De gånger jag varit med om att det kommit lösa hundar farande har vi stannat upp och kollat in den andra hunden (vad den verkar ha för avsikter) och sen röra mig bortåt i sakta mak. jag har gett min hund långt koppel (om det är en livlig hund och lämplig miljö har jag släppt henne). Jag har aldrig varit med om att det blivit slagsmål och tror att man minimerar risken genom att låta hundarna sköta kommunikationen med gott om utrymme. En gång mötte vi en lös ensam amstaff i skogen som stannade och blängde på oss. då stannade jag också, vände sidan till och ropade efter ägaren. Inget svar så jag släppte Alva. Tänker att om den andra hunden hade varit hundilsk hade hon inte haft en chans att försvara sig i koppel. När ägaren dök upp gick vi en promenad ihop och det visade sig vara världens mysigaste hund. :) Man tjänar nog på att förvänta sig det bästa av andra, och framförallt inte vara rädd för andra hundar. Är Det något som triggar min hund vid hundmöten så är det när ägaren till den andra hunden beter sig konstigt. Jag är tveksam till att jag avsiktligt skulle gå emellan om en muskelhund skulle flyga på min vovve, men antagligen skulle nån typ av hulkenmode sätta in och av ren instinkt väljer man att försöka stoppa bråket. ;)

Jag har fått "slagits" några gånger med mindre trevliga hundar som velat åt mina och efter sista gången där det var två amstaff/staffkorsningar som gav sig på oss, så har jag skaffat försvarsspray. Jag var helt slut efter den gången att försöka sparka väck två hundar och samtidigt försöka skydda mina.  Har ännu inte behöver använda min "Dog defense spray" och hoppas slippa - men ingen aning om hur pass den hjälper i skarpt läge.

Min ena hund tror numera att de flesta stora hundar är potentiellt farliga (har bara varit stora hundar som gett sig på oss), så det är supertrist och vi bor väldigt hundtätt.

Oftast försöker jag dock få den kommande hunden att stanna till/tänka till innan den hunnit ända fram och brukar lyckas - men inte sista gången när dom var två…

#2 jag verkar ha haft tur med hundarna där jag bor. När jag läser sånahär trådar kommer alla med skräckhistorier liknande din.

Dog defence sprayen hjälpte mig och min hund en gång. Den hundenförsökte hela tiden komma åt min och flyga på honom, när jag till slut sprayade mot den lösa odågan blev den förvånad rädd och sprang därifrån. Halva burken är kvar som jag bär med mig på promenader. Annars skulle jag försöka ta min vovve i famnen och trycka mig mot sraket eller liknande för att skydda honom. Tyvärr blir man dock oftast chockad och paralyserad i skarpa lägen..

Skyddar med alla medel, och ger det allt jag har från första stunden. min förhoppning är att skrämma skiten ur den anfallande hunden så den kommer av sig, hittills har det fungerat i alla situationer. Anledningen till att det fungerar är väl oftast att den anfallande hunden inte är så kaxig som den utger sig för att vara.

Sist vi råkade ut för detta var det en dobbermannhane som dök upp ur skogen i full fart. Jag tog in min hund bakom mig och väntade till dobbisen kom nära, sedan sparkade jag den med precis all min kraft. Jag träffade den på käken, hunden vek av och sprang ifrån oss. 

Jag skulle absolut avråda från att knäppa loss sin hund, blir hunden attackerad och försöker fly så har du inte en chans att hjälpa dig hund i den situationen. Jag håller min hund så nära mig som jag bara kan.

Jag har aldrig varit med om någon hund som flugit på min hund, tänker inte på att det kan hända- men det kan hända. Har en ganska liten hund på 38 cm, så visst, han skulle bli slarvsylta ifall en större hund skulle attackera honom. Men är han lös är jag mycket oroligare. Har min hund bara lös i skogen, men det kan komma hundar ändå. Skulle en hund komma flygandes på min hund när han är lös, skulle jag inte ha en chans att kunna försvara min hund. Har jag honom kopplad, känner jag mig tryggare till att ev avleda en hund, som skulle vilja skada min hund.

Jag flyttar min hund bakom mig, gör mig så stor jag kan och vrålar ilsket på den ankommande hunden. Jag har en hund som inte backar vid hot så jag vill definitivt inte ha henne så hon har möjlighet att eskalera situationen. Hittills har det räckt med de åtgärderna, skulle det inte räcka får jag bli handgripligare. Jag skyddar min hund.

Men jag måste säga att det är jäkligt sällan, kanske tre gånger på fyra år, som jag har hamnat i en sådan situation. Folk här omkring är ganska vettiga och respekterar varandra.

#3 - jag hade i alla fall tur att ingen blev skadad - och det trots att ena hunden fick grepp över nacken på min ena och lyfte henne. Jag lyckades dock få in en så pass välriktad spark i hundens revben att den släppte taget och allting gick på en millisekund. Det tragiska var att det nog var 15 personer inom min närhet, men ingen vågade göra något. Att försöka få undan två mindre hundar är inte lätt, när två turas om att försöka komma fram för att nå ens hundar. Jag fick helt sonika halvt strypa mina genom att slita upp en i taget i kopplen/halsbanden och "gunga in" dom under mina armar samtidigt som jag försökte sparka väck dom stora som hela tiden återkom gång på gång.

Dagen innan blev en annan hund i området illa biten av en annan amstaff/staffkorsning i samma område, så här har dessa bakgårdsavlade staffkorsningar inte gott rykte…

När det gäller kopplade hundar så går jag inte på hur hunden ifråga är, jag går på hur människan är och hur denne hanterar sin hund. Märker jag att människan känns opålitlig så är hunden absolut inte mer pålitlig, även om hunden skulle vara helt rabiat så är det stor skillnad att möta en rabiat hund med en pålitlig förare än en rabiat hund med en förare som inte vet vad denne håller på med.
Samt tvärtom, är föraren knepig så är även den tillsynes lugnaste hunden oförutsägbar i mina ögon.

Gällande lösa hundar så går jag åt ett annat håll, såvida den lösa hunden inte märkt oss för då kollar jag in kroppspråket i första hand. Skulle den attackera så skyfflar jag min hund bakom mig och sedan gör allt jag kan för att få bort den andra hunden, det värsta jag varit med om var då jag var ute på promenad med min förra jämthund. Då kommer det en lös stor hund som flyger på oss, kort därefter kommer ännu en av samma ras så jag fick gott slåss mot två stora hundar och samtidigt hålla undan min egna hund.
Som #5 säger så anser jag inte att man ska släppa sin hund, man har absolut ingen chans att hjälpa den om den sticker och hunden/hundarna följer efter. 
Tänker inte ange ras då jag anser det vara totalt oviktigt, räcker med att veta att det var två större. 

En annan gång var då jag var ute med min förra rottishanne, plötsligt kommer det en liten hund framspringandes mot oss. Eftersom att hunden var så liten (men otrevlig) så gjorde jag kort och gott bara en sak - jag lyfte upp min hanne i famnen och stog så tills ägare hämtade sin hund, måttligt förvånad över att jag höll upp en rottishanne för en liten hund.

Jag anser att man gör inte mer än vad situationen kräver, små hundar är rätt enkla att komma undan och då räcker det kort att lyfta sin hund - om man nu kan och orkar det såklart. Men större hundar är svårare, vilket innebär en fight för min del men för den delen ska man inte slåss överdrivet som jag läst att vissa gjort (ej i denna tråd).

Jag är inte snäll med hundar som kommer mot oss. Varnar alltid ägaren innan jag gör något. Ropar folk (försöker iaf) är jag snällare än om dom är nonchalanta och inte ens försöker. Jag har rätt att skydda min egendom samt att jag är ansvarig för vad mina hundar gör. Jag vill inte att dom ska ta tag i det själva. Jag gör det som krävs för att få den andra hunden att vända. Och ja jag sparkar en del … Jag har varnat innan och gett ägaren ett val!

Sedan ska jag kanske tillägga att man bör läsa hela situationen också. Har haft flera hundar som blivit påflugna . Ena vars bröst blev helt uppslitet …

Här är en bild på den hunden . Kan säga att han blev aldrig sig själv igen'…

.

Platsar min egna bakom mig, och försöker skrämma den andra hunden genom att vara allmänt otrevlig typ vråla och stampa i backen eller slänga något framför, det har fungerat när grannens fega herdehund kommer gapandes uppför infarten. Fungerar inte det så för man vad som än krävs ex. en välriktad spark.

Nu har jag som tur inte varit med om något sådant. Min hund blev attackerad av en hund i hundgården men där va husse och dennes matte snabba fram och löste situationen på ett lugnt sätt.

Om en lös hund kommit springande mot oss hade jag gjort som de flesta andra skriver. Använt de våld som jag uppfattar behövs i situationen. Hellre lite för mycket än lite för lite är min åsikt där. Jag tänker inte riskera att min hund dör för att jag inte vill använda för mycket våld. 

Jag hade börjat med att ta min hund bakom mig och gjort mig väldigt stor och sedan vrålat mot den andra hunden. Om jag har något att slänga framför mig hade ja gjort det med. Om hunden ändå kommit fram mot oss aggressivt så hade ja sparkat till hunden. Förhoppningsvis går det aldrig så långt men skulle aldrig riskera livet på min egen hund för att någon annan inte har koll på sin hund. 

Sen är de ju skillnad om en liten hund kommer hotfullt fram. De krävs inte lika mycket kraft där.

De gånger det kommit lösa hundar fram till oss så har jag tagit min hund bakom mig, och sedan blåst upp mig riktigt ordentligt, gjort mig så stor som möjligt, sedan bara vrålat utav all kraft jag kan att den ska gå iväg, och det har funkat dessa gånger, men jag skulle inte tveka att drämma till en framspringande hund rejält om den inte hade vänt. Hellre jag än hunden. :)

Alltså skrämmer man verkligen bort en AGGRESSIV hund genom att vifta och skrika? (Verkligen nyfiken alltså för jag tänker att har hunden ondska i blicken så är den väl inne för att få som den vill?) jag skulle INTE få för mig att börja vifta om det kom en amstaff och hotade - snarare försöka signalera lugnande och göra mig onödig att ge sig på. Eller…? Annars, slagsmål som beror på osämja/taskig attityd som inte leder till blodvite, är det verkligen att uppfatta som aggressivitet? I de faller är det väl relativt svårt att veta vems fel det är alltid, och vill man verkligen sparka sönder nån annans hund då? Teoretiskt kan det ju vara ens eget, eller ens egen hunds fel att bråket uppstår genom att man tillsammans segnalerar dumt. Att ställa sig och vifta exempelvis måste väl vara triggande för åtminstone en del hundar? Många frågor här.. ;)

#18 Om du visar att du är jäkligt otrevlig lär ju oddsen för att jycken vågar sig fram öka ordentligt och förhoppningsvis slipper man ta till hårdare medel.

Oavsett om min hund skulle se stöddig ut i koppel, ger det inte en annan hund rätten att ge sig på min. Det är visserligen inte den lösa hundens fel egentligen, utan ägaren, men att sparka ägaren lär inte bli så populärt. Det är verkligen inte meningen att sparka sönder en hund utan att avbryta en attack så effektivt som möjligt. En välriktad spark lär göra betydligt mindre skada än vad ett rejält hundbett kan göra.

Dom hundar som försökt ge sig på mina hundar har jag tydligt sett attd et är hundarna och inte mig dom vill åt, så jag har själv inte känt mig hotat - de flesta gånger har det hjälpt att "se stor ut" och mota, med barsk röst säga åt den att gå väck. Sista gången fick dom rejält med sparkar, men dom såg inte åt mig en enda gång ändå - utan hade hela tiden smygande fokus på mina hundar. Mina sparkar fick dom ändå att vara lite mer långsamma och mer försiktiga i sina försök att få tag i mina hundar - men envisa som synden var dom och körde taktiskt varannan gång. Så fort jag kickade väck en, så smög den andra runt mig och försökte komma åt mina hundar och vise versa.

#17 Om en hund springer mot er med målet att den ska attackera din hund, så kan jag nästan lova till 100% att den INTE kommer avbryta det för att ni försöker vara "ointressanta" eller vad man ska säga. Vifta skulle jag absolut inte göra, det verkar väldigt onödigt, men dock spänna upp mig, göra mig stor, och visa klart och tydligt att "du din hundj*vel, kommer du hit så kommer du dö". Alltså inte bokstavligen talat då såklart, men det är den dominansen och styrkan jag vill förmedla när jag ryter till, för att hunden då ska backa och känna att den inte har en chans. Nu vet jag inte om det är så himla lätt för alla, men utgår från mig själv, och jag utstrålar väldigt dominant energi rent allmänt, så för mig är det ganska enkelt att inta en sådan position.

En lös rottis i parken med ägaren som tränar med hunden. Min hund tittar med sin " kom och slåss " blick. Jag korrigerar honom men den andra hunden har redan blivit medveten om den fina inviten och börjar springa mot oss. En bamsing! Ägaren kallar och till sist panik skriker, springer men snabbt är hunden framme hos oss och varvar mig och kommer runt oss och när jag ser att jag inte kommer att kunna nå den andra hunden genom sparkar eller annat, DÅ SLÄPPER JAG KOPPLET. För jag vet att min hund "kan slåss" och försvara sig . Sen var det bara att dyka in i slagsmålet med hela mig själv. Min hand fick sys med 7 stygn och den andra hunden fick besöka djursjukhuset och sys med 25 stygn. Hade jag haft en mindre hund den gången vet i fan hur det hade gått. Den hunden visste precis hur han skulle göra för att undkomma mig

#17 håller med 18-20 om anledningarna till varför man agerar med att blåsa upp sig och ryta till. Men frågan alla måste ställa sig är väl egentligen är väl egentligen: Är min hunds välmående viktigare för mig än den okända hunden som kommer springande aggressivt?

Det finns alltid en chans att den hunden inte kommer göra en stor skada på min hund. Men är jag beredd att ta risken att min hund dör eller skadas svårt för att en annan hundägare inte haft kontroll på sin hund? Sen visst kan vissa hundar försvara sig men om din hund gör skada på den attackerande hunden så är det du som får stå för det enligt det strikta hundägaransvaret. Kan i och för sig jämkas ibland men de är inget man kan räkna med. 

Sen är ju inte målet att sparka sönder någon annans hund utan att ta i tillräckligt för att hunden ska ge sig. Och visst är det synd om hunden som blir sparkad men det finns ingen del av mig som tycker synd om ägaren som får sin hund sparkad i en sådan situation. Det var den ägarens fel att situationen uppstod det kunde enkelt ha förekommits genom att man haft koll på sin hund. Ja vet ja låter elak i det jag skriver men när det kommer till min hunds säkerhet så finns det ingen annan hund i värden som går före min egen. Och jag förväntar mig samma från andra. Varför skulle min hund vara värd mer för någon annan än deras egen hund?

22 fick inte betala ett öre

Har haft små hundar som kommit lösa skällande mot oss och försökt sig på en liten flock attack. Och då har jag faktiskt skyddat dom hundarna genom att vända min hund och hålla i hans huvud . Därefter har så klart ägaren kommit springande och bett om ursäkt. Men det hade kunnat gå så illa

#23 Det beror ju även på hundägaren. Men lagligt sett kan man kräva att ägaren till den hund som gjort skada får betala veterinär räkningen. Jag tycker personligen inte det är rätt i sådana situationer när det är den andra ägarens fel som släppt fram eller inte hållit koll på sin hund. Men tyvärr tar lagen inte in vems fel det är i beräkningen. Har däremot hört om domar där det jämkats för att det var den andra hundägarens fel. Men på grund av det strikta hundägaransvaret så spelar det ingen roll lagligt sett hur andra hundar beter sig eller hur nära de är gör din hund skada så får du betala det om inte den andra hundägaren säger annat. Som sagt jag tycker själv det är idiotiskt i många fall då det ger att småhundar får göra som de vill och deras ägare inte får någon direkt konsekvens utom att deras hund blir skadad. Och då är jag själv småhunds ägare.