Jag skulle omplacera din sambo, för du är inte hans matte, men han har tydligen uppfostringsproblem. Men behåll hans katt. ;) Skämt åsido, vad kommer göra dig lyckligast; vara med någon som inte kan vara snäll mot djur och inte ha din hund, eller göra slut, ha hund och sikta högre? Älskar du honom tillräckligt?

Hade inte omplacerat, hade hellre blivit särbo eller gjort slut istället, faktiskt. Du hade hunden innan ni flyttade ihop och tycker inte hunden ska drabbas vilket det blir om du omplacerar eller har hunden kvar & bor kvar, så känner jag i alla fall.

#1 Kul skämt, gillade de.För att svara på din fråga så känner jag att jag kan offra min sambo för min hund vilken dag som helst.

#2 De va så jag också kände, tills alla började röra runt de i skallen på mig, hans mamma tycker jag är ego och självisk mot min hund om jag inte gör de som är bäst för honom, men tänk om omplacering är fel för honom, då gör jag de hela bara värre.

Varför flyttade du ihop med den här killen ö.h.t? Verkar ju inte vara mycket att hänga i julgranen direkt. Du måste väl ha märkt att han inte ens kan ta hand om en katt?

Vadå omplacera eller stänga in i bur? Burförvaring i hemmet är förbjudet enligt lag. Vadå går ut över er relation? Verkar inte vara nån relation som har nån framtid som är något av värde.

Vad har hans mamma med er o din hund att göra?

Om det är hans lägenhet så är det väl bara att flytta o låta bli att flytta i hop med någon som inte förstår det där med husdjur, iaf så länge du själv har o vill fortsätta ha husdjur/hund.

Lever man med någon så avser man väl att leva tillsammans hela livet. Om man då inte kan tillåta varandra att ha olika intressen eller dela dom, vad har man då för grund att bygga ett gemensamt liv på? Vill du leva hela ditt liv utan hund?

Jag skulle flytta utan tvekan. För en sådan kille kommer förmodligen att hålla sig borta om de framtida barnen får kolik eller när vad som helst blir lite jobbigt. Alltså ingen klippa att luta sig mot.

Jag hade flyttat ut, inte ett dugg själviskt att göra så ifall det inte fungerar att bo ihop med hund. :)

Jag håller med alla som skrivit! Jag hade personligen tagit min hund och flyttat ut. Nu har jag och min sambo köpt hund tillsammans även om hunden står på mig. Så vi kommer inte få det problemet. Men det är absolut inte egoistiskt. Det verkar ju inte direkt som om hans mamma är någon hundälskare heller. 

Som tidigare har skrivit kan du tänka dig leva hela livet utan hund? Vill du leva utan husdjur? För ärligt talat låter det inte som om din sambo borde ha katt heller.

Det är ok att begå misstag. Börja om på nytt. :)

Jag skulle flytta ut och om relationen är bra för övrigt fortsätta som särbos. Jag ser inget fel i det, alla människor passar inte att bo ihop. Vill inte min partner vara tillsammans längre om jag flyttar ut får det ta slut för mina djur är viktigare för mig.

Jag skulle säga att du borde tänka över om du vill leva med honom resten av livet, och isåfall kanske även leva resten av livet utan hund. Är han värd det? Kan du tänka dig det livet?

Jag hade flyttat. Utan tvekan.

Be din kille att flytta hem till mamma!

(Om ni sen vill försöka fortsätta relationen som särbo så gör ni det, men din sambo blir väl omhuldad av mamma och du kan ägna dig åt din riktiga kärlek, hunden. Och helst även hans katt!)

Skulle aldrig lamna min hund, som andra sagt hade omplacerat sambon ist.

Tack alla för era synpunkter.😃
#13 de skämtet är fortfarande roligt.🥳
Ska framföra mitt förslag om att vi flyttar ut, har kollat på lägenheter som är mycket billiga 2or, får se hur detta kommer gå, hoppas sambon inte tar illa upp, de gör han ju på allt.

#14 Vet inte hur det ar mellan er men ett tag vart jag med en kille som inte tyckte om hundar, senare hittade jag min nuvarande sambo. Kan bara saga att det blir sa mycket enklare, han har hund ocksa och tycker om att gora mycket med hundarna. Om jag skulle ha vetat detta nu hade jag varit singel och vantat tills nuvarande sambo. Det blir otroligt jobbigt att hela tiden braka. Aven om han tar illa up sta pa dig.

#15 Vilken tur du har som hittade en sån grym sambo.😃
Undrar om de finns någon sån för mig där ute som tycker om hundar lika mycket som jag och accepterar min hund för den han är.

#16 Det finns det garanterat! 😉

Men med tanke på hur du skriver om din sambo så måste du ju själv ha svaret på frågan. Varför flyttade du in med honom från början? Kan inte känna av någon kärlek alls utan mest att du tycker han är genomkass och då ger det sig ju självt litegrann hur du ska göra.

Men med tanke på hur du skriver om din sambo så måste du ju själv ha svaret på frågan. Varför flyttade du in med honom från början? Kan inte känna av någon kärlek alls utan mest att du tycker han är genomkass och då ger det sig ju självt litegrann hur du ska göra.

#18 Han var inte genomkass förut, han var hur bra som helst med min hund, han hade all respekt min hund kunde ge, han behandlade min hund med respekt och snällhet, när vi flyttade in blev de helt tvärtom, men sen blev han bättre igen, men han hade ingen respekt alls från min hund i alla fall, sen med tiden har de bara gått utför och han blivit värre och värre, så nu har vi kommit till en punkt då ett beslut måste göras.

Jag hade gjort slut och tagit den stackars katten med mig. Jag kan leva ett helt liv utan partner men aldrig utan djur. Djur tillför mig något som mänskliga relationer inte kan så för mig hade valet varit lätt. Respekterar du inte djur behöver du inte vara med mig!

#21 Det finns det garanterat. ;) Min sambo hade noll erfarenhet av katt när han träffade mig som då hade 2 stycken fd hemlösa varav en väldigt skygg. Han älskar katter nu, är hur gullig som helst mot dem och ca ett år senare skaffade han en egen katt. ;)

Alltså, hade min sambo och jag bråkat tack vare att jag har ett djur som sambon från början egentligen inte velat ha så hade djuret rykt. 
Jag känner starkare för min sambo än vad jag gör för min hund, om du inte känner så för din kille kanske de är bäst att ni går skilda vägar.

#16 jo det finns! Inte många där ute men det går att hitta! Ge inte up. :)

#23 har man skaffat hunden innan man blev sambo så tycker jag det är fult att välja bort hunden, den var ju ändå där först.

som tidigare nämnts i tråden så låter den här snubben inte som någon lysande stjärna direkt. tål han inte lite kiss och bomull i öronen, hur ska det då gå om ni bestämmer er för att skaffa barn ihop?

det här med att omplacera din sambo låter faktiskt som en riktigt bra ide snarare än ett skämt tycker jag, om inte annat så måste man ju inte bo ihop bara för att man är tillsammans😃

#25 Håller med! Djuren går först annars behöver man inte skaffa några. Hade min sambo inte gillat katter hade vi inte kunnat vara tsm.

#16 det finns det garanterat :) min sambo är underbar och har aldrig bott med djur tidigare . Nu när vi flyttat i hop så blev mina hundar som hans ! Han svär inte ens när han rn morgon vaknade upp med hela hallen nerbajsad "diarre" utan tog glatt upp det utan att väcka mig ^^ han tar hand om dom lika mkt som mig :) och det bästa är att han låter bli att träna dom :D utan han hänger glatt på mina regler och lärde sig snabbt hur man tar hand om mina hundar , vad som ät okej eller inte osv

#27 De låter som en fantastisk människa, så va min sambo i början men sen blev de åt helt fel håll, hur kan jag inte förstå.
avundas din situation.

#28 väldigt tråkigt :( Kan du inte sätta dig bed och prata med honom och be honom om tid tex 6 månader och om det då inte känns bättre , att då kanske flytta ! Involvera honom med hunden , dom kanske kan gå en kurs osv ! Om din sambo verkligen vill ha dig får han anstränga sig lite tycker jag ! Alla vet att unghundar kan reta gallfeber på en och är man då inte intresserad så måste det vara en plåga " min pappa tycker inte alls om hundar och ligger dom inte plats är dom jobbiga" Eller som jag som "hatade" barn men när jag fick vara involverad osv så insåg jag att barn var ju rätt gulliga och idag vill jag ha egna barn !

#20 Det är inte alltid lätt att se folks inre ibland. 

Jag och min sambo skaffade våran hund tillsammans, men han står på mig. Skulle nått bli galet, skulle jag aldrig tveka att sätta hunden först. Omplacering på sambo tycker jag! (Som de flesta)

Hade flyttat direkt

Ingen tvekan - Stod det mellan hund och sambo så hade jag flyttat med hunden, så kan sambon njuta av sitt lugn ensam =)

TS i #14 skrev du att han tar illa upp för allt, är det en man du vill leva resten av livet med o skaffa barn tillsammans?

Verkar bäddat för det klassiska svärmorssyndromet + att han inte verkar avnavlad från mor sin.

Du kan säkert hitta en vuxen man därute någonstans.

#33 när jag tror jag hittat den där vuxna mannen så har jag inte de, har försökt att kommunicera med honom idag om vad som helst, får ingen kontakt tillbaka alls, han blir bara sur, hur ska man kunna prata om nåt alls om han inte vill lyssna, ska jag bara kasta ur mig att nu vill jag flytta ut? bara för att få de sagt.
de är inte mig han är sur på de är min hund, men de går ut över mig med, jag tycker de är ett fruktansvärt omoget beteende.

#34 eftersom han inte kan föra ett samtal alls med dig - varför säga något?
Flytta bara ut och lämna en lapp, då kan han vara sur på lappen istället =P

#34 Ja snorvalpen är uppenbart omogen.

#35 haha de va faktiskt rolig sagt😂så sant är de också.

Ja går han inte ens att prata med gör slut flytta ut . Enligt min uppfattning ! Jag vill gärna ha en Karl man kan lösa saker med

Tex min sambo tog på sig att vara hundvakt när jag jobbade heldag ! Sen när jag kom hem så berättade han hur hans dag varit ! Så då visade det sig att han varit ute med hundarna och farit bort i fyra timmar kommit hem rastat hundarna och farit bort fyra timmar igen . För mig är det självklart att hundarna ska ej behöva vara hemma mer än fem timmar själv vilket inte då var självklart för han ! Jag förklarade då för honom att han behöver ej vara hundvakt men om han vill får han vara beredd på att ta med sig hundarna eller stanna hemma annars kan min mamma sitta hundvakt då det inte är lönt att ha hundvakt om dom endå är ensamma hela dagarna ! Han sitter glatt hundvakt i dag och är det någon dag han ska vara borta mkt och inte har möjlighet att ta med sig hundarna så då säger han det ! Det är så jag vill ha det, att man kan diskutera saker och komma fram till lösningar ! Hade han däremot blivit sur och grining och vägrat lyssna ja då hade vi nog aldrig flyttat ihop :P Sen är hundarna mitt ansvar så även om han inte velat va hundvakt när jag jobbar heldag så hade det varit helt okej för mig då min mamma gärna har dom ! Och på så sätt sätter jag inte press på han när det är jag som skaffat hundarna och han behöver inte känna att han måste stanna hemma pga av MINA hundar ! Man måste kunna prata i ett förhållande utan sura miner annars kommer det bog gå åt skogen vare sig det är hund eller disk eller rengöra toan

#37 lägg inte massa värdefull energi på att försöka föra samtal med en person som uppenbarligen inte tänker på mer än sin egen vilja i detta.
Lägg istället energin på att hitta ett nytt hem att leva med din hund i och sedan kan man fundera över om man vill ha en vuxen människa att dela livet med. För vill du bråka med småungar så sökes det förskolelärare i hela landet 😉

Unna dig och din hund en ny start tillsammans 🌺

TS! Jag tycker att det låter som att din sambo inte mår så bra psykiskt. Hade jag vari du hade jag tala om för honom hur jag känner och tycker, flyttat till en egen lägenhet och prövat att vara särbo. Hade det inte blivit bättre efter någon månad hade jag brutit relationen. Jag hoppas det löser sig på bästa sätt för dig och din valp!

Jag kan ändå inte låta bli att tycka det är lite omoget att skriva som du gör om din sambo istället för att prata med honom om det, om du läser igenom vad du faktiskt skriver om honom. Tycker man så illa om någon så tar man upp det med personen och så letar man egen lägenhet istället för att sitta och förlöjliga honom i en tråd på nätet. Är det svårt så visa honom tråden så förstår han nog rätt snabbt.

#42

Jag antar att du inte läste alla inläggen i tråden. Hon har sagt att sambon vägrar lyssna när hon vill prata om deras problem.

Att skriva anonymt om en anonym person är ett jättebra sätt att få nya perspektiv på problemet. Det är bra att hon vill reda ut sin relation med sin sambo(fast han inte verkar vilja göra det) än att hon håller det inombords. Och hon har inte sagt att hon inte tycker om honom, bara en del av hans beteende.

Var snäll och tänk efter nästa gång du kallar någon omogen och lägger ord i deras mun(vilket jag hoppas inte jag gjort).

#43# om du älskade någon och ville fortsätta ihop med den personen, skulle du då skriva på samma sätt som ts om den personen? Det kanske är så enkelt att vi definierar kärlek och respekt helt olika, i min värld skriver inte vuxna människor så om personen de säger sig älska men vi är ju alla olika.

#44 Det verkar inte finnas mycket kärlek mellan den, varken från TS eller sambon. Och ifall jag var TS skulle jag också bli respektlös om någon behandlade mig utan respekt. Du har väl också en gräns innan du slutar formulera din kritik väl?

De va inte meningen att verka respektlös eller elak i de jag skrev, tråden va ju främst till för att få ordning på mina tankar och vad de är jag vill göra, jag ville också veta hur andra ser på min situation, ifall det finns andra sätt att tänka på, troligen spåra den ur lite med elaka kommentarer från både mig och andra vilket inte alls var syftet.

Jag och sambon har börjat öppna truten till varandra och kommunicera, de är svårt när han låter så sur men åtminstone jag gör inte de, vi tar lite i taget, hans mamma sa också att han är som sin pappa, låter sur fast han inte är det.
Han vill att jag betalar för de min hund har haft sönder av hans ägodelar, de är något jag var beredd på att göra innan jag flyttade in och har länge velat göra de, men varför känner jag mig så ledsen över det.
Jag gav en positiv respons och sa självklart ska jag göra de, det kändes rätt, men nu känner jag mig bara ledsen, varför vet jag inte.. Samtidigt som jag har en bra känsla så krockar de, sambon sa att han också kände sig jätte ledsen, han sa att han inte visste varför, men de va nog för att han mår dåligt över att tänka på vad min valp har haft sönder plus osäkerheten i att kommunicera med mig, men de hjälpte nog en hel del att jag kom med en positiv reaktion.

Min sambo går inte ihop med min hund alls och kommer inte göra de heller, bara en sanning att inse, min hund har ingen respekt för han, de syns ända till Grekland härifrån.
Jag har kollat på soc hemsida om vad som gäller för ekonomiskt stöd och ska göra en prövning, jag passar nog heller inte som sambo, kanske är jag en särbo  människa, göra saker på mitt sätt, då skulle jag nog stapla upp mjölk kartonger på diskbänken som jag alltid gör innan jag slänger typ 7000 av dom samtidigt.
Jag kan sopsortera som sambon vägrar göra, äta raggmunk med bacon som han aldrig vill, börjar tro att det inte finns någon rätt person för mig där ute, alla jag varit ihop med har varit likadana, nu är jag bara 23 och de känns väl så för stunden tills man hittat den dära man blir kär i på nytt, men de ultimata skulle väl vara en kille som min hund faktiskt har respekt för och som kan ta hand om honom lika bra som jag gör, tills dess får nog alla kanske ta och fara åt pepparn, nu börjar jag tänka långsiktigt.😂ett steg i taget.

#47 Respekt förtjänar man, det är inte något som delas ut gratis.

För första gången kunde vi sitta ner och prata lugnt utan att bråka, de blev lite spänt i början, vi tog en stund att lugna ner oss sen fortsatte vi, vi kom fram till att jag och min hund kommer flytta tillbaka till byn där jag föddes, jag kommer ha nära till min familj och deras hundar, då är min hund som lyckligast, sambon fick veta hur jag såg situationen och jag fick veta hur han såg de, vilket vi var helt olika på, vi fick större förståelse för varandra och kommer fortsätta som särbo istället.

Jag vill tacka alla som skrivit i tråden, som fått mig att skratta och reda ut mina tankar, även om skämten kanske va lite olämpliga så va de ändå lite roligt.😂

Så kul att det lösts sig. Jag hoppas ni fortsätter att kommunicera om era problem.