Inte min hund, men hans lillasyster fick åka akut till vetten för ett par dagar sedan då hon bröt benet =(
Hon är 4 månader

Bichon havanais nu 6 år: Fick öroninflammation som valp men var bara en ytlig inflammation, sedan har han haft inflammation i analsäckarna så vi fick åka till vetten och tömma, han fick också medicin som skulle läka ut inflammationen. Han har även haft kennelhosta, men då behövde jag aldrig åka in med honom.

Jack russell snart 5 år: Hade en hudinfektion när han var yngre fick då schampo att tvätta med och medicin. Sedan har han fått åka in en gång nu i höstas då han blev biten av en annan hund men det var ju ingen sjukdom så.

Lillan: Öroninflammation

Roxy: inget än.

Brownie har haft tarm-/maginflammation som gissningsvis berodde på att någon slängt ut dåligt kött i skogen. Han är 6 år gammal.

Haft olika hundar med  olika problem. Cancer, allergier, diabetes . Alla tyvärr avlivade😕 Hoppas våran nuvarande hund håller sig frisk ❤️

Som valp var hon inlagd på djursjukhuset med dropp efter att ha fått anaplasma.

Japp, vi har varit hos veterinären lite oftare än vad vi tyckt varit nödvändigt. Kennelhosta, ögoninflammation*2, en baktå ur led, en bortopererad knuta på svansen och en allergiutredning med biopsier mm.  Som tur är har hon alltid varit ganska frisk, förutom när hon hade kennelhosta för då var hon jättedålig. Kalla blir fem år i februari.

Allergi, öroninflammationer, ögoninflammationer, akut magproblem pga mattes fel, kollat upp blåsljud, tömt analsäckar många ggr, gastrit/magkatarr, lindrig tillfällig blodbrist en gång, kollat halsen några ggr, lindrig tonsillit en gång, röda irriterade tassar en gång.

På tösen har det varit en del. 

Innan hon blev diagnosticerad med en kronisk luftrörsinfektion (?) så var vi ju runt på en del veterinärbesök. Sedan har hon, för några veckor sedan, varit in och fått operera ut en klo som brytits av alldeles för långt in, och då tog de också en fettknöl, som veterinären var lite smått orolig över.

Aldrig varit hos veterinären i annat än vaccinations- och röntgensyfte. Schäfer, 2 år gammal.

Ja, var hos veterinären förra veckan pga hälta.. Diagnosen blev lätt artros i vänster armbåge… Han är bara 2år.

Min äldsta Storpudel Dafne har varit hos veterinären väldigt många gånger.

Kommer inte ens ihåg allt men det har varit lite blandade saker såsom magproblem, utredning för sjukdom, ögon/öronproblem, halssår m.m

Så det har varit stora kostnader och hon är bara 4 år.

Den lilla är 7 månader och har hittills bara haft kennelhosta men det behövde vi inte åka in för.

Digger: Punkterade ögat bortom räddning och fick ta bort vad som var kvar. Border collie/collie korsning 12 år. Vet inte så mycket vad han varit med om innan jag kom hit.  

Ixxi: Våteksem på nosen, ofarliga knölar fick tas bort och tuttcancer samt klobrott. Dvärgschnauzer 10 år.

Apache: Borreliapositiv. BC/corgi snart 3 år.

Frodo: Inget än. Chinese crested 1 år.

Ja, tyvärr. Två gånger för att ge honom kräkmedel, när han ätit massa ojästa bullar och andra gången när han åt en nektarinkärna. Som valp drog vi ut en valptand som växte ut över vuxentanden och vägrade lossna. Nu senast för ryggont som visade sig vara syrengomyeli.

Min hund fick knölar i munnen i maj men dom var ovanliga men ofarliga, och växte bort efter några månader. Veterinären tyckte inte att vi skulle göra något åt dom om han inte fick ont/skav i dom eftersom dom antagligen skulle försvinna av sig själva, och ont fick han inte 🙂

Smiley (schäfer/siberian husky) snart 4 år, har aldrig varit sjuk och behövt åka till veterinären nej 🙂

Öroninflammation/svamp, värsta jag varit med om veterinärmässigt, och då har jag varit där massvis med mina andra djur. Vovven var jätterädd och hade tyvärr ganska ont, så hon skrek och hade sig och djursjuksköterskorna var extremt dåliga och.. oförsiktiga i sin hantering och väldigt otrevliga. Nej, usch. En hemsk upplevelse som skulle kunnats undvika.

Han har haft en cancertumör men som tur var så gick den bort!

Tiken har tack och lov klarat sig från veterinärbesök (mer än vanliga rutinbesök). Hanen däremot har väl varit lite av en olyckskorp…

Grim, Staffordshire bullterrier på 4 år och 8 månader: Som valp var han till veterinären för skrapning för Demodex, vilket gjordes 2 gånger hos olika kliniker. Diagnos: lokal juvenil demodikos. Det läkte ut av sig själv inom ett par månader.

När han var runt året och lekte på ett fält med sin kompis, var det någon som hade använt fältet att slänga sitt skräp på (vilket vi inte såg innan det var för sent). Vilket resulterade i att han fick ett 5-6 cm långt jack i bakbenet, som syddes.

Sen i slutet på oktober -13 upptäckte vi en sprucken klo och trodde det var pga fasadrenoveringen som gjordes då, eftersom det låg en massa skräp runt entrén och på vägen till entrédörren. Det visade sig dock vara felaktigt, då han snart började tappa fler klor. Från början på november till mitten på december var vi till veterinären var och varannan vecka för att antingen operera bort nya trasiga klokapslar, eller där på återbesök. Ett tag var han bandagerad på alla 4 tassarna samtidigt. Diagnos: SLO / Klokapselavlossning (gjordes aldrig någon biopsi). Med tillskott har han varit symptomfri sen årsskiftet!

(Bilden är från förra årets julfotografering, då Grim just då var bandagerad på bägge framtassarna).

När Luna var 14 mån fick hon kennelhosta, ett par dar efter det fick hon kraftig lunginflammation. När vi trodde hon blev frisk återkom hostan som visade sig komma från en slags inflammation i lungorna. Månader gick, många mediciner men inget hjälpte. Hon fick sen åka in på operation och vet gick ner i lungorna och kollade. Efter en kraftig kortisonbehandling har hon nu varit symptom och medicinfri i ca 3 månader. Hon fyller snart två år :)

#19 Fantastiskt fin hund!

Min hund har aldrig varit sjuk. Lhasa apso + löwchen-blandis, fyller 7 imorgon🎂

Min cairnterrier-hane på 6 och ett halvt år har varit till veterinären ett antal gånger utöver rutinkoller. Första gången var när han var valp och han fick tag på 400 g mjölkchoklad och åt allt, efter en kräkspruta mådde han "bra" 👍

Han fick jätteont i magen och sprang runt och skrek här hemma så då åkte vi till veterinären och det visade sig vara magkatarr och losec som skulle lindra kommande "anfall" av smärta.

Han skadade en tå och klo så veterinären fick ta hand om den och sen haltade han i flera veckor efter det .

Sen åkte vi och kollade upp en knöl på magen men det visade sig vara en fettknöl.

Så det har varit några vändor till veterinären men han är lite klumpig vår vovve 😉

Simba har hos tidigare ägare varit inne för foderallergi då de även upptäckte hjärtfel. Hos oss har han varit inne med förstoppning en gång och veterinären lyssnade även på hjärtat men sa att det inte var något att oroa sig över så länge han inte uppvisade några symptom så som hosta. Han fyller 10 år den 30:e. 🙂

Ja. Alf fick en knöl som kom och gick men som sen bildade ett sår. Det visade sig vara en tumör (godartad). Först blev d biopsi under sövning, sen operation för att få bort knölen och sen kastrering för att den var hormonpåverkad och för att det inte ska komma tillbaka.

Alf är en 5 årig normalstor Tax.

http://www.echosierra.se/?p=5987

1 gång pga vattensvans. Nu får hon INTE gå utan täcke! Åker även på Flice täcke när hon har duschat.

Annars lägger jag om alla sår mm själv.

För sår använder jag:

* Iduminslava 
* Helosanslava
* Självhäftande bandach "hur de nu stavas"
* Eventuellt strips om de behövs.
* Koksalt och/eller varmt vatten och tvättar rent.
* Bomulls padar

Bytar varje dag och låter de lufta 5 min vid varje byte som är 2 gånger om dagen.
Bomulls paden är oftast gul aktiga eller vita av salvorna. Men efter högst 3 dagar ser såret fint ut och jag har ALDRIG behövt få någon hund syd. Fast jag 1 gång råka klippa min hund.

Jag har tagit min tik till vet 1 gång pga sår. Då svullnaden inte la sig. Då sa vet att jag var tvungen att ta bort sårskårpan varje dag tills såret var rent och fint. Då i 3 dagar! Och vi fick jätte mycket beröm!

Nej, båda har varit friska än så länge :). Blandras (lhasa apso och toy pudel) 4 år och Cocker Spaniel, snart 2 år.

Våran äldsta varghund tuggade i sig en matta. Akut in på djursjukhuset för operation. Hade vi väntat så hade hon dött.

#18 Cancer går inte över av sig självt.

Av de tre jag har nu har de två äldsta (båda över 10 år) aldrig behövt besöka veterinär för annat än vaccinationer.  De har inte varit lösa i magarna ens.

Den yngsta (fyller snart 7 ) har haft någon allergisk hudåkomma som tagit tid att få ordning på och går numera på specialdiet.

Jamie Korthårig Collie 1,5 år har varit till vetten rätt mycket under det här året pga hans armbågar, förutom hans armbågsdysplasi har han varit frisk. Eller han har haft kennelhosta, en lätt variant som gick över utan vet-besök och medicin :)

Japp, vår Leo fick det när han var 3 månader och åkte av och till tills i våras för att han hade en magsjukdom:) Han är nu 1,5 år och går på medicin så att magen är bra:) Leonberger.

Skulle inte sagt för mycket. Veterinären imorgon med Roxy

Min Grand Danois 5 år har varit hos veterinären flera gånger sedan han var valp för hur många saker som helst :/

Dino har haft ett tuft år, i början på sommaren skadade han sig. Det tog många besök fram och tillbaka hos veterinären med röntgen, ultraljud och olika undersökningar innan det vart konstaterad att korsbandet brustit. Vi bestämde oss för att genomföra en TPLO operation, även om det är en smärtsam och lång process för att bli helt återställd så kände vi att Dino är så pass ung och har hela livet framför sig.  Efter det började letandet efter djursjukhus som kunde utföra operationen. I och med att det måste vara två ortopeder vid korsbandsoperation (och att det för tillfället fanns få ortopeder i sverige) så blev det en lång och jobbig väntetid på några veckor.

När dagen äntligen var kommen så lämnade vi över Dino i väterinärens händer på Albano. Efter några timmars nervöst väntande ringde det och operationen hade varit lyckad. Dock förlorade Dino mycket blod och det hade vart problem med att sy igen såret pga svullnad så han fick stanna två nätter för observation.

Väl hemma började den långa rehabiliteringen, under hela sommaren har vi kämpat och följt ett strikt schema med stretching, passiv rörelseträning, massage, utökade promenader på olika underlag, vattenrehabilitering två gånger i veckan hos sjukgymnast och med smätstillande/antiinflamatorisk medicinering (Det är inte lätt att ge medicin som måste ges i samband med mat till en hund som är kräsen)

Först nu, cirka 5 månader efter operationen, känns det som om vi börjar komma tillbaka till ett normalt hundliv igen. Det har vart en lång resa och även om det värsta är över så är mycket av rehabiliteringen kvar. Men jag är så glad att vi valde att göra denna operationen, och jag är så tacksam över vårt försäkringsbolad och den underbara personalen på Albano 🌺

Min Kerry blue terrier Kajsa har varit alldeles för mycket hos veterinären i sitt liv. Vi tog över henne som 2,5 åring från kenneln på foder men hon tillät sig aldrig bli parad och hade variga flytningar så det blev akut till veterinären för misstänkt livmoderinflammation. Visade inget på det och sedan var det väl 6 månader med veckovisa besök hos ett antal veterinärer som inte visste vad problemet var, hon åt väl 12 antibiotika kurer under denna tiden som inte hjälpte…, till sist hittades att hon har ett medfött syndrom som gör att hon är utvecklad tik men har kromosomsammansättning som en hane och med det steril från födseln och kroppen attackerar sig själv. 

Tyvärr finns det ju då ingen bot för detta så vi är fortfarande ofta hos veterinären med henne som tillsist rekommenderade kastration vilket medförde urininkontinens som inte kan behandlas och flytningarna blev ändå inte bättre…  men kan hållas efter med egen vård hemma. 

Min sjuk lilla hund men så länge hon har glinten i ögat och vill hänga med så får hon det.

#26 Varför använder du Helosan och Idominsalva vid sårvård? De är, vad jag har förstått, enbart mjukgörande? Vad tycker du att de har för funktion?

#35 Men hon är fin, din terrierdam!

Sheltien tog vi bort livmodern på och vi var iväg en gång för att hon hade dåliga höfter. Collien kliade sig i öronen vilket visade sig vara svamp. Annars ingenting.

Lägger till på Roxy (efter besöket i måndags): Böld som fick tömmas plus infektion, så hon går på smärtstillande och antibiotika just nu, återbesök på måndag

Nej.

Med tanke på att jag är inne på hund nummer 13 så har en del av dem behövt veterinärvård.

Nuvarande sjuåringen har aldrig varit sjuk. Härom dagen hade han forcerat VildaVittras skafferi o festat loss på kakaopulver, vetemjöl o socker. Bidde en natt på klinik. Inte billigt.

Jag har en 7årig blandras som vi har behövt åkt in med några gånger. Han har alltid varit pigg, glad och väldigt oförsiktig vilket har resulterat i att han fått pinne/ grässtrå i ögat 3gr och slet av korsbandet en gång. Förutom det har vi behövt tömma en varfylld böld och fått behandla mot noskvalster några gånger.

Våran 2åring har tyvärr världens otur och han har sett mer än han borde av veterinären :/ Plockade en mjölktand när ha var ca 7 månader, sedan har han legat inne en natt då han var urvätskad efter en mag/tarmkatarr (dålig mage länge och inget hjälpte), sedan fick han mjällkvalster, och nu det senaste året har han lyckats bita sönder en pinne och fått in träflisor längst bakom en tand alternativt s bet han sönder den tanden på pinnen (vet inte säkert) vilket resulterade i att tanden till slut föll ut. Tydligen hade även tanden brevid blivit drabbat och någon månad senare var det dags igen :( Nu trodde vi att det var klart men icke, nu i november var det dags igen… Det hade blivit en hudficka efter de 2 tänderna där det blivit varfyllt och vävnaden hade börjat dö. Den här gången åkte vi akuten och han lämnades över natten innan dem skrapade och rengjorde grundligt dagen efter. Tyvärr hade en tredje tand blivit påverkad så nu den 18 december ryker den också. Men nu får det banne mig vara klart med eländet :( Att en pinne kan orsaka så mycket trodde jag aldrig, han har alltid haft toppenfina tänder innan. Tacka vet jag att vi hade försäkring… Den yngre hunden har bara varit in för vaccination och besiktning.

I samma veva som när vår Alice skulle röntga sina höfter och armbågar, började hon gå konstigt och få ont i sina leder, få problem med att göra sina behov, tappade päls, ojämn vikt uppgång m.m. På röntgen visade det att hon hade exemplariska höfter och armbågar, och veterinären tyckte det var märkligt med en så ung hund (2år) hade sådana problem och besvär. Han röntgade igenom hela hennes kropp och hittade i två-tre kotor Spondylos. Det här var bara början på en lång och påfrestande resa. Fick recept på Inflacam som sattes in direkt för smärtstillande och antiinflammatoriskt. Remiss skickades ner till Strömsholm för MR och vidare utredning och behandling och väl där nere efter en CT röntgen bekräftades det bara att hon hade Spondylos men även OCD i ena knäet som skulle behöva opereras. Alice var i mycket dåligt skick när vi kom ner till Strömsholm och flera symptomer hade uppkommit. Veterinären tog en massa olika prover och tester för att hennes symptomer stämde inte överens med sjukdomsbilden. Många av hennes värden var antingen för höga eller för låga och det blev mer frågetecken än svar. Men när ytterligare en till veterinär kopplades in som var speciallist på autoimuna sjukdomar så fick vi diagnosen Hypotyeros. Medicin sattes in i förhoppning att hon skulle bli bättre, då det finns hundar som lever ett bra hundliv med den här sjukdomen. Sjukgymnastik bokades in och flera nya veterinärbesök för provtagningar och uppföljning över hur allt gick. Vi kämpade på i över ett år med hennes sjukdomar och har varit till veterinären fler gånger än vad som är möjligt, har haft så många olika veterinärer/specialister så jag inte ens kan räkna dom på två händer, gjorde artroskopi på knäleden och opererade för hennes Entropion på ena ögat och kämpat mot dom här sjukdomarna för att få henne friskare, men vi greppade efter nålar i en höstack. Vi gjorde allt vi kunde och som vi själva trodde skulle hjälpa henne och vi har aldrig utsatt henne för onödigt lidande, vi har själva läst på oerhört mycket om hennes sjukdomar,behandlingar m.m. Bara för att kunna ge henne den bästa tänkbara vård som är möjlig, kosta vad det kostar vill, och det har inte varit billigt. Men om det fanns chanser att hon skulle bli bättre, vilket det också fanns i början, men det tar tid att få ordning på kroppen med framför allt hennes Hypotyeros som är en väldigt omfattande sjukdom som påverkar hela kroppen. Tyvärr så blev Alice bara sämre och när vi för sista gången åkte ner fanns det bara två alternativ kvar. Smärtstillande, och fortsätta som vi gjort med rehab,provtagningar och fler besök då hennes kropp inte reagerade positivt som vi hade hoppats eller låta henne somna in. Hade vi fortsatt så hade vi varit själviska, hon skulle aldrig kunna få ett värdigt och bra liv på Alice vis. 2014-10-02 fick vår älskade Alice somna in, efter att ha kämpat hårt med sina sjukdomar. Otroligt saknad och enormt älskad av oss, men vi vet att vi gav henne en ärlig chans och att vi satte stop när rätt tid var inne. Sorgen efter henne är så obeskrivlig, hon betyder fortfarande så otroligt mycket för oss och det går inte en dag som inte våra hjärtan värker efter saknad och sorg efter vår älskade Alice