Detta låter som en hund som man måste se själv för att bilda sig en uppfattning om vad det är för problem hunden har i grunden.

Jag tycker att det låter som en osäker hund.
Hur aktiveras hon?  Hur såg miljö & socialträningen ut som valp?

Du kan även fundera på att ta henne till veterinär för att utesluta att hon har ont, sådana problem som du beskriver är typiskt för en hund som har ont.

Hej, Jag går långa promenader/springer med henne. Tränar en del sök ute i skogen och lite lydnad varje promenad. Har även testat agility som hon tycker är kul. Funderar på att köpa en ryggsäck till henne så hon får ett "jobb" när vi är ute och går. Jag köpte henne som omplacering när hon var 5 månader så hennes socialisering när hon behövde den som mest vart aldrig av då hon har bott på en gård på landet. Hennes beteende idag är nog väldigt påverkat av det. Jag han bara ha henne 2 månader innan och började löpa och efter det vart hon skendräktig så jag ver egentligen inte hur hennes psyke är utan alla hormoner i hennes kropp. Efter jag fick hem henne så har vi träffat så mycket människor och hundar som möjligt i den mån jag tycker att hon klarar av utan att bli stressad. Självklart är det många hundar som inte tycker om barn eller främlingar men vore skönt om de fanns nån med liknande problem som har lyckats träna bort eller lindra problemet. Ont tror jag inte att hon har, hon leker äter och dricker som hon ska och har varit på hälsokontroll hos veterinären. Tack för ditt svar!

en vän till mig har/ har haft liknande problem med sin hund- denna hund har också en personlighet blandat med vakt och osäkerhet. jag tror det är svårt att få en sådan hund som har en sådan osäker mentalitet att bli 100% trygg och lugn i alla situationer, men det finns en del man kan göra för att förebygga och förbättra de.

När hon är ute och går med hunden och måste gå förbi, nära främmande människor eller förbi människor som hon tror hunden kommer finna obehag mot så avleder hon med godis, direkt hunden uppmärksammar människan och hela vägen förbi. Detta har minskat hans skällande/morrande markant och hjälper hunden att få en mer positiv upplevelse av mötet. samma sak gäller i hundmöten, men där kan de va bra att ställa sig på sidan och bara gå förbi hundar du tror din hund klarar av-allså inte hundar som ser spända ut. De är bra att försöka låta din hund träffa trygga hundar lös så ofta som möjligt så hon kan bli mer säkrare runt hundar. Gå på gemensamma hund promenader och kurser är jätte bra där hon kan lära sig va nära andra hundar och ignorera och lära sig att slappna av runt dom.

När de kommer till barn tror jag de är bättre att inte låta barn gå fram till henne, om hon tycker dom är obehagliga är det bättre att lära henne att hon inte behöver oroa sig för dom -att du sköter situationen. Min egen hund var väldigt rädd för barn under hans första år, nu har han blivit mycket mer nyfiken och rädslan har stort sätt helt försvunnit. Jag lät inga barn klappa honom under den perioden ja märkta att han var som mest rädd, sen fick han träffa ett barn i taget, då han va lös och så fick barnet kasta en boll till honom, då fick han nått annat att koncentrera sig på och ingen press på sig att barnet ska röra honom. Sen när han blev lite äldre fick han mer och mer självförtroende, och nu är de inga problem =)

En annan sak som kan va jobbig är att många människor som inte vet hur dom ska bete sig kring hundar börjar prata med hunden när den morrar, i stil med "mig behöver du inte skälla på så ska man väl inte bete sig" och kollar direkt på hunden… Försök att be alla människor som pratar med dig att inte kolla eller bry sig om din hund, bara prata med dig, så kan du försöka fånga din hunds uppmärksamhet och ge henne godis, om hon vill så kan du låta henne lukta på den främmande människan-utan att denna bryr sig om henne.  Försök socialisera henne med människor som lyssnar på dig-dvs inte kollar eller pratar med hunden och på så sätt bygga upp hennes förtroende för nya människor.

Hej Arashi och tack för ditt svar!

Min hund har inte problem med att passera folk ute på gatan utan det är bara när någon stannar och pratar med henne eller mig. När hon går förbi någon tittar hon knappt på dom och hon kan också gå lös och struntar i att det går folk förbi henne.

Jag vill att hon ska kunna lita på mig att jag inte kommer låta något hända henne och hon kan känna sig trygg med att den jag pratar med behöver hon inte känna som ett hot.
Nu är hon ju skendräktig och jag har fått råd från min veterinär att inte utsätta henne för hundmöten osv tills hon har lugnat ner sig.
Skönt att höra att det kan bli bättre!
Jag hoppas på att hon lugnar ner sig och att hon blir mer trygg med åldern.