Inget fel med positiva inlärningsmetoder! De som har sagt det till dig, om de bara baserar de på det, borde kanske inte skaffa hund…

Jag är också mjuk, jag tror på att jag & djuren ska ha en relation byggd på tillit och kärlek (eller/och om djuret har speciella behov, respekt och förståelse), och att djuren ska vilja jobba med mig, inte för mig utav tvång eller rädsla. Om någon hade sagt till mig att jag bör sälja djuren pga det hade jag nog bara skrattat åt dem…

Vare sig du kommer klara av eller inte att ha hund har med väldigt mycket annat att göra, men just i att du använder positiva metoder ser jag absolut inget fel på 👍

Klart du kommer klara att ha hund! De finns massa sätt att lära en hund bra beteenden. Alla har rätt att välja hur de vill uppfostra sin hund. Man behöver inte ta tag i hunden. De viktiga är att man tar ansvar för hunden och ser till att den lär sig rätt beteende så den inte blir farlig. Precis som #1 skriver så beror det på många andra saker om man klarar att ha hund eller inte.

Problemet som jag ser det blir om du får en hund som agerar stort på små retningar och du inte rent fysiskt kan fånga upp en sådan hund, då blir det varken trevligt för dig eller din omgivning. Men det går inte att dra så stora växlingar på ditt inlägg när du inte beskriver mer kring vad "ta tag i" innebär för just dig.

Jag har sett flera skräckexempel på folk inom såväl hund- som hästbranchen som är "för mjuka" och på så sätt fått farliga individer som gör lite vad de vill, så jag vill ändå hävda att det absolut går att vara "för mjuk" (utan att lägga in för mkt i den bemärkelsen). Men som #3 var inne på så är det ju omöjligt att svara på din fråga utan att veta mer.

Har du, som du skriver, haft hund tidigare ser jag öht inte relevansen i ditt inlägg - då vet du förmodligen vad du klarar av och inte klarar av.

Som med alla människor ska man väl ha en ras som passar sin personlighet, om du med "för mjuk" menar att du har svårt att öht vara bestämd. Men man måste ju inte vara fysiskt överlägsen en hund, och man ska ju absolut inte vara elak eller fysiskt uppfostra en hund i meningen att "aga" eller nåt sånt?! Vad är det för människor du pratat med? Min syster skulle möjligtvis vara "för snäll" mot en hund, på ett sätt som skulle vara "snällt" för människor, inte för en hund. Detta pga att hon ser hundar som människor med mänskliga beteenden. Hon skulle helt enkelt skämma bort hunden och få en överviktig ouppfostrad hund :P Tack o lov tänker hon inte skaffa nån än och hon har en vettig sambo som skulle uppfostra hunden om de skulle skaffa nån. ;)

Med ta tag menar jag att t.ex ta ett hårt tag i nackskinnet och fya hunden när den gör något fel. Eller lägga ikull hunden med våld för att "jag måste visa att jag bestämmer" jag känner att det är ingenting som jag skulle kunna göra och sen gå där ifrån med gott samvete. Men enligt dessa personer så är det något man måste göra för att lära en hund rätt och fel. Jag har inte svårt för att vara bestämd så sett. Min hund som jag hade tidigare var ganska ouppfostrad men det var pga att han hade haft det ganska jobbigt innan han kom till oss och då baserar dom sina påståenden på det. De personer jag har runt omkring mig är alla ganska hårda mot sina hundar och har använt uppfostringsmetoder som jg absolut inte står bakom eller skulle vilja använda själv på min egna framtida hund. Som t.ex att trycka ner valpens nos i kisset när den har kissat inne, lägga ikull den eller ta ett hårt tag i nackskinnet för att visa den att den har gjort fel. Jag tycker att det finns många andra snällare sätt att lära och uppfostra en hund på men dessa personer tycker att detta sätt är det enda som finns och det enda rätta. Anledningen till att jag skrev tråden från början vet jag inte riktigt, vi satt ganska länge igår och diskuterade just hundar och jag blev väl både irriterad och ledsen och ville mest skriva av mig och kanske få lite feedback på att man kan faktiskt få en väluppfostrad hund utan att "ta i med hårdhandskarna"

Självklart kan man få en väluppfostrad hund utan att någonsin ta tag i den. 
Faran jag ser om man är för "snäll" är att man kanske inte är konsekvent nog med hunden, vilket i sin tur kan leda till en odräglig hund om man annars använder "mjuka metoder". Det är a och o att hålla på de regler man satt upp och vara beredd att ge hunden konsekvenser för att kontrollera dess beteenden. 

Blir lite flummigt, men låt säga att hunden gör något den inte får, kanske tigger vid bordet eller något och som konsekvens säger man till den att gå och lägga sig i sin bädd som "straff" (att gå att lägga sig i bädden ska då vara positivt inlärt så att det är något hunden i grund och botten gillar). Om hunden då smyger upp från bädden och sätter sig vid bordet igen och man låter den vara kvar för "hon är ju så söt ändå", så har man förstört sin möjlighet att ha "gå och lägg dig" som konsekvens på oönskade beteenden. Gör man så i flera situationer, typ låter den dra i kopplet när man bestämt sig att den bara ska få komma framåt om den går fint, eller låter den smita ut ur bilen fast den ska sitta still innan kommando osv så kan man ganska snart få en rätt odräglig hund. (vanligtvis slutar det med att man börjar ryta på hunden osv istället och man kommer in i den onda cirkeln med den biten).
Min poäng är att även om man kör mjuka metoder så behöver man vara "tuff" mot sin hund på det sättet att det är ännu viktigare att man håller de regler man satt upp och är konsekvent mot hunden så att den vet att inte är någon idé att försöka "busa". Grundtanken för mig är dock att jag ser detta som en lek vi har i vardagen, kan jag lura min hund att göra fel eller ser hon igenom mina försök och gör som hon ska? Exempel på att "lura hunden att göra fel", ibland kan jag utmana mina hundar vid dörren när vi ska gå ut, de får inte gå ut innan de fått ok, ibland försöker jag vara lurig och ta mig ut riktigt fort när de fått på kopplen och se om de hänger med eller stannar kvar inne. Stannar de kvar så får de sitt ok att komma ut och massa beröm, smiter de ut så går vi in igen och väntar några sekunder innan vi testar igen. Särskilt min ena hund tycker såna utmaningar är jättekul, hon ser så nöjd ut när jag inte lyckas lura henne. =)

Nu blev detta kanske lite off topic, sorry. :)

jag håller helt med dig, oc jag förstår verkligen hur det känns. nu när vi berättade att vi skulle skaffa en staffe (och även efter att vi fått henne) har vi fått höra både det ena och det andra som vi MÅSTE göra med vår hund för att hon inte ska bli en skithund som äter andra hundar och dominerar oss totalt. vi skulle alfarulla, vi måste absolut trycka ner henne, vi måste själva vara alfa like hell annars skulle hon ta över. vi måste omedelbart börja korrigera med nyp i kinder och öron så hon visste vem som bestämde, och vi måste ABSOLUT äta något innan valpen äter så hon vet att vi är alfa, för personen som sa det hade minsann haft en schäfer, och fick hon äta innan familjen åt lyssnade hon inte alls under resten av dagen. det räckte med ett litet kex eller några flingor, bara man tuggade på något.

vi har inte alls lyssnat på det. självklart har jag rutit på henne ett par gånger, men det har varit när hon exempelvis har jagat katten (vilket hon absolut inte på något villkor får göra). i övrigt har vi lärt henne med massor av beröm, godis när det behövs och ignorera beteende som vi inte vill ha (exempelvis vid rumsrenhetsträning, inte när hon behöver en ordentlig tillsägelse)

jag är verkligen glad för egen del att vi stått på oss och kört på positiva upplevelser istället för att trycka ner henne. hon fullkomligen älskar att träna. älskar när klickern kommer fram, vill göra rätt, vill lyssna och är kanonduktig! att trycka ner valpens nos i sitt kiss är ju fruktansvärt, vem gör så? det ger ju ingenting med än att valpen blir rädd! till på köpet, kan man inte räkna ut att det kommer bli en och annan olycka inne innan valpen är helt rumsren (lika väl som man bör kunna räkna ut att ett barn som pottränas någon gång kommer göra på sig under processen) ska man inte ha hund i mina ögon. kan man inte acceptera något så basalt som att en valp inte kan hålla sig, och inte förstår förään man visat vad som är rätt så har man ingen rätt på jorden att ha en hund.

vi lyfte ut vår valp efter mat, sömn och lek konsekvent de första veckorna. blev det en olycka inne var det just det som det var, en olycka som skedde för att vi inte varit tillräckligt uppmärksamma. idag, två månader efter att vi fått hem henne är hon helt rumsren, trots att vi inte har tryckt ner henne i hennes egna kiss.

nej, om man bara inser att det är en hund och man inte skämmer bort den och ändå uppfostrar den tror jag verkligen inte att man vinner något på att trycka ner och dominera. man ska självklart inte bara dadda, du skulel inte göra det med dina barn, så varför göra det med din hund?

Bra lärare behöver inte ta till fysiska bestraffningar för att lära ut saker. Däremot kan man behöva vara psykiskt "hård". Ett nej är ett nej, kom betyder kom, nu. Får hunden bryta vissa regler ibland blir den mer benägen att testa alla gränser lite när som. I vissa situationer är det dock inte läge att locka med änglaröst och köttbullar. Är nosen på väg ner i ett getingbo så drar jag undan den i det jag får tag. Säger nej rätt barsk och klappar om den när den följt med mig bort från det farliga. Klarar man att sätta gränser, konsekvent hålla sina regler och stoppa hunden om den riskerar att skada sig själv eller andra kan man absolut ha hund och uppfostra den mjukt.

Tja… det varierar från hund till hund. Men om du går in med en "snuttiputti-inställning" som så många har till sina hundar, kommer du få en respektlös liten skit till hund som gör alla omkring dig irriterade, som bästa scenario, en fara för allmänheten, värsta scenario.

Om du hade barn, skulle du inte säga till dem att man får faktiskt inte springa ut på vägen? Man FÅR inte slå andra barn, man FÅR inte skrika och springa runt och störa folk, man FÅR inte äta godis före middagen, man FÅR inte slänga mat på golvet, och så vidare. Vanlig uppfostring, så de lär sig att bete sig som folk.

Samma med hundar. Man FÅR inte skälla som en tok, man FÅR inte dra i kopplet, man FÅR inte vara aggressiv och attackera folk och fä, man FÅR inte jaga andra djur, man FÅR inte hoppa på folk, man FÅR inte gå först ut genom dörren.
Och så vidare.

Klarar du inte av att lära en hund det, så ska du inte ha hund.
Det går inte att lära dem det genom snutteplutt och godis varje gång de inte attackerar folk eller inte skäller, de måste lära sig att så beter man sig inte. (Jag är knappast den enda som är smärtsamt trött på alla skälliga småhundar som drar sina ägare överallt och bara gör alla arga. Och är det större hundar så kan de bli livsfarliga av brist på uppfostran.)

Men om du fått för dig att man ska slå och ryta så har du också fått det om bakfoten. Använd sunt förnuft, modifiera korrigeringen efter överträdelsen. Man tar inte ned en hund på marken för att ha skällt lite, precis som att folk inte får livstids fängelse för att ha snattat godis. Slå dem gör man aldrig. Att ryta eller vara arg hjälper inte alls heller, då är du bara en dålig ledare som gör det värre. Du vill ha respekt, inte rädsla. (Tänk på en lärare du verkligen gillar - det är troligen respekt. Inte den stränga som sätter skräck i alla elever, det är rädsla.)

Gör dock skillnad på bestraffning, som vi gör med människor, och korrigering, som vi gör med djur. De förstår inte bestraffning, de förstår korrigering, vilken är en rättelse av beteendet - så gör man inte.

Skaffa rätt ras så går det. LH collie eller sheltie exempelvis, sådana hundar ska man aldrig ta tag i då de är så himla mjuka i temperamentet och förarveka, jämfört mot ex. en rottis som man kan behöva "plocka ned på jorden" ibland.

Det finns ingen anledning att utöva något man inte känner sig bekväm med "bara för att…" oavsett inriktning,  för troligtvis så kommer det inte bli effektivt.

Men det gäller ju också att komma till insikt när något inte fungerar trots att man har gjort samma sak under en längre period.

Skulle aldrig i livet trycka ner en liten valpnos i kiss, fy fan, det är ju djurmisshandel! Har "tryckt ner" en hund en gång. Det var vår newfoundland när han var i slyngelåldern och flög på vår gamla labradordam vid maten. Det var INTE ok och han var såå trotsig så jag backade honom och la honom så han inte skulle göra henne illa. Sen höll jag ner honom (löst, snarare hindrade från att komma upp än hålla ner) tills han hade lugnat sig och låg helt stilla och avslappnat. Han fick INTE ont, han vägde mer än mig och var större så det var inget fysiskt övertag, utan för mig var det en krissituation där han måste lära sig att aldrig aldrig fysiskt ge sig på någon, hund eller människa. Har aldrig varken förr eller senare behövt trycka ner en hund eller ta tag i och det har blivit "folk" av dem allihopa… Vänlig men bestämd är alltid ledordet i hunduppfostran hemma hos oss. Och var konsekvent!

Klart man kan uppfostra en hund utan fysisk bestraffning. Bara för att man är snäll betyder inte det att man inte kan vara bestämd.