års ålder, han får visserligen utfall ibland mot en del hundar men nu mår han bra, jag ser till att hålla honom borta ifrån de hundar jag vet inte är bra. Så i mitt fall hjälpte inte kastrering och det har även förstört för mig inom tävlingar plus det att komplikationerna inte var det roligaste.

#32 Sådant existerar inte, dominans är något helt annat. Här är en klassisk artikel att börja med; http://dogma.nu/artiklar/den-missuppfattade-dominansen/

Det du beskriver är vanligen osäkerhet och en osäker hund skall man inte kastrera, då blir osäkerheten lätt mycket värre och svårare att jobba med.

Hinner inte läsa allting nu, men med "jobbigt" menade jag skendräktighet och diverse sjukdomar som vi har haft hemma. Att sätta på tiken ett skydd är Inga problem och har inte problem med aggressivitet heller.

Vår gamla hund ser jag ingen anledning till att vi skulle kastrera henne nu då hon är både gammal och sjuk. När hon var yngre var det inte lika mycket snack om detta ämne. Hon har aldrig varit jobbig eller haft det jobbigt under löp och derför har vi nog inte tänkt mer på det. Våran andra hund som nu  är 4 år hade vi tänkt att använda  i avel men sedan blev det inte så då vi ansåg hon inte var helt 100% i huvudet. Vi har funderat på att kastrerat henne detta år då hon har ganska jobbiga löp och hon tycker det är jobbigt, men hon blev sjuk och är sjuk och har det redan jobbigt nu som sjuk och därför vill vi just nu i alla fall avvakta tills hon är i bättre form.

#30 Spelar väl inge roll hur jobbigt det är för DIG. Har man valt att skaffa hund och då tik så vet man vad som kommer med det. Finns massa studier som visar att kastrering och framförallt tidig sådan ökar risken för en rad sjukdomar, så nej, det är inte fler fördelar än nackdelar. Enda fördelen som gäller för alla är att de inte kan få livmoderinflammation/andra sjukdomar i livmodern eftersom den tas bort. Sen blir det såklart bättre för en tik som haft väldigt jobbiga löp. Men att det skulle vara fler fördelar än nackdelar är verkligen inte sant.

Min hund är kastrerad. Bästa jag gjort för honom. Han blev som besatt, åt inte, drack inte, lyssnade inte på annat än sina hormoner, VARJE gång vi hade löptikar i området. Orkade inte se honom sådär. Anser att det var inte mer än rätt av mig som ägare att ta det beslutet, då han ändå inte skulle få nåt av någon.

#40 - då hade du en mer eller mindre översexuell hane och absolut är kastrering att föredra då.

Ja han var het på gröten konstant😊 Grejen är den att han är VÄLDIGT hanig fortfarande och dreglar om vi går förbi en tik som löper. Men som sagt har han lugnat sig

Oherregud, ska vi ta ut vårat patriarkala samhälle på hundarna nu också?
I hundvärlden finns det inget som heter manligt & dominans är det mest missförstådda begreppet någonsin, en dominant hund har inget behov av att utmana eller hävda sig, en dominant hund är en naturligt, lugn & trygg ledare som andra hundar instinktivt väljer att följa pga tryggheten. Oftast är en dominant hund lite äldre eftersom de då ofta besitter mer självkänsla & erfarenhet, det finns ingen dominans som är synonymt med just hanar "han-dominans", både tikar och hanar kan vara dominanta. Precis som både tikar och hanar kan besitta problembeteenden.
Beteenden som man finner hos hanar kan man likaväl finna hos tikar, förutom just hanens beteenden vid löp. 

Aldrig kastrera i onödan, speciellt inte tikar. Hanen genomgår ett enkelt ingrepp men tikens är än mer komplicerat. 

Jag ska kastrera min hanhund, men det är av flera anledningar.

Kastrerade min hund av samma anledning som #40. Han var jättejobbig när en tik i området löpte. Han lyckades även rymma ibland

# 43 jag förstod inte ditt inlägg alls. Först finns det inte inte dominans inom hundvärlden, men sen finns det visst både tikar och hanar som är dominanta!?? Jag personligen har sett hundar klättra på rank stegen , och då både bland tikar och hanar, så det har du helt rätt i! God jul alla ⛄️❄️🎄

#45 Dominans är något helt annat än det som många tror, en dominant hund har absolut ingen anledning till att bråka eller på något sätt göra sig stor och synlig. En sådan är mycket lugn och trygg och gör inget stort väsen av sig.

Det finns inget som heter "rang" bland olika arter och inte heller inom en trygg grupp inom samma art, "rang" är något sjukligt ifall det förekommer inom en grupp av samma art, i en harmonisk grupp lever alla på samma villkor så att säga.

#45 Det finns inget som heter dominans i hundvärlden OCH dominans är ett väldigt missförstått begrepp, något mer du inte förstod?