russin här på forumet har varit uppfödare så kolla med henne 😊!

#1 Tack, ska höra mig för =)

De jag har träffat har varit rent utav aggressiva, tyvärr.. Min kusin var uppfödare ett kort tag, dock inte särskilt seriös sådan så jag hoppas att det var ''hennes fel'' att hundarna var som dom var, alltså dålig avel och socialisering bla.

Men hur sjutton kan det bli så här att det publiceras, bara för att jag läser? Tryckte fel, på publicera när jag skulle gå upp till inlägg. Har lyckats med det förut sen ändringen till 3.0 uppdateringen…🤔

Är också nyfiken på Shar Pei. Träffade en när jag var ute och gick i skogen med min halvt hundaggressiva hane, en Shiba. Fick snabbt in min hund i bilen, men denne hane var urtrevlig men var ändå tvungen att skälla på honom så han sprang åt andra hållet då E20 låg alldeles intill. Fick sen veta att ägarna bodde längre in i skogen.🥵

Roligt att läsa om de som har erfarenhet av rasen. Jag tror att den liksom Shiba och Akita kan vara lite svåra och kräver en erfaren hundägare…

Har måttligt med erfarenhet av rasen och uppfattningen och erfarenheterna är nästan enbart negativa eller tvivelaktiga. 

Beteendemässigt, svårt för andra hundar, speciellt könsbunden aggressivitet. Trevliga "mellow" hundar att ha hemma om de stimuleras. Dock skulle jag inte lita på en lösgående Shar Pei då de inte är så "lättränade" (inkallning osv). 

Hälsan verkar inte heller vara på topp. Tycker deras ögonproblem är ganska upprörande, hur många hundar av rasen som verkar drabbas. (Skulle kunna skriva en halv roman om hälsan hos shar pei + ett par andra raser men låter bli)..

Kanske haft otur med de hundar jag träffat…. Isåfall ger jag kanske en orättvis bild :)

Det är en knepig ras imo så innan ni/man/nån skaffar sig en bör man prata med ägare, träffa hundar och läsa på, inte bara rasklubbens eller random hundbok utan mer djupgående studier/rapporter (främst hälsan här).

Mvh, lycka till!

Ts har ingen erfarenhet av Shar Pei men tyckte det var bra frågeställningar om rasen, flera borde ta efter och fundera över dessa frågor även när det gäller andra raser eller ja alla raser :-)

Vad vill du veta 🙂 Jag har levt med 4 individer under 15 år och och även haft en valpkull - kommer dock aldrig mer ha någon trots att jag älskar rasen. Alldeles för kort livslängd och för mycket hälsoproblem.

Man räknar med att minst 25% av populationen bär på anlaget för shar-peifeber, som är en mycket otäck och ofta smärtsam sjukdom. Jag har haft 3 (av 4) som haft den sjukdomen. Detta kan även utvecklas till amyloidos (som även kan komma utan shar-peifeber före) och många av dom shar-pei som går bort gör det pga njurproblem till följd av dessa sjukdomar. Cancer är överrepresenterat i rasen och inte ovanlig och oftast är det mastcellcancer. Ögonen är ett kapitel för sig, men nu sedan 1:a maj i år har det blivit en hårddragning om vilka som får gå i avel och inga hundar som varit eye-tackade (uppsydda ögonlock) får gå i aveln längre….vilket kommer göra det svårt då troligen 50% eye-tackas som valpar. Entropion vanligt. Även öronbproblem är mycket vanliga, då shar-pei oftast har trånga hörselgångar.

Rasen i sig är underbar. om man skaffar en efter öppna och trevliga föräldrar. Det finns reservation och det är ett rasdrag, men den ska aldrig vara rädd. Mentalitet nedärvs mycket, så man ska vara noga med föräldrarna.

Det finns även en hel del allergier i rasen och överkänslighet och det man ska vara medveten om är att försäkringen är en dyr historia på shar-pei. Dom har den dyraste försäkringspremien, men man får aldrig ersättning för ögon-, öron eller hudproblem och numera har även de flesta bolag tagit bort det som hör till shar-peifeber med (vilket kan vara knepigt, då det är en uteslutningssjukdom som det inte finns några tester för). Vissa försäkringsbolag tecknar inte shar-pei över huvud taget, då det är en ren förlust.

Har du fler funderingar, så hojta - här en bild på min sista underbara tös. Hon blev äldst av mina, men ändå bara 7,5 år. Ingen av hennes avkommor blev äldre än henne och sista dottern gick bort nyligen i exakt samma ålder….❤️

Kan nämna mer att shar-pei är en lugn ras. Vill hänga med på allt matte/husse gör men kan vara värmekänslig sommartid. Finns ofta mycket jakt i dom, så vissa individer är svåra att ha lösa i skog och mark. Suveräna med barn om dom får chansen att växa upp med dom. Annars mest en gårds-vakthund som säger ifrån när någon kommer. Ingen hund om man vill tävla lydnad eller annat, för en shar-pei är lättlärd…men den ska ha en mycket god anledning för att upprepa saker fler gånger 😉 Även viltspår/blodspår är en bra aktivering - men även där kan den tröttna om det görs för ofta.

Räknas som enmanshund, men jag skulle mer säga enfamiljshund då den tyr sig till alla i den familj den bor i - oavsett om det är en eller 10 personen i hushållet.

Träffade en jätte fin lite hälsosammare shar pei för några veckor sen. Den var trevlig och lugn. Nosade litegrann men var inte så väldigt intresserad annars.

Har ingen direkt erfarenhet av rasen men de jag har träffat har tyvärr inte varit allt för trevliga hundar :/ Men jag skulle tro att jag säkerligen har haft otur i vilka individer jag mött.

Åh så vacker ochTack Russin för intressanta upplysningar.🙂

Tråkigt att dom ska behöva dras med så mycket hälsoproblem, för dom är ju oerhört charmiga. Man bör nog vara rik om man ska föda upp denna ras för det är inte billigt att bedriva seriös avel. Sen dessa sjukdomsproblem på det. Den jag träffade där i skogen såg väldigt sund ut och var dessutom trevlig.

Ska man ha en Shar Pei i mitt tycke bör man stödja bone mouth aveln.

En granne har en Shar pei uppfattar den som trevlig, just den individen har han också lös 

Den verkar vara snäll och väluppfostrad väldigt söt också

Alla mina shar-pei har varit väldigt trevliga och även problemfria med andra hundar oavsett kön (förutom att den sista inte gillade kastrerade hanar, men hon gjorde dom inget). Inte ens efter att dom blivit illa bitna blev dom otrevliga med andra hundar.

#9 Sjukt söt! För söt för sitt eget bästa 🤐

En annan sak med shar-pei. Dom har väldigt speciell hud och går sönder väldigt lätt vid bitsår. Dock läker dom även väldigt snabbt, vilket kan skapa problem om såren inte hålls öppna så dom läker inifrån. Valptänder t ex kan skapa problem vid bus.