Låt dina hundar stanna hemma nästa gång, eller sitta kvar i bilen. Är man bortbjuden så kräver det mycket mer av hundarna än om du själva bjudit hem gäster, för att undvika den typen av situation så är det nog bättre för dina hundar att stanna hemma.

Tyvärr så är vissa saker mer ok än andra, men tror att det mest handlar om att det t.ex. finns fler föräldrar än engagerade hundägare. Vissa saker är så lätta att ursäkta. T.ex. småbarn… de vet inte bättre etc… hade du haft valpar så hade de säkert också kommit undan med att föra oväsen.. för de vet inte heller bättre… vad folk inte tänker på är att hundar inte är maskiner… en vuxen hund har inte alls samma tankeförmåga som en vuxen människa men sådant är svårt för icke hundmänniskor att förstå. Min farsa blev t.ex. vansinnig i början när Nita tuggade på mattfransarna.. jag skulle ha koll på min hund etc.. han såg henne som en programmerbar maskin, men så funkar det inte… men som sagt så ser inte icke hundmänniskor det.. Så tyvärr.. såvida du inte kan förklara för de du hälsar på att dina hundar inte är maskiner.. utan levande varelser med personlighet, rädslor och samma tankeförmåga som en 3åring.. vilket inte är lätt om folk vägrar lyssna… så är det nog bäst att lämna hundarna hemma. Därimot tycker jag att du kan ställa samma krav på hans barn om de hälsar på dig. Ditt hus, dina regler. Kanske inte vad du ville höra… men tyvärr är det så det är.. även om det är helt galet :/

Håller med #1 . Jag tycker inte att det finns någon anledning att ta med en hund som redan har svårt vid sociala möten till en middag fullt med okontrollerade barn. Planera istället ett möte med barn som vet hur man behandlar hundar och djur överhuvudtaget och helst utomhus så hunden kan gå undan om den vill.  Inomhus är väldigt onaturligt och hunden känner ju sig trängd på en mycket högre nivå än utomhus.

Sen kan jag hålla med om att folk är duktiga på att kritisera och uppfostra andras hundar hur som helst och det kommer nog alltid att vara så tyvärr.

#1 hur mycket tycker du att man ska lämna hundarna ensam? Jag jobbar ca 6 timmar om dagen när jag jobbar, ska jag då bara komma hem, gå ut och gå med och sen sticka till kompisar… om man gör så då är man ingen lämplig hundägare i mina ögon, hunden vill mycket hellre va med sin flock i alla lägen än att vara ensam

#4 Anser du att din hund är med sin flock när den står på en balkong och skäller då? Du får väl bjuda hem besökare till dig, eller umgås med människor som har större tolerans för dina hundar.

Fast hundarna verkar ju ha skött sig väldigt bra? Tycker fan att man ursäktar småbarn alldeles för mycket. Du får säga åt dina kompisar att de inte kan acceptera sånt beteende mot dina hundar (Det kan ju göra så deras barn blir respektlösa mot djur).

Hade en unge betett sig så mot min hund hade jag blivit asförbannad.

#6 Men va, ursäktar småbarn? Vad är det man ska ursäkta i barnets egna hem, bland deras föräldrar? Passar det inte är det ju bara att resa sig och åka hem. Fixar inte hunden stökiga ungar så tar man inte med sin hunden dit, punkt slut.

#7 Fast om barnet SPRANG fram mot hunden hade föräldrarna kunnat säga att så gör man inte mot en hund, vilken det än är.

#8 Men deras uppfostran kan aldrig angå dig, särskilt inte i deras hus. Hunden är i grunden socialt osäker vilket framgår i TS inlägg, och de är i någon annans hem. Varför anser du dig ha rätt bli asförbannad?

#9 Nu har inte min hund några rädslor iofs, men anledningen till att jag hade blivit arg är för att de tillåter barnen bete sig hur som helst på ett sätt som kan försätta många i fara. Tänk dig om de skulle få för sig att göra sådär mot någon hund de möter utomhus? 

Sen betedde sig inte kompisarna där så värst bra trots att TS bad dem att sluta skrika på deras hund.

Jag är med #7 här. Man får anpassa sig dit man kommer. Kommer någon hem till mig och klagar på min hund (eller snart, mitt barn) så är det bara att gå hem igen och slippa honom. Åker jag hem till andra så är det deras liv och deras regler jag får anpassa mig till och kan jag inte det, så går jag. Själv tar jag inte med hunden till familjer där jag vet att barnen har så mycket spring i benen att de inte klarar av att hålla min standard kring hundar, utan då får han stanna hemma.

"Tycker fan att man ursäktar småbarn alldeles för mycket": har du läst barnpsykologi? Vet du att den är lika komplex (mer komplex) som hundpsykologi? Det är inte så enkelt som att småbarn är små vuxna, deras hjärnor är kraftigt underutvecklade, de kan inte tänka som oss. Det är inte fysiskt möjligt. Småbarn, liksom hundar, är heller inga maskiner som går att kontrollera varje given stund. Självklart ska småbarn inte få lov att bete sig hur som helst, precis som att hundar i en perfekt värld aldrig någonsin gör något dumt, men nu är de ju levande varelser allihop och ibland blir det fel. Småbarn har, liksom hundar, ingen känsla för vad som är rätt och fel om de inte får lära sig. Visste du att småbarn (~1-2 år) som slår sina föräldrar och skrattar gör det som ett slags jättemissriktad kärleksförklaring till föräldern? De fattar inte att det är fel sätt att uttrycka sig på, det måste de lära sig. Precis som att en hund inte vet att det är fel att göra ifrån sig inomhus, det måste läras in.

Att värden däremot gick ut och skrek på hundarna kändes ju onödigt och där var det bra att du sa till, TS. Det får man såklart göra. Men klarar hundarna inte av att vara på en altan så är det kanske bättre att ni väntar med att komma dit tills hundarna har fått träna på det. Försök bara komma ihåg att precis som att hundarna inte har tränat på att vara på en altan och att det därför är helt orimligt att förvänta sig av dem att de ska veta hur de ska hantera en sådan situation, så är det orimligt att förvänta sig av ett litet barn som inte fått träna på att vara kring djur att kunna bete sig!

Vuxna människor får man bli arg på. Barn, hundar och andra djur måste man backa ett par steg mentalt med, andas lite och inse att de inte är vuxna människor 🙂

#10 Jag förstår inte vad deras barnuppfostran angår dig. Vad i barnets beteende är det som försätter många i fara? Din hund är ditt problem, andra människors hundar är andra människoras problem, andra människors barn är föräldrarnas problem.

Jag hatar hundar som skäller, när mina vänners hundar är hos mig så frågar jag dem inte snällt om de börjar gapa, jag ser till att de blir tysta snabbt. Hemma hos mig gäller mina regler, inte någon annans bara för att de inte håller med mig.

Jag förstår att du tar med dina hundar, som ovan sagt så får man respektera andras regler, men däremot så anser jag att det inte är för tidigt att lära en tvååring vad som gäller kring hundar.  Min tjej lärde sig det av en äldre tik som sa ifrån när hon var 1 ½, ett kraftigt skäll, min unge snyftade till och sedan var den konversationen över och inget liknande inträffade igen. Men detta bör ske på föräldrarnas villkor och att de är med och förklarar vad som hände och varför. Inga svåra ord och inga reprimander.  

I Sverige anser vi väldigt ofta att barnuppfostran är inom föräldrarnas egna sfär, men väldigt ofta utsätts vi på allmänna platser för framspringande ungar. En av mina tikar avskyr barn och berättar detta för alla barn, därmed inte sagt att jag tar med henne på barnkalas, men okontrollerade ungar drabbar oss alla ungefär lika ofta som okontrollerade hundar. ;)

#12 dom började skälla för att dom stängdes ut på en altan som för dom är helt främande, om värdparet absolut ska ha mina hundar där får dom ju skylla sig själva. Och hur tusan ska man unghund någonsin bli säker om hon inte utsätts för det hon tycker är otäckt under kontrollerade förhållanden… jag räknar ju med att föräldrar ansvarar över sina barn även i sitt egna hem när dom får besök för jag ansvarar ju över mina hundar. Och det är ju inte bara gästerna som ska anpassa sig, värdparet måste ju möta upp gästerna på mitten.

Fast… Det är väl dina hundar= ditt ansvar? "Om värdparet absolut ska ha mina hundar där", det är väl snarare "om du absolut ska ha med dina hundar". 
Jag förstår absolut att du blir frustrerad över värdens fräckhet att bara skrika på hundarna, och det hade ju varit en helt annan sak om de kommit hem till dig, men nu är ju du bortbjuden och jag tycker att man då får anpassa sig.

Fast jag skulle inte börja skrika på ett barn som sprang runt hemma hos mig, det är föräldrarnas ansvar även i mitt hem. Sen kan jag säga till föräldrarna att jag tex. inte gillar att ungen springer runt av någon anledning och då får de helt enkelt ta hand om ungen. Lika väl som att jag inte skulle vilja att någon började skrika åt mina hundar när jag var bortbjuden, utan att först säga till mig att det inte är okej att de skäller. Om jag inte då skulle få tyst på mina hundar så fick jag väl gå hem med hundarna eller nått. Men jag tycker att ens egen hund eller barn = eget ansvar oavsett vart man är men självklart ska man anpassa sig efter reglerna i hemmet. Men inte att värden får säga till gästens barn/hund, det tycker jag inte är okej.

#15 och 16 jag har ju tagit ansvar för hundarna, det var ju deras son som börja jaga min lilla tjej

#14 Gör inte dig själv och dina hundar till offer, försök se till situationen istället. Oavsett hur gärna någon vill träffa dina hundar så är de ditt val och ditt ansvar, du vet vilken typ av störning och hur pass påfrestande miljön kommer vara för just dina individer och du själv känner dina hundar bäst.

Jag har en hund som möter skrikande barn med en viftande svans, hon är otroligt socialt säker. Däremot har hon en jaktlust och en trög av-knapp som gör henne otroligt olämplig i många andra miljöer. Det är helt upp till mig att dels välja när hon ska utsättas för svår störning, i vilken miljö och tillsammans med vem, det är inte upp till mina kompisar för att de "så gärna vill" umgås med henne.

Jag har vänner dit jag tar med mina hundar och jag har vänner dit jag inte tar med mina hundar. Det hänger lite på hur hundgalna de är själva, om de har andra hundar och om de har små barn. Om det är en familj som inte är helt galna i hundar och har små barn så lämnar jag ofta mina hundar hemma för hundarnas skull. Det händer även att jag får tacka nej  till sociala sammankomster för att det passar inte att hundarna följer med och jag känner att jag kan inte lämna dom själv igen för de varit själva under dagen eller för mycket under veckan.  Jag har själv både barn och hund så jag är både förälder och hundägare. Mina barn har däremot vuxit upp med hund och har fått det tjatat i sig sen de var bebisar att man ska inte springa runt hundar man inte känner och man ska inte klappa andras hundar, hundar är levande och kan därför bli rädda, arga, glada osv.

Risken med att ta med hundarna är att  inte alla kan läsa mina hundar och mina hundar utsätts för onödig stress. Jag önskar att sverige var mer hundvänligt, att de var välkomna på fler ställen och att folk förstod hundar bättre.  En hund kan ju skälla till för den blir osäker men det kan ju oxå vara en inbjudan till lek. Kravet på hundar är bra mycket större än på människor. Hundar ska kunna uppföra sig i alla lägen under alla omständigheter. Orimligt höga krav ibland men så är det. Jag säger inte att jag tycker att de är rätt i alla lägen men överlag är toleransen för hundar som skäller på barn rätt låg. Tänk såhär, låt hunden slippa umgås med folk som behandlar den så, låt den slippa känna sig osäker med barn som springer mot den.

#18 men om du vill bli av med jaktbeteendet, hur gör du då? Undviker du situationer som kan trigga igång jakt? För att det lär sig ju hunden inte särskillt mycket utav

#20 Jag blir inte av med jaktbeteendet hos min hund, hon är avlad på att vara väldigt reaktiv och vilja förfölja. Däremot tränar jag självbehörskning i väl valda situationer, inte på middagar med goda vänner.

Bjud hem paret och var likadan mot barnen som de är mot dina hundar. Kanske inte  stänga in dom i nåt rum, men säg till dom att när de är hos er är det ni som bestämmer vad som är tillåtet. Sen skulle jag nog inte ta med hundarna dit nästa gång. Hur viktig är relationen med dessa människor? Kanske dags att avveckla?

Antingen lämnar jag hunden hemma och om det inte går så stannar jag också hemma.

Det är inte helt lätt att tala om för ett tvåårigt barn att han/hon ska lämna hunden ifred.  Är man hundägare får man anpassa sig till situationen hos den man är inbjudna till. I situationen hade det ju varit bättre att lämna hundarna hemma, vid behov stanna hemma själv eller fixa hundvakt.

Min sambos kompis har en tvåårig son. När vi är där och hälsar på ber jag min hund att lägga sig vid mig, på så sett kan jag "skydda" honom mot ett framfusigt barn och också se till att min hund slipper skydda sig själv (och jag kan smyga till honom godis då och då för att han är så duktig 😉 ).
Varje gång vi kommer dit lägger jag ca 10 minuter på att sätta mig på golvet med min hund och prata med barnet och visa hur man klappar en hund och låter honom klappa. Frågar lite om pälsen är mjuk osv. Hur mycket man förstår i hans ålder vet jag inte, men det fungerar för oss iaf. Efter några minuter har han helt tappat intresset för hunden och håller på med annat. Pappan till barnet är också duktig på att hålla kolla på sin son när han är hos oss. När de kommer över till oss gör jag samma procedur.
Hade jag haft dina bekanta så hade jag nog valt att inte besöka dom så ofta, och då hade min hund fått stanna hemma. Hade någon skällt på min hund hade jag sagt att "det där är inte ditt ansvar och kommer inte ge önskad effekt, du får gärna säga till mig om det är något". Har man en god och sund vänskapsrelation så tar ingen illa upp.

Hur du än vrider och vänder på det så är hunden ditt ansvar. 😛