Jag hade inte kastrerat, däremot hade jag inte tillåtet de beteenden. Jag hade absolut aldrig tillåtit min hund att slicka på kissfläckar. Det gör så att testosteronet ökar och hunden blir ännu mer "hanig" och mer intresserad av löptikar. Lyssnar han inte, håll han kopplad. Låt han inte slicka på kissfläckar, "springa och leta efter hundar" osv. Försök få honom att fokusera på något annat. Efter att ha testat allt detta och mer hade jag kanske övervägt kastrering efter något år om beteendet inte blivit bättre.

Om hunden mår väldigt dåligt av det och det finns mycket löptikar i området hade jag helt klart övervägt att kastrera hunden. 🙂

Jag hade nog testat med kemisk kastrering för att se om det gör någon skillnad på hunden. Den kemiska kastreringen är ju verkande under en tid och om ni då märker stor skillnad på hunden under den tiden så kan man helt klart göra operationen.

Men som sagt, jag hade gjort så för att försäkra mig om att det är det som är problemet. Så att man inte utför en ''onödig'' operation på hunden =)

#3 Kemisk kastrering har sällan samma effekt som riktig kastrering (vilket kan vara både bra och dåligt). På vissa hundar blir det samma effekt men inte så ofta. Sen tar det över 6 månader innan man ser helt och hållet hur hunden blir när man kastrerar.

#4 Det är sant, men om man testar med kemisk och märker någon skillnad överhuvudtaget - stor som liten, så kanske det ändå blir att man ser en förbättring om man kastrerar. Ser man dock ingen skillnad alls så kanske kastrering inte är lösningen utan problemet är något annat =)

Att din hane är som han är har med åldern att göra - han är fortfarande tonåring med allt vad det innebär. Det händer mycket i kroppen när dom mognar och kastrering är inget genväg🙂 Närmaste året kommer det att hända mycket och mitt råd är att vänta tills hunden är 2,5-3 år innan du tar beslut om kastrering. Vid 3 års ålder brukar de flesta ha sansat sig mycket mer vad gäller löptikar och annat - även om en hane givetvis kommer vara väldigt intresserad när en tik höglöper, men dom lär sig att inte slösa energi under hela löpen..

#5 Sant, nackdelen är att det kan bli väldigt många jobbiga biverkningar av kemisk kastrering. Många fler än vid vanlig kastrering. Även om de försvinner efter 6-8 månader så är det inte så roligt om man får en hund som helt bytt personlighet under den tiden.

Det finns väldigt många biverkningar som hänger ihop med kirurgisk kastrering, ju yngre hunden är desto större risk för biverkningar som t ex en väldigt elakartad form av skelettcancer som ej är behandlingsbar annat än symptomen, dvs hunden dör, är du beredd att riskera det?

Jag skulle avvaktat nåt år till, din hund är ju trots allt bara tonåring än så länge ;) 

Min egen hund blev "knäpp" av tikar (vare sig de löpte eller inte) från 7-8månader till 2,5 år, då jag kastrerade. Då hade jag tränat massor med lite resultat. Efter kastreringen släppte all hans stress runt tikar och vi lever båda lugnare nu ;) Men jag vet också hanar som har vuxit ifrån sin besatthet när de blivit vuxna :)

Husse som haft hundar hela sitt liv säger ungefär samma sak, så det blir så att vi avvaktar något år. Men ska absolut tänka på att inte tillåta att han slickar på kissfläckar och letar andra hundar hela tiden 🙂

#10 låter som en kanonbra idé! :) Hoppas han lugnar sig!

Eller så lär man hunden redan från valpstadiet att löptikar är totalt tabu att bry sig om öht, o att deras rumpor är ett stort NO NO!

#12 Hahahaha, min hund pekar fingret åt mig om jag säger något till honom, man måste bara älska dom här unghundarna <3

Vi hämtade vår hane när han var 7 månader och han hade tyvärr redan börjat med det här då

I helgen har vi bott med en tik (varit hundvakt) som vår hane är bra kompis med, henne har han haft respekt för förut och backat undan när hon sagt ifrån, men den respekten var som bortblåst nu 😮
Han var efter henne hela tiden, nosade i rumpan och började jucka om vi inte sa ifrån(vi sa såklart ifrån så fort vi hann varje gång). Han förstod att han inte fick hålla på så, för efter några tillsägningar så räckte det att vi sa hans namn med allvarlig röst så gick han därifrån. Men detta resulterade i att det blev ett konstant vaktande hela helgen. Håller alla 1åringar på såhär eller är våran extrem? 😕