Som med alla arbetshundar går det utmärkt att skaffa en vuxen individ som visats sig inte passa för sin uppgift, för det händer faktiskt. Så ta kontakt med rasklubben och hör dig för. 

Men jag avråder dig bestämt från att ta en valp, då riskerar du att få en "dåre". 🙂

Kan bara hålla med #1 men även om du får tag på en vuxen individ som inte är intresserad av att jaga så lär du behöva aktivera den en hel del mentalt. Är det en ren sällskapshund du är ute efter så finns det betydligt lämpligare raser än renodlade jakthundar.

#1 #2 Tack för era svar! :) Skulle kunna vara ute jättemycket med hunden, flera timmar om så behövs. Kommer kunna aktivera den och leka med den minst 6 timmar per dag. Hur ska man träna den i så fall? :)

#3 Det beror ju på varför individen inte passar för jakt. Spårar den inte så är det ju inte spår som den kan aktiveras med. Men en motionsform att fundera över kan vara drag.

Skaffa inte jakthund om du inte tänker jaga. Det är inte rätt mot hunden , bara egoistiskt. Det finns många hundraser som passar en ickejägare, om man råkar gilla just spetsar så finns Eurasiern, det är en trevlig sällskapshund. Men du kan säkert hitta en vuxen omplacering som av någon anledning inte kan användas till jakt, om du absolut är ute efter gråhund eller jämte.

#5 Okej, då blir det ingen jämthund. Jag vill göra det som är rätt för hunden. Det får bli en schäfer eller sheltie då. Eller en japansk spets. Kan man använda schäfrar som vanliga sällskapshundar?

#6 Schäfren är en brukshund som behöver arbeta, inte en ren sällskapshund. Men jag tipsar om Eurasier ännu en gång :)

#6 Såklart att du kan skaffa en jämthund, men som sagt ta en omplacering. Någon gång i mitt liv ska jag ha en beagle, men utan att jaga, kommer som sagt prata med förmedlaren på rasklubben om vart jag kan hitta en som inte vill jaga.

Sedan har Lillens både rätt och fel, hos schäfern har det en enorm fråga om vilken stam det är.

#6
Ingen schäfer skulle jag vilja påstå, möjligtvis att utställningsvarianten kanske skulle fungera men det är ingen schäfer i mina ögon. Kass hälsa och mentalitet. Satsa i så fall hellre på sheltie eller japansk spets som är mer anpassade för ett liv som sällskapshund. Jag antar att det är utseendet som du har gått på men välj först och främst en ras som passar ditt liv och på hur mycket tid du vill lägga ner på mental träning (promenader hör inte till det) och vad för typ av mental träning sedan kan du sortera bort de raser du inte faller för utseende mässigt.

#8 När jag säger schäfer menar jag en rastypisk schäfer, en brukshund, inte någon räkstjärt som är framavlad pga de rosetter man plockat i ringen.

#10 Även där är det en fråga om stam. Jag har sagt att om jag skaffar en schäfer igen så skulle det vara från östblocket. 

Och jag håller med dig, räkstjärtar är inte något att satsa på.

#11 Visst beror det även på det, men att köpa en schäfer för enbart sällskap är väl onödigt.

#12 Varför skulle det vara onödigt att skaffa en hund som passar en mentalt?

#13 Vad menar du nu? Jo,jag tycker att det är onödigt att köpa en schäfer som inte är rastypisk, istället för att välja en ras som faktiskt passar in på de saker man vill göra med en hund. Jag tycker att man stödjer avel som handlar om att bevara hundarnas egenskaper, inte avla fram enklare hundar för att de ska passa alla människor. Men det är jag det.

#14 Vad ska man göra då med alla de hundarna som passar en mentalt men som inte i övrigt stämmer med rasbeskrivningen.

Som exempel att beageln passar med mig förutom den lilla detaljen att jag inte jagar. Är det då inte bra att jag ställer mig på kö och vill ha en som misslyckats på proven?

#15 Det är väl en viss skillnad på att köpa en omplacering och att stödja avel där man föder upp icke rastypiska hundar?

#16 Var skrev TS att denne ville göra det?

#17 Ingenstans, men du verkade tycka att det inte spelar någon roll vad för uppfödare man köper ifrån. Det gör jag och därför tycker jag inte att hon/han ska köpa en schäfer, hon vill ha en sällskapshund och Schäfern inte en sällskapshund. Jag tog också för givet att det var en valp TS var ute efter inte en omplacering som kan passa, men såklart finns såna också.

#18 Ursäkta, men nu får du ta och läsa vad jag faktiskt skrivit.

#19 Det har jag gjort. Jag förstår inte varför TS ska köpa en schäfer om hon/han är intresserad av en sällskapshund, medan du tycker att det går utmärkt. Eller har jag missförstått?

Men Sheltie är väl en bra sällskapshund? Det börjar luta lite åt en Sheltie då jag önskat mig en sån i minst 4 år. Har tid att lägga ned minst 6 timmar per dag på min hund och älskar att gå långpromenader om så behövs :)

#21 Hundar behöver arbeta både med hjärna och kropp, finns det inga andra aktiviteter du vill syssla med förutom långpromenader?

#22 Jo absolut! Älskar hjärngympa och massa sånt, är öppen för den mesta träning :)

#23 Då kan säkert en Sheltie passa dig :)

#24 Ja, jag bör nog satsa på en sån, dom är ju ganska små och sällskapliga, och verkar passa mig :)

Det är lika vansklig att skaffa en jakthund som omplaceras för att den inte passar till jakt som att köpa en jakthundsvalp efter jagande föräldrar.

Omplaceringshundarna saknar sällan jaktinstinkten men de jagar inte på det sätt de ska jaga. 

Det finns t.ex taxar som har massor av jaktinstinkt och inte går att släppa lösa - men de jagar tyst och är därför odugliga för drev- eller grytjakt.

Det finns jagande stövare som inte går att få rådjursrena - då är de helt odugliga för den jakt på hare och räv som de ska användas till.  En stövare får under inga omständigheter jaga hjortdjur eftersom det blir en typ av hetsjakt som innebär djurplågeri  då stövaren ganska lätt kan hinna ikapp och skada hjortdjuret svårt utan att döda det direkt.

Alla jämthundar fungerar inte som ställande, skällande älghundar. De som omplaceras har ofta tillräcklig jaktinstinkt för att söka upp och ställa älgar (och en del andra djur som de inte ska jaga och ställa)  men de kanske inte skäller så högt och länge och "språkligt korrekt" att jägaren kan tyda händelseförloppet och komma fram och skjuta.  De kanske har fel teknik så de driver istället för att få älgen att stanna. De kanske ger upp och börjar jaga efter andra djur innan jägaren hinner fram…  Jämthundar är dessutom vanligen skarpa  och hårda hundar som kan vara svåra att fostra som rena och välfungerande sällskapshundar om de inte får ordentligt utlopp för sina jaktinstinkter (oavsett om dessa instinkter är rastypiska eller inte).

När det gäller beagle gäller ungefär samma sak - många som är odugliga om jakthundar har ändå starka jaktinstinkter och kan sticka iväg på egna äventyr och kanske driva vilt under lång tid utan att ge sig tillkänna för jägaren/ägaren. En drivande hund som inte hörs tydligt och varierat är oduglig.

Att skaffa en jakthund som omplaceras för att den inte fungerar som jakthund är alltså mycket ofta långt ifrån detsamma som att få "en hund som inte jagar". Den kan jaga som sjutton - men på ett sätt som gör den helt olämplig som både jakthund och som sällskapshund.