Jag jobbar mest med positiv förstärkning. Klickern är min bästa vän 😍

Sen så är jag inte hysterisk med det. Visst har jag morrat till på dem när de har något ordentligt fel, men så fort de gör rätt så blir det belöningar. Sedan i många situationer när jag vet att de vet vad jag vill, så brukar jag mest bara höja ett ögonbryn åt dem tills de gör som jag vill. Detta är ju ett slags negativt moment (särskilt för Jappe), när jag inte är nöjd med dem. Det funkar bättre för oss, än att jag ska hålla på och dalta dem och visa varje gång vad jag vill att de gör, när de inte känner för det. 

Det är två väldigt smarta och självständiga hundar, som inte har något emot att tänka själv, därför passar det dem väldigt bra att få jobba med att hitta egna lösningar till det jag ber dem om, och det gör dem väldigt stolta när de hittar rätt, och vi kan glädjas över det tillsammans. 

Det jag inte gillar med korrigering/belöning, är att man skapar ett obehag för att kunna belöna när de går undan för obehaget. Det är ju mycket det man gör med hästar ("pressure and release") och jag är inte det största fan:et av det där heller :/

Positiv förstärkning gillar jag eftersom att det ger hundarna en positiv koppling till mig, förhoppningsvis utan obehag, det låter hundarna ta egna initiativ och ha egna idéer, och det gör mig mycket gladare som person om jag bara får fokusera på det positiva och helt enkelt ignorera det negativa.

Jag jobbar med positiv förstärkning när jag lär in saker och tränar sök och spår och annat. Annars så försöker jag vara så naturlig som möjligt i min hunduppfostran försöker bygga en fin relation utan både belöningar eller korrigeringar och det funkar bra för oss. Har testat att jobba endast med positiv förstärkning och jag tyckte inte det passade  bra alls för oss och kändes snarare som att jag bytte ut mig själv mot godis leksaker och annat. Så nej det funkar inte för oss.

Vill först bara säga att jag håller med dig om att det är jobbigt med hysterin. Det är nästan som någon trendgrej, precis som med BARF som hundmat, plötsligt är det det enda rätta. Med det sagt är jag inte emot positiv förstärkning.

Jag blandar i min träning. Positiv förstärkning används så mycket som möjligt i träning för nöjes skull, alltså, lydnad, rallylydnad, spår osv. Alla tricks lärs in positivt. Men, vardagslydnaden är annorlunda, där kan jag absolut ställa krav och tydligt med kroppspråk visa vad jag vill, korrigera när hunden gör fel, "kräva" att han ska bete sig osv. Vardagslydnaden påverkas mycket av mitt dagshumör, till skillnad från nöjesträningen, som vi endast tränar när jag är glad nog för det.

Jag kör några exempel för att tydligare visa vad jag menar:

Om Lotus tokspringer inomhus får han en tillsägelse (korrigering), men om han inte griper apporten vid kommando så gör vi om det/tränar på ett annat sätt.

Är jag sur en dag, och Lotus drar i kopplet (går mestadels fint nuförtiden), så kan jag ta honom nära mig, böja mig över honom och fräsa/grymta till (korrigering), medan en annan dag när jag är på gott humör så kanske jag småpratar med honom eller med stort tålamod snurrar ett varv runt som korrigering, och sen får han en godbit när han gör rätt.
Skulle han däremot inte sätta sig i perfekt fot när jag kommenderar skulle jag inte fräsa till åt honom, utan göra om.

Jag tycker också att hysterin har gått till överdrift. Jag har Absolut ingenting emot positiv förstärkning det är väl kanon bra om man får det att fungera med sin hund om man gillar träningssättet men att döma ut folk som inte använder dessa metoder är att gå till överdrift precis som dom som dömer dom som jobbar med positiv förstärkning.

Jag tror att Anders Hallgren är riktigt duktig på många sätt och jag har storrespekt för hans arbete. Men det har gått för långt tycker jag för allt går inte att lösa eller göra med klicker och godis och leksaker.

Precis som att det är helt onödigt att försöka korrigera sin hund vid lydnadsträning.

Jag blandar och mixar och kör på med Lisa-metoden, dvs jag gör vad som funkar för mig och mina hundar. Vad jag tycker är sämst med alla olika "metoder" är att så många låser på nån av dem och blir blinda för alternativa sätt att lösa något på, samt att bekräftelsebehovet verkar så enormt stort om man kör med en viss "metod". Tröttsamt.

Många missuppfattar vad positiv förstärkning, negativ förstärkning, positiv bestraffning och negativ bestraffning betyder. 

Positiv = man lägger till något
Negativ = man tar bort något

Förstärkning = något som får ett beteende att öka i frekvens
Bestraffning = något som får ett beteende att minska i frekvens

Bara för att det heter positiv förstärkning betyder det inte att det är något bra, och bara för att det heter negativ förstärkning behöver det inte vara dåligt. 
Detsamma med bestraffning, det behöver inte vara en dålig eller elakt sak. Tex om en hund hoppar när den hälsar på en människa, då om hen vänder sig bort från hunden blir det tråkigt och hunden slutar hoppa. Det är negativ bestraffning, man tar bort det som hunden ville ha (människan) och hoppandet minskade i frekvens (bestraffning). 

självklart ska man få säga till sin hund också om den gör något oönskat men hellre att man förebygger potentiella fel än att vänta ut dem och sedan korrigera dem. 

Själv kör jag det som passar för just den situationen vi befinner oss i och vad som passar min hund bäst.

#6 Det har du rätt i Turast. Vi borde benämna fenomenet med något annat namn. 

Det jag har snackat om är i alla fall allt klickerkör och det som kan leda till köttbullemetoden.

Som jag förstått det finns det någon metodik där man ska  belöna innan hunden gör fel. Till exempel hunden hoppar upp och tar mat från diskbänken då ska  man belöna hunden innan den hoppar upp och snor maten men det låter konstigt för man kan väl inte belöna ett inte beteende?

Orkar inte tagga alla, men håller med många av er. Jag blandar massor, är mer bestämt och "hårdare" i rösteb om jag har en envisare hund och mer sprallig och fjantig om jag har en mer lyhörd och lättstressad hund. Jag petar till om hunden gör något jag ogillar, typ skäller utan anledning, skäller på andra hundar, osv. Försöker använda fysiska tillsägelser så lite som möjligt och ignorera småfel och belöna det bra. Men just det där med att baaaaaara brlöna bra beteenden är jag inte riktigt helt med på. Hur ska hunden veta att det den gör inte är önskvärt om ingen säger till? Jag kan känna att PF:arna (de inskränkta och hysteriska) inte är lpngsamma på att döma ut oss KB:arna för att vara våldsamma med hunden. Har dock sett vissa som sliter tag i hunden och trycker ner den på sida och skriker hunden i ansiktet. Det är jag inte okå med alls. Men peta till och med grövre röst hojta till "HEY!" ser jag inget fel med, det gör jag själv så. Är lite trött och skriver från telefonen, ursäkta eventuella stavfel och om det är rörigt och osammanhängande.

#9 Håller med dig. Jag ser fysisk kommunikation som ett ganska naturligt kommunikationssätt med hunden. Om jag kan grabba tag och välta runt hunden för en busmatch, så borde jag lika gärna kunna putta på honom och fråga vad tusan han håller på med när han gör nått dumt.

#10 exakt! Om vi ska hänvisa till vargar så säger de ifrån när vargar i lägre rang gör något de inte får. Även våra hundar markerar mpt varandra när någpt som inte är okej händer. Varför kan inte vi människor göra samma sak? Leker jag med lite tuffare raser rullar jag runt på marken och brottas med hundarna. Jsg leker som hunden gör. Är det en amstaff (haft någrs så vant mig vid derad leksätt) så "nafsar" jag hunden med mina händer, drar i skinnet och bufflar med huvudet. Hunden hänger ju på och nafsar i mig med och jag finner inga som helst fel med det. Vad gäller korrigering så sliter jag ju inte i hunden. Kan liksom puffa till med tån om det är en liten hund eller peta med fingret om hunden är större. Funkar inte det kan jag ta tag i halsbandet/selen och blänga på hunden och med väldigt bestämd röst säga "hallå där! Inte okej! Aj-aj!". Följer upp med "dumsnut.." och sen en puss när hunden chillat ner. Jag försöker alltid att berömma önskat beteende efter att jag korrigerat ett oönskat.

hundar kommunicerar med varandra genom kroppspråk och fysisk kontakt och dom känner av varje individs sinnesstämning . För att vara en sann djurvän och vara rättvis mot hunden är det just det vi ska eftersträva att kommunicera på ett sätt dom förstår och där är det hundarna vi lär oss av. Sen kan forskare och etologer säga vad dom vill men detta är min åsikt och den står jag för.

#12 Ja exakt! Jag håller helt och fullt med dig!

Jag tycker att man ska göra det som passar sig och ens hund bäst, men så långt det går låta bli att ta till fysiska bestraffningar, för i mina ögon betyder det att jag inte gjort mitt jobb tidigare genom att förbereda hunden för den situation som jag nu utsatt den för och hunden får lida för det genom att jag tar till en fysisk bestraffning.

Nu vet jag inte hur ni har det, men min hund är tillräckligt smart för att fatta att jag inte är en hund och därför klarar av att förstå mig även om jag inte är "hundfysisk" med den;) Min hund fattar när jag gör min röst mörkare, hon fattar när jag tar fram klickern, hon fattar när jag berömmer henne verbalt, hon fattar vad det betyder när hon får en godis, hon fattar vad det betyder när en kampleksak kommer fram, hon fattar vad det betyder när matte slänger sig ner på golvet och börjar busa, hon fattar vad det betyder om jag tar tag i skägget och talar om att det där tolererar jag inte, men JAG tycker att min vardag blir roligare om jag använder korrigeringarna så lite det går.

Jag vill mest ha fram att det finns inte EN metod som funkar för alla och så länge hundarna mår bra så kan vi ge tusan i att klanka ner på och döma andra hundägare som kanske valt en annan väg, oavsett om den vägen innebär köttbullar eller dova tillsägelser.

Jag tycker också att det är lite tråkigt att den här tråden har utvecklats till att alla som inte tar i sin hund inte fattar något, vilket är lite ironiskt eftersom startinlägget gick ut på att man inte ska klanka ner på andras metoder…

#8 Att avbryta sin hund och belöna att den LÅTER BLI att göra något kan vara ytterst effektivt eftersom man lär hunden att det lönar sig mer att låta bli att hoppa upp på diskbänken (som i ditt exempel) än att göra det. Det funkar på min hund i alla fall ( även om vi inte haft någon diskbänksproblematik), men det kräver en jäkla tajming och det är inte alltid man tajmar rätt.

#14

Jag självklart så ser våran hund oss också som människor men varför ska jag med hjälp av olika trix och metoder lära hunden att kommunicera på mitt sätt? Jag har valt att ha hund jag har ett stort intresse av flockmetodik och hundspråk där jag hela tiden vill lära mig mer. Jag tycker att det är min skyldighet att så långt som det är möjligt  kommunicera på hundens språk alltså via kroppspråket fysik beröring och attityd. Min hund uppskattar iallafall det och ser upp till mig för det för vi förstår varandra mer och mer för varje dag. 

Det kan säkert vara effektivt så länge driften att göra det du inte vill är starkare och dessutom självförstärkande då blir det lite klurigare.. Men å andra sidan tror jag att det som fungerar för varje hundägare och hund är bra så länge hunden mår bra så jag dömer inte ut några metoder men jag själv vill inte arbeta efter enbart inlärningspsykologi och positiv förstärkning av den anledningen att jag ser mer framgång i det jag gör nu för mig och min hund.

#13 Absolut det känns liksom enklast och mest naturligt för mig iallafall:)

Det jag känner egentligen, är att det är många som ogillar positiv förstärkning,  som säger att de ogillar "att man aldrig får säga till hunden". Men jag har aldrig hört någon som faktiskt jobbar mest med positiv förstärkning, som säger det? 

Naturligtvis måste man kunna markera att något är fel, men jag känner att det är mitt jobb, att jobba förebyggande för att se till att det inte blir fel. Till exempel, så jobbar vi mycket med hundmöten, där de gärna vill skälla. Om jag bara skulle bestraffa när hunden skäller/reagerar på den andra hunden, så har jag både skapat ett större obehag vid nästa hundmöte, men också är våra hundar så pass långt borta i skallen innan de börjar skälla att de inte har tid att vilja förstå vad jag menar när jag är arg på dem. Istället märker det att de är arga på hunden, och så blir jag arg, så då är ju deras ilska befogad eftersom att jag också är arg på den? 

Istället så ser jag till att jag upptäcker jag hunden först. Jag ser över situationen - kommer min hund att klara det? Tror jag att det går, så uppmärksammar jag den andra hunden med en positiv röst. (Tror jag att det inte går, som att den andra hunden också kanske skäller eller börja bli spänd, så går vi åt ett annat håll.) "Ser du vovven, Jappe?" Kvittrar jag. Redan här har jag visat för Jappe att jag också är uppmärksam, och att han kan lämna över ansvaret till mig. Så fort Jappe uppmärksammar hunden, så belönar jag att han uppmärksammat den, precis som jag bad om. I och med att jag ger honom en godis, så blir han distraherad och hinner inte skälla/get worked up i och med att han måste tugga godisen (handlingen av att äta är också lugnande för de flesta djur. Du stannar ju inte och käkar på Donken när du springer från Voldemort, så man kan lura kroppen på det här sättet att tro att det inte finns någon fara), och dessutom så har jag betingat den främmande hunden positivt. Sedan går det så. Jag belönar att Jappe uppmärksammar hunden på ett lugnt och stillsamt sätt, som är bra både för oss och vår omgivning. När hunden har passerat så är både jag och Jappe fortfarande lugna, vi har skapat en positiv betingning som vi sedan kan sprida vidare till andra hundar, och vi båda två är väldigt nöjda, jag för att Jappe inte har skällt, och Jappe för att han har fått godis.

Jag tänker och gör såhär med min hund vid ett hund möte jag slappnar av och känner mig extra självsäker och visar min hund att där är en annan hund och den bryr vi oss inte om. MEn sen är det klart jag också jobbar förebyggande inte fysiken bestraffar jag min hund om den skulle börja skälla för då har jag ju inte varit tillräckligt tydlig innan med vad jag kräver. Och vet jag att mötet inte kommer fungera så stannar jag upp och låter dom mötande passera eller går åt vänster eller höger men då är jag fortfarande självsäker och visar åt detta håll går vi. I Nakuten är det vanligare att två individer som ser att dom inte går ihop undviker varandra om det är möjligt och det har med överlevnad att göra.

#17 när jag korrigerar mina hundar så står jag inte och skriker åt dom och är förbannad, utan stannar, petar på ganska löst/flärpar på örat och säger hundens namn med betoning i slutet och höjt tonläge (hunden associerar det till något positivt). Är jag inne kan jag stampa hårt med foten i golvet eller klappa ihop händerna hårt en gång och ropa "hallådär!", men då rör jag ju fortfarande inte hunden. Bor hos en hundägare just nu och hennes hund satte upp tassarna på bordet igår (vilket han inte får) varpå jag sa till att det inte var okej. Direkt han hoppat ner och tittat på mig belönade jag med hjälp av rösten. Försöker ta så lite som möjligt i hundarna, men måste jag så gör jag det. Inte så stt jag sliter hunden i nackskinnet utan tar i så fall i halsbandet.

#9 Det är inte så mycket att belöna ett "ickebeteende" som att man belönar val som hunden gör.

Det är intressant när jag ofta råkar ut för folk som säger att det inte går att lära hunden om man inte får säga åt den när den gör fel. Att det exempelvis inte går att lära hunden att inte ta saker från bord och bänkar och soppåse utan att korrigera den mer eller mindre hårt när den gör dumheten. Men det går. Hundarna under min uppväxt blev bestraffade och lät därför till slut bli att ta saker från bänkar osv. Så jag vet hur jag kan bestraffa för att uppnå det jag vill och det händer fortfarande eftersom jag haft det förhållningssättet till hundar längre än jag varit inne i klickerträningsvärlden och ont krut sinar långsamt, det är skitsvårt att vänja sig av med det. Men ingen av hundarna som kommit till mitt hem nu  när jag är vuxen och endast jag tränar hundarna har jag använt bestraffningar på för exempelvis sådant. Och jag lämnar (glömmer) mat och gott på alla tänkbara ytor och i påsar utan att oroa mig. Jag har inte väntat på dumheter, utan jag har direkt gått in och lärt hundarna vad jag vill.  Även en undernärd jourvalp som inhalerade allt som presenterades för den och bara tänkte på matmatmat gick det alldeles utmärkt att lära. Bifogad video visar precis som jag gör med just denna ¤sno-mat-situation¤ som jag haft som exempel. Och detta förhållningssätt applicerar jag i alla möjliga situationer. Jag tar i mina hundar, jag är mycket fysisk med dem, men det ska vara något trevligt att jag är det, inte förknippat med obehag. Sedan drar många exemplet att "jamen jadu, om det springer en hare ut på vägen så finns det ingen oxfilé som kan stoppa min hund, så det funkar inte". Men det är ju inte träning, att någon ens verkar tro det. Det är en krissituation, stoppa hunden med alla tänkbara medel. Träna sedan det som uppenbarligen är ett problem. Problemet med att ¤blanda¤ framförallt när det kommer till klickermetoden där obehag inte används är att det inte går att få ut alla fördelar med metoden om man blandar in obehag. Jag tror också att därför kan många som hängett sig åt det träningssättet och lyckas göra det helhjärtat kan framstå som  det ni kallar "hysteriska" och "överdrivna" i diskussion.

Nu har jag inte orkat läsa allt ni skrivit men ville ändå lägga in min åsikt. 

Jag tycker positiv förstärkning är otroligt bra. Och i lydnad och träningstillfällen är det superbra. Men i vardagslydnaden anser jag det är några saker man kanske inte ska eller kan göra beroende på hunden. Till exempel: min hund hugger mig i handen när jag försöker flytta honom och hans ben för att de är i vägen. Har du tid att använda dig av byteshandel och det endast är du som har kontakt med hunden under den tiden så fine. Men om du har din hund runt andra människor och speciellt runt barn så spelar det ingen roll om det är en köttbit, leksak, pinne eller bara en jordhög som din hund ska försvara. Det är ett beteende jag tycker man måste ha krav på sin hund och visa att detta är inte ett okej beteende. 

Har fått mycket kritik för att jag anser det och det är helt okej att andra tycker olika men jag kan inte riskera att min systerson på 4år eller min systerdotter på 2år blir bitna för att jag inte kan tänka mig att visa min hund att detta är ett oacceptabelt beteende. Nu menar ja ju självklart inte att man ska slå sin hund men det behöver man inte göra för att visa att man menar allvar att det är oacceptabelt. Utöver sådana tillfällen där de kan bli farligt eller där det för min hund bara inte funkar med positiv förstärkning så använder jag positiv förstärkning fullt ut. 

Tycker det är väldigt synd att vissa ratar små korrigeringar så mycket att de inte kan använda dem ens om deras hund blivit farlig. Samma går självklart åt andra hållet synd att vissa ratar positiv förstärkning när de faktiskt är ett väldigt effektivt sätt att lära sin hund nya saker.

Jag förstår inte allt detta prat om bestraffning. Bara för att jag inte jobbar med positiv förstärkning och klicker i hela mitt hundägande betyder det absolut inte att jag bestraffar. I naturen förekommer varken belöningar eller bestraffningar i våran bemärkelse.

Jag jobbar också förekommande. Jag väntar aldrig tills hunden gör något jag inte uppskattar för att bestraffa den efteråt. Men den stora skillnaden är att jag väljer att arbeta förebyggande utan leksaker, godis eller klicker. Jag använder mig själv och jobbar med att hunden ska följa mig för att jag är jag inte för att jag belönar den till det eller bestraffar den för det. Jag har iallafall kommit väldigt långt på det.

Om jag ser att våran hund är påväg upp på diskbänken för att sno middagen så visar jag ett strängt kroppsspråk och det räcker med en blick för att hunden inte ska göra det den gången eller försöka göra om det heller då har jag talat om för min hund att den inte får göra detta på ett sätt hunden förstår utan att vara elak jag har också förekommit för jag har sagt till innan det hände något och blev ett problem. För mig känns det både för krångligt och oärligt att med belöningar lära om så att hunden inte gör detta. Men ni som är duktiga på det all respekt till er men det är ändå inte min grej.

Det jag försöker säga är att bara för att man inte jobbar efter Anders Hallgrens filosofi så betyder det inte att man bestraffar sin hund. Vilket vi som inte arbetar efter den filosofin ständigt blir anklagade för att göra.

#23-#24 Precis! Många gånger förväxlas bestraffning med korrigering. Det är ju absolut inte samma sak. Att bestraffa kan till exempel vara att skicka in hunden i ett rum eller en bur för att den gjort något man inte tyckte om. En korrigering är ju mer en slags vägledning för hunden för att visa att "det här är inte okej, gör så här istället". All korrigeeing innebär ju heller inte att man tar i hunden. Ett starkt nej är ju också en korrigering. Oj, nu låter det som att jag går emot dig haha! Det göe jag inte :)

Jo precis korrigering handlar ju mer om att rätta till så att säga att förekomma. Bestraffning är att vänta på att hunden ska göra fel för att efteråt bestraffa den och de är ju rätt värdelöst tycker jag

Jag använder positiv förstärkning. Klart att jag använder ordet "nej" ibland. Enda gången jag använder vattenspruta är när de tokskäller inne utan anledning och utan att lyssna när jag säger nej. De får sånna ryck ibland att de bara skäller och skäller på ingenting.

För mig känns det helt onaturligt att proppa min hund full med godis för att den ska "tänka på något annat" eller känna att den gjorde rätt. Det hör inte naturen till…

Personligen tycker jag att en vattenspruta är värre än att ta i hunden ( inte slå utan ta i den med samma kraft som när man gösar med den fast inte gös då). När man tar i hunden vet hunden vad som händer. Med en vattenspruta förstår den inte vad som hände. Helt okej att ha en annan åsikt om det men att kalla de för en mjuk metod som vissa gör ( inte i denna tråden) tycker jag är att lura sig själv.

Jag använder mig av positiv förstärkning (och negativ straff, dvs belöning uteblir om de gör något oönskat) och skulle aldrig bestraffa mina hundar (som i positiv straff)
Visst, jag har förbudsord som tex "nej" och "tyst" men de sägs inte med arg ton och följs av belöning, men försöker vara sparsam även med dem.  Avleder situationer där det inte riktigt går att träna. 
Tex. om de ser en hund så belönar jag när de inte skäller, om de skulle börja skälla säger jag kanske "nämen, vad tokiga ni är, kolla här istället" och pussar på dem. Kanske låter knäppt men det funkar, min väldigt reaktiva hund har blivit mycket bättre med bara positiv förstärkning i hundmöten. 
Själv förstår jag inte hur man kan vilja korrigera/bestraffa eller vad du nu vill kalla det när man vet att det går att lära in saker på ett sätt som är trevligt för hunden. 

Istället för att bestraffa mina hundar när de gör något oönskat så undviker jag att låta dem hamna i situationer de inte klarar av, sen är det klart att man inte kan förebygga allt alltid men då får man välja det sätt som gör minst möjliga skada och sen tränar förebyggande till nästa gång. 

Mina hundar är mycket lydigare och gladare än många hundar jag känner där ägaren sysslar med att bestraffa hunden när den gör fel. 

Hundar gör bara saker de tjänar på, antingen genom att de får något för det eller slipper undan obehag. En gång fick jag höra att jag mutar mina hundar, men tja, hellre muta än hota. 

Finns en bok i ämnet som jag gillar skarpt: Lydnadsträning i teori och praktik.
Den tar bland annat upp problematiken kring att både belöna och bestraffa, många tror att man måste visa hunden vad som är fel för att den ska veta vad som är rätt men det gör att hunden inte uppskattar belöningen lika mycket eftersom den mer går och oroar sig för att bli bestraffad osv. 
Bättre att fokusera på de beteenden man vill se mer av än att tänka på de man inte vill ha. 
Detta blogginlägg är fantastiskt välskrivet, rekommenderar verkligen att läsa: http://hundepsykolog.blogspot.se/2012/11/nej.html

Personligen tycker jag att det heeeelt beror på hur situationen ser ut! Själv använder jag så mycket positiv förstärkning som möjligt för jag har märkt att det blir mycket trevligare mellan mig och Tello.
I många fall kan jag tycka att det är tusen gånger bättre att man förstärker och berömmer det man vill att hunden ska göra, och även berömma när den gör rätt. Jag tycker att det blir mycket trevligare för både hund och människa om man gör så. :)
Sedan så finns det fall då man måste korrigera hunden, att säga "nej" och visa med kroppen att hunden gör fel. Om den då inte lyssnar kan man använda händerna till att korrigera hunden fysiskt, men man ska inte slå den eller ta i den hårt för det. Att slå en hund är inte samma sak som att korrigera, en ren bestraffning är för mig när man trycker ner hunden på sidan som jag tyvärr har sett många göra. Vilket är fel, för hunden förstår inte vad den har gjort för fel i det fallet. Då är det bättre att man visar hunden och försöker få den att förstå hur den ska göra.
Det är vår uppgift att göra så att hunden förstår hur vi menar och att den känner sig trygg, det är dessutom vårt ansvar att hunden blir uppfostrad ordentligt. Och om hunden nu gör något fel, är det inte hundens fel. För den visste inte att den inte fick! 

En annan sak jag har märkt är att människor med hund ofta tror att hunden är aggressiv och/eller vill attackera hunden vid hundmöten, när den ofta är osäker. Känns som om alldeles för många tror att man ska bestraffa där, men hunden blir ju ännu osäkrare och kopplar då hundmötet med något negativt. Är det inte då bättre att man visar "nu tar jag över här, jag är trygg och när jag är med kan ingenting hända dig eller mig" genom att man sätter hunden ner, ställer sig framför och försöker få kontakt med hunden. Sedan berömmer man den när man kan gå förbi den andra hunden utan att ens egen hund gör någonting.
Provade detta själv idag, det kom en hund som jag såg i förväg, dock hade inte Tello märkt den förrän vi kom ett par meter längre. Då satte jag honom ner, ställde mig med ryggen mot den andra hunden framför Tello och visade att "nu är du trygg, lita på mig" osv. När han tog kontakt med mig berömde jag mycket. Jag tror att det fungerar mycket effektivare än om man skulle säga till hunden att det är fel att skälla. 
Så i 9 fall av 10 är det bättre att vara positiv! Det tycker i alla fall jag.

#27 Håller helt med dig.

#29 som jag sagt tidigare behöver inte ordet korrigering betyda att man bestraffar hunden. För mig betyder korrigering att förekomma. Jag tycker det är jätte kul att metoderna fungera på vissa hundar. Men det jag undra är Hunden gör rätt blir belönad den biten fattar jag. Men den gången hunden gör något oönskat och belöningen uteblir men det oönskade hunden gör är självförstärkande för hunden. Hur ska då hunden associera att den gjorde gjorde något oönskat?

Den frågan har jag aldrig fått svar på när det pratas om positiv förstärkning.

Hur kan en utebliven belöning lära hunden att den inte gör det man vill om det oönskande beteendet är självbelönande?

#33 Jag har väldigt svårt att tro att det kan lära hunden något mer än att den tjänar på att göra det oönskade beteendet. Den fick ju en belöning för det oönskade beteendet även om det ur vår synvinkel inte är en riktig belöning så kan det för hunden i många fall vara mer av en belöning än en godisbit.

Ja precis och det är det jag alltid undrat över men hittils har ja inte fått något svar på det av någon som arbetar efter den filosofin. Det är faktiskt en rätt viktig fråga också för om hunden belönar sig själv och inte associerar till utebliven belönig av husse/matte så spricker ju halva filosofin….

Självbelönande beteenden kan inte ignoreras bort. Bland det första jag lär mina hundar är avbrytssignaler. Detta kan mycket väl vara "nej", men det är inte något som lärs in med betydelsen "gör som jag säger, annars…" (händer något otrevligt). Skall brukar vara typiskt självbelönande beteende. Nu jobbar jag främst förebyggande med att belöna hunden långt innan den börjar skälla i situationer som jag vet är klassiska skällsituationer för de flesta hundar (typ att någon går i trappuppgången, ringer på dörren osv). Jag är exempelvis ok med att hunden uppmärksammar att det händer något. Hunden uppmärksammar något innan den börjar skälla, jag kan belöna det tysta uppmärksammandet. Detta har i slutändan alltid lett till att hundarna är generellt ganska blasé över enklare händelser, de bryr sig inte om att någon går i trappuppgången till slut, men blir uppmärksamma när någon är på dörren, vilket är en större grej.

Skulle en hund börja skälla i en situation så avbryter jag direkt. 9 av 10 gånger funkar avbrytssignalen utmärkt om den är väl inlärd sedan innan. Skulle hunden vara för väck i kolan, så plockar jag den ur situationen på ett eller annat sätt. Sedan vet jag ju vad jag behöver träna på.

Jag äger en förjävlig brukshundsunghund som istället för att lyssna på vad jag säger pekar han fingret och kör sitt eget race. Att bara köra positiv förstärkning på den hunden är glöm och dröm, han behöver ramar och mycket svart och vitt i sin vardag, och behöver hunden det så bör den få det.
All cred till folk som har hundar som inte behöver den styrningen i vardagen och kan läras med 100% positiv förstärkning, lucky you, men jag(och fler) har hundar som behöver plockas ner till jorden till och från.

#samma i mitt fall vi har en hund med väldigt stark vaktinstinkt och även försvarslust han ville gärna försvara både mig och min sambo i början. Jag har provat att jobba med positiv förstärkning och inlärning men det fungerar inte. Våran hund behöver en starkledare som tar hand om alla situationer. Gör inte jag och min sambo det så gör han det själv vilket är mindre önskvärt med dom egenskaperna. Instinkterna är så starka att positiv förstärkning inte är något alternativ. Sen jag och min sambo började arbeta med att visa våran hund att vi tar hand om alla situationer har vi fått en betydligt lugnare och tryggare hund som är betydligt mindre stressad. Han behöver regler och ramar och se vad vi uppskattar och vad vi inte uppskattar. 

36# Jag lär inte heller in att nej betyder nu slutar du annars händer det något obehagligt. Jag har lärt min hund att nej betyder avbryt omedelbart. Jag vet dock inte hur men det har kommit naturligt utan att jag ens tänkt på tekniker eller metoder. Samma med stanna. Så utan belöningar eller bestraffningar så fungerar dessa brytkommandon utmärkt. Men sen så missbrukas dom aldrig heller. Ett sjävbelönande beteende bryts med Nej om det är något jag inte vill att hunden ska göra. vaktande vid dörren löstes genom att visa hunden att jag äger dörren och har full koll på vad som händer utanför och det fungerade också utan belöningar eller bestraffningar så jag tror inte allt är svart eller vitt att hundar bara kan formas av belöningar eller bestraffningar.

Man ser helt enkelt till att de självbelönande i beteendet uteblir. Om en hund stjäl mat ser man till att hunden inte får tag i maten. Min valp hatade att gå ut i regnet och kissa förut, hon kissade hellre inne, det var ju bekvämare. Istället för att bestraffa henne för det såg jag till att hon inte fick möjligheten att välja, hon var tvungen att kissa ute fast det regnade. Tillslut insåg hon att det inte var så farligt att kissa ute och hon fick godis när hon gjorde det! Numera springer hon oftast till dörren när hon ska ut och kissa även fast det regnar. 

Om hunden är påväg att jaga efter ett rådjur tex. som ju är ett jävligt självbelönande beteende iallafall i min äldsta tiks point of view så ser man till att avbryta beteendet INNAN hunden börjar jaga efter rådjuret. Tidigare kunde hon springa efter rådjur när hon fick chansen men med mycket träning så tvärnitar hon om jag ropar på henne när hon ser ett rådjur, kommer till mig och inkasserar sin belöning :) Hon har en del jakt i sig men ändå klarar hon av att avbryta sig själv när hon ser något hon vill jaga. Detta beteende skulle inte ens gå att bestraffa bort, menar, när skulle det ske? När hon kommer tillbaka?

Vad är köttbullemetoden för något?

Naturligtvis fungerar hårda metoder med korrigeringar o en o annan bestraffning. Dom metoderna använde vi inom BHK på 60 - 70 talen, men hör o häpna, en del av oss har tagit lärdom av framstegen som gjorts på hundträningsfronten o använder oss av metoder som är schysta mot hunden.

Många verkar ha svårt att skilja på uppfostran o träning. Det är ingen större mening att korrigera eller bestraffa en hund som gör fel om man inte först lärt dem vad som är rätt o vad som är fel. Man uppfostrar o lär hunden vad som är rätt, när det sitter kan man börja kräva att hunden gör rätt, det kallas för kravfasen.

Om man tror att hårda/skarpa hundar kräver hårda metoder så är man illa ute eftersom det är det perfekta konceptet för att få fram farliga hundar.

Oavsett vad o/e vilken metod man använder så kan man ibland behöva katastrofbryta hunden genom att tackla den om den är på väg ut i trafiken, hälla en hink vatten över slagskämpar, eller strypa hunden om den bitit sig fast i en annan hund, ett barn eller en katt.

Det är viktigt att förstå att katastrof avbrott inte lär hunden någonting.

Vill påpeka att jag inte använder eller tror på hårda metoder. Men jag tror på ett starkt ledarskap och en natullig ledare. Dit kan man nå utan att använda sig av obehag eller belöningar tror jag det handlar om hur hunden ser på sin ledare.

http://dogma.nu/artiklar/flockbildning-och-ledarskap/
http://dogma.nu/artiklar/den-missuppfattade-dominansen/
http://dogma.nu/artiklar/myter-och-fakta-om-hundars-och-vargars-beteende/
http://www.svartbergs.se/pdf/Forstarkning%20Brukshunden.pdf
http://www.svartbergs.se/
http://dogma.nu/artiklar/

Ledare… hahaha, tror folk fortfarande på det där?

#43 Ja det verkar inte bättre!

Kalla det vad man vill jag skrev ledare för jag tycker det är enklast. Jag har läst allt det som länkats och ja det är verkligen intressant. Men kom ihåg att forskningen gjorts på vargar som valt att leva ihop i ett vilt tillstånd. Dett säger enligt min åsikt inte mycket om hundarna. Vi lever inte ihop med våra hundar i vilt tillstånd och våra hundar har inte valt att leva med oss Heller så forskning på vilda vargar är för mig något helt annat. Forska kan man dessutom göra om precis allt så det är Heller inte direkt några vetenskapliga bevis dom presenterar. Men visst vill man skorta ledarskaps tänket och träna med endast positiv förstärkning så all respekt till er som gör det. Jag själv väljer inte dom metoderna för det är en individ fråga och min hund svarar inte på det. Jag vill dessutom ha en hund som följer mig för att den vill och inte blir mutad till det eller bestraffad till det. Och för mig betyder ledarskap att vara värdefull för sin hund och i mitt fall fungerar det utmärkt.

Men däremot vill jag understryka att jag absolut inte menar att det är helt fel att jobba efter positivt förstärkning och det är verkligen all respekt till dom som gör det men även som allt annat och när det handlar om hundar tror jag inte den filosofin fungerar på alla hundar. Det jag har svårt för är när det blir fanatiskt och vissa som menar på att positiv förstärkning är svaret på allt och alla ska arbeta efter den filosofin och dom som inte gör det gör helt fel och har fastnat för så är det verkligen inte

Den mesta forskningen har gjorts på vargar som lever i hägn, inga egna val där inte. Jan Fenell bygger alla sina teorier på videoinspelningar av vargar i hägn.

Viltlevande vargar lever i familjegrupper o tar in tikar v.b. men unghanar får bygga upp en egen flock tillsammans med den tik han parar sig med . Alfaparet delegerar mycket arbetsuppgifter till bättre lämpade individer i flocken, t ex att spåra upp byten, bästa väg vid förflyttningar osv.

Jo det är precis det jag menar. Men hur har vi våra hundar i fångenskap eller i fritt vilt tillstånd? Därför säger vargforskningen ingenting om våra hundar tycker jag.

#45 Vad får dig att tro att hundar som följer sin människa utan att ha blivit korrigerade när de inte gjort det skulle blivit mutade? Dessutom finns det gott om hundar med stor känsla som inte låter sig mutas av t ex köttbullar.

Hundar ät opportunister o gör sådant som de lärt sig är fördelaktigt för dem själva .

förstod inte riktigt det översta du skrivit. Men jag att gör man rätt kommunicerar så hunden förstår och hunden verkligen ser upp till en så får man en naturlig följsamhet utan bestraffning eller belöning. Som jag tidigare sagt så kan en korrigering helt enkelt bara bara mimik och kroppspråk.

**Notera att följande endast är baserat på egna observationer!
**
Finns det någon här som varit utomlands? Exempelvis Asien? Har ni som svarar ja på de frågorna tittat på hur herrelösa hundar lever, alt. tittat på hur ickesocialiserade hundar från exempelvis Djurpolisen lever? Jag har gjort båda delarna (varit i Thailand och på Sri Lanka och mest framträdande på Sri Lanka) och märkt att det är extremt territoriellt och (!!!) att det finns en tydlig rangordning. På Sri Lanka hade vi tre mindre flockar på 3-5 individer/flock (som jag kunde se) på våran gata och det var så uppenbart vem det var i flocken som bestämde. Likaså bland hundarna från Djurpolisen - tydligt vem som var högst i rang och bestämde i flocken.
Med detta sagt, varför skulle vi då slopa tankesättet om rangordning och stark flockledare? Jag använder mig mycket av det tänket och ena daghunden, 10½ år, kunde inte se en annan hanhund utan att gå crazy. Idag har han flera bästa kompisar i området och nästan alla är hanar. Min andra daghund är en hane och de funkar utmärkt ihop. Självklart lite tjafs ibland, men vi människor tjafsar också med varandra då och då.

Jag använder PF med belöning och när momentet är inlärt och jag vet att hunden kan det så använder jag endast minimal korrigering vid tillfällen hunden ''glömmer bort sig'' eller försöker att fuska lite =P

Jag är säkerligen en av de som kan få sur min när det kommer till korrigering, men det beror helt på vad det är för korrigering det gäller. Det är ju så att man anser väldigt olika vad som är bra/dålig korrigering och läser man då om någon som gör vad man själv anser vara fel korrigeringsmetod så kan det bli en riktigt sur min…

Men man måste ha så pass med självdisciplin så att man inte hoppar på folk om det, för som sagt så tycker man ju olika. Rör det sig dock om metoder som är näst intill misshandel så kan jag helt enkelt inte vara tyst och jag tycker inte att man ska vara det i det läget heller.

Hunden har ingen egen röst, så ibland så måste utomstående hoppa in till deras försvar enligt min mening. För det kan ju vara så också att ägaren inte inser detta själv för än någon faktiskt påpekar det =)

Men som sagt, själv kör jag med PF med belöning och en metod jag använder väldigt mycket som gått väldigt bra är ''Locka, Lura'' ^^

# 52 Bra skrivet! :)

#51  Jag har hört flera styrka det du säger som gjort likadana observationer om vilda hundar och dess flockbildning och dom flesta menar på att det finns en tydlig flockledare så jag tror inte det alls är omöjligt. Det är ju faktiskt ingenting som säger att hundarnas flockmetodik måste vara precis som vargarna. Hundar kanske i större bemärkelse utvecklar en rangordning.

#53 Tack, Kul att du tycker det ^^

#54, Ja, precis! Nyvalpade tikar fick oftast bättre behandling av de andra individerna än de flesta andra hundarna. Många var små, smala, magra och hade flera sår över kroppen. Ofta hörde vi från våran balkong hur hundarna slogs om området och maten. Jag hade aldrig för mitt liv trott att hundar kunde låta så! Lite skar det i hjärtat att höra hundarna slåss så extremt som de gjorde där. Mot oss människor var de hur tillgivna som helst (de fick ju mat från oss naiva turister!)!.

# Måste bara fråga, Du hade beställt boken shadow på biblioteket va? hur länge fick du vänta innan dom fick in boken? jag beställde den för nästan två veckor sen på biblioteket och har fortfarande inte fått den:/

Oj såg nu att jag postat mitt tidigare inlägg i fel tråd haha vilken koll jag har:P