*putt*

ingen som vet något om rasen? :/

Jag tror det inte finns många som har denna ras, du får nog försöka prata med uppfödare skulle jag tro :o

Känner en som födde upp Kuvasz, men de gör inte de längre - vet inte om de kommer göra det igen heller, dom har bytt ras till Phaléne istället.

Här kan du säkert hitta en del info: http://www.svkk.se/ :)

Jag har lite erfarenhet av denna ras då min nuvarande sambos mamma har två stycken. När jag lärde känna min sambo hade hon 4 st, vilket var lite spännande när jag kom som "ny" i familjen. Så fort man hoppade av bussen ute på gatan började alla 4 skälla och storma runt i villan, hoppade upp i fönsterna och tittade på mig. När jag klev på bron rusade alla till ytterdörren och vaktade på insidan. Sambons mamma som var flockledaren fick alltid vara med och öppna dörren och hålla koll på läget. Det tog några månader innan jag blev "godkänd" av hundarna, men dom slutade aldrig skälla på mig när jag kom dit. Dessa bjässar gillade även att hoppa på mig och skulle helst lägga framtassarna på mina axlar, och jag flög som en liten vante när dom la sin tyngd på mig.

Den äldsta tiken som min sambos mamma haft längst skulle offra sig själv för sambons mamma alla dagar i veckan. Tiken var riktigt "mammig" och sörjde när sambons mamma var bortrest. Tiken kände även igen ljudet på bilen flera kilometer bort och skällde av glädje så fort man sa "nu kommer mamma hem!"

De är härliga familjehundar som kan ge mycket kärlek när man väl är en godkänd del av flocken, men det krävs ett stort hus och gärna en inhägnad gård där de kan springa lös. En annan sak hundarna är bra på är att skydda familjen mot bland annat björnar som kommer för nära bebyggelsen, det har jag egen erfarenhet av. Riktigt fina hundar!

Sambon och "lilla" hanen 😍

En utav våra Leonbergeruppfödare hade Kuvasz och det är en väldigt aktiv vakthund som behöver sin motion och kräver mycket utav sin ägare både mentalt och fysiskt träning för att må bra. Var tydligen ingen hund för nybörjare enligt henne, och var mycket speciell.

Ja håller med #7, de Kuvasz som jag känner får promenad ca 11 km varje morgon och får sen uppgifter hemma på gården under hela dagen. De är alltid lösa på gården (med staket runt) så de springer fritt och leker mycket, men arbetar också med uppgifterna de får. Sen är dom utställningshundar så blir mycket träning och så kring det med.

ja, dom låter härliga!

när jag blir större ska jag satsa stort på hundar! ska bo med mina två bästisar, ha ett hundpensionat(ett lite mindre, inte så stort) och även kennel med Shelties och labbe. Vi kommer vara aktiva inom agility, lydnad och utställning. spår kommer vi köra på 'lek nivå' flera gånger i veckan.

vi ville ha en Kuvasz att träna livräddning med, om den funkar så bra på det då. och som vaktar gården.

så hundarna kommer vi lägga ner mycket tid på ;)

mm… jag har hittat en kennel som jag funderar på att maila och fråga lite :)

tack för svaren!

Kuvaszen är väldigt speciell och jag vill råda dig till att fundera tre gånger extra, så du är säker på hur du vill leva dem närmsta 10 åren. Min sambo har en kuvasz och hon är väldigt olik mina hundar och hundar jag tidigare träffat. Nackdelarna för mig är självständigheten, jag vill ha en hund som är följsam och som jag kan träna med ibland. Vår kuvasz är otroligt smart och lättlärd, men hon gör absolut inget som hon själv inte tycker är kul. Inomhus är hon väldigt kärvänlig och gosig, men utomhus är hon mer för sig själv. Hon har givetvis koll på oss och alla vi möter som kan vara potentiella "hot". Mina hundar av sällskaps/bruksras vaktar dem med och skulle säkerligen göra alltför mig och något hände, men deras vakt är mer ett skall för att tala om att dem finns här. Kuvaszen tar gärna eget initiativ. På promenader måste vi ständigt ha ett öga på henne och omgivningen och vara steget före. Och visst, jag känner mig trygg med henne när jag går ute själv sent en kväll MEN samtidigt finns en oro över att hon ska hoppa på någon hon ser som ett hot som jag själv inte uppmärksammat, vilket har hänt när min sambo varit ute med hundarna . Kuvaszen ska vara modig och kunna offra sitt liv för att försvara sin familj, något som jag värdesätter henne högt för, att kärleken till husse/matte är större och viktigare än hennes egna liv - men allt har ett pris. Jag själv hade tyckt att en mildare ras hade varit behagligare, eventuella inskränktare hade troligen backat oavsett hund i modellen större och jag själv kan slappna av vid besök av vänner på ett annat vis. Vi är alltid vid dörren före hunden för att undvika oönskade incidenter som skulle kunna uppkomma om hon ensam tar emot besök och handlar på eget initiativ. Det kan kännas som att vi vaktar folk från hunden mer än hunden vaktar folk från oss. Vi har tränat väldigt mycket med henne, hon går numera fotgående utan koppel, är duktig på inkallning och har lärt sig "nej" . Hon vaktar, fortfarande hemma men under kontrollerade former och endast det vi själva godkänner men jag kommer aldrig ta henne på samma sätt som min hane eller lita på henne på samma sätt. I övrigt är hon en go och bra familjehund. Hon är enormt tålmodig och fin med barn. Den bästa barnhunden jag någonsin träffat. Hon är mild och lugn, har aldrig sett henne uppstressad, trivs såklart utomhus och promenerar gärna långa sträckor men absolut ingen arbetsnarkoman :-) Lekfull och valpig i sättet emellanåt, leker både vilt och burdust med sina hundkompisar men har noll föremålsintresse. Hon ses av andra hundar och människor som en mentalt stark individ,, respektingivande och säker. Men tydligen, utseendemässigt, ser hon ut som en Golden. Pälsen är lättskött men hon fäller något fruktansvärt och vita hår syns.

#10 tack för svar! Jag är fortfarande väldigt intresserad av att ha en kuvasz i framtiden, men pga bl.a det du skrivit om nackdelarna(som andra jag frågat också har varnat om) så känner jag för en lite lättare hund. Har kollat på T.ex Leonberger och bernersennen, känner att det skulle nog vara ett klokare val.

Pyrenéerhund kan kanske också vara ett alternativ :)

#12 ja, har kollat lite på den. Inte så mycket, hade för mig att det var en skarp jakt hund som används vid björnjakt och som man bara ska skaffa om man jagar björnar. Mamma sa iaf det. Om jag inte blandar ihop den med någon annan ras xD men ska kolla upp den lite mer c:

#13 Precis som kuvasz så är pyrren en boskapsväktare.

#13 kan helt klart rekommendera Lejonberg. En hund man känner sig väldigt trygg med, när man möte folk håller dem gärna avstånd från oss och om någon skulle anfalla mig skulle han inte tveka att försvara mig.

Skäller när någon kommer till gården eller huset och bara skallet talar om att det är en stor hund som vaktar här. Kräver inte mängder med motion men vill självklart gå ut och gå flera ggr/dag som alla andra hundar, och dem har inget emot att träna då och då men det är inget måste :)

Som träningshundar är dem trevliga och lätta, dem älskar sina ägare och vill därför alltid vara med sina ägare och jobba för att göra matte/husse nöjda.
Alla människor man släpper in välkomnar han glatt, även nya hundar, katter, ja alla djur och människor är han trevlig emot. Så man vågar lita på honom till 100% och behöver inte passa honom, och vet att han skulle göra allt för att skydda mig :)

#14 då var det nog en annan ras jag blandade ihop med :) #15 tack! Ska kolla upp leonbergern lite mer.

Kanske jag ska skriva lite om hur jag tycker Leonbergen är som både har haft och har Leonberger idag. Leonbergen är en väldigt rolig ras med mycket egna ideer och är väldigt självständig och tänkande ras som gör allt på sitt eget sätt. Leonbergen är en väldigt aktiv ras och som tycker om att använda både huvud och kropp och en understimulerad Leonberger är ingen rolig hund som gärna hittar på egna saker att sysselsätta sig med, som inte alltid är uppskattat. Med våra tjejer har vi testat det mesta, lydnad,spår,sök,apport och freestyle, listan kan göras lång och nu förra vintern hade vi tänkt börja åka skidor, men när en av våra tjejer blev dålig så fick vi skjuta upp det till ev nästa vinter. Men det vi nog älskar mest är när vi ger oss ut på promenad i skog och mark, går ett par mil, skitar ner oss och bara är. Vi måste gå minst 5km för att dom ska vara någelunda nöjda, men sen får man inte glömma den psykiska träningen också, för det är inte bara en stor nallebjörn som bara vill lunka omkring på gården. Dom är med på allt man vill göra, så länge dom får vara med familjen,då dom har en stark flock känsla och vi är själva väldigt aktiva sportmänniskor och det är det vi tycker om hos Leonbergen hur familjekär, mångsidig den är och den vaktinstinkten som finns. Men det är inte som en retriever i träningen att den jobbar åt dig, du måste jobba tillsammans med din Leonberger, det är en stor skillnad. En leonberger är självständig på det sätt att om träningen blir tråkig och enformig hittar den på något annat som är roligare och för oss så vill vi ha en sådan hund. Det är ett samspel på en helt annan nivå och tycker inte man kan jämföra Leonbergen med någon annan ras, det är nog inte ens en hund :-P Man ska självklart kolla upp föräldradjurens höfter och om dom är ögonlysta men man måste vara noga med andra sjukdomar också som kan ligga längre bak i leden och vara medveten om dom sjukdomar som är genetiskt och som kan förekomma som autoimuna sjukdomar bl.a Leonbergen är en stor ras och det märks men dom är verkligen otroligt härliga och charmiga hundar som gärna pratar och är ljudliga och kommunicerar gärna med en via olika ljud. Eftersom leonbergen är en gårdshund så är den mångsidig och har en stark vaktinstink och talar gärna om när det kommer någon vilket vi verkligen uppskattar. Vet inte riktigt vad jag ska berätta mer men det är verkligen en underbar ras, bara man är medveten om vad den kräver och behöver för att må bra, och det är en stor hund men inomhus är den väldigt lugn och lägger sig gärna på en plats, gärna där det är dragit och kallt, eller i sängen och soffan som man snällt får dela ;-)