Jag hade funderat på om det är värt, ur hundarnas synvinkel.

Får de ut något av att umgås med varandra om den ena måste bära munkorg för att inte riskera eventuella skador?

#1 jag förstår vad du menar och mitt svar är ja. För dom få ggr det händer att hon sticker är efter är just det, få. Ibland händer det inte alls men det är just den lilla biten som kan göra så mycket. Resten av tiden har hundarna väldigt roligt och Dafne trivs verkligen att få vara med andra hundar fram tills de tillfällena när hon inte vet hur hon ska bete sig. Det hade ju varit enkelt att bara fortsätta som vi gjort och ha henne kopplad men hon får verkligen ut något utav det då hon är en väldigt social hund som tyvärr är dålig på hundspråk och hur man beter sig.

Putt :)

Fast är hon dålig på hundspråk så kanske det inte är så lyckat att utsätta mindre hundar för det.? Jag är nog ganska inrutad i mitt sätt att tänka kring det hela, men hade jag haft en hund som gillar att umgås med andra så hade jag haft ett begränsat ungänge med individer som fungerar bra, det är ju alltid en risk med storleksskillnader, det är inte bara tänder som kan skada. I grund och botten är det ju upp till dig att avgöra, jag skulle inte se det som något dåligt gjort av dig att sätta korg på en hund som inte störs av det, men jag ser heller inte fördelarna med ett sådant hundumgänge.

Jag förstår absolut vad du menar! Och tar såklart emot det du skriver och har i åtanke. Jag vill ju att hon ska kunna interagera med fler hundar än vad hon gör i dagsläget (hittills har hon bara min andra storpudel) och kunna förhoppningsvis därmed bli bättre i sitt språk. Jag tänker lite, hur ska hon annars lära sig? Jag försöker att träffa andra med hundar men det är tyvärr rätt begränsat. Självklart tänker jag på att det är fler bollar i luften än tänder och jag skulle aldrig lämna henne utan uppsikt, jag är där beredd. Det är de att jag inte vet vad hon klarar av och därför tänkte jag att en munkorg kunde underlätta för mig så att jag kan förebygga när hon träffar vissa och nya individer. Det är ju inte bara små hundar. Jag letar för fullt efter stora hundar hon kan umgås med och känner att även där hade jag velat ha munkorg just för säkerhets skull, eftersom man aldrig vet. Inget har som sagt hänt men det är ovissheten som gör att jag tänker och känner såhär. Vill ju att hon ska bli bättre + att kunna vara med och vara social som hon vill istället för att bli socialt frustrerad genom att inte kunna vara med.

Det är vanligt att unga hundar gärna umgås med *allt och alla*, men att de inte vill göra detta när de blir äldre. De är nöjda med någon/några individer de redan känner. Behöver inte ha med några orsaker som smärta osv att göra, utan hunden har inte längre någon lust med att träffa nya individer. Det är inget fel. Detta gillas inte av många hundägare, som vill kunna fortsätta släppa sin hund med vemsomhelst. Jag skulle personligen inte tvinga på min hund nytt umgänge, de måste inte ha oändligt med "kompisar". Är det smärta som kan vara orsaken till "surare" beteende så är det ju den man ska gå till botten med, inte klistra över med munkorg. "Ont i ryggen" har var och varannan hund, men sällan pga att ryggen är skadad, utan det sitter någon annanstans och ryggen blir påverkad pga felbelastningar. Veterinärer och de flesta hundfysioterapeuter mfl kommer inte kunna hitta felet, så du kan få en ok-stämpel att din hund mår toppen, medan den i själva verket kan ha problem.

Är behovet att umgås med flera hundar ditt eller din hunds?

Tack för era svar! #6 absolut försöker jag inte tvinga på min hund med fler kompisar. Jag är inte ute efter att dom ska bli bästisar heller, utan främst eliminera risken som kan finnas där. det är många ggr jag har låtit henne vara hemna och det är inga problem. Men såklart hade det varit trevligare för oss båda om hon kunde följa med då jag upplever att hon mår bättre med hund umgänge. Jag har konstaterat att det är ryggfel, det ser man. Jag menar inte att hon har surt beteende utan att stora hundar har flygit på hennes rygg när hon haft ont och efter det har jag upplevt att detta förändrade henne så mina tankar är att hon är väl rädd om sin rygg. Därför vill jag träna henne både med bättre hundspråk + visa att inte alla hundar är så som de. Svårt att förklara, låter korkat och fel känner jag. #7 jag vill ju ärligt själv att hon ska kunna vara med, känns inte det roligaste att behöva lämna henne hemna vilket jag får göra en del. MEN jag upplever också att hon har ett behov av andra hundar, upplever henne som gladare och nöjdare. Hade det inte varit så hade jag självfallet inte utsatt henne för något sådant här, aldrig. Hon går först.

#8 Du kan kolla upp BAT, Behaviour Adjustment Training, som kan vara en hjälp att lära din hund att använda ett "vänligare" språk i interaktion med andra hundar. Kallas ofta lugnande signaler och så. Det är mycket inriktat på hundar som har svårt för hundmöten och så, men sättet man tränar på brukar göra hundarna språkklokare totalt sett, det fina språket hamnar högre upp i hundens "verktygslåda" i interaktion så att säga. Hundens hus, i alla fall i Stockholm, har tidigare haft så kallade diplomathundar för att göra hundar med hundproblem tryggare. Lugna, trygga hundar som "undervisar" hunden. 🙂

Ja, man är väl rädd om alla kroppsdelar som gör ont. Hur yttrar sig hennes ryggfel? För det är ganska ovanligt, ryggen är i stort en ganska stabil konstruktion, är det något medfött? Det är däremot ganska vanligt att hundar har skador i muskulatur i höften och benen. Det leder förstås till att hunden felbelastar och till slut även får ont i ryggen och det symptomet visar sig mycket tydligare än exempelvis en liten höftböjarmuskelruptur - som endast en duktig fysioterapeut kan se och känna.

#9 Tack så mycket! Det låter som det skulle kunna vara något, det ska vi definitivt kolla upp! :)
Hoppas dom har något liknande här nere i Skåne.

Ja asså hennes rygg är väl bågformad så att säga, inte uppåt utan inåt mot kroppen, den sviktar, vilket är medfött. Sen är det något med någon kota längre bak i ryggen och sen var det något mer som jag inte kommer ihåg för tillfället.. Hon är kollad hos vet och går hos hundfysioterapeut vid behov vilket har gjort henne mycket bättre! Sen eftersom hon har dessa problemen kan det mycket möjligt gjort att hon felbelastar och har ont någon annanstans också, så det vet jag ju förstås inte. Hundfysioterapeuten har inte sagt något mer förutom någon muskel i bäckenet som hon fixade, utan tycker annars hon ser fin ut. Då har jag gått hos två olika som sagt ungefär samma.