Beror på hur man menar , som ägare bestämmer jag över hunden, men hunden bestämmer tex när han vill ha sällskap,vara ifred och liknande.

Katten 😃

Båda. "Nu ska vi gå ut och gå!" säger jag. "Tjoho ut och gå" säger Brownie.
"Nu ska vi gå ut och gå!" säger Brownie. "Tjoho ut och gå" säger jag. Och så vidare. Ofta bestämmer han själv när han vill ha mat, uppmärksamhet, leka och gå ut och gå, och allra oftast får han som han vill.  Men självklart bestämmer jag en hel del också ;)

Kalle bestämmer när han själv vill leka, kela, äta, gå ut osv men det är fortfarande jag som är ledaren hemma, om ni förstår hur jag menar. 😃Kalle vet om att det är jag som bestämmer men däremot har Kalle satt sig över min sambo, vilket är helt och hållet min sambos fel då han hellre fjäskar.

För övrigt är Kalle en Chihuahua så ni behöver inte få fram bilden av att det är en stor hund som satt sig rakt över min sambo 😂

Det är jag som bestämmer men jag respekterar även hans vilja såklart. Så om han inte vill leka och vill sova istället respekterar jag det. Om han måste ut och bajsa så tar jag ut honom och så vidare. Men jag tar inte alltid ut honom bara för att han vill det, utan båda måste vilja. Om det inte gäller akutfall och  han har problem med magen eller så. Jag tvingar inte honom till något utan han bestämmer för det mesta om han vill eller inte vill göra det (förutom t.ex kloklippning som han är tvungen att göra även om han inte vill). Så ja, båda bestämmer väl men det är jag som är ledaren (eller rättare sagt min mamma kanske?).

Jag har regler för hundarna så jag bestämmer men de bestämmer ju över sig själva naturligtvis

Både och här också :) Jag bestämmer att han ska hoppa ner från sängen, när det är matdags, när vi ska gå ut, vad vi ska träna etc. Samtidigt får man väl säga att jag är rätt väluppfostrad jag också, kommer han med en leksak så leker vi (oftast), blänger han på mig vet jag att han behöver gå ut osv.

Jag bossar inte eller ställer & styr över hunden, då skulle aldrig vår relation vara sund.
Min hund vet att det är jag som är "ledaren" dock, att det är mig man vänder sig till om han skulle vilja leka, gå ut osv.
Jag är den trygga punkten i min hunds liv & på så vis är det ändå jag som bestämmer.

Här är det jag som bestämmer. Efter det kommer taxen och sedan min sambo och sen Bambi och sist kaninerna.

Maten.

Det är jag som bestämmer och sätter reglerna, men det betyder ju inte att jag kontrollerar varje sekund av hundens liv. Bjuder hon upp till lek på ett fint sätt. t.ex. hämtar en leksak eller skuttar runt med rumpan i vädret så leker jag såklart med henne (om jag inte är superupptagen med något annat), men om hon därimot kommer rusandes och bitar tag i vaden för att hon vill brottas så är inte det ok, men jag vet ju att hon är leksugen så jag brukar be henne uppföra sig/göra något först. t.ex. gå fint, kontakt, etc, och sedan blir leken en belöning istället :)

Hundarna får ha en egen vilja men det är jag (och till viss del sambon) som är den som beslutar. Jag är deras ledare inte deras diktator ;)

Jag känner som de flesta här, jag är ledaren, men jag respekterar vad hunden vill. Ute på promeneden bestämmer jag vart vi ska gå, och jag vill att hunden följer mig. Jag bestämmer när hunden får vara med mig i sängen osv. Men hunden väljer förstås när hen vill gosa, vara i fred osv. När det gäller lekandet tar hunden ibland initiativet, och ibland jag. Min ena hund är alltid taggad så fort jag säger att vi ska leka (han känner igen ordet leka och boll), det spelar ingen roll när. Men jag brukar ändå inte erbjuda honom när han sover, för han måste få sin sömn. Men tro mig, bara jag sa ett av de två orden när han sover, skulle han bli helt klartvaken. 😛Leka är det bästa han vet! Det ligger till och med högre för honom än att gå ut, men så klart ska han ju vara ute och gå rätt långa promenader varje dag.