Agility med min finska lapphund: Jag var otydlig på sista hindret så hon sprang förbi det och hoppade det från fel håll = diskad. Inget mer med det 😉 Tycker agility är kul oavsett vad så att vinna är bara en bonus men min värld rasar inte om jag failar.

Vi har många misslyckanden med i bagaget. Tror att du läser min blogg, i så fall vet du nog det mesta av vad det brukar handla om. 

Hugo har varit sååå duktig på flera tävlingar, men första gången vi tävlade agility stack han av banan redan innan första hindret och nosade och hälsade på publiken som satt bredvid. Detta var på ungdoms-DM och jag var alldeles för mentalt oförberedd på det att jag blev väldigt väldigt ledsen (funderade över om jag skulle omplacera honom) men vi tog lite paus i träningen och tävlade agility först ett år senare igen, och då hade han mognat till sig.

Nu är vi dock tillbaka på ruta 1, men det gör inte mig så mycket eftersom jag har en annan hund jag kan träna och tävla med numera.

Det viktigaste att tänka på när det går dåligt är att inte glömma att påminna sig själv om anledningen till varför ni är där: INTE för att visa någon annan hur bra/dåliga ni är, utan för er själva. För att det ska va kul och ge er ett kvitto (som jag brukar säga) på hur långt ni kommer i träningen. Misslyckanden gör alla och det gäller att inte ta så hårt på hunden om det inte går som man tänkt sig.