När valpar leker med varandra så biter de på varandra för att försöka få igång lek. Era reaktioner är en reaktion så det är en form av belöning. Köp tonvis med tuggbenså valpen kan välja att tugga på det och när valpen biter på er, lyft bara upp en leksak och retas med den tills hunden tar den i munnen och bli jätteinteraktiv. 

Om ni gör detta konsekvent, bara leker interaktivt med leksaker, så kommer valpen lära sig att människor är roligast när man leker med den/de leksaken/leksakerna. :)

Och glömde, var jättefjompig då han bits. Skrik ett högt IIH! så kommer hunden lära sig hur hårt en människas skinn klarar av. Genom att vara känslig på det så kommer det vara lite mer anpassat för vad barn klarar med.

Min valp är som din och min blir 5 månader nästa vecka på måndag, vi får avleda med leksaker hela tiden, biter han i oss säger vi nej och avleder med nåt annat kul.
Ibland efter vi sagt nej så letar han upp en leksak han kan bita på, vissa gånger tar han med den till oss, då vill han leka tillsammans.

Sluta vara så hård mot valpen. Lägga omkull och dra i nackskinnet bör du sluta med ASAP!! Samma sak med att skrika "nej", valpen vet med största sannolikhet inte vad ett nej betyder än. Ha fullt med tuggisar framme hela tiden, så han verkligen får tugga! Beröm och klappa valpen försiktigt och lugnt så fort han lägger sig ner och ta de lugnt. Allt ska vara kul och roligt, börja inte bli elak. Då kommer du kunna få problem med osäkerhet hos valpen. Beröm de bra beteendena ignorera/gör om och gör rätt med de oönskade.

Att ta i nackskinnet, trycka ned och tala dovt är i hundspråk brottningslek med morr. Därför det är så belönande och han biter tillbaka.

Min valp var likadan. Hon är 75% schäfer, vad man än gjorde blev det bara värre å värre, hon fick vara i hallen med kompostgaller så hon kunde se mig, förutom när vi tränade eller gick ut och kissade. Testade skrika som en stucken gris, inget, säga nej, inget, ge leksak, inget, andra försökte hålla fast henne, hjälpte INTE, putta ner henne på sidan så hon var undergiven, nä.. Ingenting funkade och jag grät och blödde om armarna varje dag pga de där rakbladständerna.. Hon växte ifrån det och blev underbar. Fick höra senare att "schäfrar är monster som valpar"..

Är det kanske "tonårsperioden"? Som de blir sådär jobbiga under, iallafall hos kaniner, när de blir ca 6-8 månader (tror jag, kan ha fel men iallafall under ett år), då blir de "jobbiga", sura och vissa bits men oftast går det lver efter ett par månader :) Men funkar det inte att spruta vatten Över honom?

Man ska aldrig säga nej till hundar som är så små. Det kommer ändå aldrig att funka, hunden kopplar inte nejet till det den har gjort. I värsta fall blir den rädd eller vänjer sig vid ordet nej. Viktigt att man aldrig missbrukar ordet nej för då kommer den till slut inte lyssna på det. Små valpar är bitiga, tänderna växer och det klias jättemycket! Ge den saker att bita på. Leksaker, isbitar, strumpor mm. Ge honom inte pinnar bara för om han tuggar sönder dem så kan han få flisor i magen. Försök hålla fingrarna borta så mycket som möjligt när han bits. Det finns leksaker som man stoppar in i frysen ett tag innan man ger dem till hunden, det kalla gör att det klias mindre. När hunden är så liten måste du vinna sena tillit. Jag skulle aldrig sätta den på andra sidan ett galler, i ett annat rum eller ta tag i nackskinnet då! Valpar bits, jättemycket. Så är det och det får man acceptera om man skaffar valp. 10 veckor är på tok för lite för att börja sätta gränser när det gäller hundar. Försök bara skydda dig så mycket det går tills hans nya tänder har kommit då han troligtvis växer ifrån det.

#1 Oftast är det lek han vill få igång, men att inte reagera är lite svårt när det gör så jäkla ont. Och han har tuggben och leksaker liggandes överallt..

#4 Jag sa ingenting om att skrika nej. Jag sa "ett högt och tydligt nej", vilket han förstår i de flesta andra situationer. Men berömmer när han gör rätt gör vi redan, och han har massa saker att tugga på. Ska vi bara sitta och låta honom tugga på oss då, menar du?

#6 Jag hoppas den här växer ifrån det också, men jag kommer bara att ha honom i ett år, så jag hoppas jag hinner se det. När växte din ifrån det?

#7 Tror att det är för tidigt för tonårsperiod.. Och tvivlar på att det skulle hjälpa att spruta vatten på honom, han är ju ingen katt..

Ahh, dessa Schäfervalpar! Som du redan uppmärksammat så biter de hårdare/mer när de är uppspelta/övertrötta, de absolut viktigaste med en Schäfervalp (som är mest effektivt gentemot bitande) är att göra sk passivitetsövningar. Ofta. Flera ggr/dag så fort valpen lekt/varit aktiv en stund. Då tar man dem i famnen, håller lugnt och bestämt (absolut inte hårt, men valpen får INTE komma loss av egen vilja) tills de somnar. De flesta skriker som om man har ihjäl dem först, men de lär sig fort att det inte lönar sig. Var envis och lugn bara! :-) Det andra man måste ha är ben/tuggleksaker i massvis, som andra redan skrivit. När valpen hoppar på er och börjar bita obönhörligt, sätt den mellan knäna på er med ryggen mot er och håll lugnt/bestämt vid båda sidorna om huvudet (i halsbandet tex) på valpen så den inte kan vrida sig/komma åt att bita och sitt på huk tills valpen är helt lugn. Beröm och gå därifrån. Min första schäfer var EXTREMT bitig som valp för att jag inte förstod vikten av passivitetsträning osv, nuvarande valp däremot biter knappt för att jag gjort rätt från början (han har visat tendenser när andra lekt med honom att bli ett bitmonster, så jag vet att det är metoden som gjort att han är såpass bra på den punkten!) Schäfrar är små monster, tills de når 2-3 års åldern är det väldigt mycket jobb med dessa hundar! :-)

#10 Jag har försökt lite smått med passivitetsövningar men blivit missmodig när han liksom vägrat lugna ner sig, men jag får försöka igen och vara mer tålmodig och tjockhudad när han piper.

Schäfrar är härliga hundar, och den här har många härliga sidor. Det är bara att vi sett väldigt lite av de härliga sidorna den senaste veckan eller så när han varit så bitig =P Jag hoppas att jag hinner få lite bukt med det här i alla fall innan jag måste lämna ifrån mig honom.

Ja det är lätt att bli lite blödig i början när man introducerar passivitet för små valpar, de är sjukt bra på att låta extremt hjärtskärande! Men som sagt, låt dig inte luras, vissa får man sitta med länge innan de ger upp och inser att det inte är lönt. De första dagarna fick jag sitta uppemot 30-40min med nuvarande valp tills han gav upp (oftast är det första gången/dag som tar längst tid) sen fick han massa kel och somnade bums i knät. :-) Har du en valp som det är mycket driv i/självsäker/envis så räkna med att sitta länge den första tiden! Det är helt klart värt det och även om de låter hysteriskt mycket så tar de inte skada av det, tvärtom, så länge du är lugn. Bästa är nästan att kolla på tv samtidigt så man kan "tona ut" lätet :-P Ja schäfrar är underbara hundar! Det värsta bitandet brukar gå över runt 6-7mån förutsatt att man gör rätt :-)

Om valpen inte ens är 10 veckor, så innebär det att du inte haft den i två hela veckor än? Har du på denna tiden hunnit prova allt det du säger, är det inte konstigt att inget funkar. Valpar använder tänderna, så är det bara. Förstör inte relationen med valpen!

När valparna leker med varandra och det blir lite för jobbigt så att det gör ont för den ena så gör dom ju ifrån sig ett litet ljud. Läste någonstans att man kan försöka låta så och gå därifrån. Igen aning om det funkar men… 🤔 Värt att testa🤪

Åh, min valp bet också som en liten piraya när han var liten, jag höll på att bli tokig. Han bet tuggade på händerna när vi myste i soffan, när man bar på honom, när vi lekte. Han attackerade tårna och rev oss i byxbenen. 

Ignorera, belöna när han leker med annat och kör passivitet. Det känns hopplöst, men plötsligt en dag så inser du att du kan klappa honom - och han han slickar på din hand istället för att bita den. 

10 veckor är ingenting, min höll på… ja, det kanske du inte vill veta. ;) ;en tro mig, det går över till slut. Håll ut.

#9 hon slutade "valp" bita vid 4-5månaders åldern, men vid för hård lek blev det hårda hugg fram tills 1,6år, nu finns inte bit alls kvar! Synd att du bara har han i ett år men du får nog se bra sidor snart :)

Ojoj jag kommer ihåg min schäfervalp, jag hade blåmärken fulla armarna när han var liten. Kommer inte ihåg hur länge det satt i men som vuxen bet han aldrig 🙂

Det är en valp, den förstår inte nej. Och den förstår garanterat inte till vad du höjer rösten för, höjer du rösten så kan du komma att bli otäck. Jag hade satsat på att få en så bra kontakt och förtroende som möjligt. Köra stenhårt på passivitet, och ja faktiskt ignorera allt bitande. Så fort valpen bits gå där ifrån, sluta leka eller vad det nu är, så han aldrig får en fördel/vinst av att bitas. Höjer du rösten, tar i honom fysiskt osv så har han ju fått en reaktion av dig= vinst. Det kommer ta tid, du kommer vilja gråta och ge upp. Men de är värt det. Och ju mer konsekvent och svart/vit du är i din uppfostran så förstår hunden snabbt att det blir Inge kul om jag biter, då går matte ifrån/leken slutar. Och han kommer automatiskt sluta, utan fyande och fysisk korrigering.

#18 Så under tiden ska jag få varenda byxpar jag har sönderslitet och femåringen ska vara livrädd för att röra sig runt i lägenheten för att han blir biten?

Men det är väl ändå något man har i beräkningen när man väljer att skaffa valp? Och eftersom det dessutom inte är din hund, utan du har den första året så skulle jag vara ännu mer noggran med att göra rätt. Känns fruktansvärt onödigt att eventuellt få en valp osäker och därav kanske aggressiv för du kört hårda metoder? När passivitets träning och belöning har visad effekt? Rom byggdes inte på en dag! Är valpen ett för stort ansvar så lämna iväg den? Gnäll inte, en valp är som ett barn den kan och förstår inte allt. En bruksras är jobbig som valp, saker kommer gå sönder och du kommer bli biten. Det är bara att gilla läget, och träna hunden att lära sig slappna av. Och ja det kommer ta tid, men det kommer vara värt det i slutet för då har du tränat upp ett hållbart resultat.

#20 Jag visste inte att det räknades som gnäll att försöka få råd om hur jag löser ett problem, men då vet jag det. Jag ska inte be om råd mer på det här forumet.

en vän skaffade valp som nu är lite över fyra veckor och hon var exakt lika dan när hon var tio veckor. Helt rabiat i bitandet, men nu bara ett par veckor senare har hon slutat nästan helt.

För att en metod ska funka så får man testa den minst 30 gånger för att se om den fungerar. Man måste ge hunden/valpen en chans att förstå att det gäller precis varje gång. 

Uppfödaren borde ha bra tips åt dig i lager. :)

Ja det gör fruktansvärt ont! Har också en valp hemma på 10 veckor. 10 veckor är alldeles för tidigt för att uppfostra med dina metoder. Du får helt enkelt härda ut, kör byteshandel med nått värdefullt eller något skönt att bita på för kliande tänder. Risken är att eran relation går i stöpet när du brottar ner/håller fast, låser bort honom osv. Bit ihop och behåll lugnet, det går över!

Min valp är/var också bitig, men det har börjat bli bättre (hon är nu 3 månader, bits fortfarande mycket, men det är lättare för oss att hantera nu). Det som har funkat bäst för oss har varit ryggsäcken (när du sätter dig på huk, placerar hunden sittande med ryggen mot dig mellan dina ben och håller med armarna över bröstet på den tills den lugnat ner sig), att erbjuda leksak/tuggben istället (vägrade hon första tiden, men det har hon blivit oerhört mycket bättre på) eller att sätta oss i soffan med benen uppdragna och ignorera henne tills hon lugnar ner sig (om hon inte är på för busigt humör för då försöker hon hoppa upp i soffan istället och det vill jag inte locka henne till).

Vår valp var också en bitmaskin, annan ras dock (fortfarande bruksras). Men hon ignorerade vi när hon bet, gav leksak och körde med aj och iiih..efter ett par veckor sjönk det in, men till en början gick det segt, tror inte det släppte riktigt förrän runt 13 veckor. De första veckorna gjorde ont, inga blodiga fingrar dock, men nu är det över. Som det låter på er så är schäfervalpar riktiga köttkvarnar ;)

vår staffe har också bitit så vi både blöder och fått blåmärken. skämtade ett tag om att om man inte visste att vi hade en valp hemma kunde man tro att vi hade självskadebeteenden båda två ett tag. vi började att tjuta till, och belönade massor när hon slutade bitas. jag tror verkligen inte att det finns någon quick fix på det här problemet. var konsekvent och kör på en metaod. om du hunnit köra allt ovan på en hund på tio veckor är det kanske inte så hemskt underligt a tt det inte funkar. det är liksom inte konsekvent. välj en sak som funkar bäst och kör på det.

vår valp bet mindre och mindre fram tills tandömsningen, och nu är hon tidvis hopplös igen. tyvärr är det här något man får räkna med när det kommer till valpar är jag rädd.

kan slå vad om att man kan byta ordet nej till vad som helst reaktionen kommer bli samma om du har samma tonläge och kroppsspråk. Jag tycker många gett dig bra tips och jag skulle hålla en metod lite längre än en dag. Här har vi inte haft detta problem ända var att vi fick ta undan henne från klättra upp i en stor blomkruka för hon ansåg jorden var jätte rolig. Men enkelt 2 gånger ta bort henne och säga nej men gav henne annat att leka med, 3 gången fundera hon men vända självmant att leka med en av sina leksaker.

Hur har det gått?