Unghund rädd för mörkret
Hej,
min unghund (1 år och fyra månader, hane av liten ras) har plötsligt blivit rädd för mörkret. Började för några kvällar sedan när vi var ute och någon sköt raketer eller smällare någonstans i närheten. Kvällarna innan dess var han lite skällig och reagerade på helt random saker. Nu är han riktigt rädd när vi ska ut på kvällen, vill inte gå ut, och när vi väl är ute drar han och vill bara hem igen.
Någon som varit med om liknande rädsla med sina unghundar? Tänker att han börjar bli psykiskt könsmogen. Är det vanligt att de kan komma in i spökåldern i samband med det? Han har egentligen inte varit så "spökig" tidigare. På dagarna går det bra - förutom att han plötsligt fick för sig att skälla på månen i morse. Suck.
Hur gör man för att bli av med det här? Går det över av sig själv? Kommer ju inte direkt att bli ljusare om kvällarna nu…
Hittills har jag ignorerat och gått vidare, inte låtsas om hans rädsla. Vi har också gått på "skattjakt" - plötsligt hittat godisbitar lite här och där i gräset. Det gjorde att han slappnade av någorlunda ikväll - han kissade till och med två gånger.
Låter som att det är smällarna som skrämt han o förknippar det med mörkret, jättejobbigt när de får för sig saker.
Eftersom de va orsakat av smällare är de nog inte helt likadant som mörkrädd hos min hund, han är mörkrädd bara för att de är mörkt, jag löste problemet genom att ta ut honom på en gräsplätt nära hemmet där han fick göra sina behov många gånger under dagarna, sen gick jag ut dit på kvällen, på just den platsen var han inte mörkrädd, de blev en trygg plätt för honom att inte känna mörker rädsla och var helt sig själv, gick vi utanför plätten drog han tillbaka.
Sen gick jag promenad med en annan hund på kvällarna så han fick trygghet med henne, nu kan vi gå i mörkret utan att han drar något, han blir lite paranoid och tittar bakåt men han är lugn i alla fall.
Spökålder kanske
A crazy little bitch! 👍
Hmm. Jag försöker gå samma vägar som vi alltid går, även andra vägar än längs den som han hörde smällarna, men det verkar inte hjälpa. Men jag kanske ska testa att ta en promenad med andra hundar, som han känner. Och så ska jag ta ännu godare godisbitar till vår "skattjakt" i morgon kväll. Till en början när vi kom ut var han så nojig att han inte ens tog godis från handen, men efter en stund var han modigare och snusade fram torrfodret jag låtsades hitta.
#3 Ja, tänker spökålder, även om han kanske är i äldsta laget. Han skäller som sagt på lite konstiga saker ibland, även dagtid - som månen, ett reklamblad som blåser i vinden, en barnvagn. Då går det oftast att avleda. Nu skäller han inte ens, han verkar bara vilja springa och gömma sig.
Tänkte bara uppdatera tråden. Ikväll när vi var ute i mörkret var ungkillen inte alls rädd. Så skönt! Måste ha varit en tillfällig fix idé han fick. I tre kvällar fick jag nästan tvinga honom på kort kissrunda, där vi då och då plötsligt hittade en massa godbitar i gräset. Och ikväll - inga problem alls.
Han har också blivit rädd för stan och kollektivtrafiken, men bara vid vissa tillfällen och platser. Där tränar vi långsamt, långsamt igen. Det känns som att det går framåt, och nu har jag ännu större förhoppning om att det går över så småningom.
Tokhund! Han kommer ge mig gråa hår med sina faser…
Starta ny diskussion