Överdriven mörkrädsla eller mörkrädsla som förvärras trots att hunden i övrigt blir tryggare kan ibland bero på försämrad syn, så mitt första tips är att låta specialiserad veterinär kolla synen på din hund.

Vår valp va mörkrädd när han va mellan 8 veckor till kanske 4 månader. 

Vi gjorde ingen stor sak av det. Vi va tvungna att gå ut flera gånger per natt och nu är han inte alls rädd. Men det är ju skillnad på valp och vuxen så hoppas du kan få lite bra tips av andra som varit med om det med en vuxen hund.

Jag tror personligen inte att en hund kan vara mörkrädd utan att det beror mer på att de inte ser lika bra i mörkrädd och att det då ligger i lite osäkerhet hos hunden. 

Systern till Lillan gillade inte att gå ut när det var mörkt annat än om någon hon litade på var med ut med henne men hon var snabb in igen.
Inga av våra hundar har reagerat på mörkret.

#1 Tack för en mycket intressant infallsvinkel.

#2 En omplacering är en omplacering och det har varit många områden att jobba igenom när det gäller min älskade lille Sylvester. Nu har turen kommit till mörker utomhus!

#3 Du har helt rätt, Frida, men inte i det här fallet eftersom jag med säkerhet vet att Sylvester känner sig väldigt trygg i min närhet. 

Jag väljer att försöka träna honom med mer och fler mörkerpromenader. Det blir lätt eftersom mörkret snart kommer. Får jag ingen ordning på det, så är det synundersökning som gäller. Självklart fortsätter jag med trygghetsträning i olika former. Det skadar aldrig!

Vad gäller synen så ser hundar väldigt dåligt när de kommer ut i mörkret, men när de efter en stund har vant sig ser de bättre än två människor tillsammans.

Tack för all omtänksamhet. Bara att ni kommenterar gör mig glad.

#4 Ja han kan känna sig trygg i din närhet men för honom kan det ju fortfarande vara läskigt pga hans syn. 

Vart har du läst det att hunden skulle få bättre syn än 2 människor tillsammans när det är mörkt efter en stund? Hundar ser ju inte så bra på långt håll och känns konstigt om synen skulle bli så pass mycket bättre på närmare håll när det är mörkt? Men är intressant, så vore intressant att läsa, aldrig hört.

Gå på ställen där du känner dig trygg så att du inte "smittar" hunden. Det tar tid för ögonen att ställa om till mörker. Testa att ha det mörkt inne minst en kvart innan ni går ut. Ett par sekunder i starkt ljus förstör det uppbyggda mörkerseendet. Man kan gå ut samma tid varje kväll när det börjar skymma. Nu när dagarna blir kortare blir det lite lite mörkare för varje dag. Det blir också sakta mörkare under promenaden, så hunden får tid att vänja sig.

Min hund är oxå mörkrädd. Han är 4 år. Jag gör ingen affär av det, men han har bättre o sämre dagar. Över lag är han bättre.

#5 I våras var jag ute i tät dimma och märkte då att han inte såg speciellt mycket. Han kretsade runt mina ben, så jag höll på att snubbla över honom, så jag gick hem och sökte efter information om "hundens syn" och läste allt jag kom över. Hundar har alltså ett mycket bättre mörkerseende än människor, men innan de vant sig är det sämre. Idag har jag inte någon länk, men det är bara att söka!

#6 Tack för jättefina råd! Jag har tänkt mycket på det där med smitta eftersom jag själv har ett dåligt mörkerseende, så jag försöker alltid att andas några gånger innan vi går ut. Den där kvarten i mörker låter som en riktigt bra grej för oss båda och det betyder att jag inte heller ska tända i trapphuset när vi lämnar lägenheten. Det finns ju ledstänger för mig att hålla mig i. 👍

#7 Jag behöver göra något åt det eftersom han går igång och skäller vilt på allt som rör sig. Allt från grannen som kommer ut från sin port till lövet som blåser över gräsmattan, till killen som går förbi på gatan snett nedanför. Det är det som gör att jag förstår att han är mörkrädd. Dels vill jag inte att min hund ska vara så rädd och dels är det rätt jobbigt att ha det så kväll efter kväll.

Jag vill åter uttrycka min tacksamhet över Er vilja att hjälpa oss. ❤️

Vi har hundar som inte gillar att vara ute i mörkret, men främst för att Vi bor vid en skog och i sen skogen bor det allt Från lo, till järv, Till grävling, har även Sett Björn med inte på några år nu har heller inte sett spillning från dom, Men vi har ju också Ärg och sånt, och det är inte ett djur hundarna vill stöta på heller, Våra hunder blev osäkre att gå ute i mörkret här efter att vi stöt på en Lo 20 meter bort, Kazzie Skulle dit och kolla läget (Slet sig då ut kopplet) och sprang på lon som fräste åt henne, vilket gav både mig, mammas vän samt dom 5 hundarna vi hade med oss Panik så alla smet hem 2 Smet sig ur Kopplet (Förutom Kazzie) och 2 Drog och slet så tom vi människor Fick upp en jäkla fart Sedan dess vill inte hundarna gå dit när det är mörkt. så mörkrädsla skulle jag inte säga att det är, utan med osäkerhet ^^

Varje höst vart våran tidigare hund mer mörkrädd men det vara bara början av hösten sen var det slut på fjantigheten.  

Jag håller med 1, är det så att hunden har blivit mer mörkrädd så skulle jag göra en ögonkoll på hunden-ögonlysning just för att kolla så den inte ser illa. Din ras kan drabbas av olika ögonsjukdomar så risken finns att något är på tok.

#8 Kanske skvallerträning i mörkret skulle vara något för er?

#9 Jag kan bara säga OJ, jag förstår att ni blev skräckslagna allihop. Visst är  mörkrädsla en form av osäkerhet och jag har en genetiskt osäker hund. Kallar jag det mörkrädsla så förstår alla vad jag menar.

#10 Jag kommer att göra en ögonlysning, men först vill jag försöka med de tekniker jag fått tips om.

#11 Han är en hejare på att skvallra, så jag kör det även i när vi möter människor och hundar i mörker, men han är inte lika lätt att få kontakt med då!

#8 Läst innan om hundens syn men inte direkt läst det du skrev, så var därför jag var nyfiken 😉

Misstänker man problem, så kan en veterinärundersökning med ögonlysning vara en bra början - då vet man om hunden verkligen har problem med synen (finns något som kallas för nattblindhet) eller om det är osäkerhet pga att allting ser annorlunda ut i mörkret.

Eftersom skymningen redan är här, så har jag de senaste kvällarna suttit i detta mörker med endast någon liten svag lampa i nåt hörn och jag har inte tänt belysningen i trapphuset när vi gått ut. Detta lilla har jag gjort att jag märker skillnad. Inte så att det är över på något sätt, men jag märker skillnad.

Jag tror att det är en kombination av rädsla och "smittorisk".  Bara genom att ta tag i problemet känner jag ett större lugn och det känner min hund. Det jag också känner är att vi kommer klara ut det här på ett eller annat sätt. 😃