Alla tycker så olika om livet med hund, om de är bra, dåligt, jobbigt, kul, alla människor passar inte ihop med hundar och de är helt okej att de är så också.
När man längtar efter hund och vill ha hund tänker man mycket på allt de roliga man kommer göra tillsammans, innan jag skaffade min hund så hade jag bara kul i skallen, jag gav inte en tanke åt saker som, vad händer om han blir sjuk mitt i natten, eller spyr, skiter ner hela lägenheten, inte en tanke gav jag till hur jag kommer reagera på de, min mamma svarade alltid med raseri utbrott och skrek på hundarna.
Min hund har spytt och fått diarré förut, så de är inget nytt, jag reagerar inte på något speciellt sätt, jag bryr mig knappt, känner bara medlidande för att han mår dåligt och då har man verkligen sett att han känner sig ledsen, men denna morgon var så annorlunda.
Klockan 4 denna morgon vaknade jag av min sambo som i sin tur vaknade av min hund, han hade satt sig bredvid sängen på golvet och fått akut diarré, rinnigt som vatten, de stänkte ner nära stolar, skrivbord och sambons kläder, min sambo sitter och svär för sig själv och blir super irriterad, min hund känner sig färdig och kommer över till min sida och på golvet börjar han hoppa runt av glädje, trampa runt som om han hade glöd under tassarna och snurra runt i cirklar och verkligen glädje tjuta, jag släppte ut honom i köket, han anföll närmsta leksak och var super duper glad, han verkade inte må de minsta dåligt.
Tänk att vi kan reagera så olika på något som en hund inte ens kan kontrollera, den ena skriker, den andra svär för sig själv och jag säger inte ett ord, bara ler åt honom för jag älskar honom i alla fall även om han skiter ner hela lägenheten, de mindre trevliga delarna är värda att tänka på också, de gjorde inte jag i början förrän de hände.