Min första hund var en sällskapshund och har en till nu också utöver den jag tränar med:) Det är jättemysigt att ha en vovve som sällskap. Min hund fick följa med på många promenader och till saker man gjorde typ badade, fika och äta osv. En riktigt snäll vovve. Kan rekommendera att du väljer nån vovve som inte behöver så mycket aktivitet. Jag hade en keeshond:) fråga gärna om det är nåt specifikt du undrar över

Våra hundar är sällskapshundar, har en SB och en papillon/chinese crested powder puff.

Vår SB har jag tränat spår, lydnadsklass 1, rallylydnad bland annat med men nu är det mest promenader, mys och ja mental aktivering t.ex godissök, "hjärngympa" och så.

Vår lilla är bara 1 år nu men är promenader, trix, dogparkour, ska börja cykla med henne och även testa på lika olika sporter för skoj skull 🙂 Samt mental aktivering såklart. Går även hyfsat långa rundor som kommer utökas mer och mer.

Jag har två storpudlar som också är en ras som tillhör sällskapshundrasen fast av den mer aktiva typen, ingen direkt soffpotatis om man säger så. Aktiv, lättlärd allround hund som är väldigt lätta att ha och göra med, behöver ingen sträng och hård uppfostran utan pudeln är en vänlig lugn och sansad ras i sig själv med ett kanon temperament mot både människor och andra hundar. Storpudeln är väldigt anpassningsbar, de älskar långa skogspromenader och att ha olika uppgifter att lösa samtidigt som de vissa dagar lika gärna nöjer sig med kortare promenader. Det är ingen ras som hela tiden måste ha något att göra för att inte bli rastlös. Så ja det är stor skillnad på en brukshundsras och en storpudel både i aktivering, temperamentet och uppfostran. Jag trodde faktiskt inte att de fanns så genom snälla hundar som storpudeln innan jag skaffade min första som nu är 14 månader och har redan hunnit skaffat en till som nu är 11 veckor :-) Storpudeln är en väldigt rolig och mångsidig ras eftersom att man kan göra så mycket med dem än att endast ha dem till sällskap så som agility, utställning, spår, sök och många är även duktiga på jakt då de i grund och botten är en apporterande fågelhund :-) Har även två chinese crested som jag vuxit upp med, det är en speciell ras tycker jag, envisa och inte lika arbetsvilliga och lättlärda som storpudeln, allt sker på deras villkor, ingenting går att övertyga en kines om de bestämt sig för att de inte vill. Lite ostabilt psyke, accepterar inte alla hundar jämt. Kinesen är annars en ras med mycket energi och orkar gå i flera timmar i skogen. Inomhus är det en väldigt lugn ras som gillar att ligga i soffan och mysa.

har en blandras. Shih-tzu/lhasa apso. hon är snart 2 år. Min första egna hund. 
Hon följer med mig i princip överallt. Om jag ska träffa kompisar, äta/fika, bada, åka buss/tåg/bil till släkting eller liknande. Hon är alltid med på kalas. 
Annars kör vi lite trix här hemma och utomhus just för störningen. Går promenader. Jag går just nu lydnadskurs och ska börja träna lite agility. Och vi har även ställt ut i blandras utställning, vilket vi kommer fortsätta med. 

Hon följer dock inte med till fester eller krök där alkohol är inblandat. 

Hon är de bästa i hela mitt liv <3

Mitt tips är att skaffa en aktiv sällskapshund om du älskar aktiviteter, så du kan öka hur mycket du gör med din sällskapshund tills ni hittar rätt nivå. :) En sällskapshund gillar att jobba lika mycket som vilken hund som helst även om de inte kräver det på samma vis som en brukshund. Med min första, dvärgschnauzer, så testade jag på allt och ingenting. Med hund två, mittelspitz, visste jag lite mer vad jag ville göra och vi tränade flera dagar i veckan under sommarhalvåret och gjorde mest promenader och tricks nu och då under vintern. 

När jag flyttade tog jag med mig dvärgschnauzern och mitteln fick stanna med mina föräldrar. Här bodde en bc/collie senior som endast kräver kel och motion. Han har noll intresse för mentala aktiviteter (tro mig jag har försökt)

Så skaffade vi en bc/corgi korsning som jag skulle tävla med, men med spökhälta så är han bara aktiv sällskapshund nu. Det är synd, han skulle älskat att tävla. 

Så har vi en fjärde, en chinese crested som bara är sällskap. Han får lite hjärnkluringar ibland med dvärgschnauzern som nu är senior hon med, och han får motion tillsammans med corgikorsningen då de är båda unga hundar och har ungefär samma hastighet. Seniorerna är lite mer lullandes. Jag cyklar med dom och de får springa mycket lösa då vi bor på landet på en gård. 

De får följa med in till stan i bilen ibland för att få se lite nytt men båda bckorsningarna har stressproblem så det blir mest de små som får haka på. De kompletterar varandra rätt bra för min del. Digger (colliekorsningen) ska helst mysa - speciellt om jag är sjuk. Dvärgschnauzern och jag har så mycket historia att våra ensamstunder är bättre än något annat på denna jord även om vi inte gör så mycket aktivt längre. Hon har börjat få artros i tårna så vi tar det rätt lugnt nu. Chinese Crested killen som inte är så mycket valp längre är min terapihund nu efter dvärgschnauzern blev tio och var perfekt nanny till kinesen. Han kelar med mig när jag har dåliga värkdagar eller när jag tittar på tv eller tar lugnt av andra anledningar. Han hakar på men är ändå självständig och inte direkt krävande. Och corgikorsningen är min lilla stjärna. Från misshandlad till underbar. Hur rolig som helst att träna med och när jag har orken och lusten så tränar vi så det slår gnistor om det! Han har vuxit upp lite nu när han närmar sig treårsåldern och kräver inte lika mycket som han gjorde som ettåring. Så jag hinner med riktigt bra med alla fyra eftersom tre inte kräver direkt mycket. :)