Jag vill inte förlora henne =(
Jag är över 30 år och är uppvuxen med hundar och har haft hund i hela mitt liv. Egna kullar har det blivit, köpt valpar, unghundar och vuxna, räddat seniorhundar från avlivning och tagit hand om hundar från Spanien.
För lite mer än 2 år sedan tog jag över en renrasig tik av spetsras som jag haft många av tidigare (även andra spetsraser). Hon var då 1 år och hoppade in i bilen och sov under hela resan, kom hem och nosade i hela lägenheten innan hon la sig och sov utan oroligheter.
Jag har hjälpt många hundar att bryta olika mönster, men med denna tik sitter jag helt enkelt fast och tänkte ta råd från andra.
Om jag till exempel pratar i lugn eller vänlig ton så brukar hon oftast inte titta på mig. Om hon tittar på mig och jag börjar prata så drar hon öronen bakåt och se livrädd ut. Hon viftar sällan på svansen till mig, hon vill inte ligga i närheten av mig, men om jag sätter mig ner på golvet/marken kommer hon alltid och lägger sig bredvid en.
På promenaden får hon oftast gå lös, hon sticker aldrig ifrån mig, men däremot är hon inte rädd för att tappa bort mig. Hon finner ett grässtrå mer intressant än att sin matte försvinner ur hennes synhåll. Går hon före mig och jag stannar så kan hon ibland stanna och kolla bakåt, men går sedan sin väg igen.
Enda gången hon kommer fram till mig är för att få en godis. Får hon ingen godis så går hon direkt iväg igen och om man ger henne en godis.. ja då går hon iväg lika fort igen.
Hon är reserverad mot människor, men kan gå fram och hälsa på en del ibland. Förut träffade jag en person och hennes hund. När min tik inte leker med hennes hund så kommer hon springandes och sätter sig bredvid henne, hon är uppe i hennes famn och slickar henne i ansiktet, något som hon i princip aldrig gjort mot mig. Min tik går aldrig fram till mig under tiden jag är med dom.
En gång sätter jag min hund vid affären och handlar, kommer hon och vill gärna hälsa på min hund. Då blir min hund som alldeles galen och vill hälsa och själv väntar jag bara "tänker du stjäla någon annans hund" eftersom hon knappt ser på mig när jag kommer.
Inget blir roligare av att den personen säger "hon blir jätteglad när jag kommer men inte mot dig", "hon kommer när jag ropa men inte när du gör det". Ja, det är väl självklart man blir avundsjuk!
Jag som aldrig brukar gå på lydnadskurser och liknade längre, har anmält mig till många olika, men hon är okoncentrerad och tycker inget är kul.Har varit med henne hos olika veterinärer, men hon är frisk och har inte ont någonstans.
Jag har gått arbetslös i några år och har nästan aldrig lämnat henne ensam.
Tiken är alltid 3 år nu och vi har glidit ifrån varandra ännu mer. Hon bryr sig aldrig om när jag kommer hem längre, hon viftar aldrig på svansen till mig.. hon verkar inte lycklig hos mig helt enkelt.
Löser sig inte detta så kommer mina föräldrar ta över henne. Jag har kämpat i över 2 år nu men jag kämpar gärna vidare i hopp om att hon vill bli en familjemedlem under mitt efternamn.
Snälla hjälp!!
Ibland passar man inte med sin hund, helt enkelt.
-
Har du försökt i två år och det inte blivit bättre så passar ni nog tyvärr inte så bra ihop. Kan va snällast både mot dig och henne att hon flyttar. Så du kan hitta en hund som passar dig, och hon hamna i ett hem hon trivs till 100%. Jätte tråkigt att det blir såhär ibland, men de är som med människor man går inte ihop med alla lika bra.
Tack för Sugar Mist och Ison ärliga svar, även om det känns väldigt jobbigt.Har varit rädd för detta men har funderat på om mina föräldrar ska ta över henne där hon är välkommen.
Vill ju att hon ska få vara en glad och lycklig hund.
Är hon gladare hos dina föräldrar? :)
![[Forest]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Har du märkt att hon gillar något riktigt mycket, menar att göra? Hur ofta gör du detta med henne? Jag skulle lägga krut i att göra roliga saker som hunden gillar, och ösa beröm låt glad o rolig. Här har vi bonushund som vi lånar, hon går i sin egna lilla värld men så fort vi låter roligare o gladare tjoho nu ska vi göra något så är hon mer lyhörd.
Sen kan det vara så att du tragglat mer på lägga energin fel att kämpat med få kontakten på ett sätt som inte hon "vaknar på". Hoppas du förstår vad jag menar :)
Andra kanske har rätt ni kanske inte passar varandra.
Ovanligt problem, tycker jag, men det händer tyvärr.
Jag skrev för en tid tillbaka här på forumet om min tik som jag inte kände "klickade" med mig på samma vis som min hane och tidigare hundar. Ditt fall låter mer extremt än vad mitt är, men jag tyckte det var nog så märkbart och tråkigt ändå, urjobbig situation. Hunden hade noll problembeteenden, men jag valde till slut att omplacera till ett hem som passar henne bättre.
Hon har provat vara hos dom förut samt 2 hundvakter (både med och utan andra hundar) men hon lägger sig ett hörn och verkar inte pigg på något. När man hämtar henne blir hon glad men det går över fort.
Jag är tredje hemmet (+ då uppfödarens) och en av dem fick ingen kontakt med henne heller. Därför är jag rädd att hon säljs vidare om jag skulle hitta någon.
Mina föräldrar är lugna och vänliga och vill ha sällskap på promenaden, de har inga "krav" gällande träning eller något.
Jag har provat lydnad, agility, freestyle, rallylydnad och sök men hon vill hellre gå iväg och nosa på något annat. Uppmuntrar henne mycket med både röst, kropp, godis och leksak men inget intresse har växt för henne.
Har tagit henne till veterinären och har inte ont eller är sjuk.
Så länge hon får ut och göra sina behov så ligger hon och sover i flera dygn om det är så. Hon klättrar aldrig på väggarna och tjuter ingenting.
Ja, det kanske är något sådant :/
Jag har aldrig varit med om detta. Vi var hundvakt i 2 dagar till en annan hund och den hunden gillade oss mer än vår egna. Och så känns det ibland bara utav att gå på promenader och hälsa på andra hundar.
Tycker dina föräldrar hade varit perfekta ägare till henne då kan du ju träffa din hund när du vill :) o kanske vara hundvakt! tråkigt att höra att ni inte funkar tillsammans :(
Det var så vi kände också. Trots allt är hon ju en i familjen och ska inte utsättas för fler blocket annonser bara för att hon är lite "ovanlig". Och hon ska tillbaka till mig om det inte skulle funka hos föräldrarna. Hon ska ha sitt sista hem nu.
#9 Tycker jag låter väldigt bra, Hoppas ni löser det!😇
hundar, katter ja även människo barn påverkas jo om man blir tvungen at byta hem så mkt.
men veldig bra gjort av deg at tenke endå på hunden, du har kjempet så mkt for henne og jeg hoppas at det löser seg for deg og hunden när hun kommer til dine foräldre.
Starta ny diskussion